torsdag 6 september 2007
"Regeringsmaktens förfall ..."
Jo, jag kan nästan höra Olof Palmes väsande stämma när jag skriver "Regeringsmaktens förfall ..." Han hade nog med ett maliciöst litet leende och nästan ormlikt framåtlutat huvud gjort en kommentar i den stilen om han upplevt vad som händer med Reinfeldtregimen. Nu kan man ju vänligt säga att statsministern har haft otur med somliga ministrar, men jag undrar om det inte är lite värre än så. Affären med Leijonborgs fortsatta ministrande, nu Odenberg som ersätts av en person som tydligen luktat mindre krutrök än jag till och med, men också ett antal tidigare historier med ministrar som haft inte helt rumsrena synpunkter på skatte- och avgiftsbetalande, svartarbete, äktheten i sina examina etc., den trötte och oinspirerade utrikesministern, tendensen att vilja hoppa på grupper som har svårt att försvara sig men backa när det börjar osa hett - det är en inre politisk ryggrad som saknas.
Statsministern själv syns inte, och i Kanslihusets skuggor kan man ana skepnaden av en man med vass profil och framåtskjutet huvud som väser "regeringsmaktens förfall ..." . Just det där med fifflandet, dribblandet, wheelandet och dealendet, är det möjligen något som hänger ihop med en regering som i stora drag verkar sammansatt att figurer från en övre och halvkorrupt "medelklass"? En grupp som är mycket instabil, utan egen bas, och vars komponenter desperat och utan hänsyn till metodernas anständighet försöker klättra till den "riktiga" överklassen? Jag undrar om inte en gammaldags överklassregim, alternativ en regering med rejäla underklassare (jodå, en gång i tiden satt det folk som varit riktiga arbetare i vår regering!) hade visat en högre och tryggare moral än de här personerna. (Göran P:s regeringar var inte så mycket bättre egentligen, men lite bättre i alla fall tror jag.)
Undrar vad gamle Erlandet hade sagt i det här läget? Något slagfärdigt på värmländska kanske?
Hur som helst: det borde närmast vara panik i Alliansen nu. Opionsundersökningar visar att man tappar stort i Stockholm. Utan Stockholm kan man inte vinna nästa val. Nu är det flera år till dess, men kommer Alliansen att hitta formler som räddar dem? Jag tror inte det bara handlar om att kläcka fram smarta paroller, jag tror att det handlar om mycket mer grundläggande frågor, känslor och attityder. Det kan vara så att många människor i den här stan inte är så borgerliga som de själva har trott. De sväljer inte alla konstigheter som väller ut från Stadshusmajoriteten därför att Axén-Olin & Co helt enkelt inte passar till den verklighet som flertalet i staden vill se. Om det är en korrekt gissning borde vänstern ha lysande utsikter - inte genom att anpassa sig till någon diffus "mittengrupp" utan genom att just slå på trumman för det bästa inom vänsterns politik. Ställ det goda mot det onda. För att överleva politiskt måste borgarna göra borgare av de flesta människor. Det går inte, verkligheten sätter ett stort brutalt krokben för detta. I själva verket är stora delar av "medelklassen" här i Stockholm potentiella mål för borgerligt arrangerade försämringar. Det borde finnas underlag för en stark vänsterpolitik i kungliga huvudkommunen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar