Ekonomer och direktörer som spågubbar - vem är bäst?

Gunnar Myrdal i yngre dagar.

Tidigare har jag till och från slängt skit på nationalekonomer i den här bloggen. Det har väl inte gjort så mycket, men när det på senaste tiden kommit fram att åtminstone de neoklassiska nationalekonomiska modellerna passar bättre för schimpanser än människor i allmänhet bör de bli mer oroade. Antingen får de modifera sina modeller efter normala genomsnittliga människor, eller också övergå till att ta betalt i bananer och ställa sina talanger i schimpansernas tjänst.

Men låt oss erkänna att nationalekonomerna inte är de enda som har tomtar på loftet och svårt att orientera sig i tillvaron. Samma sak gäller för de flesta andra människor också. Här är ett exempel ur historien:

1944 var det klart att Andra världskriget inte skulle vara så länge till. I det läget varnade Gunnar Myrdal, professor i nationalekonomi och tillhörande det gäng av nationalekonomer som gjorde Sverige framstående inom detta gebiet, för att det skulle kunna bli en rejäl depression efter kriget. Tanken var inte orimlig. Efter Första världskriget blev det en rejäl depression i början av 1920-talet, med enorm arbetslöshet i många länder. Nu tänkte man sig att samma sak kunde hända igen.


Var det bara en tokig nationalekonom som trodde det här? - Nix. Enligt styrelsedokument från två av Sveriges största företag trodde såväl Sigfrid Edström på Asea (mannen till höger här) som direktör Eriksson på L M Ericsson att man kunde förvänta sig en ekonomisk kris efter kriget. Det var bland annat av den anledningen som Asea gärna ville teckna storavtal om leveranser till Sovjetunionen och regeringen bidrog med exportkrediter (det s.k. ryssavtalet). Nu blev det ju i stället en våldsam högkonjunktur och Asea fick svårigheter att över huvud taget klara av sina leveranser trots att man jobbade för högtryck. Lärdom: vare sig man är nationalekonom eller direktör kan man gissa fel. Undrar vad en schimpans hade sagt om den hade fått frågan?

För den som funderar över förhållandet mellan Asea och Sovjetunionen kan påpekas att Edström sa att det var utmärkta. Man hade ingenting att anmärka på, och den fabrik i Sovjet som Asea drev övertogs utan några misshälligheter av sovjetiska staten 1932.