Här är ett citat från svenska Wikipedia:Schimpansen (Pan troglodytes) är tillsammans med bonobon de människoapor som är närmast släkt med oss människor, de delar 99,4 % av sina gener med den moderna människan.
Idag är denna släkting på tapeten genom en stor vetenskapsartikel i Dagens Nyheter (varifrån bilden också kommer). För mig är det inte så mycket nytt där utan snarare en bekräftelse av vad som varit på gång under ett flertal år vid det här laget: hånflinande nationalekonomer, som tror att de vet bäst, vet inte bäst. Teorierna om "the economic man" som går tillbaka till Adam Smiths Wealth of Nations (men som stämmer sämre med hans filosofiska avhandling om moraliska känslor) passar bättre för schimpanser än för människor. Ändå är det dessa teorier som fortfarande prånglas ut på lärosäten Jorden runt, samtidigt som nationalekonomisk forskning med anknytning till psykologi, etnologi och andra vetenskaper gör kraftiga framsteg.
Studier visar att schimpanser är fullblodsegoister generellt, människor är det inte. Det finns kanske medfödda anlag för rättvisa, vilket också gör att de flesta av oss har svårt att tåla egocentrerade personer som bara kapar åt sig allt för egen del. Det framgår när man studerar människor av olika folkslag på olika håll i vår värld.
Intressant nog handlade mitt första inlägg när den här bloggen startades om altruism hos apor och människor. Neuroekonomi skrivs det om i DN-artikeln och det berörde jag här. Dessutom var jag inne på neuroekonomiska sammanhang när jag skrev min magisteruppsats i nationalekonomi för ett antal år sedan, men fick inga reaktioner på det. Tråkigt, för där kan det hända verkligen stora saker framåt.
Den svenska nationalekonomin har gått en lång väg sedan den var världsledande. Nu verkar den inte ha några större ambitioner att stå ut. Kanske de ledande nationalekonomerna - eller åtminstone de som märks utåt - delar inte bara 99,4 utan kanske hela 99,5% av sin arvsmassa med schimpanserna?
2 kommentarer:
Har verkligen nationalekonomerna fel bara därför att Ernst Fehr säger det? Du skriver: "Studier visar att schimpanser är fullblodsegoister generellt, människor är det inte." Jag skulle dock vilja anlägga ett annat perspektiv.
Forskningen visar att schimpanser är ogenerösa och icke-altruister. Däremot saknas det bevis för att de skulle vara verkliga egoister i meningen att individerna hela tiden försöker gynna sig själva på andra individers bekostnad. En viss tendens i den riktningen finns kanske i jämförelse med bonobon-apor.
Forskningen visar att människor liknar schimpanser mer än bonoboner när det gäller egoism. Men människor är mer generösa än schimpanser. I experiment har det visat sig att schimpanser inte visar tillmötesgående beteende mot icke-släktingar. Däremot visar ultimatumspelet att människor går ganska långt i tillmötesgående så att man tror sig kunna tala om altruism.
Men det gäller att skilja mellan medfödd, spontan altruism och anpassad altruism som orsakas av ogillande, bestraffningar, risk för hämnd och liknande.
Att kalla själva långsintheten eller "känslan för rättvisa" för altruism, som Ernst Fehr försöker, är knappast adekvat. Att visa altruism och osjälviskhet är att gynna andra genom egna uppoffringar - inte att uppleva lycka när man får chansen att bestraffa "egocentrerade personer" även om det kostar i form av konventionella uppoffringar.
Det Fehr har visat är nog snarare mera till nytta för förståelsen av den politiska människan och hennes sociala förmåga. Människan kan bygga stora samhällen till skillnad från schimpanserna. För detta krävs kanske en medfödd känsla för samarbete och att kunna känna igen oförrätter när samarbetet sviks.
/DNg
Nordling, hallå, kommer du ihåg mig? Jag tror vi sågs på en debatt i SIF-huset cirka 1975 när jag satt i publiken. Undrar om det handlade om löntagarfonder? - Nähä, tänkte väl att det mindes du inte.
För att börja från slutet: jag har funderat på om schimpanserna står där de står för att de saknar förmågan till samhällsanda, och det verkar som dina tankar går åt samma håll.
Och nu till början. Jag råkar vara magister i nationalekonomi men det krävs mer än Fehr för att det jag säger är fel (som om jag förespråkar teorier som kanske Smith själv hade snyggat till om han hade haft en sträng redaktör sittande på sin rygg hela tiden). Antingen har jag fel i förståelsen av fakta, eller också begriper jag att något är tokot och krokot men likförbannat har det med i mina modeller.
Kanske man kan säga att schimparna inte kan vara verkliga egoister därför att de inte har den intellektuella kapacitet som krävs för att man skall begripa att man är egoist. De är inte egoister, de ÄR helt enkelt - i naturen nämligen. Och i naturen finns, som Kant m.fl. lärde på 1700 inget "bör" utan bara ett "är".
Kan vi säga att den sanne egoisten finns i ett sammanhang där denne (om han/hon inte är sinnessjuk) förstår sina handlingar och hur de påverkar andra människor? Och den förståelsen ger möjligheter att manipulera omgivningen för att undvika bakslag? En sådan figur kan motsvara "the economic man" under förutsättning att handlingarna fungerar maximalt egoistiskt (profitmaximerande) men med begränsningen att de får inte bli självförstörande genom att drivas så att det uppstår övermäktiga motreaktioner. Jag antar att en neoklassisk ekonom raskt skulle kunna förvandla detta till en uppsättning dödstrista formler men faktiskt i princip kunna godkänna det.
Jag skulle gärna se att de här teorierna testade i de virtuella världar som nu har en reell existens. Samhällsvetare är ju redan inne och rotar där. Men när jag föreslog det hos en annan bloggare blev jag utskrattad (tror jag, reaktionen var något svårförståelig). Jag kanske har fel igen, men det verkar ibland som om döingarna från Stockholmsskolan är mer levande är dagens nationalekonomer som ändå antas leva bland oss andra levande.
Slut med sura uppstötningar. Tack för din reaktion.
Skicka en kommentar