onsdag 11 november 2009

Ekonominotiser

För en del år sedan skrev jag en C-uppsats i nationalekonomi. Bakgrunden var den period av låg inflation som kom från 1990-talet, och jag hade ungefär den här tanken: perioden av låginflation kunde tillskrivas dels att det kalla kriget tagit slut och världens militärutgifter minskade för en tid. Samtidigt utvecklades den civila produktiviteten så att det inte kunde uppstå någon efterfrågedriven inflation. (Kunde nog ha tillagt att en massa prisökningar inte räknades med i inflationsberäkningarna.) Det var en tid av rätt hygglig balans i världsekonomin.

Men rustningskostnaderna har varit viktiga för världens ekonomiska öden i stort, det var min tanke, och när rustningarna tog fart igen kanske det kunde få tråkiga framtida följder. Inte bara att att folk slaktas till höger och vänster, utan även att krigsekonomierna stör den civila ekonomin. Produktiva resurser styrs om till icke produktiva (men för vissa industrigrenar mycket lönande) militära kontrakt, det är ena sidan av saken. Den andra är att det skapas en massa inkomster i det militärindustriella komplexet som förvandlas till efterfrågan på civila varor, och därmed finns risken att det blir en efterfrågedriven inflation.

Det här citatet kommer från en artikel på den kritiska bloggen Real-World Economics Review Blog.

... defense spending means that the government is pulling away resources from the uses determined by the market and instead using them to buy weapons and supplies and to pay for soldiers and other military personnel. In standard economic models, defense spending is a direct drain on the economy, reducing efficiency, slowing growth and costing jobs.

Ja, det där är ju ungefär som om jag sagt det själv. Artikeln tar upp den militära undanträngningsmekanismen från en annan synvinkel. Eftersom det gnällts från vissa håll om att minska utsläppet av växthusgaser skulle sänka ekonomins tillväxttakt har några personer försökt beräkna vad ökade krigsutgifter för USA betytt för ekonomin i stort. Artikeln resonerar om det. Resultat: Mängder av förlorade jobb, sämre BNP-utveckling. Här ser det ut som om de ekonomiska standardmodellerna stämmer. Det påstås att USA fick Sovjet att rusta ihjäl sig. Nu är det frågan om inte USA håller på att få USA att rusta ihjäl sig.

Krig eller inte, kris är det även om det trumpetas om att den värsta fasen är över. Det kanske är så, själv gissar jag (det är ju inget annat än gissningar man kan komma med) att vissa sektorer kan återhämta sig några år eller så innan nästa djupdykning kommer. För med den här krisen ser det ut som om regeringarna gjort slut på sina åtgärdspaket och har inte mycket att ta till nästa gång. Och inte finns det tecken på att det politiska ledarskapet vill se vidare mot en ny och robustare ekonomi - tokarna vill ju ha "återställare", alltså tillbaka till det läge som skapade krisen till att börja med!

En av de dystrare profeterna rapporteras hävda att en ny spekulationsbubbla har uppstått och kan förväntas spricka med sorgligt resultat om ... när räntan går upp. Den här gången kallas det carry-trade men är samma gamla historia: dollarn är billig och räntan låg i USA, och därför kan spekulanter skaffa kapital och köpa tillgångar på annat håll som förväntas ge hög avkastning. Notera att om dollarn blir dyrare och/eller räntan går upp från nuvarande nästan nolläge så kan det utlösa panikreaktioner bland spekulanterna. De måste kvickt som tusan sälja de där fina tillgångarna för att få loss pengar. Och så har vi nästa kris och nästa bubbla som spricker med en smäll.

Det här är typiskt för den spekulationsekonomi vi lever i idag: det är allt motigare för kapitalägarna att skicka in sitt kapital i den reala ekonomin. I stället försöker man tjäna snabba och grova pengar i den spekulationssfär där man inte behöver investera i fabriker som gör knäckebröd eller TV-apparater eller filthattar. I princip vill man ha en ekonomi där man går direkt till skörden utan att så först. Här är en annat artikel som pekar på den utvecklingen, särskilt under de senaste årtiondena.

Författaren skriver om att den nuvarande krisen har sina rötter i stagnationen i den reala ekonomin, och det håller jag med om. Fast jag skulle nog ha utvecklat det temat ytterligare: den reala ekonomin av den typ som vi kände för femtio år sedan håller helt enkelt på att köra slut på sig själv, det är därför den stagnerar. Den senare spekulationen kan inte bli en ny ekonomisk motor, den driver snarare de självförstörande elementen inom den existerande ekonomin.

Men det finns ju visioner. Svenska Naturskyddsföreningen i samarbete med bönderna i LRF har lagt fram ett förslag som siktar på tiotusentals nya jobb i samband med omställningar för ett hållbarare klimat. Jag tror inte kärnkraftvännerna gillar det. Men det bryr jag mig inte om. Här är några punkter man kommit fram till.

  • Om satsningar på biobränsle i Sverige görs som motsvarar 38 TWh skulle det ge 21 000-25 000 jobb.
  • Ökad tillförsel av el från vindkraft med 28 TWh som Förnybart.nu föreslagit skulle ge mellan 14 000 och 18 000 jobb.
  • Ökad tillförsel av el och värme från solenergi och vågkraft med 4 TWh skulle ge mellan 5 000 och 10 000 jobb.
  • Satsningarna på förnybart skulle även kunna lyfta byggbranschen ur krisen – mellan 20 000 och 25 000 av de nya jobben beräknas kunna skapas genom en kraftfull satsning på energieffektivisering, huvuddelen genom renovering och effektivisering av bostäder och lokaler.

Sedan är frågan hur många jobb i gamla smutsindustrier som försvinner samtidigt. Birger Schlaug skulle nog peka på den ekvationen och ge arbetstidsförkortning som svar.

9 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

"Här är några punkter man kommit fram till."

Snacka om att det blir dyr energi.

Men det blir det nog under alla omständigheter i framtiden. Tiden med låga energikostnader är nog förbi för all framtid.

Jan Wiklund sa...

Så är det nog. T.o.m. IEA menar att oljeutvinningen kommer att minska framöver - kanske halveras fram till 2030. Och eftersom inget (utom vattenkraft) är så billigt som olja går det inte att ersätta till motsvarande kostnader.

Frågan är vad det innebär för världen.

Vissa, t.ex. Matt Savinar, är mycket pessimistiska, http://www.lifeaftertheoilcrash.net/
Andra, som Madeleine Bunting, är bara oroliga, http://www.guardian.co.uk/commentisfree/cif-green/2009/nov/10/peak-oil-fear-economic-establishment

Men Lasse Strömbergs slutsats att den billiga energin är slut håller nog. Och i detta läge satsar den svenska regeringen på motorvägar...

Björn Nilsson sa...

Vad som är dyrt beror väl av vem som räknar och efter vilka regler.

Man kanske kan utnyttja motorvägarna som underlag för räls för framtidens snabbtåg?

Jan Wiklund sa...

Så här är det med kostnader för energi, Björn:

För vattenkraft får man in 30-50 gånger så många wattimmar som man stoppar in.
För olja får man in 5-10 gånger så många wattimmar som man stoppar in. Och det sjunker snabbt, allteftersom man måste ta i bruk sämre källor.
För allt annat -kärnkraft, vindkraft, solkraft - får man in 2-3 gånger så många wattimmar som man stoppar in.
Och så för biobränslen får man in lika många wattimmar som man stoppar in.

Det är möjligt att någon läsare av detta kan korrigera någon enhet upp eller ner, eftesom det är taget ur minnet. Men så där ungefär.

Kostnaderna är alltså möjliga att beräkna naturvetenskapligt. Så de är med andra ord absouta.

Karl Malghult sa...

När det gäller motorvägarna: Tveksamt, eftersom järnvägstrafik inte har samma plan/profilutformning som järnvägen. Det vill säga, vägar kan byggas med mycket större lutningar exempelvis (när man varnar för brant väg talar man om lutning i procent, dvs sex meters stigning på hundra meters sträcka; i järnvägssammanhang talar man om promille, dvs meters sträckning per tusen meter). Av bl.a. den anledningen är det inte realistiskt att tänka sig att motorvägarna kommer bli underlag för framtida snabbspår så som Karin-Svensson Smith föreslog. E4 söder om Stockholm pendlar flera hundra meter över havet vid Jönköping och Kolmården.


Annat problem är att det finns inget underlag för en snabbspårsjärnväg där exempelvis Förbifart Stockholm skall gå. Nog för att det finns behov av tvärbanor, men det är tveksamt om underlaget för resor mellan Södertälje och Kista är såpass stort att en järnvägslinje kan bära sig.


Det man borde göra på kort sikt, det närmaste årtiondet, är att rusta upp stambanorna till 250 km/h. Dels därför att banorna tack vare sig utformning redan är såpass raka att väldigt lite av kurvrätning och annan nybyggnad krävs, dels därför att man i så fall skulle avsluta det arbetet man började göra i början av 1990-talet som gick ut på att byta ut kontaktledningar och gamla spår samt stänga plankorsningar och annat som saktar ned hastigheten för tågen. Redan där finns möjligheten att sänka restiden med en halvtimme mellan Stockholm - Malmö utan att bryta helt ny mark.

Björn Nilsson sa...

Om det nu är svårt med räls på vägar kanske det funkar med hästskjutsar och snabbfotade dragkärreoperatörer i stället! Eller, om vi skall vara lite mer seriösa, andra former av trafik där man kanske kombinerar trafiksätten med någon sorts trådbussar?

Jan, är det inte så att man måste fundera på hur stort underlaget för de olika energikällorna är? Vattenkraft från strömmande vatten ger visserligen hög avkastning för insatta resurser men är sällsyntare än ställen med goda vindar för vindkraft antar jag. Det finns väl tillräckligt med blåst på USA:s prärier för att försörja hela landet med el flera gånger om för att ta ett exempel. Och blir det läge för teknikbyte bör det vara lättare att riva en vindkraftpark eller solcellsområde än kraftverksdammar. Dels är anläggningarna mindre kostsamma, dels har de mindre påverkan på omgivningen. ELler?

Är våg- och strömkraft inräknad i vattenkraften förresten? Hur mycket energi kan man få ut av kedjor av vågkraftverk längs västeöuropeiska kuster?

Man kan vara kritisk till olika upslag vad det gäller energi, men just där bör det finnas en väldig massa kreativt tänkande att ta vara på.

Jan Wiklund sa...

Björn: Det handlar inte om mängden energi. Solen strålar ner hur mycket som helst över oss. Det handlar om koncentrationen.

Här finns lite diskussion om detta: http://www.theoildrum.com/node/3707

Jan Wiklund sa...

Jag märker att inlägget här ovan blir lite obegripligt. Ett förtydligande:

Det kvittar om det finns massor av energi i form av vindar och solljus om den är svårt att samla in. Oljan har haft fördelen att den är väldigt koncentrerad energi och alltså lätt att utvinna.

Lätt och svårt är alltså i termer av hur mycket energi man måste använda för att tillgodogöra sig den energi som finns i oljan resp solljuset. Hur mycket energi man måste stoppa in i processen för att få ut något. Det finns en fackterm för detta, EROEI eller Energy return of energy input.

Om EROEI är 1 måste man stoppa in lika mycket som man får ut, och då är processen meningslös. Olja har haft en EROEI på 10 men den har krupit ner mot 5 pga allt sämre källor. Biobränslen ligger obetydligt över 1, vissa säger t.o.m. under.

Hur vi än vänder oss kommer energin att bli dyrare i framtiden, helt enkelt för att det inte finns något lika enkelt sätt att utvinna den som genom att bränna olja. Det vore bra om vi kunde förbereda oss på detta, t.ex. genom att göra oss av med en massa energitjuvar. Innan vi måste göra det i panik om 15 år då oljeutvinningen har sjunkit och priset drivits upp.

Björn Nilsson sa...

Det är svårt att sia, speciellt om framtiden ... men man kan ju ange sannolikheter för det ena och det andra. Fast jag ser det inte som en obetvinglig lag att energin ospecificerat måste bli dyrare, däremot att vissa energislag kommer att prisa ut sig.