I Grönköpings Veckoblad förekommer ännu ett subtilt inslag i den pågående - och får vi väl säga ganska välförtjänta - mobbningen av nationalekonomer. Inrätta nytt Nobelpris i teologi föreslår hr kyrkoherde Hilarius Boklund med följande eleganta motivering: Det finns ju redan ett Nobelpris i ekonomi till Nobels minne, och ...
I själva verket torde knappast några vetenskaper ligga varandra så nära som just nationalekonomin och teologin. Rent historiskt står disciplinerna å säkra fötter, och vi kan uttala oss med bestämdhet om tidigare framlagda teorier (t.ex. av en hr Augustinus ab Aquino eller en hr J.M. Keynes), genomlevda hög & lågkonjunkturer (ex.vis reformationen eller börskraschen 1929) m.m. Vad däremot gäller framtiden, sväva vi ju mera i det blå och få ofta nöja oss med antaganden om en kommande högkonjunktur eller d:o salighet.
(Men det skall väl vara antingen den helige Augustinus eller Thomas ab Aquino, goa kyrkoherden!)
Haha, där fick de skojarna en välförtjänt snyting till!
2 kommentarer:
Apropå nationalekonomi så läste jag i senaste Svensk Linje (nr 5/2009) till min förvåning en stor artikel av Daniel Ankarloo (som verkligen inte står FMSF särskilt nära) där han kritiserar och sågar den svenska nationalekonomiska grundutbildningen sönder och samman p.g.a. dess besatthet och fixering vid neoklassiska modeller som "enda vägens politik". Temat i numret är f.ö. just nationalekonomin och dess framtid.
University of Utah däremot verkar vara ett stort undantag från den neoklassiska fixeringen:
"The graduate program is unusual in its incorporation of courses on Political Economy, which expose students to a wider variety of approaches than they would encounter in most economics departments. Similarly, all of our undergraduate students take at least one course in either economic history or the history of economic thought."
http://www.econ.utah.edu/
"Svensk Linje", det låter något det! Framåt under den blågula flaggan!
Jag ödslade bort en hel del tid på att plugga akademisk nationalekonomi och kände en stigande desperation över att man hela tiden drog den där neoklassiska valsen - vad som än behandlades. Och lärarna kände med några få undantag inte till något annat. Så det skulle behövas en rejäl upprustning och uppröjning!
Skicka en kommentar