Birger Schlaugs ofta läsvärda blogg driver idag med politiker till höger och ... höger. Vi som är lite äldre minns Moderaternas pigga valparoll Rösta med Gösta.
Moderaternas värnande förresten inte bara om Gösta utan även om kvinnor och barn - här i kamp mot införandet av 8-timmarsdagen, med text: "Åttatimmarsdagen och socialisering hotar produktionen och öka levnadskostnaderna". Tala om hot mot framtiden!
Affischen ovan är från 1920 och illustrerar de fasor som Moderaternas föregångare i Högerpartiet hävdade skulle drabba särskilt kvinnor och barn om "åttatimmarsdag och socialisering" skulle införas. Snyft!
Men varför skulle ekonomin kollapsa just med införande av åttatimmarsdagen? På den tiden, 1920 alltså, jobbade man för övrigt halva lördagen också. Ett tilltag som fortsatte in på sextiotalet. Av någon anledning överlevde Sverige också införandet av arbetsfria lördagar.
Var det inte så att Jordens undergång inträdde redan på 1840-talet när tolvtimmarsdagen förvandlades till elvatimmarsdag i Englands industridistrikt? Då fanns en klurig ekonom med det märkliga namnet Nassau William Senior som räknade ut att fabrikanternas vinst kom just från den sista timmens arbete. Det är detta som kallas "Seniors sista timme". Nåväl, om arbetsdagen minskade med en timme skulle därmed alla vinster försvinna, fabrikanterna skulle bli tvunga att lägga ner, och de som drabbades hårdast blev naturligtvis arbetarna. Jaja, det är alltid arbetarna som får höra att det är de själva som kommer att drabbas om förbättringar genomdrivs! Fabrikanterna är givetvis helt oegennyttiga!
Undrar hur länge det dröjer innan en kombination av teknisk utveckling och nya ekonomiska kriser driver fram nästa arbetstidsförkortning?
6 kommentarer:
En arbetstidsförkortning borde vara det främsta socialistiska kravet idag. Sorgligt att (S) inte insåg detta på sin senaste kongress. Det är bara kapitalisterna som tjänar på att slå in kilar mellan de som har heltidsjobb och de helt eller delvis arbetslösa. Läser f.n André Gorz sista bok med intresse. Varför har (MP) skrotat samhällslönen?
Mvh Lena Källman
Med dialektiskt samband borde just en sådan våg (dvs en politisk kraft som driver fram arbetstidsförkortning, löneökningar m.m.) bli starkare efter att en kraft med schvung drivit igenom sina frågor (0% löneökning/lönesänkning, arbetstidsförlängning m.m.). Tyväärr tror jag vi ligger minst ett årtionde till innan sådan förändring kommer, men kanske är jag bara alltför försiktig. Människans medvetande är sådant att det fungerar språngvis, och därför orde sådana frågor få genomslag vid nästa "språng" (tolka det här inte för mekaniskt, man kan bara inte bortse från att s.k. medelklass inte ser sig som arbetare och därför heller inte protesterar när en krympande skara industriarbetare får lägre löner).
F.ö. läste jag en gammal skrift av Rudolf Meidner, "Löntagarfonder" från 1975 dvs när den debatten gick igång. Meidner hänvisade till att Israels Histadrut (LO) redan ägde ca 30% av allt näringsliv dåtida Israel utan att man kunde kalla landet för planekonomi. De sossar (och SSU:are) idag som drömmer om löntagarfonder har väl missat den här kopplingen och inte dragit några slutsatser av varför Israels löntagarfondsystem uppenbarligen misslyckades, iaf är det svårt att hävda att Israel någonsin varit socialistiskt under sin historia.
Lena, det kan vara så att ministerlön för ett par MP-are idag anses som viktigare än medborgarlön för de många människorna!
Karl, det kan gå ganska snabbt utför för "medelklassen" (= mer eller mindre bra betalda kontorsarbetare och akademiker) vilket TCO varnat för. Det intressanta då är vilka de politiska återverkningarna blir, Kommer folk att tänka framåt eller bakåt?
Det "socialistiska" med Israel var väl något israelerna försökte flagga med i länder som Sverige med stark arbetarrörelse. Jag antar att i USA sade man andra saker i sin propaganda. Varken demokrati för den egna gruppen eller utbrett fackligt ägande verkar vara en garanti för gott uppförande.
En arbetstidsförkortning anses av kritiker och samtliga riksdagspartier som omöjlig eller problematisk för att – som man säger - försämrar möjligheterna att finansiera framtidens välfärd. En logisk tolkning av detta innebär att vi är dömda till att arbeta och konsumera allt mer av sådant som vi egentligen inte behöver och som hotar jordens ändliga resurser, miljön och klimatet. Allt för att rädda välfärden. Den systemkritiska debatt som borde bli följden av ovanstående resonemang finns inte annat än i forskarvärden och miljörörelsen.
Det växande behovet av välfärd blir en ständigt växande skuld som ska betalas på samma sätt; Av framtida generationer med ständigt ökad produktion, konsumtion, expansion och utnyttjande av ändliga naturresurser. Liknelsen vid ett enormt pyramidspel gäller inte bara processerna bakom dagens finanskris utan i minst lika hög grad den ekologiska kris som vi lika likgiltigt skapar.
Stöd opinionsbildningen genom att bli medlem på www.arbetstidsforkort.ning.com
Leif Engström
"Pyramidspel" är en bra definition på dagens ekonomi. Den kan ju också jämföras med en darrig knarkare som ständigt måste ha nya doser kemikalier för att inte trilla av pinn.
Skicka en kommentar