lördag 1 januari 2011

Estlands svanhopp ut i det okända

Jaha, så var det nytt år (igen, det börjar bli tjatigt efter att man upplevt det så många gånger) och i Estland sätts det upp affischer med texten Välkommen till Titanic. En del estländare verkar inte entusiastiska över att den egna valutan nu slängs över bord till förmån för €. Är det modigt och framåtblickande av de estniska politikerna att sitta kvar på euro-tåget, eller en vansinnig småstatspolitik för att få komma in och leka med de stora pojkarna? De ekonomiska och politiska utsikterna för euron och hela EU-projektet är osäkra, men esterna gör ett svanhopp ut i det okända.

Paul Krugman undrar om man skall gratulera eller kondolera esterna idag. Enligt honom tror inte IMF:s prognosmakare att Estland kommit tillbaka till år 2007:s produktionsnivå på många år ännu, och arbetslösheten kommer att fortsatta att vara hög. Man kanske kan tolka detta som att en permanent lågkonjunktur för gemene man i Estland. Klyftan mellan en liten rik grupp och majoriteten kan förväntas öka och bli än mer extrem - det är ett generellt problem och gäller sannerligen inte bara Estland. Om vi tar ett lite större land - USA - så är Robert Reich återigen inne på hur det splittras i två ekonomier. "The Big Money economy and the Average Working Family economy." I Sverige är det samma sak.

Krugman och Reich är USAmerikaner, och just från det hållet har kommit kritik mot euron. Det kan ha olika orsaker, men om vi bortser från illvilliga typer så kan det vara så att de lever i ett stort land som är en valutaunion. Därmed kan de ösa en del ur det egna landets erfarenheter och göra en kritisk värdering av hur hållbar den europeiska valutaunionen är. Här är ett stycke av Krugman om detta, och av bara farten får vår egen Jonung sig en släng.

Har du tänkt på att även Sverige kan ha erfarenheter inom detta område? - Vi tar det för självklart att den svenska kronan skall vara den enda giltiga valutan i Sverige (även om några handlare i Tornedalen tar emot euro och - antar jag - tidigare finska mark). Men man skulle ju kunna tänka sig olika valutor i olika delar av landet. Ekonomiskt svaga glesbygder skulle exempelvis kunna ha nytta av en "glesbygdskrona" som är värd mindre än en stark "storstadskrona". Det skulle åtminstone teoretiskt kunna stärka de svagare områdena genom att deras "export" till de rikare områdena gynnades, medan importen därifrån drogs ner.

Men så är det inte, och vi kan leva med det. I de stora kontinentala sammanhangen kan det däremot bli situationer som är svåra att överleva. Grekland upplever det nu, och man kan fråga sig hur det går med ester och andra ekonomiskt svaga länder längre fram när de ger bort en av sina få riktiga konkurrensfördelar. En sak man kan peka på är att den svenska regeringen är ansvarig såväl för Stockholms som Blekinge län, men den tyska regeringen är inte ansvarig för något annat än Tyskland, de andra EU-staterna har man inte ansvar för. Deras väljare får inte rösta på de tyska politikerna vilket innebär att deras synpunkter inte smäller så högt i Berlin. Esterna bör nog ha klart för sig att deras röst är rätt svag den också när Tyskland är ute för att främja sina egna intressen och sina inrikespolitikers omval.

Kalevipoeg heter esternas motsvarighet till finnarnas Kalevala. Jag läste Kalevipoeg för många år sedan och kommer nästan inte ihåg någonting. Dock var det något med Peipustrollet, som var en obehaglig figur som kastade esternas självständighet i sjön. Undrar om det är den politiska klassen i dagens Estland som spelar Peipustrollets roll? - Får de leka med de stora pojkarna, eller får de en vass armbåge i nyllet?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad du och de flesta andra som kommenterar det här i Sverige är att den estniska kronan sedan dag ett har varit hårt knuten till D-mark och sedan Euro, så någon "devalverings-fördel" eller liknande har inte varit möjlig utan att bryta den i Estland heliga knytningen.

Björn Nilsson sa...

Du har rätt om bindningen. Hade man brutit den när det blev usla tider så ... men det gjorde man inte förståss så det var ett envist fasthållande vid en politik där man själv bakbinds hela tiden. Inte särskilt vettigt.