Pengar, pengar (och vad är pengar egentligen?)

Pengar? Sånt man har i plånbok och portmonnä, mynt och sedlar alltså ... samt en massa andra saker. Det är väl numera mest bankrånare, någon oreformerad och rik pensionär, samt folk från länder där man har lågt förtroende för bankväsendet, som går omkring med tjocka sedelbuntar. Annars är ju "pengar" till största delen ettor och nollor i databaser som kan kopplas ihop med våra plastkort. Plastkortets penningvärde beror av vad som står i de där databaserna, kortet i sig har inget värde. Jag misstänker att om det plötsligt krävdes betalning med mynt och sedlar för alla affärer i Sverige skulle det leda till en omedelbar ekonomisk krasch. Så mycket mynt och sedlar finns inte. Är det brist på betalningsmedel brukar mynten och sedlarna cirkulera snabbare, men även med blixtsnabb cirkulation tror jag att det skulle bli ordentliga problem.

Jag hittade för övrigt för några dagar sedan en svensk bloggare som skriver om ekonomi, och som med ledning av officiella siffror hävdar att svenskarnas skuldsättning är så stor att det inte finns pengar nog att betala tillbaka skulderna. I det inlägget diskuteras också något om vad som egentligen avses med "penningmängd". Att det är mer än mynt och sedlar är klart, och kan verka som en struntsak att diskutera, men nyligen tog Paul Krugman upp saken eftersom den verkar diskuteras av konservativa i USA som blir uppjagade av att det påstås tryckas en massa sedlar:

... these days — with credit cards, electronic money, repo, and more all serving the purpose of medium of exchange — it’s not clear that any single number deserves to be called “the” money supply

(På tal om USA: 2010 är det värsta året vad det gäller stängda banker sedan 1992. Det kanske lugnar ned sig nästa år. Listan på skakiga småbanker kan ju inte vara oändlig, även om den ännu är lång. Här är förresten en artikel som handlar om samma sak som jag skrivit om tidigare: krisen gör stora banker större medan mindre banker slås ut. Ökad kapitalkoncentration, med andra ord.)

Nu är väl Krugman inte penningteoretiker inom nationalekonomin, men jag har hos de oppositionella på Real-World Economics Review Blogg hittat en intressant artikel med den lustiga titeln Post-Keynesian free banking – or towards a string theory of money. Den är skriven i skuggan av euro-krisen, och jag gör den intressanta observationen att medan politikerna försöker skapa ett sammanhållet europeiskt valutaområde så räknar författaren Merijn Knibbe upp en massa andra saker än euron som kan fungera som pengar. Ibland är det lokala och tillfälliga värdebärare, användbara ibland bara i speciella sammanhang, men lik förbaskat kan de räknas som pengar.

Money consists of assets that are accepted as payment, widely or local. There’s not just one kind of money. Acceptance rests on all kinds of cultural, local, political and economic specifics.

Med andra ord kan en inteckning fungera mot en bank men inte om man vill köpa mat, och en matkupong duger i affären men inte för att betala skatt. Har dock för mig att Kalifornien, för att lätta sin ekonomiska kris, ställt ut skuldsedlar som man kan använda för just det - kännetecknet för en nationell valuta brukar vara att den är godkänd som betalningsmedel för skatt. I det här resonemanget kan alltså många saker vara pengar (cigaretter, kaurisnäckor, matkuponger eller vad man vill) och därmed kan andra institutioner än en regering skapa olika sorters pengar. Till och med hushåll kan göra det, för att inte tala om företag och i synnerhet banker.

Kanske bankerna är det mest intressanta exemplet om man ser till hur de påverkar hela samhällsekonomin.  När X kommer till banken för att låna så har den förmodligen inte så mycket pengar själv, men gör en kreditvärdering av låntagaren och skapar sedan ett konto som bara är några ettor och nollor i en databas. X använder kontot för att köpa bostad, bil, investera i någonting, ha kul, med andra ord konsumera riktiga resurser (jag bortser här från spekulanter som lånar för att spekulera ännu mer). Sedan skall det betalas tillbaka, med riktiga pengar och med ränta. Har jag fattat processen rätt (ingen garanti för det) så skapar banken exempelvis ett konto där det står "två miljoner". Det är det enda man gör. X skickar dessa två miljoner vidare till andra konton när han konsumerar. Kvar finns finns en skuld, och den bör enligt Knibbes tankar också räknas som pengar. God affär för banken.

X kan ses som ett mellanled för att ekonomin i stort skall rulla på, och kanske rulla på mer än vad den tål. Vad skulle hända om det skedde en plötsligt strypning av bankernas lån till samhället i stort? Man vill/vågar inte låna ut (det var ett av företeelserna under den stora bankkrisen för inte så länge sedan). Det som händer är att den konsumtion som alla X håller på med också får känna på en rejäl neddragning: folk kan inte köpa bostad eller bil, investera i något nyttigt eller ha kul. Man kan säga att det beror av att "det finns inga pengar", men nyss verkade det ju finnas hur mycket som helst, och varje bank kunde skapa pengar genom att knappa lite på en dator ... det verkar skumt, och det får vådliga verkningar för många människor. Företag och privatpersoners ekonomier kraschar, arbetslöshet och elände. Men de rika blir ännu rikare!

Man kan tänka sig att lånen till alla våra X har flera verkningar. En är att konsumtionen kan hållas på en högre nivå än om alla köp måste betalas med köparens egna pengar. Med tanke på att konsumtionen nu är uppe på nivåer som kräver flera jordklots resurser är det inte bra. En annan sak är att lån kan misstänkas driva upp priserna: om X som kollektiv inte har råd att konsumera så mycket finns det två alternativ för säljarna, nämligen att sänka priserna eller sluta sälja helt. Spontant känns det här i alla fall som en bubbla, eller man kanske kan kalla det pyramidspel. Pyramidspelet fungerar så länge som nya resurser pumpas in i systemet, men minskar tillförseln blir det kris. Och i ett sådant läge kan deflation bli ett mer akut hot än inflation.

Om jag skall försöka sammanfatta det här osorterade inlägget: det finns "riktiga" pengar och det finns låtsaspengar som skapas genom exempelvis banklån. Vilken sort det än är så fungerar de vid köp och försäljning av "riktiga" varor. Tar man bort låtsaspengarna kommer förmodligen ekonomin att krisa, samt att sjunka ihop till en nivå som är mer realistisk och hållbar än när den bärs fram av lånebubblor.

Den stora frågan för rörelser som vill omvandla samhället i hållbarare riktning kan vara: hur hanterar vi bankerna och deras ettor och nollor? Bör de stoppas? (Inget nytt i så fall: en gång i tiden var det vanligt att banker kunde trycka egna sedlar, men det gjorde man slut på.)

Och avslutningsvis: Gott Nytt År till alla som orkat läsa så här långt! Nu blir det inget mer skrivet det här året, jag lovar!