As for the UN Security Council unanimously deciding to refer the Gaddafi regime to the International Criminal Court (ICC), it's useful to remember that the ICC was created in mid-1998 by 148 countries meeting in Rome. The final vote was 120 to seven. The seven that voted against the ICC were China, Iraq, Israel, Qatar and Yemen, plus Libya and ... the United States.
Nu vill USA plötsligt utnyttja en domstol man inte erkänner. Jag har för mig att USA:s kongress dessutom tidigare har tagit beslut om att eventuella amerikaner som grips som misstänkta för krigsbrott skall fritas. Det verkar inte helt logiskt, men är logik någonting som kännetecknar den USAmerikanska politiken numera eller handlar den mer om en blandning av passivitet, förvirring och hysteriska utbrott? Att amerikanerna klarar av att tänka sansat är oklart, men borde inte kineserna revidera sin position? Eller är man rädda för en eventuell rättegång som dras igång av separatister i Tibet eller något annat minoritetsområde? Att israelerna är rädda för en internationell domstol som granskar vad de gör är begripligt, samma gäller Irak under Saddams tid, men Qatar och Jemen ...?
Det är bra med en internationell domstol som tar hand om krigsbrott - men då skall den inte göra skillnad på folk och folk och därmed göra sig själv till åtlöje som ombud för stormakterna. Det borde var tid att göra slut på traditionen från Nürnberg där segrarna dömde de besegrade, men i stället låta alla stå till svars för sina handlingar.
Det vore bäst om libyerna själva kan lösa problemet med "broder Moammar" och hans familj, utan att främmande krafter trampar in.
8 kommentarer:
JA USA.s hyckleri är monumentalt. Man begriper helt enkelt inte hur de kan fortsätta hyckla som de gör utan att folk stormar Vita huset.
Inte heller, förresten hur Alliansen kan fortsätta att hyckla och ändå få så många röster.
Det går väl så länge vanligt folk tror att de inte är berörda, och möjligen till och med tjänar på det.
Problemet med dessa internationella domstolar är att det finns ingen global regim som garanterar dess existens. Rättvisa och demokrati finns bara i stater/nationer och den r inte bättre än staterna/nationerna är. På den internationell arena härskar den starkes rätt, det är bara på det nationella demokratiska planet som vi lyckats till en del upphäva denna ordning.
Alla förstår att Nürnberg var segrarnas skenrättegång för att befästa sin egen rättfärdighet, i stort har det väl inte varit någon större skillnad när det gäller ”världsamfundets” hantering av eftermälet till Jugoslavienkonflikten, rättegångar som håller på år efter år som mot Milošević är bisarra. Om det nu ändå är den ordningen som gäller att det är segraren och den starkes rätt som gäller i dessa sammanhang tror jag det är bättre med Nürnberg varianten, det expedieras snabbt och läggs till handlingarna. Krig är ett enda stort brott och att hålla på med dess rättskipning i decennier efteråt gör mer skada än nytta. Någon verklig rättvisa kommer inte att skipas ändå.
Så länge inga västeuropeer eller nordamerikaner körs iväg till Haag, och sedan verkligen döms för angreppskrig och liknande påhitt, kommer domstolen helt rätt att betraktas med skepsis. Men de europeiska regeringarna har ju i alla fall erkänt domstolen, vilket väl alltid är något. Kunde engelsmännen skicka dit den politiska och militära ledningen med Blair och hans kompisar skulle det bli världshistoriskt. Men de är inte där ännu.
Det är helt klart att det bästa är att låta libyerna sköta sig själva. Även om det är mycket som tyder på att det som pågår bara är ett traditionellt klankrig.
En professor Kumru Toktamis som jag litar rätt mycket på hävdar att Libyen fungerar via patronage som kanaliseras genom klanerna. Qaddafi är överhuvud för Qaddaf-klanen som uppenbarligen gynnas kraftigt men som hittills har tvingats kompromissa med andra inflytelserika klaner för att kunna sitta kvar.
Nu har Mu'ammars son Saif tagit sig för att importera libyer i förskingringen med höga utbildngar och vana vid ett västerniserat liv för att ersätta det traditionella klaninflytandet. Detta har uppenbarligen oroat de Qaddaf-allierade klanerna som därför har slutit sig till oppositionen.
Detta inte sagt för att på något vis förminska legitimiteten i upproret. Om samhället är organiserat via klaner är det bättre att de har makten än att diverse importerade experter har det. Och framför allt mer demokratiskt.
Det är väl OK, bara det inte är Ku Klux Klan det handlar om. Klart att inflöde av folk med svag anknytning till traditionella maktgrupper, men starkt beroende av sittande regim, kan orsaka oro hos de som inte sitter närmast köttgrytorna.
Det pratades mycket om klaner i Somalia förut. Vad jag förstår var de flesta hyggligt folk, men så fanns det ett par som styrdes av skurkar och fick alla rubriker när de plundrade hjälpsändningar.
Klansamhällen är väl närmast att jämföra med ett feodalsamhälle, hierarkiskt uppdelat efter någon sorts börd med vasaller/klienter och typ länsherrar.
Det är inte lätt att ändra på sådana maktstrukturer, i Europa krävdes det franska revolutionen för att få till en verklig vändning i att bryta med den feodala strukturen.
Annars brukar det här framhållas hur bra det varit med utländskt inflytande, i vart falla när invandring försvaras. Dom landsfader fredde sa "Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen har kommit utifrån".
Vad Qadsafi sonen ville med de utbildade libyerna förskingringen vet jag inte. Men allt som hotar rådande maktordning leder till bråk. Ingen ger upp sin makt frivilligt. Kungen och/eller premiärministern typ centralmakten i Afghanistan försökte sig på att modernisera och bryta den feodala ordningen på 1920-talet, inspirerade av Attaturk. Detta projekt stötte på hårt motstånd från feodalsamhällets potentater och fick läggas på is. Man kan säga att vänsterregimen som tog över 1978 hade ett liknande projekt som stötte på hårt motstånd från samma intressen som tidigare. Religonens världsliga makthavare är vanligen också nära lierade med dessa intressen.
Det är ju just de feodala systemet som väst har stött när intressen försökt modernisera styrelseskicken i inte minst arabvärlden.
Verkar som "klan" kan betyda lite av varje, ett gummibegrepp med andra ord. Men jag undrar om just västeuropeisk senfeodalism passar in i ramen?
Skicka en kommentar