lördag 16 april 2011

Inte alltid bra med "lön efter prestation"?

Jag läste en artikel som, med visst stöd från forskning, ifrågasätter hur vettigt det i alla lägen är med "lön efter prestation". Det är nog så att tendensen att höga bonusar och andra ersättningar har en tendens att slå fel, så att direktörerna jobbar för att bonusar och pensionsprogram skall ligga i topp medan eventuell produktivt arbete kommer i skymundan. Fenomenet har varit känt länge men tycks vara svårt att komma åt.

Men andra intressanta detaljer kommer fram, nämligen skillnaden mellan att arbeta med något som inte är särskilt intressant respektive att arbeta med problem som intresserar en. I det senare fallet kan det hända att en belöning gör att intresset minskar. Det kan vara så att problemet och problemlösningen är belöning i sig, och tillkommer något extra är det inte så roligt längre.

Vad som inte står i artikeln, men som jag tänkte på, är ungefär det här: om människan generellt skulle fungera efter enkla nationalekonomiska modeller av skulle intresse och böjelser inte spela någon större roll, det som räknas är ersättningen som man kan få för ett arbete. Höga ersättningar skall fungera som magnet till välbetalda arbeten, hur ointressanta de än är. Men det tycks inte stämma helt. Och då kan vi fundera på hur vår syn på avlönat arbete stämmer med vår grundkonstitution som samhällsvarelser och som skapande individer - hur mäter man den positiva känslan av att veta att man gör något som är bra för andra människor, eller känslan av att veta att man hittat på något finurligt som är nyttigt för ens medmänniskor? Medmänsklighet och kreativitet kanske måste mätas på annat sätt än med lönelistor? Storskaligt lönearbete har inte funnits länge och kanske är en mindre lyckad parentes i mänsklighetens historia?

Frågan är: vad händer med kreativiteten i ett samhälle med kraftiga skillnader i inkomster och förmögenheter? Är det möjligen så att den kommer att avta, i och med att de högt betalda bara intresserar sig för att bli ännu högre betalda, medan de lågbetalda inte får möjligheter att utveckla sina talanger? Om så är fallet styr Sverige inte åt rätt håll och frågan blir väldigt politiskt intressant.

8 kommentarer:

/lasse sa...

Ett intressant experiment hade varit om alla de lågavlönade som Borg med anhang tycker har för höga löner hade gått ut i en gemensam strejk/arbetsvägran kontra att landets intellektuella akademiska elit gått ut i gemensam strejk. Det skulle nog inte ta mer än en eller två veckor, förmodligen förr, innan landet hade befunnit sig i kaos. Undrar hur lång tid det tagit innan samhället gått på knäna när det gällde de sistnämnda.

Jan Wiklund sa...

Åtminstone tycks det som om överbetalning av direktörer är kontraproduktivt, hävdar bland annat Ha-Joon Chang i sin skojiga bok 23 things they don't tell about capitalism. Ett kapitel handlar just om överbetalning av direktörer.

Mest tycks det som sagt ha lett till att det kortsiktiga och enkla prioriteras på det långsiktiga och lite svårares bekostnad. Mest drastiskt i det företag som var först med att överbelöna direktörer i den riktigt stora skalan - General Motors, som gick i konkurs 2007 efter att tjugo år tidigare ha varit världsledande.

Lasse Strömberg sa...

Samhällen med stor ekonomiska skillnader mår inte bra. Ju jämlikare ett samhälle är ju bättre är det för dem som utgör samhället.

Lästips: Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson & Kate Pickett
I den forskningsrapporten finns många bevis på fördelarna med ett jämlikare samhälle.

Vi vet inte vad vi gott miste om när det gäller kreativa lösningar på grund av ojämlikhet.

Hannu Komulainen sa...

På den tid, då jag jobbade på verkstadsgolvet, fick alla som hade samma jobb, samma lön. Mer kvalificerade arbeten var bättre betalda än mindre sådana. Detta system avlöstes sedan av sämre system, med individuella påslag. "Kalle är ju så duktig, så han borde få lite extra". "Pelle är så slö, så varför ska han ha lika mycket som jag." Visst, det ligger ju något i de resonemangen, men nackdelarna med det gamla systemet var försumbara jämfört med nackdelarna med de individuella lönerna, som obönhörligenleder till avundsjuka och bristande solidaritet. Och troligen sämre arbetsresultat.

Så "lön efter prestation" är inte fel om man tolkar det rätt sätt. Bonusar däremot har inget med denna socialistiska princip att göra - där handlar det oftast om rena profitinkomster.

martin sa...

Många kreativa och intelligenta människor söker sig till yrken som ger sämre utdelning än vad deras intellekt skulle kunna åstadkomma inom andra fält.

Hur klyftorna i samhället påverkar. Inte för att säga emot mig själv, dessa skillnader leder till intelligentare och mer kreativa kriminella.

Jan Wiklund sa...

Martin: Chang berättar om hur alla som kan i Sydkorea blir läkare eller jurister, för då kan dom ha en egen liten firma och riskerar inte att bli arbetslösa. Tekniker vill ingen bli numera, för då får dom ett riskfyllt jobb inom industrin och kan när som helst bli arbetslösa.

Och det är inte bra för det sydkoreanska näringslivet.

Björn Nilsson sa...

Jag läste någonstan i Carrs monumentalhistoria över den ryska revolutionen att sovjetmyndigheterna var bekymrade över de principer om lika fördelning som fanns inom hantverkarkooperativ (arteler). Sedan kom ju stalintiden med en inskärpning av det där om lön efter prestation.

martin sa...

Jan,
så blir det i ett otryggt land. Där invånarna har mer av grundtrygghet (Sverige för 20 år sedan) så väljer man nog inte efter det som är tryggast. Ja, de som saknar ett intresse eller vet vad de vill hålla på med, de väljer trygghet främst, men de är sällan några revolutionärer i vilket fält de än må hamna.

Det finns gott om sådana arbeten inom naturvetenskap och teknik i Sverige. Jag låg 9 år vid universitet för att komma ut till dubbla arbetslösheten jämnt emot ingen utbildning.