söndag 10 april 2011

Peru

I Svenskan finns en kort notis om att vänsterkandidaten Ollanta Humala förväntas komma på första plats i kommande presidentval i Peru, dock utan att få majoritet vilket kommer att medföra en andra valomgång. Svenskan anger TT Reuters som underlag, och då är det lika bra att slå upp Reuters då. Med den här sökningen får man deras artiklar som innehåller namnet Ollanta Humala. Hans motkandidater anges som mer "näringslivsvänliga" hur man nu skall tolka det: är de hundraprocentiga mutkolvar och utförsäljare av fosterlandet kanske, medan Humala har åtminstone några andra synpunkter av mer folkligt intresse? Humala är väl inte super-vänster, men som läget är idag vet vi att det räcker med ganska milda reformförslag och en dos sunt förnuft för att utlösa hysteri och panikreaktioner hos de "näringslivsvänliga". Att en del naturtillgångar och offentliga nyttigheter skall vara offentligt ägda var inget konstigt ens för konservativa människor för inte så länge sedan, men i dagens läge verkar den tanken uppfattas som hädelse mot det mest gudomliga. Och där har väl Humala syndat litegrann.

En bifråga kan vara det lågintensiva kriget i Perus inland. I en artikel i tidningen Proletären (nr 14, finns bara i pappersupplagan tror jag) citeras en peruansk journalist om läget i landet. En passus torde göra en del anhängare av Perus Kommunistiska Parti (Sendero Luminoso) mäkta upprörda. Det står nämligen att "Sendero Luminoso skrev under en fredsöverenskommelse ... Det orsakade interna konflikter inom rörelsen. Nu vill de delta i politiken och tona ner den väpnade kampen."

Uttrycket "tona ner" är glidande - skall man fortsätta att skjuta, fast lite mindre? Verkligheten torde vara att somliga grupper från det gamla partiet fortsätter den väpnade kampen utan några kompromisser medan andra kan tänka sig andra vägar. Polemiken dem emellan förs med ganska högt röstläge. Jag hade en intervju med företrädare för den förstnämnda gruppen här på bloggen för ett tag sedan.

Gruppen som fortsätter kriget verkar kontrollera en del områden och ha folkligt stöd där (en förutsättning för att kunna överleva) men en kritiker kan fundera på vad som är det långsiktigt smartaste att göra om det är utplånande av underutveckling och massfattigdom man är ute efter. Om offentliga och civila makthavare är eniga och fullständigt kompromisslösa vad det gäller att hålla folkflertalet nere i skiten torde det inte finnas någon annan väg än upprorets (hur det nu ser ut), men uppstår sprickor i maktens murar kan bilden ändras. PKP-arna kallar sig maoister, men då kan man ju påpeka att Mao själv var beredd till överenskommelser med de värsta och tarvligaste motståndare om han trodde att det kunde gynna den kinesiska revolutionen.

... och här tänkte jag skriva lite grann om peruansk arkeologi där det händer spännande saker, men det får bli vid något annat tillfälle.

8 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Det kunde verkligen vara på tiden att Peru fick litet mer vänsterpolitik, det skulle säkert uppskattas av folkflertalet. Jag är dock osäker på att så sker, trots det som sagts om möjligheten.

Björn Nilsson sa...

Man får förmoda att alla parasitära krafter inom och utom landet kommer att anstränga sig för att det blir "business as usual".

Anonym sa...

Jag hoppas verkligen att Peru fortsätter i samma spår. Potatisens och tomatens hemland har utvecklats enormt sedan jag kom hit första gången 1978. Ingen jävla vänsterpolitik här por favor!
Andra omgången vinner Keiko med hjälp av röster från de andra tre kandidaterna från höger-center. Tillsammans har "vi" 60 procent.
Muchos saludos, Lima-Lasse ... övervintrar i Peru för andra året i rad.

Björn Nilsson sa...

Samma person skriver även privat och hävdar att Venezuela, Nicaragua och Bolivia är "halvdiktaturer". Det kanske säger en del om demokratiuppfattningen? Om folk röstar fel i fria val så blir det plötligt "halvdiktatur" av det hela - konstigt!

Hannu Komulainen sa...

Din länk till intervjun med den "peruanska maoisten" var intressant. Synd att diskussionen med "Tito Valle" tog slut för tidigt. Så länge kommunister inte gjort upp med hans sätt att resonera, kommer de aldrig - förhoppningsvis - aldrig att få något något större inflytande mer.

Björn Nilsson sa...

Tito V kanske är fullt upptagen med att bekämpa högeravvikelser och hinner inte diskutera?

Jan Wiklund sa...

Tito V och den anonyme är åtminstone eniga om en sak: att alla som inte tycker som dom är diktatorer.

Anonym sa...

Eller så hade den gode Tito inte tid att sitta och kommentera vad internetbrigaden skriver. Men, naturligtvis är de modiga kämparna på allehanda bloggar, websidor och annt en förebild att följa. Världförbättrare har som bekant alltid varit de som sitter hemma och skriver. kampen är irrelavant gentemot de "upplystas" teorier. Marx, Lenin och Mao utmärkte naturligtvis sig inte genom att det gjorde något praktiskt utan genom att de satt hemma i sin trygghet och skrev koloka saker. Tack och lov för alla de "marxister" från det gamla gardet som vi har i Sverige. Era värdefulla bidrag till kampen för att verkligen utveckla en revolutionär rörelse uppskattas verkligen!