Världens första 3D-villa?

Video: World's first 3D printed villa completed in Beijing. It can allegedly withstand a magnitude 8.0 #quakehttps://t.co/dVuykIOVnC

— China Xinhua News (@XHNews) 29 juni 2016

Det här påstås vara världens första 3D-tillverkade villa, i Beijing. Alltså gjord mer med maskineri än jobberi. Jag skrev om den här tekniken att bygga tidigare i år, i februari. Det kinesiska huset skall tåla jätte-jordbävningar. Bygger man i Sverige kan man spara åtminstone på det. Här räcker det med att tåla små jordstötar och tråkigt vinterväder.

Den kinesiska utvecklingen av robotiserad tillverkning och robotar i andra tillämpningar, är intressant. Hur kommer det att se ut om några tiotal år? Den tekniska revolutionen kommer att ändra det omgivande samhället, det är säkert. Men hur mycket, och vad betyder det för planet Jorden? Mittens Rike blir världens centrum?

Småplock om 'Brexit' och angränsande ämnen

När till och med regimmedia i Storbritannien erkänner att det är något skumt med den påstådda namninsamlingen som kräver nytt EU-val så kan vi lugnt utgå från att hela historien är en bluff. Vad är väl mer regim- än BBC, jag bara frågar! Detta, och annat som kan vara del av en kampanj à la 'färgrevolution' för att oskadliggöra folkomröstningen, beskrivs här.

Ett citat från Stefan Lindgren, som slut på en artikel som handlar om panikbluffen på börsen efter UK-EU-exit:

Vad får egentligen Sverige för sina 40 miljarder i medlemsavgift till EU mer än en tiggande rumän eller bulgar framför varje Lidl-butik?

Det sägs att vi får 10 miljarder tillbaka i olika bidrag, men varför dessa måste ta omvägen över Bryssel är svårt att förstå. Mellanskillnaden når uppenbarligen inte de länder som inte klarar försörjningen av sin egen befolkning. 

Som väl många inser är EU-elitens svar på folkliga protester mot superstaten att införa ännu mer superstat. Pål Steigans oundgängliga blogg berättar om att tyska och franska utrikesministrarna har lagt fram en plan som: 

... tar sikte på å ta fra medlemslanda retten til å ha egen hær, egen straffelov, eget skattesystem og sentralbank, og at de skal overføre kontrollen over alt dette til Brussel.

Jisses Amalia! En före detta självständig europeisk stat, medlem i EU, skulle enligt det här infallet inte ha mycket mer att säga till om än ett svenskt län! Eller som Steigan skriver:

Man må jo lure på hva de er lagd av ledere som kan skrive sånt etter det folkeopprøret som nettopp fant sted i Storbritannia. Motstanden mot sentralismen i EU vokser i hele unionen. EU-kommisjonen er upopulær, og er det noe stadig flere EU-borgere vil ha, så er det mindre EU og mer nasjonal kontroll.

Kanske dags att 'EU-positiva' till slut inser att det är sådan politik de röstar för, och sedan funderar på hur 'positiva' de egentligen är till den här processen.

Steigan har dessutom ett längre gästinlägg i två delar (del ett, del två) om "systemförståelse". Det handlar inte om England, utan om Norge, men ändå finns mycket intressant som är användbart utanför Norge. Ta den här reflexionen:

Målstyrte systemer sentraliserer makt og kontroll, og desentraliserer plikt og ansvar i en klassisk føydal struktur. En deregulert finanskapitalisme projiserer automatisk tilsvarende parasittiske  pyramidale strukturer. Begge tolker virkeligheten med sekundære måltall, og begge forsøker å kontrollere virkeligheten med det nedarvede imperialistiske motivet om overordnet, sentralisert og standardisert system.
...
Målstyrte systemer er over hele verden notoriske for sin fryktkultur og tilsvarende manglende evne til å lære av erfaringen og tilpasse seg endrede betingelser og ny kunnskap. Ideen er at frykt og usikkerhet skal skremme medarbeiderne til å yte mer og kritisere mindre. Dette samsvarer perfekt med nyliberalistisk ideologi og menneskesyn. Den heterodokse økonomifaglige kritikken av finanskapitalismen og frihandelsekstremismen  forklarer altså også den snikende fryktkulturen som gjennomsyrer Stoltenberg og Støres målstyrte og markedsorienterte «modernisering av offentlig sektor» – og hvorfor alle som inngår politiske allianser med Stoltenberg og Støre blir demoralisert.

Till sist (ämnet 'Brexit' börjar redan nästan kännas uttjatat) har allas vår Slavoj Zizek funderat över saken. Det blir ganska negativt, men på slutet ser han dock i alla fall några möjligheter i den rådande oordningen:

Recall Mao Ze Dong’s old motto: “Everything under heaven is in utter chaos; the situation is excellent.” A crisis is to be taken seriously, without illusions, but also as a chance to be fully exploited. Although crises are painful and dangerous, they are the terrain on which battles have to be waged and won. Is there not a struggle also in heaven, is the heaven also not divided – and does the ongoing confusion not offer a unique chance to react to the need for a radical change in a more appropriate way, with a project that will break the vicious cycle of EU technocracy and nationalist populism? The true division of our heaven is not between anemic technocracy and nationalist passions, but between their vicious cycle and a new pan-European project which will addresses the true challenges that humanity confronts today.

Tysk poetisk läsövning och lite samtida själskval

Den här dikten hittade jag på den ofta intressanta sajten The American Conservative, bland kommentarerna till detta inlägg:

Nach dem Aufstand des 23. Juni
Ließ ein Denkstückschriftsteller des Neu-York Zeitung
Im Internet Flugblätter verteilen
Auf denen zu lesen war, daß das Volk
Das Vertrauen der Regierung verscherzt habe
Und es nur durch verdoppelte Arbeit
zurückerobern könne. Wäre es da
Nicht doch einfacher, die Regierung
Löste das Volk auf und
Wählte ein anderes?

Bakgrunden är att någon upprörd engländare skrivit en knasig artikel i New York Times angående EU-omröstningen 23 juni i Storbritannien, och öst galla över sin lilla hemstad på landet där folk är otrevliga och röstar fel (på utträde alltså).

Ovanstående tyskövning är en omarbetning av detta, som Berthold Brecht skrev 1953 i samband med arbetarprotester i Östberlin:

Nach dem Aufstand des 17. Juni
Ließ der Sekretär des Schriftstellerverbands
In der Stalinallee Flugblätter verteilen
Auf denen zu lesen war, daß das Volk
Das Vertrauen der Regierung verscherzt habe
Und es nur durch verdoppelte Arbeit
Zurückerobern könne. Wäre es da
Nicht doch einfacher, die Regierung
Löste das Volk auf und
Wählte ein anderes?

- Varför är det så fel och krångligt med allting!?

Nå, det skall bli intressant att se hur saker och ting utvecklas framöver. Antar att man i det liberala idealsamhället inte kommer att tillåta några folkomröstningar. Och tänk efter: om man anser att EU-frågan är för svår för vanliga töntar att förstå och rösta rätt om, då lär väl de vanliga töntarna inte förstå hur de skall rösta i vanliga nationella val heller! Så rösträtten kan hänga rätt löst framöver! Folk kan väl få rösta på Eurovisionsschlagern (under förutsättning att de inte röstar på länder som USA har sanktioner emot)!

Det kan ju verka obehagligt när en del människor plötsligt öser ur sig hat mot tidigare erkända principer för demokrati, eller förakt mot hela folkgrupper som inte förstår sitt eget bästa (... eller kanske rättare: inte förstår elitens bästa) men det är ju faktiskt bra att man får veta var de står. Eliten och dess underhuggare i 'medelklassen' är knappast demokratins ståndaktigaste stöttepelare, och det är bara bra att de visar det så ingen behöver vara osäker om den saken.

Jaha, så blev det! Men hur blir det sedan?

Jag tar mig ett bad på midsommardagens morgon. (Du har väl hört skämtet: "Jag tvättar mig till jul och midsommar, vare sig det behövs eller inte!") Ja, nu är det alltså midsommaraftonsmorgon (vilket ord!) fastän den riktiga midsommaren redan passerat. Hur som helst, ett uppfriskande bad, och sedan på med morgonfikat. Läget: oklart. Jag slår mig ner vid datorn, jag slår på datorn ... kommer in på Twitter och ser något konstigt om brittiska EU-omröstningen ... vad har hänt!? Har det verkligen ... JO! Åh, vad skönt med en god nyhet, samtidigt som sommaren är som vackrast.

Klippet överst kommer från BBC. Det visar sig att valdeltagandet har varit högt, och att 'lämna-sidan' har vunnit med en marginal på 3,8 procentenheter. Grovt räknat har landsbygden slagit eliten i London. Kollar Sveriges radios hemsida. Diverse personer yttrar sig. EU-slavarna fortsätter predika Jordens undergång. Nja, det är väl snarare EU som hänger på gärsgårn!

Vad sker framåt? Dels försöker säkert den sårade, i eget tycke oumbärliga eliten att hämnas på engelsmännen. Dels försöker den säkert att manövrera så att det inte blir något utträde. Skurkar får man inte underskatta, det finns inget fult som de inte kan hitta på. Men det bör kunna motverkas om anti-EU-rörelserna i andra länder samlar kraft och inspiration. Frankrike och Italien kanske ligger långt framme i det avseendet, men andra kan ju följa efter.

Och så får jag väl sluta snacka skit om engelsmän åtminstone några dagar!

Glad Midsommar!

Dagsvers 1941-1945

Det var alltså idag för 75 år sedan som Tyskland med allierade angrep Sovjet, operation Barbarossa. Världskriget gick in i sin avgörande fas. Under sommaren och hösten 1941 var Tyskland ännu krigets segrare. När det drog mot vinter vid Leningrad och Moskva var det inte så säkert längre ...

Stalingrad

Min dagsvers, 75 år senare:

Tyskland hade fått segerfrossa:

"Sovjet skall krossas med Barbarossa!"

Men Stalin styrde med bister min

och Röda Armén rensa' upp i Berlin!

Berlin, slutet

Man kanske bör notera den lömska historierevisionism som konsekvent försöker förneka Sovjets avgörande roll i segern över Tyskland. Förspelet till Andra världskriget utsätts också för förfalskningar och förvrängningar, detta till den grad att det blir obegripligt hur Sovjet kunde slå ut dåtidens starkaste militärmakt. (Notera hur tyskarna på bara några veckor tvingade Frankrike att kapitulera och jagade engelsmännen över Engelska kanalen!) Detta fifflande med historien har föranlett en debatt i Historisk Tidskrift, med artiklar som jag läst där tidigare i år. Nu finns ett par av inläggen publicerade på Nyhetsbanken. Finns också på Anders Romelsjös blogg, med första delen här.

Notera ordvalet!

Vilka ord man väljer för att beskriva olika saker kan vara viktigt. Det kan bland annat vara ett sätt att försöka styra andra människors tänkande och världsuppfattning. Ta det här exemplet från rännstensblaskan (obs! nedsättande värdeuttryck!) Aftonbladet:

Notera att det står "slår". En mer neutral beskrivning skulle kunna vara "Så påverkar ...". Men nu "slår" det, och dessutom "hårt". Det är klart att rubriken kan ha satts av en person med dåliga kunskaper i svenska språkets ordvalörer, men det tvivlar jag på. Av någon anledning försöker man övertyga svenskar om att inte rösta för Brexit (eller vad man nu vill med det här).

Men varför samtidigt visa en bild som motverkar intrycket av att Sverige har något att säga i frågan: Löfven ser ju helfjantig (eller åtminstone halv-) ut, och Cameron verkar mest som han snabbast möjligt vill bli av med den där svenske dumflinande byfånen! Eller har jag tolkat det fel?

Dystra blickar

Detta är alltså kinesiskt mode. Jag tycker man om detta kan säga: "Ni ser ut som ni sålt smöret och tappat pengarna!".

Feature: Chinese designer Miao Ran makes applauded debut at #MilanFashionWeek https://t.co/cKro2AChUg pic.twitter.com/bWGI56Olwf

— China Xinhua News (@XHNews) 19 juni 2016

Vet inte om de här modellerna ser gladare ut, men kläderna är åtminstone prydligare:

Handmade, colourful, exquisite!#Folk costumes created by ethnic minorities of China are taken on stage in #Beijing pic.twitter.com/FAlzJXi5Sr

— China Xinhua News (@XHNews) 20 juni 2016

Svenska grejor på Månen!

Lunar probe Chang'e-4 to carry 3 scientific payloads made by Netherlands, Sweden & Germany https://t.co/zJby98VvIq pic.twitter.com/ZVuEDrsokp

— China Xinhua News (@XHNews) 19 juni 2016

Och hur kommer Sverige in i det här? Jo, med ett speciellt instrument:

The instrument, developed by Martin Wieser and colleagues in Kiruna, is the Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN), a detector for energetic neutral atoms.
It will reveal how solar wind interacts with the lunar surface and perhaps even the process behind the formation of lunar water. An earlier version of the instrument flew on India’s Chandrayaan I orbiter which launched in 2008.

Här är Advanced Small Analyzer for Neutrals (ASAN) som byggts av Swedish Institute of Space Physics (IRF) i Kiruna. En ganska liten låda, men säkert mycket finurligt utformad.

The experiment will measure radiation on the Moon in preparation for future manned missions and could also measure the water content of the ground beneath the landing unit.
This, together with the choice of Kiruna’s ASAN detector, suggests that water on the Moon is of great interest to China, hinting that the Chang’e-4 mission has an eye on future human exploration and utilisation of the Moon.

Den här expeditionen går till Månens sydpol, på himlakroppens mörka baksida. Killen på Twitterklippet pekar på Aitken-sänkan där landningen skall ske. Det är en landare och en månfarkost som skall placeras där. Fast först om ett par år, i slutet av 2018. Hur som helst, spännande!

Det är en månfarkost av den här typen, Jadekaninen eller Yutu, som skall transportera ASAN-lådan

Och så hoppas vi att inget går fel. Det värsta är väl ofta den så kallade mänskliga faktorn. Någon som gör ett dunderfel med andra ord. Tänk själv, plötsligt dundrar det till i isen neråt Sydpolen och förvånade pingviner ser hur någon konstig sak börjar åka omkring. Samtidigt, i Kina, vrålar en rasande projektledare till sina underhuggare: "Vad har ni gjort, era lökar*!?!? Det var ju Sydpolen på Månen grejorna skulle till, inte Sydpolen på Jorden. Hur i h-e har ni räknat egentligen!?!"

*lök, äldre kinesiskt skällsord. Har sett det i den gamla romanen Träskmarkerna. Begriper inte varför det skulle vara för fel med lökar, men det finns säkert någon motivering till det också!

Twittertips: Soviet Visuals

Twittertips: bilder, målningar, fotografier från Ryssland och Sovjet, med betoning på Sovjet hittar man på det här flödet, Soviet Visuals. Ibland blir man extra förvånad, som när gamla svenska tetran dyker upp:

In the 1960-70s, milk in the USSR came in pyramid-shaped paper cartons (developed together with Tetra Pak, Sweden) pic.twitter.com/F7xLxL3iq8

— Soviet Visuals (@SovietVisuals) 17 juni 2016

Eller vad sägs om sovjetisk korvreklam:

"Sausages". Soviet poster from the Ministry of Meat and Milk Production. pic.twitter.com/lzywGnccRr

— Soviet Visuals (@SovietVisuals) 16 juni 2016

Eller uppmaning till en givande näring: kaninuppfödning!

 

"Breed rabits! The care is not hard - but the gain is big!" 1957 Soviet poster. pic.twitter.com/aBP7bEq3A9

— Soviet Visuals (@SovietVisuals) 15 juni 2016

Till slut, ett foto av ett par klassiska sovjetiska konståkare:

Soviet figure skaters L.Belousova and S.Protopopov. 1965. Photo by Sergey Lidov pic.twitter.com/Dc3mF5heJA

— Soviet Visuals (@SovietVisuals) 15 juni 2016

Så ser det ut vid Lop Nor

För mer än hundra år sedan for Sven Hedin runt i Asien och ägnade sig åt 'upptäcktsresande'. Fast August Strindberg skällde på honom för att Hedin bara var på ställen som andra redan upptäckt. Jag tar inte ställning i det bråket, men minns att den mystiska saltsjön Lop Nor var ett av de platser som Hedin beskrev. Den hade inget avlopp, och flyttade sig hit och dit i öknen i det inre av Kina. Jag tror aldrig jag sett bilder därifrån tidigare, men här kommer några:

Sunset sceneries of #sylvite base of Lop Nur, "sea of death" in NW China's Xinjiang pic.twitter.com/oV5i5qyRBs

— China Xinhua News (@XHNews) 16 juni 2016

Finns det 'upptäcktsresande' numera? - Om man går tillbaka till femtiotalet, och kanske tidigt sextiotal, så hade vi Sten Bergman som var känd för sina expeditioner till Nya Guinéa. Så fanns det Rolf Blomberg och någon till som tog sig fram i Amazonas djungler. Men de var väl de sista som möjligen kunde hitta någon 'vit fläck' på kartan. Numera är det bara vitt där det finns snö eller is, eller kanske vita saltkristaller som i Lop Nor.

Repris: kan man lära sig något av historien?

Här följer en bloggpost jag skrev i januari 2008. Upptäckte att den fortfarande läses då och då. Varför inte köra en repris? Texten verkar rätt bra ännu, känns det som. Jag har ändrat lite och tagit bort länkar som inte längre fungerar, men i stort sett är det den ursprungliga texten:

Om historieförfalskning, antirasism och om vi lär oss något av historien

Jag hörde ett inslag i P1 igår, i Obs, där det berättades om historieförfalskning i Östeuropa. Det är känt redan tidigare hur s.k. nationalister i Ukraina förfalskar och suddar i historien.

Enkelt uttryckt: tidigare generationers massmord på icke-ukrainare (som polacker och judar) skall döljas medan egna lidanden under sovjettiden skall blåsas upp och samarbetet med tyskarna under kriget sopas under mattan. Att ukrainarna på egen hand var fullt kapabla att bedriva massmord skall man inte tala om, däremot kan gärna förövarna hyllas som nationella hjältar. Men med tanke på tsarrysslands historiska arv av pogromer behöver man ju inte tro att det behövde komma tyskar till Ukraina för att tala om för lokala nationalister hur man massmördar.

Ukraina är inte det enda landet där sådant hänt. Våra grannar i Baltikum har också varit gravt inblandade. När Norrmalmstorgsdemonstrationerna för baltisk frihet pågick omkring 1990 (minns inte året exakt - 1991?) skrev Salomon Schulman i Dagens Nyheter att han inte ville gå dit. Han visste vad det var för sorts folk som fanns i publiken. Hans släkt kommer från Litauen och drabbades hårt av förföljelserna mot judar. Balter var i högsta grad inblandade, och en del kunde smita iväg över Östersjön och stanna i Sverige. Jag undrar om antisovjetiska folkpartister noterade det - och om de brydde sig? Jag minns att gamle utrikesministern Torsten Nilsson hade svårt för de nya ledarna i Baltikum, som Landsbergis i Litauen - kan det bero av att Nilsson var gammal nog att minnas hur trettiotalsfascisterna såg ut?

Det var ett möte till minne av nazisternas massutrotning i Stockholm den 27/1, och idag [29 januari 2008] skriver Ola Larsmo i DN att han undrade var de unga antirasisterna var. Det var få yngre i publiken. Varför var inte de som demonstrerar i Salem mot nynazisterna med på minnesmötet efter förintelsen? Det undrar han, men jag gissar att en av de unga antirasisterna nog kunde ställa samma fråga fast åt andra hållet: varför var ni inte med i Salem? Är döda nazister och döda nazistoffer viktigare än de aktiviteter som nazi-inspirerade personer och rörelser håller på med idag? Är rasismen i "kriget mot terrorismen" oviktig? Är förhållandena i Gaza eller centrala Afrika mindre viktiga? (För övrigt: Förintelsedagen är till minnet av befrielsen av Auschwitz. Av någon anledning brukar man inte säga vem som befriade de överlevande där.)

Jag är mycket intresserad av historia, men nu verkar det som det ständiga sysslandet med vad som hände under Andra världskriget döljer vad som händer idag.

Vi vet redan att Svin-Olles farsa och hans kompisar i Sjöbo samlade timmer för att bygga ett koncentrationsläger - och vi vet att bygget fick ställas in på grund av krigsutgången. Det är i det förflutna och går inte att göra mycket åt, utom möjligen att älta det igen. Men vi vet också att på grund av politiska konjunkturer idag kan svenskar med fel hudfärg eller religion drabbas av svåra förföljelser ("kriget mot terrorismen") och att utövad rasism sannerligen inte är oskyldiga pojkstreck alla gånger. Hur man kommer till rätta med det genom att hålla möten om en historisk period som inte kan upprepas (det finns andra metoder än gaskamrar idag) har jag svårt att förstå. Antagligen har de antirasistiska ungdomarna också svårt att förstå det. Det visar att vi antingen inte lär oss något av historien, eller att vi faktiskt inte kan lära oss något om historien därför att nya situationer uppstår hela tiden. Lärandet befriar oss inte från kravet att tänka kritiskt och värdera aktuella fakta, och om politisk bekvämlighet eller feghet tillåts bestämma när lärandet skall kopplas av eller på, då kan man lika gärna vara utan det.

Livstid för kannibalistisk mördare!

Asiatic lion to spend life in zoo for killing, eating 3 persons in W. India https://t.co/MVwSno0vIp (AFP file pic) pic.twitter.com/JDceUXOd0e

— China Xinhua News (@XHNews) 16 juni 2016

Läser Lange i sommar (kanske)

Det här är den polske ekonomen Oskar Lange (1904-1965):

Oskar Lange (från Wikipedia)

Lange var polsk marxistisk ekonom av förkrigsmodell som efter andra världskriget deltog i uppbygget av den polska folkdemokratiska staten. I hyllan har jag en tysk översättning av en av hans många böcker.  Originalet heter Ekonomia polityczna, tom 1, först utgiven 1959, och på tyska blir det Politische Ökonomie Band 1. Boken har stått där i många år, i stort sett oläst frånsett de första kapitlen. Nu är den spännande frågan: pallar jag för att läsa hela boken? Den är rätt tjock. Och så är det rätt trögt med tysk text på nära 400 sidor!

I svenska wiki-artikeln står det om den här boken: "Bland annat med sitt stora verk Politisk samhällsekonomi (1959) gav han polsk ekonomisk forskning en speciell profil som förenade västerländska metoder med marxistiska premisser." I den engelska längre artikeln påstås det att Stalin (Hitlertysklands besegrare) uppskattade Lange, och att denne var mellanhand mellan Stalin och Roosevelt. Samtidigt undrar jag om Stalin skulle ha gillat Langes "marknadssocialistiska" idéer. Den typen av ekonomiskt tänkande hade ju börjat titta fram redan omkring 1950 i Sovjet och kritiserades i Stalins sista ekonomiska arbete, Socialismens ekonomiska problem i SSRU från 1951. Stalin tänkte nog ungefär åt rätt håll: marknadssocialismen blev inte bra, tillväxten avtog och till slut kraschade systemet. (Men detta var ju inte enda orsaken! Se det här gamla blogginlägget.)

Ytterligare en artikel ger lite mer upplysningar om hur Lange på trettiotalet tänkte sig socialistisk planering. Detta var alltså i fördatorisk tid, men redan på femtiotalet kunde han börja på att fundera på datamaskiner i planeringen. Vidare styrsystem: jag har svaga minnen av att 'cybernetik' var ett begrepp som var i svang i mitten av sextiotalet, och då kanske inspirationen kom från Polen. 'Återkoppling' var väl svenska benämningen. Jag använde inte just det uttrycket, men i ett par inlägg på Lindelöfs blogg nyligen beskrev jag faktiskt hur ett system med återkoppling kan fungera med den datoriserade teknik vi har idag (se här och här).

Att Lange såg kopplingar mellan marxistisk och neoklassisk ekonomi förstår jag eftersom de vilar på samma grund: den klassiska nationalekonomin. Men frågan är hur stor affär man skall göra av likheten. Hur som helst, hur lyder den grundläggande definition av 'politisk ekonomi' enligt Lange (min översättning):

Den politiska ekonomin eller samhällsekonomin är vetenskapen om de samhälleliga lagarna som reglerar produktion och distribution av materiella varor för att tillfredsställa människornas behov.

Jaha, men tjänster då? - Det kanske kommer fram så småningom? Om jag kommer igenom boken.

Läser Dimitrov

Plockar på måfå en bok ur hyllan.  Enhetens och folkfrontens problem. En samling tal och artiklar från slutet av trettiotalet av den kanske mest betydande bulgaren någonsin: Georgi Dimitrov. Han hade varit parlamentsledamot i Bulgarien, blev senare generalsekreterare för Komintern, den kommunistiska internationalen med säte i Moskva. Den här boken kom ut första gången på svenska 1939, och 1971 nytrycktes den på Arbetarkulturs förlag med förord av C-H Hermansson.
Det gällde att bygga enhet mot kriget. Kommunisterna hade varit emot stormaktskrigen innan de ens själva börjat kalla sig kommunister utan var vänsterflygeln inom socialdemokratin. De ryska bolsjevikerna tillhörde den gruppen och motsatte sig Rysslands inträde i första världskriget. Men det misslyckades. Skulle man lyckas den här gången, när det gällde att bygga enhet för att i första hand stoppa de aggressiva makterna Tyskland, Italien och Japan? - Förutsättningen för det var, som Dimitrov och Komintern såg det, att bygga största möjliga enhet inom arbetarrörelsen och folken mot de värsta krigshetsarna.

Vilka var emot detta? - Naturligtvis Tyskland, Italien och Japan själva. Men så fanns de härskande i de borgerliga staterna, ibland med tvivelaktiga motiv. En del kunde klart misstänkas för att vilja använda Tyskland och Japan som torpeder i ett angrepp mot Sovjetunionen. (Detta var alltså under den stora trettiotaletskrisen, när det var depression och massarbetslöshet i de kapitalistiska staterna medan Sovjet byggde upp samhället i rasande fart. Det var detta som var det kommunistiska "hotet". Det positiva exemplets hot.) Den tredje gruppen var de socialdemokrater som redan 1914 hellre skickade ner sina anhängare i skytte- och massgravarna än själva gick i fängelse i kampen mot krigsutbrottet.

Det gick naturligtvis inte ihop. Jag känner mig dyster när jag läser Dimitrovs förhoppningar om enhet. Motståndet var för stort. Det blev krig. Visserligen ett krig där de aggressiva staterna krossades, till ett fruktansvärt pris. Men priset kunde ha varit betydligt lägre.  Och de eländiga socialdemokraterna hängde sig kvar. Vi ser deras ynkliga rester än i dag.

Här nedan har vi Kominterns definition av fascism från mitten av trettiotalet. Jag vet inte om jag är ense om definitionen. Det kan bero på att 'fascism' har blivit ett suddigt skällsord idag och verkar kunna beteckna vad som helst. Ett minimikrav på en fascistisk stat, eller en rörelse som förespråkar fascism, bör vara att man har en korporativ samhällsuppfattning. Sedan kan ju teori och praktik skilja sig kraftigt åt mellan olika stater eller grupper som får etiketten 'fascistisk'. Men om det korporativa saknas (detta kan bland annat innehålla bra socialpolitik för vanligt folk och en hel del inslag som skyddar arbetare) så har vi förmodligen en vanlig högerdiktatur, inte fascism.  Detta även om denna höger är förtryckande, våldsam, nationalistisk, rasistisk, krigisk eller vad man nu vill. - Kanske termen 'fascism' är i stort sett oanvändbar idag?

Rejäla tag!

Ongoing excess capacity reduction poses challenges to China's economy: report https://t.co/3mmEgXozRD pic.twitter.com/0z6esuuAFG

— China Xinhua News (@XHNews) 11 juni 2016

I Kina väjer man tydligen inte för rejäla tag när det gäller att få ner överskottskapacitet i stålbranschen. Det räcker inte med att tillverka lite mindre och göra sig av med folk - spräng en del av verket i luften! Då syns det att man menar allvar med "ongoing excess capacity reduction"!

Ser konstigt ut

Hur föredraget var vet jag inte, men bilden ger ett lustigt intryck: det lilla bordet ger intrycket av att han hade någon sorts konstig kjol av balettyp på sig! Jag antar att de riktigt hårdföra nationalisterna anser att Mattias K. och övriga ledningen i sd är ena riktiga kärr... så de har nog inget emot kjolliknelsen. Fotografen bör nog välja en annan bildvinkel nästa gång.

(Alternativ tolkning: en "låda på magen" av samma sort som varmkorv-gubbarna hade förr. Men deras lådor var inte blommiga!)

Sitt ner och begrunda ...

Se, en bänk! - där kan man slå sig ner en stund i morgonsolen, se på de blommande träden, på blommorna på marken, lyssna till fåglarna. Kanske en fjäril eller två vimsar omkring, och ett lätt moln drar förbi. Humlor surrar bland grässtråna. Så kan det vara i Sverige.

Sitt ner och begrunda det här landet. Inte med ett Bildtsk föraktfullt avsnäsande av det här landet. Utan det här landet som är vårt land. Vi har inget annat. Vad vill vi med det?

Finns pålitliga siffror?

I juli 1924 höll den kommunistiska internationalen (Komintern) sin femte kongress i Moskva. En vietnames som senare skulle bli berömd under pseudonymen Ho Chi-minh  gav en rapport om "de nationella och koloniala frågorna". Det fanns en lång lista över koloniala övergrepp att läsa upp. Bland annat nämnde han:

Belgiska Kongo hade en befolkning på 25 miljoner 1891, men den hade minskat till 8,5 miljoner 1911. (Från Ho Chi-minh i urval, red: Sture Källberg, PAN/Norstedts, 1967, sid. 35.)

Det hade varit intressant att få veta varifrån Hos siffror kom. Någon folkräkning i Kongofristaten (Belgiska Kongo) skedde inte förrän på 1920-talet. Vad som samtida och senare iakttagare är eniga om är att det skedde en kraftig folkminskning under den tid som Kongofristaten stod för (van)styret och utplundringen. (Kongo var ett privatföretag styrt från Belgien fram till 1908.) Sedan är storleken på folkslakten en annan fråga. "Hälften" säger några (gillar inte att länka till Wiki när det gäller sådana här frågor, men här står det en del). 5 miljoner? 10? Alla siffror blir osäkra. Enligt Ho skulle befolkningen ha minskat med två tredjedelar, underförstått på grund av den mordiska koloniala exploateringen. Andra nöjer sig med att hälften försvann. Det är ju mycket det också.

Vad kan man dra för slutsatser? Att det är svårt med siffror. Är indata skakiga blir utdata förmodligen inte så mycket bättre. Men vill man peka på mördarvärstingar så torde kung Leopold av Belgien ligga väldigt högt på listan. Och att man bör akta sig för att sköta länder som privatföretag.