Olika lärokurvor

Här är en slutsats av en gästskribent på Juan Coles blogg:

A thoroughly uncomfortable conclusion is beginning to emerge for the Netanyahu government. It is that while the IDF may have become a lot more effective in the past six years, its opponents in Gaza have learnt even more.

Med andra ord: fastän israelerna jobbat upp sin förmåga till krigföring i stadsmiljö sedan förra Gazakriget så har palestinierna jobbat upp sig ännu mer vad det gäller att försvara sig. Den palestinska lärokurvan stiger brantare. Man kanske kan jämför med utvecklingen i Libanon: en gång lätta jaktmarker för israelerna, sedan helt omöjliga när Hetzbollah utvecklade motståndet politiskt och militärt. En liknande situation kan skönjas i Gaza.

Hamas lyckades få iväg en enstaka raket mot Tel Avivs flygplats vilket stängde av mycket av flygtrafiken några dagar. Israel har inte lyckats eliminera, eller ens allvarligt skada Hamas. Det kan knappast kallas annat än ett nederlag. Målen för kriget mot Gaza (vilka de än var, det verkar ha skiftat) har inte uppfyllts, och därmed är termen 'nederlag' rimlig. Dessutom har de israeliska förlusterna ökat jämfört med förra Gazakriget. Palestinierna finns kvar, de slår tillbaka allt kraftfullare - och i norr finns Hetzbollah med ett formidabelt raketlager, drönare och andra militära finesser.

Hade den här situationen behövt uppstå om israelerna tidigare tagit till sig principen om att "man kan göra mycket med bajonetter, men inte sitta på dem"? Nu driver utveckling iväg mot total katastrof, eller mot en ny enhetlig stat som täcker hela det historiska Palestina. Israelerna har själva slagit sönder möjligheterna till en tvåstatslösning. Och i den processen har man släppt fram krafter som inte är så trevliga: det relativt sekulära PLO har ställts åt sidan till förmån för det islamistiska Hamas. Var det verkligen så man hade tänkt sig, eller var man übersmart?

På tal om lärokurvor så skriver den indiske veterandiplomaten Bhadrakumar om spelet mellan Ryssland och EU. Han frågar vilket motiv EU har att delta i sanktioner:

... make sure that Russian people don’t get to eat enough vegetables and fruits and would have vitamin deficiency unless the Kremlin changed its Ukraine policies in accordance with the EU’s wishes? This is all becoming a silly joke.

However, something good will come out of this all if Russia comprehensively discredits the West’s obnoxious practice of using sanctions as political weapon against obstreperous countries that refuse to buckle down to their leadership.

(Ursäkta ett ögonblick, måste slå upp 'obstreperous' i mitt gamla lexikon. "larmande, bullersam; oregerlig". Undrar hur många engelska engelsmän som förstår vad ordet betyder?)

Ja, även i den här ukrainska krisen och sanktions-slagsmålet finns en lärokurva. Undrar om taffligheten på den europeiska sidan kan hänga samman med att den gamla generation av politiker från det kalla krigets dagar är död eller pensionerad? Till skillnad mot det nya gänget hade gamlingarna vanan inne att hantera stormaktskriser och se till att de inte gled utom kontroll. Nu måste de nya jobba sig uppför lärokurvan, till en nivå där de förstår att man inte kan dribbla hur som helst med en stormakt som Ryssland. Det är en jäkla skillnad mellan att ge sig på Ryssland jämfört med exempelvis Libyen! Den här bilden illustrerar hur det kan gå:

Jordobservationer

Den här kartan visar "klimatanomalier" under juli 2010 på ett lättförståeligt sätt. Ju rödare, desto varmare än normalt, ju blåare, desto kallare. Notera tre särskilt otrevliga områden ur värmesynpunkt: långt uppe i norra Sibirien, ett nordsydligt band över europeiska Ryssland, samt nere på Antarktiska halvön. I det första fallet har vi tinande tundra och hotande utsläpp av metangas, i det sista avsmältning av is. Vad det gäller Ryssland så känner vi till det där med stora bränder och dåliga skördar på grund av torkan.

Bilden kommer från NASA, närmare bestämt sidan med "dagens bild" från deras Jordobservatorium. Här är en annan bild med klimatbetydelse, den jättelika kalvningen från Petermannglaciären på norra Grönland. Klicka på den här länken för att komma fram till bilden, klicka igen, så får du bilder i verkligt stort format.

Det här isblocket som nu är på väg ut i havet är ungefär dubbelt så stort som svenska Fårö, och det kommer att ta tid innan det kommer ner i mer trafikerade vatten söder om Grönland. Men när det väl gör det kan det bli svårigheter, för man flyttar inte på en sådan här klump som man kan göra med mindre isberg. Den kommer att driva förbi New Foundland och förutses kunna ta en del fasta installationer ute till havs med sig.

Och här en satellitbild av södra Pakistan. Lite land, och så Indus som täcker det mesta med lerigt vatten.

Det har varit en del klagomål senaste dagarna. Islamister har nämligen hjälpt människor som drabbats av översvämningarna, och det anses fult. Nu förefaller visserligen den pakistanska statens tjänstemän vara mer intresserade av att göda sig själv och ta emot pengar från USA än att hjälpa sitt eget folk, men än sen ... om utblottade människor som dessutom hotas av koleraepidemier tar emot hjälp av islamister förtjänar de väl att USA skickar dit några förarlösa flygplan som skjuter robotar på dem! Någon ordning måste det väl vara!

Allvarligt talat: i många länder har folk att välja mellan privat hjälp eller ingen hjälp alls, eftersom regimerna ger blanka fan i medborgarnas (eller om vi säger "undersåtarnas") väl och ve. In träder då privata grupper, ofta av religiös karaktär. Det gäller inte bara u-länder, USA är delvis inne i den gruppen. Olika kyrkor ordnar mat, sjukvård och annat nyttigt när staten sviker och de rika gömmer sig bakom höga murar med sina rikedomar.

Men i den muslimska världen finns en tradition av religiösa stiftelser som idkar välgörande verksamhet, och ibland smälter de samman med politisk verksamhet. Det muslimska broderskapet i Egypten, Hamas i Palestina och Hetzbollah i Libanon finns i den gruppen. De träder in när staten träder ut. Med andra ord skulle starka och medborgarvänliga välfärdsstater kunna vara ett alternativ om man nu hyser misstro mot muslimsk radikalism. Men försök framföra en sådan tanke i dagens privatiseringsgalna värld! Man kan säga att gangsterregeringar i väst själva frambringar det radikalmuslimska monster de påstår sig bekämpa genom att stötta upp tjuvaktiga, korrupta, inkompetenta, odemokratiska och brutala regimer i den muslimska världen.

Ja, som synes kan några bilder av vår hemplanet ge upphov till många reflexioner. Och det är ju inte så underligt: vi kommer ju inte levande härifrån!

Mohamed Omar om wahhabiter

Även om man inte är särskilt religiöst inriktad (och har en speciell misstro mot gynnare som svänger sig med "heliga böcker" som påstås vara "guds ord") kan det vara nyttigt med åtminstone en del insikter i hur olika religioner fungerar. Och då inte bara huvudgrupper som "kristna" eller "muslimer", utan underavdelningar och olika tankeströmningar. För tar man en etikett av det slaget kan det täcka nästan vad som helst. Visserligen kan du fråga vilken kristen, muslim, jude etc. vilken tro som är den rätta, och genast få besked om att det är just det som han/hon tror på - men det behöver ju inte jag tro på, eller ens 99,9 procent av de andra som kallar sig samma sak. En liten protestantisk dår-sekt i Arkansas med 200 medlemmar representerar inte kristenheten. Och därför är det bra att få lite orientering om vem som är vad ...

... exempelvis om wahhabiternas roll och synpunkter, och hur de skiljer sig från andra muslimer. Efter den iranska revolutionen lärde vi oss att det fanns sunni och shia, men med de saudiska wahhabiterna (vars urfader levde under nästan hela 1700-talet och samarbetade med saud-dynastin när den var liten och obetydlig och ökenrövare) kommer man ner på en mer detaljerad nivå.

Jag får intrycket att wahhabiterna påminner om en del extrema protestantiska sekter med rejält neddragna mungipor (kanske som Calvin och hans sura gäng i Geneve en gång i tiden). Man eftersträvar en extrem renhet som inte finns. Ett bekymmer är att man sitter med högt beskydd, nämligen den svinrika härskargruppen i Saudiarabien som i sin tur är allierad med USA. Det ger wahhabiterna stora möjligheter att sprida sina läror, att spränga gravar för muslimska helgon i Somalia, trakassera folk som sjunger, finansiera moskeer jorden runt etc. När en hånflinande israelisk minister yttrade att man hade "den arabiska eliten" på sin sida under Gazamassakern bör väl de wahhabitiska härskarna i Saudiarabien ha varit inkluderade?

En del meningar om wahhabismen, från en negativ synvinkel, hittar man hos Mohamed Omar, utifrån frågan om hamas är wahhabiter. Läsvärt tycker jag. Och svaret blir nekande. Det finns viktiga skillnader.

Samtidigt får man tänka sig glidande skalor, där enskilda individer kan vara mer eller mindre nära en wahhabitisk uppfattning, och där man inte alltid skall förväxla vad rörelsens ledare säger eller skriver i sina dokument med varje liten politisk handling. Tillvaron är för det mesta ungefär även på det här området.

Jag vet inte mycket om sufier, men de verkar lite mer vidsynta i alla fall.

Möjligheter för palestinsk enhet?

Den palestinske journalisten Daoud Kuttab gör några intressanta noteringar om förhållandet mellan de stora palestinska fraktionerna och möjligheten till palestinsk enhet. Såväl Hamas i Gaza som den Palestinska Myndigheten på Västbanken har tappat prestige. I stället träder en ny kraft fram, en opinion vid sidan av de två stora:

The aftermath of the brutal attacks on Gaza gave rise to a third power. Public opinion, independent leadership and non-Fateh and Hamas factions have been playing a bigger role in pushing the two large factions to close this nasty file of internal bickering and fighting.

Det verkar som om Kuttab tror att det kan komma en process där de olika grupperna lär sig att fungera tillsammans i och med att de lär sig av sina misstag och brister, och att det kan underlätta förbindelserna med Europa och USA. För det palestinska folkets skull får man hoppas att han har rätt.

Samtidigt är det svårt att förstå hur den korrupta och misstänkt förrädiska Palestinska Myndigheten skall kunna leva kvar om folk får välja själva. En annan fråga är vad Israel kan tänkas hitta på om fraktionerna ser ut att enas. Vidare kan man notera att Kuttab skriver att opinionen tvingar de två stora fraktionerna att närma sig varandra. Kanske vore det bättre för palestinierna om mutkolvarna, parasiterna och de religiösa extremisterna snarare tvingades bort från maktpositionerna än tvingas samregera?

Nya sprickor mellan Israel och USA?

Den rödgröna oppositionen gör något vettigt ibland. Nu har den skrivit till regeringen och krävt att isoleringen av Gaza och Hamas hävs och för hårdare press på Israel.

I och för sig innehåller dokumentet konstigheter av typen att Hamas skall erkänna Israel (har man inte redan i praktiken gjort det, och Hamas är faktiskt ingen stat vilket bör beaktas eftersom det är stater som erkänner varandra) och det finns inga synpunkter på att palestinierna har en president vars mandatperiod har gått ut - men det är steg i rätt riktning i alla fall. Att Hamas fungerar som en motståndsrörelse i ett ockuperat land och ingriper mot misstänkta samarbetsmän har man också svårt att förstå.

***

Hur är det med den andra sidan av fronten? Det förefaller som om israelerna håller på att gräva ner sig i ett hål och isolera sig från viktiga delar av omvärlden. 78 procent av de röstande judarna i USA uppges ha lagt sin röst för Obama vilket får sägas vara en antirasistisk markering av betydelse. I Israel röstade däremot större delen av valmanskåren på partier med annan inställning. En del ser detta som en splittring mellan de två huvudgrupperna av judar: de i Israel och de i USA.

Jag har alltid varit skeptisk mot pratet om att "judarna" (vad det nu är för ena) "styr USA:s utrikespolitik". De är inte så många att de av egen kraft kan rösta in eller bort israelvänliga kandidater. Dessutom luktar det kollektiv skuldbeläggning, och sådant är otrevligt. Däremot är det möjligt att judarna i USA använts som ursäkt för USA:s egen dagordning.

Så länge Israel har kunnat fungera som USA:s nyttiga gendarm i östra Medelhavsområdet har larmande israeliska påtryckningsgrupper tolererats (men 1956 fick de en spark i ändan av Eisenhower). När israelerna numera gör sig alltmer omöjliga genom politisk extremism och militär klantighet är det tänkbart att USA formulerar om sin politik. I dagens värld är det opraktiskt att hålla sig med underhuggare som kan jämföras med de gamla rasistregimerna i Sydafrika och Rhodesia.

USA kan ju också bättra på den egna trasiga budgeten genom att dra ner på bidragen till Israel och andra regimer i området. Officiellt behöver inte Washington spola israelerna, men i praktiken kan de nog göra en hel del saker som är mycket skadliga för den sionistiska staten. Om judar i USA och övriga delar av världen känner mindre samhörighet med extremisterna i Israel underlättas en sådan politik.

PFLP-raketer

Det har ju tjatats om Hamas och dess raketer. Jag föreslår ett studium av den här hemsidan som är PFLP:s ansikte utåt. Folkfronten för Palestinas Befrielse. Bilden är hämtad därifrån, en fallen kämpe.

PFLP har en väpnad gren som kallas Abu Ali Mustafa Brigades och det framgår av den här intervjun att även de skjuter raketer mot Israel. Vid något tillfälle råkade DN:s utsände skriva att det var ett flertal organisationer som kan skjuta raketer så det bör inte vara någon överraskning. Israel ockuperade Gaza med marktrupper under många år men lyckades aldrig få slut på motståndet. Hamas torde vara effektivare än israelerna, men jag tvivlar på att man verkligen kan stoppa rivaliserande grupper som verkligen vill utföra attacker in i Israel.

Intervjuaren, nyhetsbyrån Ma'an, skriver:

Ma'an: The Popular Front for the Liberation of Palestine (PFLP) and its armed wing, the Abu Ali Mustafa Brigades, is currently embroiled in battles against Israeli ground troops in the Gaza Strip, while continuing to launch projectiles across the Green Line toward Israel.

PFLP:s talesperson förnekar inte beskjutningen utan utvecklar resonemanget:

PFLP: The rockets are both a practical and a symbolic representation of our resistance to the occupier. They are a constant reminder that the occupier is in fact an occupier, and that no matter how they may engage in sieges, massacres, fence us in, deny us the basic human needs of life, we will continue to resist and we will continue to hold fast to our fundamental rights, and we will not allow them to be destroyed. So long as one rocket is launched at the occupier, our people, our resistance and our cause is alive.

Jag har för mig att folk som kallar sig al Aqsabrigadernas martyrer och Islamiska Jihad (båda dessa är emot Hamas tror jag) också är i raketbranschen. Kanske finns det fler och man kan undra vilka som drar i trådarna i bakgrunden. Kanske någon som vill ställa till maximalt med besvär för folket i Gaza?

Raketteknologin är enkel men rätt dålig. Om de påstått insmugglade katusjaraketerna verkligen hade använts hade nog resultatet blivit betydligt hårdare för israelerna.

PFLP är någon sorts socialister. Man kunde ju tänka sig att de som säger "usch och fy och sådana kan vi inte stödja" vad det gäller Hamas i stället kunde ge PFLP en hjälpande hand om de nu själva är socialister. Intressant nog finns en liknande situation i Libanon, med en framgångsrik islamisk motståndsrörelse, samt vid sidan av den en mindre men kämpande vänster. Ändå talas det inte så mycket om detta. Kan det möjligen vara "fel" sorts vänster? Är det kanske så att det är någon som tycker att det av propagandaskäl är viktigt att tiga ihjäl den arabiska vänstern och bara utmåla det arabiska motståndet som islamiskt?

"Fel" går ju alltid att hitta. Det kan alltid finnas någon liten trossats som kan utnyttjas för att säga att "nä, dom där kan vi inte stödja, dom är ju anarkistiskt-trotskistiska maoist-stalinister". En del kör väl den linjen för att de är trånga i skallen. Men jag misstänker att det finns andra sorters människor inblandade också. Jag skrev om dem i ett annat sammanhang, under rubriken Drömmen om Hjortfot ... . För har man lyckats avvisa stöd till alla palestinier som för en verklig kamp finns bara en sort kvar: de "snälla" palestinierna, eller annorlunda uttryckt: quislingarna. De är den korrupta och ineffektiva PLO-regeringen i Ramallah, och den är inget annat än Israels och USA:s förlängda arm. Och då kan man lika gärna öppet säga att man stödjer Israel och den etniska rensningen.

Utan bödlar inga offer

På flera bloggar tror jag, men åtminstone hos Jinge, har en Eli Göndör blivit hudflängd som varande inte expert utan "expert". Jag tyckte namnet lät bekant sedan alldeles nyss och kollade i Dagens Nyheter, och där var det: Eli Göndör, Doktorand i islamologi vid Lunds universitet

Man skulle ju kunna tänka sig att en doktorand måster vara superskärpt, men gäller det islamologi? Öppningen av den artikel han har i kulturdelen börjar med följande:

Civila dör på Gaza i första hand för att martyrskapet är Hamas strategiska val i kampen mot Israel.

Men, jag undrar, är det inte för att Israel fäller bomber och skjuter på folk som de dör eller lemlästas? Utan bödlar inga offer. Hamas kan ha hur mycket konstiga idéer som helst om "martyrskap", det räcker inte utan någon måste se till att det blir martyrer också. Varför ökar acceptansen hos människor i Gaza att genomleva detta krigshelvete (eller att inte göra det genom att bli "martyrer"?). Det speciella med martyrer är ju att de är speciella individer. En massrörelse av martyrer verkar konstigt, det är mer som massjälvmord. Men att normala människor gör något sådant är mindre troligt. De massjälvmord vi känner till har vad jag vet oftast konstiga religiösa sekteristiska motiveringar - och befolkningen i Gaza (1,4 miljoner människor) kan knappast betecknas som en sekt. Det är normala hyggliga människor - som "världssamfundet" tycker kan ligga på slaktbänken bäst de gitter!

När den första kampanjen med självmordsbombare kom var den inte populär bland palestinierna. Det är inte bra att ta på sig en väst med sprängämnen och sedan låta sig själv och ett antal oftast civila människor flyga i luften. (Av samma skäl är bilbomber oftast avskyvärda, det är explosioner som slår urskillningslöst.) När det gått ett tag ökade självmordsbombarnas popularitet. Vad hade hänt under tiden? Hade Hamas utvecklat en djävulskt skicklig propaganda, eller hade israelerna haft några små hyss för sig? Och varför skulle befolkningen i Gaza dra på sig en attack från en av världens starkaste militärmakter och ta risken av kollektivt självmord - om det inte var så att man hade en berättigad misstanke om att man riskerade att bli "självmördad" vad man än gjorde?

En fin målning jag hittade på Rawia Morras blogg. Konstnären heter Shammout, tavlan För livets skull.

Göndörs avslutning antyder att han inte funderat på begreppet "folkkrig". Idag låter termen vänsterradikal, men den kan tillämpas av vilken som helst rörelse, politisk eller religiös, som av någon anledning måste kämpa mot en övermäktig motståndare som inte går att möta på öppna fältet. Motståndet och folket blir ett. Angriparen måste inse att motståndet kan finnas överallt. Det vet israelerna, därför faller bomberna över civilbefolkningen. Hamas ideologi har inget med detta att göra, även om Göndör kanske inbillar sig att det bara är palestinier som använt dessa metoder. (Hur var det med judiska terrorgrupper i det brittiska Palestinamandatet på 1940-talet: marscherade de ut och levererade batalj på öppna fältet, hade de sina vapendepåer väl skiljda från annan bebyggelse? Vad gjorde hjältarna i Warszawas getto?)

Hamas har i sina val varit sin ideologi trogen. Vapen och sprängämnen hade kunnat gömmas i mindre tätbefolkade områden eller grävas ner i obebyggda omgivningar. Sådana finns det trots allt gott om i Gazas utkanter. Fabriker för utveckling av raketer hade också kunna placeras i mindre tätbefolkade områden. Ledande Hamasmedlemmar som visste att de skulle bli mål för Israels riposter behövde inte bosätta sig i anknytning till lekskolor eller sjukhus. När raketerna från Gaza började falla i Israel var manegen krattad. Oavsett omfattningen av Israels motangrepp skulle martyrer skördas. Hur många skulle framtiden få utvisa.

Det där om "ledande Hamasmedlemmar …" är direkt osmakligt. Att kalla Israels politiska mord för "riposter" är bara ett nytt exempel på hur en sorts människor försöker förstöra språket. Det är samma sorts individer som försöker kalla "etnisk rensning" för "transferering". Göndör förespråkar mord på politiska motståndare som förmodligen hade pysslat med annat än militära aktiviteter om inte ockupationen hade varit, och om morden skulle innebära att några lekskolor eller sjukhus (med personal, barn, lärare, patienter för man förmoda) bombas bort är det Hamas fel, inte bombarnas. Sådan är Göndörs logik.

"Statsmannaskap efterlyses"

Nu på morgonen läser jag två inlägg varav det ena har just rubriken Statsmannaskap efterlyses och det andra efterlyser (men tvivlar på att det finns) någon statsmannaskap i fallet Israel.

Även israeliska uppgifter talar nu om att de allra flesta döda och skadade är oskyldiga civila. Att bomba poliser uppställda till parad är inte mycket till prestation.

Jag får intrycket att Hamas har undvikit mer betydande strider med de israeliska stridskrafterna. Dessa tycks i stället rycka fram i olika förorter med betydande eldkraft och betydande civila offer - men utan direkt och avgörande konfrontation med Hamas.

Om så är fallet är situationen utan tvekan mycket besvärlig för Israel. Deras politiska kostnader för operationen ökar lavinartat samtidigt som de förefaller att rent militärt uppnå allt mindre och mindre.

Bildt har fått skäll av en del bloggare för att han i något tidigare inlägg skrev om "rädda israeliska soldater", men jag tror att det finns en poäng där: en del angrepp mot rent civila mål ser ut att ha varit planerade i förväg men en del kan också bero av att panikslagna killar skjuter vilt omkring sig utan att fråga vad de skjuter på. I sitt fortsatta resonemang är väl Bildt ganska nära att säga att de israeliska ledarna är dumma i huvudet och inte förstår sitt eget bästa. Genom den här politiken riskerar de att förvandla Gaza till ett nytt Somalia och driva fram organisationer som får Hamas att verka "relativt hanterlig". Det tror jag han har rätt i.

(Men så kommer frågan: hur mycket av det här är Bildts privata funderingar och hur mycket är Sveriges officiella utrikespolitik?)

I Aftonbladet skriver Jan Myrdal om "Den israeliska parentesen". Som vanligt tar han till de stora historiska penseldragen och jämför med USA, Mexico, Algeriet och Sydafrika. I USA kunde intränglingarna utrota urbefolkningen (se den nedre teckningen här för jämförelse USA/Israel), i Mexico ledde mord men också samlevnad till en ny nation av mestiser, i Algeriet kastades kolonisatörerna ut men i Sydafrika ...

Där drev de härskande en politik som den nuvarande israeliska. Mot detta Sydafrika demonstrerades också världen över som nu mot Israel. Kärnvapen började också Syd­afrika skaffa sig. Allt pekade mot raskrig och katastrof. Men nationalisten F. W. de Klerk var klok och modig nog att bryta mot sitt partis och sin grupps vita herravälde. Det var inte lätt, Sydafrika blev heller inte förvandlat till paradis. Men även om några vita lämnade Sydafrika blev de flesta kvar som medborgare i en mångkulturell nation.

Om inte israelska politiker förmår visa sådant förnuft kommer det att gå israelerna som det gick de nordafrikanska svartfötterna. Men jag ser inget tecken på att någon av dessa ledande israeliska politiker förmår vara klok som en de Klerk.

Vilken väg kommer israelerna att välja? De klarar inte av att utrota palestinierna, de vägrar att beblanda sig med urbefolkningen - om de inte klarar av att vara statsmannalika och välja en sydafrikansk lösning så blir det som i Algeriet. De åker ut helt enkelt. Om det går så, vilket inte är ödesbestämt, kommer det förmodligen att föregås av ännu värre mänskliga katastrofer än de som utspelas nu.

Såg nyss ett exempel på att Israel underrättelsemässigt inte verkar vara på den toppform man kanske skulle kunna tro. Haaretz skriver att israeliska armén av "misstag" besköt den skola där en massa människor dödades. Man hade nämligen bilder från 2007 där militanter skulle ha skjutit från området! Med andra ord var det inget misstag, utan elden riktades fullt medvetet mot skolan.

Hamas gömmer sig i fiolerna?

Dirigenten Daniel Barenboim är den enda person i världen som har såväl israeliskt som palestinskt medborgarskap. Han leder Väst-östliga divanorkestern som finns på Västbanken och där palestinska och israeliska musiker samverkar. I Gaza finns - ursäkta, fanns - en systerinstitution. DN berättar i en notis att såväl skolbyggnader som instrument har förstörts.

Tidigare kunde skolorna i Gaza och på Västbanken åtminstone kommunicera och till och med tävla med varandra via videolänk. De tilläts naturligtvis inte att träffas direkt. Varför? Och varför är det nödvändigt att bomba söner en musikskola?

Naturligtvis kan bombkastarna komma med sina vanliga valser om att hamas gömde sig i skolan. Finns det någon som tror dem längre? Varför inte i stället sätta etiketten "kulturmord" på det hela. Araber som spelar klassisk europeisk musik, det kan inte tillåtas! Kulturen är det kitt som håller samhället samman. När israelerna förstör de mänskliga kontakterna mellan palestinska kulturcentra, och sedan förstör institutionerna själva, är det förmodligen en helt medveten strategi för att upplösa det palestinska samhället. Det ingår i samma strategi som att bomba skolor, sjukhus, religiösa institutioner, begravningsplatser - ett fungerande palestinskt samhälle skall inte tillåtas existera, det skall förvandlas till en oorganiserad mängd människor som kan jagas bort. Men har israelerna tänkt på att de organisationer som ändå kommer att finnas kvar är de som är vana att arbeta underjordiskt och våldsamt - som Hamas.

Hamas är ledande i motståndet mot Israel. Om det nu är folk som å ena sidan tycker att Israel gör fel men å andra sidan Hamas inte är bra kanske man kunde fundera på den palestinska vänstern och om den kunde backas upp.

baksluga idioter

Det finns en historia bakom Hamas. Jag tycker det mesta som står i den här artikeln verkar bekant sedan tidigare, men den kan vara en bra sammanfattning. När PLO, som bestod av borgerliga nationalister och vänster, kämpade mot Israel (jo, det gjorde man faktiskt en gång i tiden) uppmuntrade Israel och USA en liten extrem islamsk grupp. Medan man jagade bort palestinier som företrädde en Gandhi-inspirerad motståndslinje kunde hamas byggas upp med bidrag från Saudiarabien. Motiveringen verkar ganska fantastisk (det låter så dumt så det kanske är sant!): Om folk var i moskéerna och bad sina böner skulle de hålla sig borta från vänstergrupper som bekämpade den israeliska ockupationen! Hamas kunde bygga upp sin organisation och media, sin sociala verksamhet och hatkampanjer under skydd av ockupationsmakten.

Resten är historia, som man brukar säga. Den lilla orosanden som skulle ställa till det för PLO började leva sitt eget liv... . PLO innehöll folk som det var ganska lätt att prata med om man pratade med dem på rätt sätt, men också en fruktansvärd korruption och pampvälde. När palestinierna valde hamas valde man folk som är betydligt svårare att ha att göra med, men också effektivare och mindre korrupta. En delvis liknande process skedde i Libanon där israelerna gick in och förstörde, och ut ur förstörelsen kom en ny fruktansvärd motståndare.

Återigen får jag citera vad Axel Oxenstierna sade till sonen: "Du skulle bli förvånad om du visste med vilken ringa vishet denna världen styres." Och maken till idioter, baksluga idioter visserligen, men idioter i alla fall, än de som varit ansvariga för den här politiken i USA och Israel får man nog leta efter. Det är skamligt att de får hålla på mitt sitt fumlande med länder och människoliv. Åtalspunkten kunde bli "brott mot mänskligheten" och sedan parkering i en cell i Nederländerna.

Krigsförbrytelser

Att bomba sjukhus är en krigsförbrytelse. Samma sak gäller skolor, ambulanser, kyrkliga inrättningar, vanliga civila bostadshus utan militär betydelse. Ändå sker detta i Gaza. Israelerna skyller på att hamasmän gömmer sig på sjukhusen som läkare eller sjukvårdare, eller att det finns bomber i kyrkor och moskéer. Varför accepteras en sådan "förklaring" utan mycket kritiska frågor? Journalister med källkritisk träning borde ju riva en sådan "förklaring" i småbitar på nolltid. Är den inte samma sak som att israelerna i praktiken säger att "vi ger fan i att det är krigsförbrytelser, vi bombar var vi vill och sedan skyller vi på att det var hamasfolk där, vi vill egentligen bara göra Gaza obeboeligt genom att bland annat döda så många läkare som möjligt oavsett vad de är för ena men påstår vi att de är med i hamas är det väl alltid några idioter som går på det".

Vad man kan hoppas på är att det underifrån, bland annat från detta medium - bloggosfären - byggs upp en opinionsstorm som inte ens Israels smartaste spindoctors klarar av att avvärja, så att krigsförbrytarna avslöjas och isoleras. Och kanske till och med en dag får svara för sina handlingar inför en krigsförbrytartribunal.

En libanesisk lösning?

Libanons svårigheter är sannerligen inte lösta ännu. Nya inbördesstrider kan utbryta när som helst. Men jag hörde en statsvetare som studerar området prata på radion för en stund sedan, och han kom in som ett bra korrektiv till en vanlig journalist som hade dragit lite journalistfraser om Libanon strax innan.

Enligt statsvetaren: Det är inte så att Hitzbollah är en isolerad shiitisk rörelse som förespråkar en islamisk stat, det är en bred rörelse med sympatier även bland suniter och kristna. (Undrar hur det är med druserna - sedan Walid Jumblatt gjorde bort sig nyligen och bidrog till de senaste striderna kan man undra om inte även de ställer sig mer sympatiskt till Hitzbollah.) Så som det libanesiska samhället är uppbyggt måste de olika grupperna helt enkelt samarbeta. Det långa inbördeskriget 1975-1990 är ett avskräckande exempel på vad som händer om man inte gör det. Ett problem är att landet inte fungerar helt demokratiskt eftersom man dras med en författning där de olika grupperna tilldelats politiska poster efter hur många man var när landet blev självständigt för 65 år sedan. Idag är proportionerna mellan kristna, muslimer och druser en annan, och en konsekvent demokrati skulle kräva att automatiskt tilldelade poster upphävs och ersätts av val. Det verkar som Hitzbollah skulle acceptera en sådan lösning, att det inte är den iranska halvteokratin man är ute efter.

Titta på Israel/Palestina. Där har vi en konflikt som är längre och svårare än i Libanon. När väl palestiniernas existens upptäcktes av omvärlden (vilket inte hade skett om de inte varit oförsynta nog att göra motstånd) har välmenande människorna förespråkat en "tvåstatslösning". Det innebär i stort sett att israelerna får det mesta de pekar på och palestinierna får hanka sig fram på resten. Att den lösningen är lika smaklig som de sydafrikanska bantustans på sin tid tänker man inte på. Liberaler som aldrig skulle ha godtagit de rasistiska regimerna i södra Afrika har av någon anledning köpt den här tanken. Men den håller inte.


De gröna områdena på den här kartan visar att tvåstatslösningen är omöjlig. Det är något som israelerna själva har orsakat genom sin halstarriga ockupationspolitik. Man kan fråga sig vad som händer om en palestinsk "stat" upprättas på de återstående fläckarna? Massvräkning av de palestinier som finns inom övriga områden, med hänvisning till att "nu har ni ju er egen stat"? I praktiken blir det ju ett antal fängelseöar på territorium som fullständigt behärskas av Israel.

Vad är nu lösningen på det här? Helt enkelt en sekulär och demokratisk stat med gränser som det gamla brittiska palestinamandatet. En demokratisk lösning av ungefär samma sort som man kan tänka sig för Libanon. En medborgare - en röst - staten neutral i förhållande till religionen. En del klagar på att Hamas skulle vara ett problem, men jag har en känsla av att om palestinierna erbjöds att rösta för det här alternativet skulle de ta det. Jag gissar att ultrasionistiska grupper med stöd i USA är ett betydligt värre problem.

Bushs idé om att sprida demokrati med bomber i Främre orienten är fullständigt vansinnig, men ett sådant här projekt skulle kunna få positiva spridningseffekter. Och om man tänker sig att de framtida demokratiska libanesiska och palestinska staterna kunde samarbeta skulle man få en stor och ekonomiskt hållbar enhet. Mänsklighetens första stora steg till högre civilisation - införandet av jordbruk - togs i det här området, och det är värt bättre öden än att ockuperas av religiösa knäppgökar.

Erik Svensson skriver om det här också, verkar som vi är två man om ungefär samma tanke vad som bör ske med Israel. Det finns nog några miljoner till.

Med sådana vänner ...

... behöver man inga fiender. Det är inte bra att vara för smart, att trixa hit och dit alldeles för mycket utan att tänka på konsekvenserna. Det handlar om de politiska ledarna i Israel och USA och deras "listiga" påhitt. Förbindelserna mellan USA och islamiska fundamentalistiska grupper är väl kända. Ledarna i USA såg bara konflikten med Sovjet och Kina och tvekade inte att uppmuntra sådana grupper i Asien. Förmodligen såg man framför sig provästliga muslimska uppror i Centralasien och Kaukasus. Och uppror har det ju blivit, men till vems fördel? Vad det var för individer man finansierade och beväpnade och stödde på alla sätt tänkte man tydligen inte riktigt på. Vad tänkte jihadisterna då? Kanske att "om den Store Satan kommer och ger oss vapen för att vi skall skjuta honom i foten när det blir läge för det så får han väl ge oss vapen"? Ja, det spelar ingen roll om idioten är idiot, bara han är en nyttig idiot.'

En kulturessä av Peter Löfgren i Dagens Nyheter idag (som jag inte hittat i nätupplagan) tar upp Israel och palestinierna. Jag tror inte att Löfgren framför några nyheter, men det är bra att få en sammanfattning av galenskaperna. Om man inte är särskilt förtjust i religiösa extremister är det beklämmande att läsa om hur de "listiga" israelerna från början stöttade Hamas. Citat från artikeln:

General Yitzhak Segev, tidigare militärguvernör över det ockuperade Gaza, erkände 1986: ”Vi ger en del ekonomiskt stöd till islamiska grupper, via moskéer och religiösa skolor, för att hjälpa till att skapa en motkraft till vänsterstyrkorna inom PLO.” Den förre israeliske försvarsministern, Moshe Arens, bekräftar: ”...under en period betraktades de islamiska fundamentalisterna som ett positivt fenomen”...”den israeliska säkerhetstjänsten uppmuntrade fundamentalisterna mot PLO”.

De där smarta gossarna inte bara stödde Hamas, de hade en arsenal av kärnvapen också. Såväl atombomberna som Hamas finns kvar.

Den tidigare palestinska befrielseorganisationen PLO gick under genom korruption (stödd av en korkad omvärld) och misskötsel av de områden man skulle administrera för att bygga den nya staten. Det enda verkliga alternativet som fanns kvar ur folkets synpunkt blev till slut Hamas, men något mycket större och farligare än vad israelerna hade trott på 1980-talet när man hånflinande försökte lägga ut ett krokben för PLO utan att behöva riskera efterverkningar. Nu angriper USA, Israel, EU och den korrupta palestinska myndigheten i Ramallah islamisterna i Hamas. Genom att göra livet till ett helvete för vanligt folk tror man sig uppnå ... ja vadå? De förlorade krigen i Libanon och Hitzbollahs framväxt visar vart det barkar hän. Man kan driva upp folk mot väggen, men sedan är det slut. När de inte kan backa längre kanske de slänger all rädsla och börjar gå framåt igen.

Förutom mutkolvarna i PLO och fundamentalisterna i Hamas finns det grupper och individer i Palestina som man förmodligen kan prata med om man har något väsentligt att säga. Men jag utgår från att alla sådan förslag kommer att utlösa uppjagade reaktioner från de ... som vet bättre! De har ju redan visat vad de kan! - Jag säger det: med sådan vänner behöver man inga fiender.

Palestinakonflikten - samtidens svarta hjärta

Ibland går man och minns hur det var förr. Jag minns tillbaka några årtionden när det var vedertagen sanning att den palestinska massflykten 1948, i samband med Israels bildande, orsakades av att de arabiska radiostationerna uppmanade folk att fly. Sedan var det någon som kollade hur det stämde helt enkelt genom att lyssna igen de inspelningar (gjorda av BBC och Voice of America tror jag) som fanns bevarade. Och man hittade inga uppmaningar till folk att fly.

Och så blev det tyst.

Varför? Det där måste ju har varit en första rangens nyhet och en anledning för alla som dragit valsen om flyktuppmaningar att gå ut och be om ursäkt för att de farit med osanning. Men icke.

Kan man känna förtroende för människor som beter sig på det sättet?

Massflykten från Palestina 1948 påminner om den massflykt som skedde i Kosovo 1999. Det skedde inga verkligt storskaliga massakrer, men grova våldsdåd förekom, många människor dödades, och detta utlöste panikflykt. Folk flydde bokstavligen för livet. När det gällde Kosovo var stora delar av omvärlden fördömande. När det gäller palestinierna verkar fortfarande tanken att de är lovligt byte leva kvar i stora kretsar. Eller åtminstone kretsar med makt.

Det är det obehagliga med olika måttstockar, en åtskillnad som luktar rasism. När en muslimsk barnprogramskanin vill bita danskar blir det ett jävla liv, när en israelisk minister hotar en miljonbefolkning med "holocaust" är rubriker och upprördhet inte särskilt stor. Skillnaden är dock stor. Uttalanden från israeler som visar på öppen rasism ignoreras i stor grad - eller är det rädsla som gör att de inte slås upp på förstasidorna? Israeler kräver etnisk rensning av palestinier, men kallar det "transfer" och slipper då undan. Vi har lärt oss en del om vissa europeer som för över sextio år sedan höll på med "transfer" av oönskade människor.

Det har länge kännts svårt att jämföra dagens israeler med historiska våldsdåd av typen Sobibor och Treblinka (som ju är unika och mycket svåra att överträffa). Men om vi inte går i "kalla dom för nazister"-fällan utan i stället jämför med mer ordinära men ändå våldsamma europeiska företeelser kan jämförelsen stämma bättre. Och då kan vi ta med såväl rumänska och ungerska järngardister och pilkorsare som engelska eller franska kolonialister. Vilken etikett det än gäller: metoden att ta ifrån motståndaren/offret all mänsklighet går igen. Baksidan av detta är att även förtryckarens mänsklighet upplöses. Kvar finns bara våldet. Och till slut kommer våldet att segra på ett sätt som anstiftaren kanske inte har tänkt sig.

Kanske koalitionen Israel-USA tänker dra igång ett nytt krig som ett sista desperat försök från två trängda regimer att vända en allt mer hotande utveckling, och som ett sätt för Bush att försvåra för sin efterträdare. Det kan mycket väl sluta med ytterligare nederlag och ännu starkare arabiskt motstånd. Hitzbollah verkar vara starkt och redo för att utdela ytterligare slag. Jag undrar varför liberaler och liknande i Sverige hejar på en sådan utveckling - är de hemliga hamas-anhängare i själva verket? För tror de verkligen att Israel kommer att lyckas nu när man i viktiga stycken har misslyckats under alla tidigare år? Och varför var det så smart av israelerna att tolerera hamas på den tid när PLO var den viktiga motståndsrörelsen - tyder inte det på ett rätt dåligt omdöme hos den israeliska ledningen, eller kanske en motbjudande bondslughet som straffar sig själv så småningom?

***

För sextiofem år, i april 1943, sedan reste sig gettot i Warszawa i en hopplös men hjältemodig kamp mot de tyska och polska antisemitiska folkutrotarna. Vad kommer att hända i getto Gaza? Det är en mycket deprimerande utveckling där, och vem kan säga: "jag visste ingenting"?

När vi försöker se in i samtidens svarta hjärta ligger palestinakonflikten där som ett alltmer inflammerat sår. Skam över de världens makthavare som inte stoppar den!