onsdag 10 april 2013

Falska företagare

Nej, det gäller inte företagare som uppträder bedrägligt på något sätt, utan om arbetande människor som  tvingas registrera sig som företagare med F-skattesedel trots att de inte vill. Den intresserade bör titta närmare på den här bloggposten hos doktoranden i ekonomisk historia, Erik Bengtsson.

Det visar sig att fenomenet inte är nytt och Bengtsson citerar ur en del forskning om falska f-skattepersoner. Bland annat återger han synpunkten från forskaren Annette Thörnquist att ...

... falska f-skattare är ett fenomen som är särskilt vanligt i tider av massarbetslöshet och svaga förhandlingspositioner för löntagarna. Fenomenet är dubbelt: det är en metod för exploatering, men också en överlevnadsstrategi för arbetare.

Den fackliga strategin har varierat. Hur handskas man med människor på arbetsplatsen som till sin funktion är vanliga knegare men som formellt är egna företagare? Mitt gamla fack började rekrytera företagare för en del år sedan. Då återgick man egentligen till en tradition som fanns innan de moderna tjänstemannafacken växte fram under mellankrigstiden. Tidigare fanns det kontoristföreningar där såväl lönearbetare som företagare kunde vara medlemmar. Eftersom, som det påpekas ovan, inte bara handlar om utsugning utan även överlevnad, vore det dumt av facket att automatiskt stöta bort de här människorna.


4 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det är ett vanligt fenomen i sydländerna inte minst. Och facken reagerar mycket olika. En del nöjer sig med att värna de heltids- och tillsvidareanställdas privilegier till priset av långsamt urholkade positioner, medan andra ser till att dom organiserar alla.

Många fack är tyvärr fega och defensiva, men det har dom inget för i längden. Anser i alla fall Bieler, Lindberg & Pillay: Labour and the challenges of globalization, Pluto Press 2008.

martin sa...

Falska företagare ja. Hur fungerade "Starta eget bidraget"?

Jag sökte det när jag hade startat företag. Första min platsförmedlare sa till mig var, "Det brukar vi ge till hopplösa fall". Senare sa även konsulten som utvärderar projekten, "Jag godkänner i stort sett alla ansökningar om "Starta eget bidrag"". Jag insåg att det användes som ett sätt att få ut folk ur försäkringssystemen. Det finns en tröghet innan de kommer tillbaka i systemet och då kommer de in på en lägre nivå i försäkringsssystemet. Vissa envisas och hankar sig fram på det lilla de tjänar.

Det skapas ett egen-/småföretagar proletariat, som har mycket små inkomster, vars kontroll över sin situation är mindre än många arbetaren. De har mindre tillgång till samhällets sociala skyddsnät, de sitter i en fälla mellan driva eget företag och FAS3.

Vissa arbetar 12 timmar om dagen för hundralappar, möjligheterna att ändra den situationen är icke-existerande, de står mellan att fortsätta med en verksamhet som aldrig kommer ge ett drägligt liv och FAS3.

Konsulter eller entreprenader har en tydligare kontakt med en arbetsmarknad och kan ta sig ur det på ett ordnat sätt.


Jag undrar ofta hur det går för det familjer som startar restaurang/café i en lokal här i betongen. Efter 6 månader 12 timmar om dagen 7 dagar i veckan försvinner de för att efter ett tag ersättas av andra.

Facken har inte riktigt hängt med, arbetet organiseras annorunda av kapitalisterna idag än för 100 år sedan, men facken organiserar arbetarna på samma sätt nu som alltid. De missar ett stort eländigt proletariat som i en del fall lever i en värre och hopplösare tillvaro än vad fackanslutna arbetare.

Björn Nilsson sa...

Jan, om inte facken så att säga tänker utanför sitt eget fack så är de dömda. Syndikalisterna är väl de som är mest alerta att verkligen organisera alla, arbetande, arbetslösa, papperslösa. Men de är ju små i sammanhanget.

Martin, det är klart att det måste finnas hållbara affärsideer om det skall bli något - och sådana ideer finns det ju inte så många av. I allmänhet är nog de bra uppslagen redan upptagna vad det gäller företag som kräver små ingångsinvesteringar. Redan på nittiotalet skrev en krönikör i DN (var det Unge?) ironiskt om att alla arbetslösa flickor skulle starta godisbutiker. Så det är klart att de där bidragen i mycket handlar om att få bort folk från statistiken ett tag (och möjligen sänka dem totalt ekonomiskt och mänskligt), samt givetvis att sänka ersättningsnivåerna för arbete generellt i samhället.

martin sa...

Jo, jag har ofta sneglat på sundikalisterna. Fack som organiserar aktivt, med en hög grad av lokal autonomi. Deras organisationsform känns betydligt modernare och mer livskraftig i sättet det moderna samhället är oraniserat.