måndag 22 april 2013

Tvivla på allt!

Lågkonjunktur, en teckning av iraniern Said Sadeqi. Hittade den hos Nyhetsbanken.

Ja, som teckningen ovan visar så mår delar av världsekonomin, bland annat den som handlar med , inte så bra just nu. Att jämföra med en död kossa må vara överdrivet, men överdrifter är ju en del av skämttecknandet. Den egendomliga politik som kallas 'austerity' håller på att knäcka den ena ekonomin efter den andra i de gamla industriländerna. Någon fick för sig att underskott i statsfinanserna i sig är skadligt och kommer att orsaka ekonomisk kris. Därför blev det högsta politiska visdom att till vilket pris som helst få ner underskotten i statsbudgetarna.

(Nåja, 'vilket pris som helst' gällde definitivt inte hur och vem som helst. Som vanligt är det de inte så rika som får betala när de rika tycker att det är kris.)

Han som sänkte 'austerity'

Nja, egentligen felaktig rubrik. Den vansinniga åtstramningspolitiken blir vi inte av med så lätt. Men vad som hänt är att en person långt nere i den nationalekonomiska hierarkin får ut datafilen med beräkningar till en viktig uppsats. Det gäller just den uppsats som kan betraktas som den ideologiska grundvalen till 'austerity'-politiken. Politiker har hänvisat till den när de försvarar nedskärningar. Det finns ju en uppsats av två välrenommerade nationalekonomer, Reinhart och Rogoff, som visar att om statsskulden överstiger 90 procent av BNP så blir tillväxten negativ! Här måste skäras ned, det finns ingen annan väg!

Men kontrollen visade att data har behandlats felaktigt på flera nivåer. Man kan läsa här om killen som kollade de beräkningar som de nationalekonomiska storfräsarna gjort, och till sin häpnad fann att de inte gick ihop. Det påstådda sammanhanget mellan tillväxt och statsskuld såg inte ut som författarna påstod. Och när han väl fick gehör hos sina professorer om att något var fel så började hela bygget rasa, fler kom med kritiska synpunkter på olika aspekter ... en typisk snöbollseffekt. Drevet går, och kritiken sprider sig till andra tidigare hyllade verk av R och R.

Jag har försökt läsa uppsatsen. Den är som så mycket inom den härskande grenen av nationalekonomin dö-trist. Titeln är Growth in a time of debt. Finns i 'Papers and Proceedings of the One Hundred Twenty Second Annual Meeting of the American Economic Association'. Mötet hölls i Atlanta, Georgia, 2010. För en lekman ser den vederhäftig ut, med tabeller och diagram.

Man kan hävda att den här historien visar att den vetenskapliga metoden fungerar även inom nationalekonomin. När forskarna (efter flera års fördröjning) lämnar ut de underlag som de grundar sina påståenden på kan andra forskare gå och och undersöka och hitta eventuella fel. Det är på sätt och vis rimligt, men slarvandet verkar ha varit på den nivån att R och R själva skulle ha kunnat hitta felen innan uppsatsen publicerades. Nu hänger misstanken kvar att de faktiskt medvetet mixtrade med data för att de skulle passa den egna uppfattningen.

Men man kan också fråga sig om matematiken egentligen spelar någon roll om det är så att felen ligger i det grundläggande tänkandet (samt i missuppfattningen att matematik i sig bevisar något). Även om presenterade siffror visar att om statsskulden ökar till över 90 procent av BNP så blir tillväxten negativ så behöver det inte vara så i verkligheten. Rättar man till siffrorna i datafilen och låter bli att ta bort fakta som misstämmer med slutsatsen så blir tillväxten i stället positiv!

Frågan är om det här beror av ideologiska glasögon hos författarna, att de släppt ifrån sig ett hast- och hafsverk, att de använt ett enkelt excelprogram i stället för något mer avancerat, eller vad? Det där 'vad?' kanske kan betyda att välkända och högt rankade forskare tack vare sitt goda rykte kan undkomma kritisk granskning alltför länge (särskilt om de forskar fram resultat som verkar gynna andra härskande eliter). De kanske till och med kan trycka ner kritik, och skrämma kollegor att hålla tyst. Och då kan ju ingen god forskning utvecklas. De kanske också kan anklagas för att ha de åsikter som de får betalt för att ha.

Det är ju inte så att just den här uppsatsen startade 'austerity', den villfarelsen fanns tidigare. Men man kan ju jämföra med 1930-talet: Keynes' General theory kom ju flera år efter att politiker i olika länder börjat försöka med krisbekämpning av en typ som sedan kom att kallas keynesianism. Keynes skapade inte politiken, men han gav den en teoretisk plattform att stå på. Och han hade ju inte ens en dator att jobba med! Nu gav R och R politikerna och bankerna ett ideologiskt vapen för att slå mot vanligt folk.

Man kan också peka på publiceringsåret 2010. Ett par år hade gått sedan den stora finanskraschen, i vars tidigare stadier den neoklassiska nationalekonomin hade förklarats död och keynesianismen var tillbaka. Staten visade sig ha en avgörande roll för att hindra total kollaps. Nu var det fara å färde - neoklassikerna måste slå tillbaka och visa att om staten ingriper så leder det till katastrof! Och då var R och R:s uppsats en gudagåva som verkade ge bevisen! Och detta trots att tänkande människor redan från början var tvivlande till slutsatserna, och de som med hjälp av tillgängliga data försökte återskapa R och R:s bevis inte lyckades. Detta borde ha varit ett tidigt varningstecken. Samma grundfakta bör ge samma svar även om det bearbetas av olika forskare, det är en grundregel i vetenskap. Men när samma grundfakta ger kraftigt olika resultat beroende av vem som tolkar dem kan det vara något som är fel någonstans - i grunddata själva, i forskarens uppläggning, eller i forskarens världsbild och tolkning.

Är verkligen tyskar fattigare än cyprioter?

Här skulle jag länka till en klargörande artikel på nätet, men nu hittar jag den inte. Strunt i det, försök tänka lite logiskt: är det rimligt att tänka sig att tyskar och andra folk norr om Alperna generellt har en lägre levnadsstandard än folk i gemen söder om densamma bergskedjan? Minns jag rätt hängde sydlänningarnas förmögenhet i hög grad på att de äger bostäder. Och vad är den prislappen värd när det blir kris kan man undra? - Alltså: visserligen finns det fattiga tyskar, men att försöka jaga upp en folkstorm av tyska fattiglappar mot svinrika cyprioter, spanjorer och andra ... nä! Det håller inte. Bättre att titta på vad de tyska bankerna och tyska regeringen håller på med.

Och till slut ett citat från doktor Karl Marx:


Tvivla på allt!

13 kommentarer:

martin sa...

Det där är gammalt hederligt datafiske, alltså inte vetenskap. Ett envariabeltänk där man projicerar ned en multivariat verlighet på ett plan, ett skuggspel.

Tjejen som doktorerat inom ekonomi talar jämt om gatekeepers i forskningen. Hon fick ocså jämt bakläxa av sin professor med orden: Sånt kan du skriva när du är professor, inte som doktorand!

Den kvantitativa samhällsvetenskapen är ett stort intellektuellt haveri som håller på att åstakomma enorma skador på samhället.

Jan Wiklund sa...

Nu bör det väl vara viss skillnad på vad ett land sätter sig i skuld för. Jag läste nånstans, har glömt var, att Sverige var världens mest skuldsatta land 1900, dvs den tid när vi allmänt anser att landet började bli rikt.

Att detta inte var något problem beror väl på att lånen hade tagits för att investera i lönsam industri och effektiv infrastruktur, inte för att gå på krogen för dom eller finansiera markspekulation.

Det är ju genant att ekonomer inte beaktar sånt. Men helt i linje med neoklassisk teologi enligt vilken det inte finns någon skillnad mellan olika "produkter", dvs ett kedjebrev är lika värdefullt som en industri, bara nån vill betala för det.

Björn Nilsson sa...

Skulle tro att nationalekonomin skulle må bättre om dess utövare rekryterades från andra yrken och inte direkt från skolelever. En del livserfarenhet i form av arbete i den riktiga ekonomin är nog inte i vägen om man skall bli ekonom.

Klart att det är skillnad på skulder. Att skuldsätta sig för att investera i något framtidsprojekt är inte samma sak som att skuldsätta sig för att bara konsumera upp stålarna. Sverige kunde ju bygga järnvägar på kredit. Sedan hade man tur så att inflationen under Första världskriget gjorde lånen billiga att betala tillbaka.

martin sa...

Det är vanligt plånbokstänk som leder till sparandet, trodde det mest var för att lura svensson, men sett ekonomer som tror på det. En entreprenör skulle säga: Man bromsar sig inte ur en uppförsbacke, då investerar man.

Men sparfolket är nöjda med att fortsätta äta upp inkomsten OCH kapitalet.

Björn Nilsson sa...

Bank- och spekulationskapitalet styr. Politikerna dansar efter deras pipa. Samma sak gör de flesta ekonomer som är måna om rykte och inkomst - tills den dag det kommer en ny regim och andra lärosatser måste predikas som självklara. Och naturligtvis måste man förstå skillnaden mellan naturlig och hälsosam fasta respektive destruktiv självsvält. Innerst inne gör nog de klyftigaste ekonomerna det.

martin sa...

De som gång på gång visat sig ha en ohållbar affärsmodell styr inte bara nationers ekonomi, de styr hela vetenskapen. Vad som helst för att undvika den självklara slutsatsen att bank är en ohållbar affärsmodel, bara in med lite postmodernism, ha en massa "vetenskapsmän" i ryggen som säger att lånebubblan bara är en social konstruktion (vilket är sant, men den har verkliga konsekvenser).

Jan Wiklund sa...

Lånebubblan är förstås bara en social konstruktion. Den går ut på att vissa svindlare får lagligt genomtrumfbara krav på samhällets tillgångar. De skulle förstås kunna upphävas genom en vanlig lag.

Fast då måste det finnas en organiserad opinion som bär upp detta. Annars kommer skojarna att försöka sig på samma trick som dom gjorde mot Chavez. Och som han räddade sig ifrån enbart genom att det fanns en sådan organiserad opinion.

Men hur får man till en sådan?

martin sa...

Jan,
Jag satte mig faktiskt och läste boken, med en massa uppsatser från forskare som varit i Venezuela
"The Revolution in Venezuela" ISBN:9780674061385 (Finns på Latinameikanska institutionens bibliotek vid Stockholms universitet.)

En ganska bra bok, delarna om Chavez parlamentariska "power grab" var intressant, men har mer med nedärvda problem i den venezuelanska parlamentarismen att göra, än med generell revolutionär strategi. Det intressanta i boken är beskrivningarna och vittnesmålen från deltagardemokratins framväxt i Venezuela från sent 90-tal.

Läser man om det parlamentariska läget som banade vägen för deltagardemokratin, så är det om inte identiskt, mycket snarlikt det svenska läget, eller egentligen en situation som råder i de flesta västerländska länderna. Det man lär sig om dess organisation of framväxt i Venezuela är väldigt intressant.

Som jag ser på det så finns förutsättningarna för motsvarande revolution här.

Jag håller på och läser 3 andra böcker om venezuela, har skippat de böcker som fokuserar på Chavez och det parlamentariska spelet och fokuserat på de böcker som tar upp deltagardemokratin.

Tanken är att det skall leda till en studiecirkel. Där man utbildar sig men även diskuterar hur man kan åstadkomma samma sak här i Sverige.

De tankar som den ovan rekommenderade boken gett mig kan jag dock inte riktigt sammanfatta här och jag bör kanske samanfatta dem för mig själv också. Men det är helt klart möjligt att få igång detta i varenda västerland jag satt fot i. (Förmodligen i alla andra länder där parlamentarismen koagulerat.)

Kerstin sa...

En mycket bra och intressant blogginlägg Björn. Tack för det.

Sen, det där med "social konstruktion", ett populärt begrepp, är också en dimridå. Det finns sociala konstruktioner och sociala konstruktioner. Man kan förstås betrakta järnvägen, eller vartenda hus i landet som en social konstruktion men det är en fundamental skillnad mellan sådan sociala konstruktioner och socialt konstruerade idéer och tankar, trosföreställningar och åsikter. En skillnad som många inte tycks medvetna om.

Björn Nilsson sa...

Tack för det. Själv tyckte jag det kändes ganska segt att plita ihop, det tog några dagar.

Angående 'sociala konstruktioner' kunde man ju i stället använda den sociologiska termen 'institution'. Medan 'konstruktion' låter som att det måste till aktiva ingripanden så medger 'institution' mer spontana och evolutionära processer beroende av hur den aktuella situationen ser ut. (Om jag fattat det rätt.)

martin sa...

Postmodernismen inom ekonomi är lösningen på hur man skall kunna fortsätta driva en falsifierad tes. Allt är bara sociala konstruktioner så om jag framhärdar med mitt fel, så blir det rätt.

Läs Reinfeldt och Borgs böcker, fyllda med postmodert tankegods, Borg kommer ut som institutionell socialkonstruktivist i sin bok, en märklig inriktning i sig och en väldigt märklig inställning för en som kallat sig anarkokapitalist(vilket jag gissar är en synonym för socialdarwinist.)

martin sa...

Potmodernism är uttalat anti-materiaistisk, vilket är nyckeln till dess framgång. För en materialistisk analys av verkligheten inte bekräftar kapitalistiska vanföreställningar.

Visst finns det vänsterpostmodernister, men de brukar hemfalla i konspirationsteorier och nonsens. Postmodernism har kanske vissa poänger inom sociologi, men den begränsar sig inte till områden den är relevant.

Skiljelinjen är postmodernisten emot materialisten. Den ena dominerar dessvärre samhällsvetenskapen, den ena förekommer i läroböcker om ekonomi, samhäle, rehabilitersvetenskap och mycket snnat, att städa den vetenskapliga litteraturen och kurslitteraturen är kanske min generations stora uppgift.

Jan Wiklund sa...

Kerstin: Materia är en sak. Dit hör järnvägar och hus till exempel. Relationer mellan människor en annan. De senare kan kallas sociala konstruktioner, fast vad man vinner på det är oklart.

Institutioner är en sorts relationer, nämligen sådana som påverkar folks beteende i en viss förutbestämd riktning genom att skapa förväntningar. En film om detta finns påhttp://www.youtube.com/watch?v=7vpG6w5mAOU