Miljö och planering

Bloggaren Biology and Politics skriver ett tänkvärt inlägg som ligger rätt i tiden. En del människor hävdar att den ena eller andra -ismen är dålig för miljön. Själv skulle jag, med ledning av historiska data, vilja påstå att människan i sig ofta har negativa miljökonsekvenser (värre än skarvar) och att det blivit etter värre när klassamhällena växt fram. Människan är en del av naturen, vi tar vårt uppehälle från den, men gör vi det på så sätt att vi lever på räntan och spar kapitalet? Eller sågar vi av den gren vi sitter på? - Det senare är troligast, men oerhört starka intressen försöker förhindra en förnuftigare ordning. Eller man försöker vrida till utvecklingen mot en förnuftigare ordning så att den passar de insuttna intressena. Går det inte att sälja ren skit längre får man paketera den som "ren" skit och skjuta verkliga förändringar framåt. Det blir som att gömma skräpet under mattan i stället för att sopa bort det.

Idag är det kapitalismen som är den -ism vi måste fundera över. De sovjetiska jätteprojekten säger oss inget om framtiden eftersom de förekom i en helt annorlunda historisk situation (ett efterblivet bondeland som ville snabbindustrialisera innan utlandet anföll). Idag styr det kapitalistiska produktionssättet över större delen av Jorden. En del vill ställa kapitalism/marknadsekonomi mot planekonomi, vilket är fånigt. Marknader fanns långt före kapitalismen, och varje företag med självbevarelsedrift planerar så långt det någonsin går. Det är bara i den neoklassiska nationalekonomiska modellen för perfekt konkurrens som alla inblandade tar dagen som den kommer, men den modellen handlar om ett samhälle som inte finns någonstans och som aldrig skulle kunna existera. Planering är alltså ordet för dagen, och det intressanta att fråga är detta: vems intressen tillgodoses i planeringen? Och vad händer när man ställer den frågan? - Vi tar steget från ekonomi till demokrati! Biology and Politics förespråkar ekosocialism:

Ekosocialismen möjliggör en välkommen syntes av "röda" och "gröna" politiska perspektiv, alltså att kombinera av makt-, ägande- och klassfrågor med långsiktiga frågor om mänsklighetens överlevnad.

Vi får se hur det går. Även inom företagarvärlden begriper man att katastrofernas tid inte är över, att det snarare kommer att bli värre (försäkringsbolagen exempelvis har nog bra koll på det där redan). Jag har en känsla av att delar av förtagarsfären fredligt skulle kunna övertalas att svänga om sin planering för Planetens, inte aktieägarnas eller bonusprogram-bossarnas behov. Problemet ligger väl snarare i ett gäng hysteriskt skrikande liberaler som är redo att ta till vilka diktatoriska grepp som helst för att bevara "friheten".