Rubricerad fråga ställdes redan under Bellmans tid, när det en gång så stora polska riket slukades av de rovgiriga grannarna Preussen, Österrike och Ryssland. Jag måste erkänna att jag vet för lite om Polen - en av våra grannar, och en stor granne dessutom! - än vad som egentligen är anständigt. Men i bloggosfären finns From PRL with love av Daniel Westman-Rogozinski, en polack boende i Sverige.
I en färsk bloggpost skriver han bland annat om det blandade och otäcka ämnet antisemitism i Polen. Så mycket vet jag att den kampanj mot sionism som de dåvarande socialistiska staterna, inklusive Polen, drev på 60-talet, i en del fall slog över i antisemitism. Där var väl Polen ett av de värre fallen, där judar fick vara syndabockar för en usel politik.
Samtidigt undrar jag om inte motsättningarna mellan judiska och katolska polacker var värre på 20- och 30-talet än vad Daniel skriver. Var marskalk Pilsudski (eller hans parti) så positiva mot judar som det beskrivs? Och vad betydde den sovjetiska krigsmaktens ingripanden mot polska progromer för den vanlige polackens syn på Sovjet?
- En sak som brukar komma bort i hanteringen är Polens roll i förspelet till Andra världskriget. 1939 var Polen offer, men inte 1938. 1938 var ju polackerna med i den "koalition av villiga" som bistod Tyskland med att stycka och förinta Tjeckoslovakien. (Förutom Tyskland och Polen var Ungern inblandat, samt sudettyskarna och slovakerna.) Polen hade att välja mellan att hjälpa tyskarna och själva få en litet polskbefolkat område, eller att gå med västmakterna och Sovjet i en stor koalition för att hjälpa Tjeckoslovakien. De polska ledarna valde fel, de vägrade att låta sovjetiska trupper passera för att hjälpa tjeckerna, och det hela slutade med katastrofen som kom att kräva miljoner polska liv. Hade polackerna valt rätt hade vi nog haft en annan värld idag, och hade kanske sluppit Andra världskriget. Men fiendskapen mot den ryske arvfienden var viktigare för militärerna som styrde Polen. Så gick det som det gick!
4 kommentarer:
Jo, visst har du rätt i att det fanns stora spänningar mellan polacker och "judar" på 20- och 30-talet likaså, men dessa var ändå mildare än i många andra Europeiska länder, och judar var överlag bättre assimilerade i det polska samhället än i de flesta av sina grannländer! Därmed inte sagt att antisemitismen inte var utbredd!
Likväl vill jag göra en distinktion mellan marsalk Pilsudski och hans efterföljare i Sanacja-regimen. Pilsudski är kontroversiell i många marxisters ögon, inte minst i Polen. Men jag anser att det han först och främst kämpade för var en social och progressiv självständig polsk stat, inte så mycket ett chauvinistiskt/etnocentriskt StorPolen eller någon form av rabiat antikommunism. Att han gjorde statskupp var ett resultat av att han inte ville se det polska fascistpartiet komma till makten i de demokratiska val de höll på att vinna! Dock, efter hans död så utvecklades Sanacja (som betyder sanering, då menat sanering mot fascism) till att bli en fascistisk militärjunta, som drog tillbaka på den kulturpluralistiska politiken och förde en extremt polsknationalistisk retorik. Denna junta försökte motverka sin impopularitet med att peka ut de judiska och ukrainska minoriteterna som fiender till den polska staten.
Och ja, Sanacja och därmed Polen stod helt klart på fel sida i den Europeiska politiken 36-38, främst då gjorde flertal närmanden till Nazityskland för att dela upp bland annat Tjeckoslovakien mellan sig.
Det är ändå anmärkningsvärt hur många judar som fanns i den polska armen 1939, varav många också gjort karriär som officerare i denna till synes antisemitiska stat.
Du har såklart helt rätt i allt du skriver, men min tes är att de gånger den polska antisemitismen verkligen blossat upp så var det till följd av makthavarnas politik, med undantag då för pogromerna 44-48, som har sitt ursprung i efterspelet till Andra Världskriget och de spänningar som fanns under den svåra tiden av återuppbyggnad. Och då såklart inte bara spänningar mellan polacker och judar, utan även gentemot ryssar, ukrainare, tyskar och även sinsemellan polackerna själva!
Tack för kommentaren Daniel. Du kom med en del saker som jag knappast hört om tidigare - som jag skrivit tidigare är det skamligt okunnigt här om "Polens affärer". Jag kan egentligen bara fortsätta att fundera och ställa frågor. Och läsa någon bra bok om polsk historia. Kan du rekommendera någon?
Ja, till att börja med vill jag säga att jag inte heller är någon expert i ämnet Polen, det jag kan är det jag själv upplevt där och det jag själv läst till mig i böcker och artiklar... Jag har fortfarande mycket att lära!
De böcker jag dock skulle rekommendera är dels romanen "Polen" av James A. Michener. I detta epos får man följa två släkter, en adlig och en bondesläkt, och hur dessa hamnar mitt i den polska historien på olika sätt. Mkt bra bok, både som skönlitterärt verk och som beskrivning av Polens historia.
Vidare vill jag rekommendera Norman Davies, hans bok om Warszawa-upproret finns översatt till svenska, och den tar upp ganske mkt om historien innan och efter kriget. Han har även skrivit två andra böcker om Polen som finns att finna på engelska, den ena är "God´s playground" och är uppdelad i två volymer, och den andra är "Heart of Europe", som handlar om hur Polens historia påverkar dess och Europas samtid. Norman Davies skriver intressant och bra om Polen, dock är han väldigt anti-kommunistisk och saknar förståelse för mer avancerade historiematerialistiska och dialektiska resonemang, vilket gör att han inte riktigt kan förstå många kommunisters agerande, och att han köper många lögner från den liberala/konservativa högern rakt av. Detta till trots är han väldigt läsvärd. Även hans bok om det Polsk-Sovjetiska kriget 1919-1921 "White Eagle, Red Star" har sina poänger, även om jag har svårt att finna den helt objektiv ibland...
Särskillt skulle jag dock vilja rekomendera Teresa Toranskas bok "De ansvariga" som är en intervjubok med gamla stalinister från Bierut-tiden. Författarinnan är väldigt anti-kommunistisk medan de hon intervjuar oftast fortfarande står för det de gjorde, och på så sätt kan man få en djupare bild av hur återuppbyggnaden såg ut direkt efter kriget och fram till 56. Det är både skrämmande och fascinerande att se hur logiskt deras resonemang fortfarande är. En av få böcker som båda jag och Maciej Zaremba rekommenderar!
Tack för boktipsen. Det gäller att bli 150 år gammal eller så, så att man hinner läsa alla intressanta böcker!
Toranska har jag faktiskt läst för länge sedan, när boken var alldeles nyutkommen i Sverige. Jag minns någon recensent som ganska elegant gav henne en spark på smalbenet genom att fråga något i stil med: "... men tänk om de där människorna hade rätt?" Bakgrunden var väl att Toranska verkade rätt självrättfärdig och inte kunde uppfatta att det kanske hade hänt betydligt värre saker om inte de här personerna agerat som de gjorde. - Sådant är ju i och för sig kontrafaktisk historieskrivning men jag tror tanken inte kan avfärdas så där utan vidare.
Skicka en kommentar