Den här bilden tog jag från Riksbankens hemsida nyss. Dagens Nyheter skriver också på ekonomisidan om inflationen som visar tecken på att skjuta fart igen efter en lång och lugn period. Som man ser här bredvid på skalan anses det vara tolerabelt med en inflation som ligger mellan en och tre procent - är det för litet är det fel (deflation) och för mycket också fel (inflation). Alla förstår ju att det är lättare att hantera sina ekonomiska angelägenheter om penningvärde inte ändrar sig så mycket från till dag.Nu står riksbanker världen över (och inrättningar som Europeiska centralbanken) inför ett dilemma: skall man sänka räntan för att försöka få stopp på den lågkonjunktur som eventuellt håller på att bryta ut just nu, eller höja räntan för att slå till mot inflationsdrivande investeringar och konsumtion? Man kan inte göra båda sakerna samtidigt om inte andra saker görs samtidigt.
Egentligen är konflikten olösbar. Trollformeln "oberoende riksbank" som ansetts som ett fantastiskt botemedel mot ekonomiska problem har rejäla brister. De oberoende (= odemokratiska) riksbankerna har som viktigaste uppgift att hålla inflationen nere, men om detta inte fungerar, samtidigt som konjunkturerna viker, kommer säkert den här metoden att bli alltmer ifrågasatt. Om riksbankens åtgärder samordnas med beslut som tas i Riksdagen, och alltså inordnas i den demokratiska processen, är det slut med oberoendet. Och lika bra är det. Ekonomin är för allvarlig för att anförtros åt teknokrater och nationalekonomer som inte är ansvariga någonstans för sina beslut.
4 kommentarer:
En oberoende riksbank är väl inte riktigt en trollformel som löser alla problem, men den har en klar fördel jämfört med alternativet, där politiker har mer inflytande:
Politiker tenderar generellt, oavsett färg/block/et c, att agera populistiskt och för att glädja kärngrupper av väljare trots att dessa beslut kan ga emot erfarenhet och vara irrationella eller skadliga pa längre sikt. Det finns massor av empiri bakom detta. När man agerar sa inom ekonomin kan det fa hiskeliga följder för hela systemet, varför det kan vara nyttigt att ha en bromskloss i form av en opolitisk riksbank med ett klart uppdrag.
Om man inte gillar hur det fungerar ur politisk synvinkel kan man ju alltid ändra själva uppdraget genom förändrad lagstiftning - vilket tar mer tid men är fullt möjligt. Gillar en vänstermajoritet inte idén med prisstabilitet kan de ju ändra den pa längre sikt. Men idén med att försinka oövertänkt politik är väl inte fel?
Tack för svaret. Vi kom uppenbarligen in på demokratins djupaste frågor direkt - och de är inte lätta. På sätt och vis är de olösbara. Första kammaren i vår gamla riksdag skulle vara en spärr mot att folket ändrade mening för fort och drev igenom nya lagar. Nu är det mer demokratiskt, under förutsättning att riksdagen verkligen utnyttjar möjligheterna på ett ansvarsfullt sätt.
Just vad det gäller exempelvis riksbankens roll, eller vilken institution som helst som har ett stenhårt uppdrag, händer det att uppdraget ligger kvar medan omgivningen driver iväg. Och då kan det bli verkligt krångligt: är det kartan eller terrängen som gäller? En gång var det valutakursen som skulle försvaras till varje pris, men det fungerade ju helt enkelt inte. Då kunde konflikten vara att Riksbanken måste samtidigt höja räntan för att hindra valutautflöde och sänka den för att stimulera inhemsk ekonomi.
Nu pratas det ju ändå om att riksbankerna måste göra det ena eller andra för att hålla börser och bostadsspekulanter på gott humör. Alltså kommer andra mål krypande in i verksamheten lik förbaskat, och i det läget tycker jag det är bättre att RB ställs under demokratisk kontroll. Om landets ekonomiska politik skall fungera måste ändå RB:s åtgärder samordnas med vad regering, rikdsdag och andra hittar på, och då kan man lika gärna göra det i öppna och demokratiska former i stället för att smyga i kulisserna. Tycker jag.
RB är redan under demokratisk kontroll, men det finns sa att säga "en häck att hoppa över". Uppdraget som banken har kan vad jag vet ändras genom lagstiftning, men direkta ingripanden är inte okej. Det tycker jag är ganska rimligt. Man skulle kunna utvidga uppdraget som banken har; t ex har amerikanska Federal Reserve inte ett lika snävt fokus som svenska Riksbanken utan ser till fler faktorer.
Om riksbanken gör förändringar enkom för att halla börs- och bostadsspekulanter glada, da bryter den mot sitt eget uppdrag. Det är inskrivet i uppdragsbeskrivningen att det enda malet skall vara att upprätthalla prisstabilitet och om banken gör annat är det allvarligt. Nu vet jag inte om riksbanken faktiskt direkt gjort detta, en troligare förklaring är att man anser att stora förändringar pa börs- och bostadsmarknaderna kan göra prisläget instabilt och därför agerar man.
Det är ju klart att det är vanskligt ibland, men det finns ingen riktig patentlösning som tar hand om alla ekonomiska problem... att ge mer makt at politiker som ofta tänker kortsiktigt och vill maximera väljarstöd tror jag nog inte är speciellt bra. Det är nog i och för sig en ideologisk standpunkt ocksa ;)
Det här som du skriver är intressant: "Om riksbanken gör förändringar enkom för att halla börs- och bostadsspekulanter glada, da bryter den mot sitt eget uppdrag. ... en troligare förklaring är att man anser att stora förändringar pa börs- och bostadsmarknaderna kan göra prisläget instabilt och därför agerar man." Det låter rimligt.
Om vi tar stabila priser och en massa olika andra förhållanden i ekonomin, som RB inte officiellt skall förhålla sig till, så påverkar de ändå mer eller mindre direkt prisnivån. Handel in- och utrikes, förhållandet mellan löner och vinster, klimatet etc etc. Och då blir det väldigt svårt för banken att inte agera.
Allt hänger samman i ekonomin, fast sammanhangen är mer eller mindre tydliga, och var drar man gränserna för när det är dags att gripa in?
Jag tror inte att nationalekonomerna i RB är så objektivt teknokratiska som de kanske själva tror att de är.
Nu är jag tillräckligt cynisk för att tro att om en miljon småfolk är i finansiella svårigheter är det inget som banken bryr sig om, men om några rika knösar från näringslivet hostar lite besvärat blir det säkert en sjuhelsikes fart med åtgärder. Men de små skulle ju kanske vilja rösta fram en annan politik? Är det demokrati eller populism?
Vad händer om man vänder på steken och låter RB fortsätta med sin (oberoende) inflationsbekämpning men i lämpliga fall oskadliggör den genom aggressiva åtgärder från andra delar av den offentliga sektorn? Kan man tänka sig en utveckling där RB faktiskt blir onödig därför att den inte kan påverka så mycket längre?
Skicka en kommentar