onsdag 28 maj 2008

Prissignaler som krislösning?

Igår skrev en kille vid namn Ragnar Roos om oljepriset på Dagens Nyheters inre ledarsidor. Han är full av förtröstan:

Omställningen bort från oljeberoendet måste snabbas på. Nu gör marknaden en stor del av jobbet. De höga priserna sätter igång positiva dynamiska processer. Det blir lönsammare att utveckla alternativa energikällor. Kraven ökar på att göra bensinsnålare bilmotorer. Och godstrafik med järnväg kan stärka sin konkurrenskraft mot lastbilstransporter.

Det är bättre att prischocken blir kännbar redan nu än att den slår till först längre fram. Ju mer abrupt väg bort från oljesamhället, desto större blir problemen.


Själv är jag mer skeptisk. "
Nu gör marknaden ..." skriver han som god liberal. Jag tror jag fattar det bakomliggande resonemanget, för det är elementär nationalekonomi. Minskad tillgång eller ökande kostnader för att ta fram en vara gör att dess pris stiger. Därmed faller efterfrågan, och utbud och efterfrågan kommer i balans. Prismekanismerna gör att utbud och efterfrågan regleras och samhällets resurser utnyttjas på bästa sätt.

Men detta nu ... . Varför inte för länge sedan? Prissystemet har lett världen åt helsicke i många år just därför att oljan har varit billig och lätt att komma åt. Därför har det inte funnits särskilt stora drivkrafter för att på förhand få bort världsekonomin från oljeberoendet. Först måste det bli kris, sedan kanske något händer. Ur neoklassisk nationalekonomisk synpunkt är
det logiskt, men ur normalmänsklig logisk synvinkel ...?

Oljeberoendet är en av mänsklighetens stora frågor, men marknaden och dess politiker visade sig oförmögna att arbeta förebyggande. När oljan var billig kändes inte tvånget att skapa positiva dynamiska processer. Detta är i själva verket ett mycket allvarligt systemfel. I ett av de viktigaste ekonomiska områdena har prismekanismerna inte visat sig vara tillräckliga. Vill det sig riktigt illa har prissystemet inte reagerat trots att vi kanske har passerat en tröskel där klimatförändringarna börjar skena på ett okontrollerbart sätt. Då kanske det inte hjälper med några
positiva dynamiska processer.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Dessutom vägrar vår nuvarande regering att ens erkänna prissignalerna. De räknar i sina kalkyler fortfarande med 70 dollar per fat och insisterar på att man av det skälet ska bygga motorvägar.

Så gärna liberalism när det passar, säger Reinfeldt, men bilmaffians intressen väger tyngre än så.

Björn Nilsson sa...

Nå, även sådana som Arbetar-Fredrik lär få krypa till korset så småningom. Men då kan det vara väl sent, och en massa resurser har hamnat på fel ställe.