Drömmen spricker

"Är det verkligen sant?" undrade jag efter att ha läst den här artikeln: Research Reveals Surprising Lifetime Risk of Economic Insecurity. Det handlar kort och gott om att "den amerikanska drömmen" fungerar allt sämre. Det är i och för sig ingen nyhet, men de siffror som läggs fram av fil.dr. Mark R. Rank, fattigdomsexpert och professor i socialarbete vid Washingtonuniversitetet i St. Louis, är så uppseendeväckande att jag undrar om de verkligen stämmer.

• Ungefär tre fjärdedelar av alla amerikaner i åldrarna mellan 20 och 75 kommer att uppleva åtminstone ett år som fattiga eller nästan fattiga. Två tredjedelar av alla amerikaner mellan 20 och 65 kommer vid något tillfälle att behöva hjälp med exempelvis matkuponger. 40 procent kommer att utnyttja något socialhjälpsprogram under minst fem år av sitt arbetsliv. Risken att drabbas av fattigdom har ökat betydligt mellan 1970- och 1990-talen.

• Husfrågan är ju aktuell just nu. Rank uppskattar att vid 40 års ålder har 83 procent av amerikanerna köpt ett hem, men inom tio år kommer 40 procent av dessa att ha förlorat huset.

• Annan forskning visar att uppåt hälften av alla amerikaner inte har besparingar nog för att hålla dem borta från fattigdom under tre månader om de skulle förlora jobbet.

Det här är ju intressant ur flera synpunkter. "Den amerikanska drömmen" kan ju kallas ett sorts samhällskontrakt där hårt arbete belönas med framgång, bra betalning, eget hus, men det ser ut som om kontraktet sagts upp. En liten del av befolkningen i USA tar hand om en allt större del av nationens förmögenhet och struntar i resten. I den mån det är någon "ståndscirkulation" i USA verkar det mer vara att folk sjunker i status medan det blir allt svårare att ta sig uppåt.

En annan aspekt är den nationalekonomiska. När den folkmajoritet som med sin konsumtion håller större delen av produktionen flytande utarmas får det givetvis återverkningar. Eftersom återverkningarna handlar om att konsumtionen dras ner (efter att ha hållits uppe via krediter under ett antal år) kommer det att slå mot produktion och arbeten, och i längden göra underklassens tunna plånböcker ännu tunnare, vilket ger ännu fler arbetslösa och konkurser, och så vidare.

Inte undra på att de härskande i USA håller på med krig och terrorism jorden runt för att hålla folks tankar åt annat håll, samt att man dessutom övervakar den egna befolkningen. Det här är ju politisk dynamit. Jag skrev i föregående inlägg om Indien, ett land där 77 procent av befolkningen uppges leva i fattigdom och inte berörs av de snabba framsteg som görs i begränsade delar av landets ekonomi. Är det en liknande process vi ser i USA?