tisdag 16 december 2008

Pyramider är hållbarare än pyramidspel

Det klagas på finansgubbarnas spekulationer som ibland går utöver det lagligas gräns och förvandlas till pyramidspel, som investeringsgeniet Madoff.

Från DN idag:

Som om det inte vore nog med kreditstopp, börsras och recession måste USA nu även konfrontera Bernard Madoff, en Wall Streetveteran som tycks ha lurat skjortan av sofi stikerade investerare världen över. Han misstänks för att ha byggt upp vad som kan vara historiens största pyramidspel. Kollapsen kan leda till förluster på osannolika 50 miljarder dollar eller 400 miljarder kronor. På måndagen stod det klart att Nordea finns bland Bernard Madoffs kunder.


Idén är att man kan expandera verksamheten och verka vara lönsam så länge det går att övertyga allt fler människor om att sätta in pengar i spelet. Vinster till tidiga deltagare kommer från vad senare spelare betalar in. Minskar flödet av friska pengar kraschar spelet. Vid det laget har förmodligen dess grundare redan försökt sticka med pengarna och de flesta står med lång näsa och tomma plånböcker. Det hände i Albanien i stor skala, och nyligen i Colombia. Det finns misstankar om att Madoff inte var ensam, utredningen kanske visar om han hade medbrottslingar. Undrar om några huvuden kommer att rulla hos USA:s finansinspektion, eller om man godtar att den under Bushregimen inte var särskilt alert att slå ner på tvivelaktiga företag?




Keopspyramiden i Egypten - inte störst vad det gäller volyminnehåll, men vad det gäller höjd.


För att ett pyramidspel skall lyckas måste det förmodligen finnas åtminstone lite verkligt innehåll i början, några tillgångar och idéer som folk tror kan vara lönsamt att satsa pengar i. Sedan går allt snart över styr och det hela kommer att handla om fantastiska vinster som trollas fram genom finansiella operationer som bara spelarrangörerna riktigt förstår.

Är det rimligt att säga att det som brukar kallas "den reala ekonomin" också har drag av pyramidspel? - Ja, varför inte? Det är ju kombinationen av kraven på ständig tillväxt och att ständigt nya resurser öses in i systemet för att det skall fungera som bidrar till en farlig instabilitet. Det börjar likna en darrig narkoman som måste ha ständigt nya och större doser gift för att kunna överleva ytterligare en dag (men som ändå kommer att dö i förtid av missbruket).

Jag saxade från ekonomidelen i DN idag en intervju med IF Metalls klubbordförande i Mariestad angående de förestående stora nedskärningarna på Electrolux:

Vad beror krisen på för Electrolux del?

– Den beror på att du köper för lite. Den som vill rädda svensk industri ska köpa ett kylskåp eller en spis som det står Made in Sweden på. … .

Hade företaget kunnat göra på något annat sätt än att vinstvarna och dra ner på personal?

Nej, alla är skraja nu. För ett år sedan rev man ut hela köket. Nu nöjer man sig med att byta ut trasiga grejer. … Nästa år kanske man är arbetslös och då diskar man för hand.


En del av Cholulapyramiden i Mexico - inte högst men störst om man räknar volymen.


Själv har jag diskat för hand under alla år utan att må illa av det. För övrigt lär diskmaskiner vara en av de större bovarna vad det gäller vattenskador i lägenheter. Men det vi ser här är faktiskt pyramidspelseffekten: företaget kan existera och växa så länge friska medel skickas in i verksamheten bland annat genom att en massa människor gör köksrenoveringar trots att det gamla köket egentligen dög.

Nu blir tiderna sämre, många är oroliga när de sitter i sina svindyrt belånade bostadsrätter och tycker sig inte ha råd att slänga ut fungerande köksutrustning - och då blir det frossa i Electrolux' sälj - och produktionsavdelningar. Skillnaden mot ett renodlat pyramidspel är att det finns en massa reala tillgångar i vitvarubranschen. Man kan peta på ett kylskåp, medan Bernard Madoffs affärsidéer rörde sig i en osynlig tankesfär. Likheten är att så länge det går bra, och det gör det ju ibland, kommer såväl pyramidspels- som fabrikskungarna att hyllas som affärsgenier, för att sedan bespottas när det går åt helsicke. Och så finns det den ytterligare likheten att krascherna drabbar såväl folk som är inblandade men har svårt att försvara sig som människor som inte har med saken att göra. Arbetarna i Electrolux' fabriker rivs med i en flodvåg de inte skapat.

När våra pensionspengar har slängts in på börsen har de dragits in i spelandet de också. Även på den "normala" börsen gäller tumregeln att man skall vara tidigt inne (när kurserna går uppåt) men också ha näsa för när det gäller att hoppa av och kamma in vinsterna. En del skickliga spelare (vackrare ord: analytiker) klarar av det, medan dummerjönsar som rycks med sent i spekulationsvågorna inte gör annat än att betalar vinsterna för de som varit smarta nog att dra sig ur i tid. Pengar försvinner ju inte bara. Visserligen spekuleras de "bort", men detta "bort" torde finnas hos någon smartis som behärskar marknaden. Man sparar inte i aktier, man spekulerar, men bör man få göra det med andras pengar utan att de bett om det?



Man bör vara väl rustad om man vill ge sig in i spelvärlden!

Varför rensas inte ett så här ostadigt system undan? Kommer det att överleva? Den sista frågan är busenkel att svara på: alla ekonomiska system går under förr eller senare. Det kan ta kortare eller längre tid. Feodalismen var en äldre långvarig och seg samhällsmodell som stod pall för oerhörda påfrestningar utan att falla ihop. Jag har mina tvivel om att en marknadsekonomi av kapitalistisk typ skulle överleva smällar som Digerdöden eller Trettioåriga kriget.

Kapitalismen förefaller ha en tendens att snabbt bli övertung på grund av att alltmer av det samhälleliga kapitalet förvandlas till spekulationskapital där pengar förvandlas till ännu mer pengar utan att passera någon produktion av varor eller tjänster. När spekulationen faller samman, som den gör nu, skulle man kunna tänka sig att den "rena" produktionen skulle kunna fortsätta som tidigare, men den slås också ut när "pengarna tar slut". Vi har exemplet Electrolux ovan, vi har byggbranschen som plötsligt tvärstoppat.

Och där kanske svaret finns på den första frågan. När påfrestningarna blir för stora kommer två alternativ att framstå mycket tydliga. Antingen fortsätter injektionerna till den där darrige knarkaren som efter några sista desperata utbrott faller ihop och dör likförbaskat (och vi får en civilisationens kollaps som inte är av denna världen) eller också elimineras pyramidspelsekonomin och vi kan gå vidare med nya metoder.

Jag tror faktiskt att de flesta människor sätter trygghet högre än spekulativa äventyr med hög sannolikhet för krasch och ruin, så kanske det finns en utväg. Man behöver inte backa standardmässigt, men vi som har kommit någorlunda till åren borde le överseende åt tokar som trodde att man inte kunde leva för några årtionden sedan när det eller det inte fanns. Det gjorde vi. Det är en omformulering av begreppet "standard" som behövs. Jag skulle tro att en god standardhöjande reform vore att göra sig av med pyramidspelsekonomin (innan den gör sig av med oss). Den orsakar för mycket stress och elände, och kräver dessutom ett extra jordklot för att kunna existera. Det kan den inte få, den gör sig själv omöjlig - så, ajöss!

4 kommentarer:

Lasse Strömberg sa...

Din text är det inte att säga mycket om, den är bra. Men ännu bättre är bilden på rådisen och fällan. Den gillar jag skarpt. Har du tagit den själv?

Björn Nilsson sa...

Haha, nej, jag hittade den på Birger Schlaugs blogg i morse. Och han har fått den någon annan stans ifrån misstänker jag men jag vet inte var.

Jan Wiklund sa...

Kapitalismen är segare än du tycks tro. Den har redan funnits i fem hundra år, det är lång tid för ett system.

Men vissa analytiker menar att nu är det färdigt. Och då talar man inte om pyramidspel (som har funnits så länge det har funnits kapitalism; tänk t.ex. på den s.k. söderhavsbubblan på 1700-talet...). Utan problemet är detta:

Kapitalismen bygger på att man kan få folk att arbeta billigt åt sig. Efter ett tag brukar folket lära sig facklig teknik och driva upp sina ersättningar. Då måste kapitalisterna hitta nya idioter som kan arbeta billigt, dvs de ger sig av till nya områden. Detta har pågått i 500 år och lagt den ena kontinenten efter den andra under kapitalistiskt kommando.

Men nu har dom täckt hela jorden. Och vart ska dom då ta vägen när den fackliga tekniken har spritts?

Björn Nilsson sa...

Nja, i och för sig är jag inte ense om tidsrymden för kapitalismens historia som verkligt dominerande system, men det bortser jag storsint ifrån eftersom jag är ense om att den börjar få det svårt att hitta nya fält att exploatera. Och det är rena döden för en modell som bygger på oavbruten expansion. Inte heller modellen att få idioter att arbeta billigt för en är riktigt bra, för om nästan alla är idioter, vem skall då ha råd att köpa det som idioterna tillverkar?