lördag 20 december 2008

Att riva ett medlemskort

Jag var aldrig med i ett parti förrän för drygt två år sedan. Har för mig det var i november 2006 som jag tänkte att "jag kan väl försöka litegrann fast jag knappast är en partigängare". Det fanns åtminstone lite förhoppningar om att Alliansens valseger skulle kunna leda till en politisk vitalisering och uppfräschade idéer. Vad har vi sett av det? - I stort sett ingenting. Det som skulle kunna vara en opposition leds av en sorglig samling som tycks ha klistrat sig fast på sina positioner och skall vara kvar där till varje pris - Sahlin som pratar bort väljare i hundratusental och kanske snart har pratat fram Alliansen till valseger 2010, Ohly och Wetterstrand-Eriksson som mest verkar vara intresserade av ministerposter.

Vad kan man uträtta som medlem i ett parti som ingår i den rödgröna alliansen? Det finns ju små grupper av aktiva medlemmar fortfarande. Det finns så många som arbetar hårt för vad de tror på och är verkligen engagerade, men det hela saboteras uppifrån. Man kan försöka övertyga folk att rösta rödgrönt, och helst på det egna partiet - varpå det hela ändå slutar med att alla förhoppningar om ett brott med Reinfeldtalliansens politik desarmeras av Sahlins grupp i SAP. (Ja, om nu inte Sahlin lyckas prata bort en given seger, det är en möjlighet jag trott på ganska länge. Hennes insats blir väl att få rödgröna väljare att stanna hemma eftersom de helt riktigt inte ser något alternativ att rösta på.) Det är rent oärligt att utlova en rödgrön seger om man misstänker att den genast efter valet kommer att blåfärgas - och det är precis vad jag gör. Man kan till och med säga att den rödgröna alliansen klart är misstänkt för att mest svika de människor som mest skulle behöva dess hjälp, och det är motbjudande.

Det här är inte roligt, det är allvarligt, vi har något som kanske utvecklas till den värsta krisen på över sjuttio år, men oppositionen är oförmögen till annat än innehållslöst pladder. Och inte fan har jag lust att betala medlemsavgift till trams, menlöst tugg och ren ohederlighet. Dags att riva medlemskortet.

6 kommentarer:

Jinge sa...

”Det här är inte roligt, det är allvarligt, vi har något som kanske utvecklas till den värsta krisen på över sjuttio år, men oppositionen är oförmögen till annat än innehållslöst pladder. Och inte fan har jag lust att betala medlemsavgift till trams, menlöst tugg och ren ohederlighet. Dags att riva medlemskortet.”

Det är den allvarligaste krisen på 70 år, och det borde vara ett gyllene tillfälle för vänstern att skapa debatt och politisk aktivitet. Av den debatten ser vi inte mycket, men jag tror att det är vi själva som ska se till att aktivera oss. Vänsterframgångar har aldrig kommit som ett brev på posten, vi har alltid fått arbeta oss fram till dem. 68 var det ungdomarnas aktivitet som ledde framåt, och så kommer det säkert att bli nästa gång en vänstervåg drar över landet. Ska den då knalla över en massa rivna medlemskort? :-)

Måste vi alltid hållas på gott humör av våra partifunktionärer?

Har inte partiet testat att samarbeta med (mp) och (s) så skulle den efterföljande debatten i ännu högre utsträckning bli en svekdebatt. Nu testar man och jag tror att man kommer att misslyckas. Men då kommer vi få svart på vitt varför man misslyckades, vi vet att (s) är ett borgerligt parti precis som (mp), men frågorna måste ställas och partiet måste få veta vad som fungerar och vad som inte fungerar.

Iofs spelar inte medlemskortet någon större roll, men jag röstar ändå för att förändra inom partiet än utanför. Gå på nästa möte och slå näven i bordet. Blir ni fler som bultar på bordskrället så blir det bara flisor kvar... :-)

Anonym sa...

Den demokratiska arbetarrörelsen och de borgerliga organisationerna existerar i en symbios med varandra. De föds, växer upp, lever och dör tillsammans. När systemet inte längre kan expandera utåt ruttnar det och kollapsar till sist. En modern västeuropé som skulle besöka sena 1700-talets Frankrike före revolutionen hade känt igen sig, med en adel och ett hov som degenererade och ägnade sig åt allt mer påkostade dekadenta fester medan utsugningen av de verkligt skapande samhällsmedborgarna skärptes.


Socialdemokraterna och folkrörelserna inkl. de stora fackförbunden var aldrig intresserade av att skapa ett socialistiskt samhälle. Tvärtom var relationerna mellan liberalers och sossars högsta toppar påfallande goda, inte bara i Sverige där de samarbetade mot högern utan även i exempelvis Storbrittanien. Det som gjorde att de skiljdes efter rösträttsstriden 1920 var synen på ägande, där sossarna ville ha större statligt ägande än liberalerna kunde acceptera. Det var en linje som i sin revolutionära form (Sovjetunionen) skapade en nomenklatura och industrisamhälle där staten var ensam ägare men förhållandena i produktionen densamma som förut. Förstatliganden i sig kan motiveras även ur ett (social)liberalt eller konservativt perspektiv, som när halva LKAB förstatligades av högerregeringen 1907. När det väl kommer till kritan ställer sig sossarna på herrarnas sida. Glöm intw Gustav Noske som beordrade reaktionen mot Rosa Luxemburg och Liebknecht!

Kerstin sa...

Håller helt med dig. Man hade ju i alla fall hoppats att Ohly skulle säga något vettigt fram till nästa val. Men nu misstänker man ju att även den förhoppningen gick om intet.

Björn Nilsson sa...

"Måste vi alltid hållas på gott humör av våra partifunktionärer?" - Ja, det har de betalt för. Partifunktionärer som dribblar med medlemmarnas förtroende bör inte ha medlemmarnas förtroende.

Att slå sönder bordet är meningslöst när politiken redan är sönderslagen. När Ohly fick jokern, ett par äss och ett par kungar av Sahlin bytte han ut dem mot några lågvalörer. Dumt. V hade kunnat skratta åt eventuella anklagelser om svek om man väntat ut socialdemokraternas interna uppgörelser - det var ju SAP som skapade den här situationen.

Som en kommentar till Anonym kanske man kan säga att den "[social]demokratiska arbetarrörelsen och de borgerliga organisationerna existerar i en symbios med varandra." Och då har SAP-ledningen kanske känslan av att det osar katt för egen del nu när det är storkris, och att det är farligt att ha V som en självsvängande och oberäknelig kraft därute. Och därför låter man pacificera V via dess godtrogna eller fala ledning.

Kerstin, jag håller med dig som håller med mig!

Sixten sa...

Håller med och håller inte med.
Förståelse för att du river medlemskortet i partiet med de skäl du säger.
Är själv partilös sen 30 år, då jag blev utesluten och upplever det nu som bra. Men jag vill inte uppmana till rivning av partikort. Tvärtom uppmanar jag till att stanna kvar och kämpa för förändring - det kan vara svårt - men om inte annat blir man besvärlig! för en dålig ledning.
Viktigt att unga engagerar sig nu i eller utom partier.
Världen kan förändras - den är ännu ung, som Nordal Grieg uttryckte sig.
Optimism är ändå mycket bättre än pessimism. Som en vän brukar säga: det blir aldrig för sent att ge upp!

Björn Nilsson sa...

Nu är jag ju inte ung direkt ...