söndag 5 april 2009

Raketnoja

Om man tycker att upphetsningen om den senaste nordkoreanska raketuppskjutningen verkar fånig kan det vara ett alternativ att läsa en avspänd analys här. Tydligen går historien igen: för elva år sedan gjorde koreanerna en (misslyckad) uppskjutning som påstods gälla en kärnvapenbärande missil - fast senare erkände Pentagon att det nog ändå rörde sig om en kommunikationssatellit. Det kan delvis vara svårt att skilja civil och militär raketteknologi åt. Raketen är densamma, skillnaden är vad den bär med sig.

Nu verkar det ha gått illa igen och Nordkorea är inte riktigt med i rymdkapplöpningen än. Har man verkligen fått upp en satellit i omloppsbana bör det ju kunna bekräftas av alla makter med avlyssnings- och spårningsanläggningar.

Man kan faktiskt nå den nordkoreanska nyhetsbyrån på nätet, fast den är nog ingen höjdare för den som gillar häftiga hemsidor och blixtsnabba uppdateringar. Jag kollade i morse och då stod det att man förberedde raketuppskjutning, och det står samma sak nu på eftermiddagen.

Upphetsningen skulle röra att Nordkorea möjligen skulle kunna bränna iväg en atombomb ända till Alaska. Jämfört med vad vissa andra stater erkänt våldsbenägna stater har för resurser är det ändå ganska blygsamt. Enligt vad som berättades på radion för ett par dagar sedan togs den här saken tämligen lugnt i Sydkorea.

----

Sedan kan man ju som en slutreflexion säga att det nog vore jäkligt skönt för koreanerna om krigstillståndet ersattes av ett fredsfördrag, att de militära strukturerna på halvön skars ner maximalt till gränsen av demilitarisering, och att koreanerna utan yttre inblandning kunde sätta sig ner och lösa frågorna om samarbete och återförening. Ett enat Korea skulle nog ha både vilja och resurser att bli en framgångsrik nation även vad det gäller rymdteknik. Jag hade lite att göra med koreaner under förra årtusendet och fick intrycket av att de var skärpta och lärde sig saker snabbt. Kan det vara en anledning till att USA hänger sig kvar i Sydkorea och därmed försvårar en återförening? För ett enat, starkt och nationalistiskt Korea kanske inte blir så lätt att dressera?

4 kommentarer:

job sa...

"fick intrycket av att de var skärpta och lärde sig saker snabbt" - menar du att koreaner av naturen är mer skärpta och lär sig saker snabbare än andra etniska grupper, eller vaddå? Finns det några som helst belägg för att de skulle vara skärptare eller mer snabblärande än några andra?

Björn Nilsson sa...

Det står faktiskt inget om att andra skulle vara sämre, men rent generellt är det inte etnicitet utan möjligheter att utnyttja sina talanger som avgör vad som blir gjort. Eftersom jag hade tillfälle att jämföra med andra som varit med industriellt längre än koreanerna, men som delvis skötte sig betydligt sämre, skulle jag faktiskt ha kunnat skriva det.

Men det ligger utanför ämnet för den här bloggposten, och jag har ingen lust att hänga ut folk i landet X som ibland ganska virriga. Hoppas de bättrat sig de senaste åren.

Job sa...

Om de är "skärpta och lär sig snabbt" i Korea så beror det kanske inte så mycket på att de är koreaner som på att det är i den delen av världen som kapitalets köttkvarn maler som hårdast. Förmodligen så skulle de må betydligt bättre utan dessa "möjligheter att utnyttja sina talanger"..?

Björn Nilsson sa...

Kan vara en tänkbar tolkning, eller snarare deltolkning av vad som händer. Det skulle betyda att kapitalisterna i X skulle vara ineffektivare som just kapitalister. Ja, det tål att tänka på. Men man kommer inte ifrån att andra faktorer spelar en roll, som hur folk ser på utbildning och på sin egen roll i samhället. Jag har inga direkta erfarenheter av övriga östra Asien, men jag har en känsla av att Korea är lite speciellt och inte kan jämföras vare sig med Japan eller Kina rätt av. Krig och militärdiktaturer har gjort sitt för att forma Korea men också det enorma ekonomiska uppsvinget (som trummats igenom med brutala medel stundtals).