Det har inte varit mycket av det som den europeiska vänstern känner igen vid demonstrationerna i Tunisien och Egypten - som röda fanor och banderoller, samt bilder av el Che på plakat, flaggor och tröjor. Men här har i alla fall någon mixtrat till en version som verkar passa bra vid Nilens stränder. Det ser ut som något snille har lagt ihop en bild av den argentinske revolutionären med en annan bild av den unge och inte särskilt betydande (annat än ur arkeologisk synpunkt) faraon Tutankamon.
Che besökte också Egypten och träffade president Nasser. Nasser varnade (enligt vad som står i Jon Lee Andersons biografi över Che) för planerna på att gripa in med kubaner i den dåvarande krisen i Kongo, och att det inte var så bra att leka Tarzan i djungeln. Che lyssnade inte på det rådet och det höll på att gå åt helsicke. Sedan gjorde han ju ungefär samma tabbe i Bolivia, och då gick det ju verkligen åt helsicke. Såväl i Kongo som i Bolivia befann sig kubanerna helt enkelt på fel ställe. Hade de flyttat sig en bit kunde utgången ha blivit en annan - i Afrika hade man kunnat ge stöd till de fungerande upproren i Angola eller Mocambique, i Bolivia hade man kunnat gå samman med de revolutionära gruvarbetarna på höglandet i stället för att gömma sig i djungeln bland folk som inte var intresserade av dem.
En aspekt som intresserar en del människor är att upproren i Nordafrika har varit ganska ledarlösa, inte varit våldsamma utan bara försvarat sig vid direkta angrepp. Eller om man uttrycker det på annat sätt: det har kommit fram lokala ledarskap, folk som organiserat saker lokalt och exempelvis jagat bort regeringens utsända kaosmakare från sitt grannskap. Däremot har man inte sett till några revolutionära "förtruppspartier". Här är en analys och här är en annan (där det verkar som det ändå funnits organisationer och grupper i bakgrunden, men inte kaderpartier). Man behöver inte hålla med om allt för att tycka att detta är intressant. Det verkar som om mängder av människor i Egypten är politiskt mer avancerade än folken i de gamla industriländerna (vars ledare har backat upp Mubarak) och faktiskt kan tänka själv. Sprider sig den egyptiska hälsokuren vidare så är det klippt för många stor- och småpampar.
Men jag har en fundering: i ett land med en stor krigsmakt med värnpliktiga som Egypten kan jättedemonstrationer neutralisera trupperna så att de inte skjuter på folket, men hur är det i ett land med en liten yrkesarmé rekryterad från grupper som gillar våld? Och som påpekats fungerar icke-våldsmetoder inte där omvärlden inte har någon större inblick i vad som händer, exempelvis i djungelområdena i Indien.
Tillägg: Färskt inlägg från Per Björklund om ledarfrågan.
5 kommentarer:
Tacka fan för att det finns organisation! Politiska manifestationer är alltid organiserade. Det är inte samma sak som att det finns nån halvhemlig smågrupp som styr det hela enligt det uppifrån-och-ner-mönster som gäller i stat och företag. Det är helt enkelt en demokratisk nerifrån-och-upp-organisering det är fråga om. I alla fall om man får tro rapporterna.
Vilket skulle innebära att frågan "oorganiserat eller organiserat" är en s.k. falsk motsättning.
Nedifrån-och-uppåt står nu emot uppifrån-och-ned som det ser ut, där det senare är den nuvarande regimen och dess förmodligen rätt många tentakler ut i samhället. Kanske den klarar av att ta till sig en del ledarklickar i den nuvarande oppositionen.
Svårt att inte hålla med. Motsättningen är falsk. "Ett enat folk kan inte besegras", däremot skapar det sin egen folkmakt med egna (förhoppningsvis) pålitliga företroendepersoner. Man kan ta det pågående som en jättelektion i demokrati, såväl för de deltagande som för oss betraktare.
Däremot finns det en illusion inte minst hos medierna om "den spontana aktionen" som tydligen bara blir av sig själv.
Jag kommer ihåg trädkramningsaktionerna i Ödsmål i slutet av 80-talet; då påstod medierna att det hela var "fullständigt spontant" - som om folk plötsligt bara hade befunnit sig där mitt ute i skogen och satt igång att krama träd. När det egentligen var Göteborgs Miljögrupp som arbetade dag och natt för att det hela skulle bli av.
Och å andra sidan då tron på "konspirationen", att det ligger några skumma intressen bakom och styr utan att de deltagande vet om det. Vilket förstås är lika omöjligt som om någon skulle jobba på en arbetsplats utan att veta vad firman heter och vem chefen är.
Vår tids stora miljöproblem är otvivelaktigt medievärldens spridning av skitsnack.
Tja, de sista åren på Det Stora Bolaget visste man ju knappt ... men jag förstår dina synpunkter och håller med! Men problemet med exempelvis Egypten är väl att liberala media har svårt att erkänna att det under ett flertal år kämpats hårt av arbetare mot just den liberalisering som påtvingas utifrån och som lett till svåra sociala konsekvenser. En del bra journalister bör fatta det, men ytterst är det ju mediacheferna som bestämmer.
Som jag sa, vår tids stora miljöproblem... Att mediernas USA-beundran började spricka upp runt 1970 berodde på att en annan bild gavs från annat håll och de måste hänga med om de inte skulle förlora ansiktet. Just nu är det brist på sådana andra bilder. Bloggar räcker inte, hur bra de än är.
Skicka en kommentar