lördag 26 februari 2011

En var annan eller var tredje dag, ungefär

Hittills har tjugotre banker stängts i USA i år. Den här helgen bara en, men utslaget över tiden blir det en konkurs var annan eller var tredje dag ungefär (fast stängningarna läggs till helgerna för att undvika panik). Utslagningen av lokala banker som tydligen är små nog för att få gå i konkurs fortsätter. Och det befaras att utrensningen kommer att fortsätta. En bank av nio hänger på gärsgårn, så att säga.

Oväntat svag BNP-siffra från USA  meddelas det. Oväntat? Nja, det verkar vara det gamla vanliga, nämligen att verklighetens landskap inte stämmer med "analytikernas" karta. Sjunkande offentliga investeringar och inte så snabbt växande privat konsumtion anges som skäl till att BNP inte växt så fort. Det är ju inga okända komponenter i ekonomin direkt, och att de dessutom utsätts för påfrestningar av olika slag är inte heller okänt. Krisen är inte över för det stora flertalet amerikaner, och det förefaller som om mäktiga politiska krafter i USA har bestämt sig för att driva en kurs som kommer att orsaka landet oerhörda skador. Den nuvarande administrationen i Washington kommer i vanlig ordning att föreslå kompromisser, och när republikanerna blånekar kommer man att ge upp och låta kraschen komma.

En skribent föreslår återgång till merkantilism för att få ordning på saker och ting. Med andra ord att göra slut på frihandelsdogmen och återgå till äldre beprövade recept för att skydda den egna ekonomin. Man kan plocka ideer från äldre ekonomiska system, det medger jag. Det är bra att kunna även ekonomisk historia. I en värld som alltmer kommer att påverkas av peak-oil och diverse andra pikar kan det bli nödvändigt att svänga tillbaka i riktning mot mer självförsörjning. Till det krävs en näringspolitik som är betydligt mer aktiv än att dels inte göra något och dels tro att krypande för spekulanter skulle ha något med företagsvänlighet att göra. Men i dataåldern kan produktion och distribution organiseras mer effektivt och demokratiskt än på 1600-talet.

För att ta USA igen: jag är inte säker på om jag har rätt, men en stor del av deras näringsliv som är kvar i landet är lokala etablissemang som inte är så stora, men som är kopplade till de där lokala bankerna som kraschar en efter en nu. Där är mycket av landets ekonomiska infrastruktur, och nu vittrar den sönder. Inte konstigt att privatkonsumtionen också vacklar. Det är dit, snarare än till smällfeta bonus-corporate-fat cats som USAmerikanska staten skulle skicka sina stödpengar.

Översatt till svenska förhållanden kanske det skulle betyda att vi skulle återuppliva gamla hederliga sparbanker och jordbrukskassor och se till att de kan stödja lokala aktiviteter som är samhällsnyttiga (vilket är något annat än kapitalistiska spekulanter).

En hel del i världsekonomin beror av vad kineserna hittar på. Enligt en sammanfattning är det stora grejor på gång i och med den tolfte femårsplanen som skall beslutas i början av mars. Det finns bubblor och sprickor i den enorma ekonomiska tillväxt som varit länge nu, och det är ledarna medvetna om. Planen är att gå över från exportdriven tillväxt till tillväxt som baseras på inhemsk konsumtion. Kommer det att påverka omvärlden? - Ja, det är mycket troligt, men kan man räkna ut hur? Kommer ett minskat kinesiskt exportöverskott  att hjälpa en sjuk västlig ekonomi? - Inte automatiskt, eftersom de västliga företag som säljer till Kina mycket väl kan ha sina fabriker och kontor där, och även omsätta sina vinster där. Det behöver alltså inte betyda ökad export från de gamla industriländerna till Kina. Däremot ökar handeln mellan Kina och andra nya framåt industriländer, bland annat med hjälp av rikhaltiga och billiga krediter. Kanske krediterna till utlandet är ett sätt att bli av med en del dollarreserver av tvivelaktigt framtida värde?

För att klara av den här omläggningen måste Kina bygga det som de gamla industristaterna nu försöker avveckla: omfattande sociala trygghetssystem. Sådana fanns i rudimentär form tidigare i Kina under Maos tid, men sedan kom "reformerna" som innebar att folk måste spara till allt för att försöka undvika att dess ekonomi krossades exempelvis vid sjukdom, arbetslöshet eller pensionering. Det privata sparandet har alltså ökat jämsides med den kinesiska exportboomen - man kan säga att de två sakerna hänger ihop. Man har låtit utlandet köpa det som man själv skulle ha kunnat köpa om man inte sparade så mycket. Nu måste regeringen få folk att spara mindre och konsumera mer av inhemsk produktion i stället. Det där med dyrt enskilt sparande i stället för offentliga billigare fonder är något som bör diskuteras även i vår del av världen.

Det är en mycket intressant utveckling: kommer kineserna att definitivt kunna återta ledningen som den ledande kraften inom ekonomi, kultur, vetenskap, teknologi ... allt medan ett alltmer konstigt och förvirrat babblande USA sjunker allt djupare i dyn (och tar oss med sig)? Det viktigaste är inte att Kina är störst - för det är man inte. Det viktiga är tendenserna, hur starka de är och åt vilket håll de drar. Och för att citera ett citat från gamle ordföranden Mao kan man säga att "östanvinden är starkare än västanvinden".

16 kommentarer:

Teckentydaren sa...

Krisen är över, sa inte självaste president Obama det när han berättade om tillståndet i nationen för de folkvalda? Inte heller sa han något om banker som gick i konkurs på löpande band eller något om amerikanska hemmansägare som de kvarvarande bankerna avhyser på löpandeband. Kan vi inte lita på självaste president Obama?

Vän av ordning kan förstås fråga sig om ”the leader of the free world” har alla segel uppe när han ymnigt lägger ut texten om hur en bättre utbildad amerikan ska slå världen med häpnad och göra nationen till no1 i allting och att vara lärare ska vara det finaste jobbet i landet. Sen hinner knappt den ymniga svadan klinga av innan han börjar skära ner på sådant här.

En fristående fortsättning på kommentaren:
ekonomiskt-orakel.html

Björn Nilsson sa...

Klart att vi kan lita på Obama! När han pekar åt vänster går kursen åt höger! Någon stad i New Hampshire har just skickat avskedspapper till samtliga lärare, det kanske smittar av sig, och vi kan bara säga "lycka till" till USA:s kunskapssatsning!

Anonym sa...

Lite sen kommentar kanske men jag har tillbringat lite tid i snöiga berg utan internet :-)
Om du läser listan på stängda banker så ser du att endast väldigt få banker läggs ned. De flesta övertas av andra banker. Som du påpekar är också de banker som tillåts slå vantarna i bordet små, så det ger ingen större påverkan på ekonomin.

Jag anser nog att flesta företag här är väldigt lokala. Folkmängden räcker för att driva upp ett företag till avsevärd storlek utan att exportera.
Se bara på de amerikanska bilföretagen som kan leva på den amerikanska marknaden utan att bry sig om export.
Här har Sverige en fördel där företagen MÅSTE exportera för att bli stora. Dvs man bryr sig om omvärlden.
Et företag kan drivas utan att exportera, men landet behöver exportera för att betala importen
Eldorado

Björn Nilsson sa...

Inga banker läggs ned i den meningen att de bara försvinner, det sker en "omstrukturering" och de slås ihop med större enheter. Bra för bonusgubbarna på de stora bankerna ("för stora för att få gå i konkurs") och så undviker man politiskt farliga bank-runs lokalt. Men man kan fråga sig hur det blir med servicen mot lokalsamhällena när de mindre enheterna sugs upp i stora bolag?

Sveriges problem kanske är att folk tror att vi måste ha permanent exportöverskott. Vi är faktiskt i samma läge som Kina och Tyskland, fast för små för att märkas. Kanske dags att göra som Kina och satsa mer på internt uppbygge och mindre på export. Det finns mycket att göra.

Teckentydaren sa...

Om med ”folk” menas folk i allmänhet och inte vissa folk så har nog svensken i allmänhet inte en aning om att vi är ett land som sedan ett par decennier producerar långt mer än vi själva konsumerar, i media och Public Service har det i stort sett varit knäpp tyst om detta faktum. Vän av ordning kan förstås tycka att det är lite konstigt när just detta med vår internationella konkurrenskraft och exportindustri varit det centrala i den offentliga ekonomiska och politiska diskursen under 70-talet och 80-talet. Varje verklig eller inbillad signal om försämring i landets affärer med utlandet har blåsts upp till proportioner som om undergången var nära om svensken inte godtog åtstramning och nedskärningar. Folk i gemen har sedan mitten av 70-talet bibringats att vi på något sätt befunnit oss i ett permanent kristillstånd när det gäller vår konkurrenskraft.

Överskotten av svenskens överproduktion är betydande och inte på minsta sätt försumbara, svensken kunde i princip ha arbetat 7-8 % mindre de senaste 16 åren utan att försaka sin egen konsumtion, eller svensken ägnat denna tid till att producera för sin egen välfärd, en bättre bostad, bättre kläder, bättre skola till sina barn, bättre omsorg av sina äldre eller vad svensken nu velat prioritera. En sådan siffra kräver förstås en närmare analys, men mellan tummen och pekfingret allt annat lika så på ett ungefär. Det här berör alltså inte marginella småsaker utan mycket stora belopp för svensken, de senaste 16-17 åren har svensken producerat motsvarande hela 2009 års BNP mer än svensken konsumerat själv.

Varför är inte detta något som tas upp i alla dessa sk ”ekonomi” bilagor i media och inte minst Public Service, tvärt om bibringas svensken uppfattningen vårt utsatt läge i den globaliserade världen som om vi inte klarade av att konkurrera, detta med lösryckta detaljer ur ekonomisk/finansiella data men framför allt med suggestivt språk om den globala konkurrensen då man inte kan använda fakta som säger motsatsen.

Björn Nilsson sa...

Tja, en cynisk kommentar kanske, men i valet mellan att erkänna att man bluffat med de här sakerna, och att erkänna att det var Ingvar Carlsson som sköt Palme, så skall man inte vara säker på vilket alternativ som förefaller mest/minst smakligt för socialdemokraterna. Jo, Ingvar C-fallet berör ju bara en enskild individ medan gynnandet av exportkapitalet berör en väldig massa människor som "har talat för varan" under så många år. Och i och med att evangelisterna har trott på sitt budskap så har det ju låtit desto mer övertygande.

Anonym sa...

Björn, jag kan inte yttra mig om hur servicen eventuellt förändras när banker slås ihop.
Finns det kundunderlag så brukar kapitalisterna se till att tjäna pengar pengar på dessa.

Ett ständigt exportöverskott är absolut inte nödvändigt, men ett ständigt exportunderskott kräver lånade pengar. De gamla öststaternas ekonomier låg några steg före USA på detta område.

Teckentydaren, vi har väl bättrat på Sverige konkurrenskraft med ett antal devalveringar? Tyvärr har dessa devalveringar också minskat värdet av de pengar svenskarna har i fickan

Eldorado

Björn Nilsson sa...

Jag undrar om kredit till små och mellanstora företag är ett särskilt uppmärksammat område för bankjättarna? Inte om de tror att de kan håva in stålar på lättare sätt. Men jag vet ju inte hur det ser ut lokalt, och dessutom antar jag att det skiljer sig väldigt mycket mellan olika lokaliteter.

Så länge USA (och andra länder som har sin egen valuta) kan förmå utlandet att ta emot ens pengar går det faktiskt att köra med ett permanent exportunderskott. Man behöver inte ens låna, bara skapa nya pengar. Pengarna i sig har ju inget värde (ingen uppbackning i guld eller liknande) så det är bara att köra på. Det innebär att omvärlden ger dig sina prylar och tar emot pengar av tvivelaktigt värde. Kan man som USA få omvärlden att omvandla sina fordringar i dollar till amerikanska statspapper är det bingo. Men jag skulle inte rekommendera permanenta underskott, bara att man ser till att utrikesbetalningarna går ungefär jämnt upp över tiden.

Teckentydaren sa...

Det är förstås alltid lättare att tala för varan när provisionen är hög, egenintresset ljuger inte.

Jo nog verkar det vara en känslig fråga, försöker man föra det på tal får man sällan någon respons. Inte heller när det är någon motståndare till konsumtionssamhället eller nolltillväxt förespråkare vinner det något gehör att denna överproduktion kanske hade varit något som kunde offras för miljöns skull.

Sommestad menar att de stora exportöverskott som varit sen 90-tals krisen kan bero på demografin. Hur framgick inte och inget vidare svar gavs på frågan. Sommestad är ju ekonomhistoriker och skrivit något om kvinnor inom mejerinäringen. Men jag blir lite tveksam till hennes uppfattning om nutidshistorien, Perssons ”nödvändiga” budgetsanering och även vad som var under 70 och 80-talet. Men att kritisera Perssons ”hjältemodiga” budgetsanering torde väl vara som att svär i kyrkan hos S. Sådant gör bara illvilliga borgerliga ekonomiprofessorer och typer på yttersta vänsterkanten långt bortom V. Även hos den nya S vänsterikonen frk Åsbrink får man klen respons på frågeställningen om exportöverskott.

Teckentydaren sa...

Vi har devalverat en hel del men inte primärt för att det varit några onormala underskott i affärerna med utlandet, Underskotten i samband med oljeprischockerna klarade vi bättre än de flesta och de var aldrig på några alarmerande nivåer. Devalveringarna har primärt varit sk konkurrensdevalveringar, som ökat vinsterna hos exportförtagen på löntagarnas bekostnad i tron att det skulle investeras mer. detta parades med åtstramande skatte och avgiftshöjningar för att sänka svenskens konsumtion. Devalveringarna användes långt ifrån för att bjuda under på den internationella marknaden för öka marknadsandelar.

En modern industrination fungerar inte som ett råvaruexporterande u-land, i en modern industrination är också denna sektor den största importören och får också högre insatskostnader med en devalvering.

Export per capita 1970 - 09, Sverige Tyskland och Japan i fasta US dollar.
nettoexport, samma period och länder som tidigare
Diagrammen rimmar illa med bilden av den förtvinade exportnationen.

Björn Nilsson sa...

Det fanns ju en fast växelkurs som komplicerade hanteringen av utrikesaffärerna också, har jag för mig. Kronans värde måste ju försvaras, in i absurdum, tills det helt enkelt inte gick längre. Hade man infört en flytande valuta tidigare hade vi sluppit några av de där bauta-devalveringarna som gjorde våra grannar på dåligt humör men gladde valutaspekulanter.

Teckentydaren sa...

Det finns ju ingen anledning att försvara en valutakurs in absurdum. Men en riksbank med en politisk agenda kan också med sitt agerande skapa turbulens runt valutan och ”visa” att här behövs åtgärder.

Riksbankens självständighet är klart överreklamerad, så stor skillnad mot tidigare är det inte, politikerna är vanligen helt nollställda på detta område och helt i händerna på Riksbanken och dess expertis.

Grassman var bra på att pedagogiskt förklara dessa skeenden, hans specialområde var just bytesbalansen, som av en händelse är den frispråkiga Michael Hudson också bytesbalansekonom han var tidigare balance of payments expert på Goldman Sachs. Grassman brukade kritisera Dennis för att det var dennes senfärdighet att agera i olika skeenden som orsakade olika valutaflöden som gjordes till stor kris i media och den politiska debatten.

70 och 80-talets devalveringar hade som grund den felaktiga statistiken om vår bytesbalans och inbillade utlandsskuld. Alltså en rad devalveringar på felaktig statistik. Det konstiga är att debatten om den här tiden har fortsatt som om denna felaktiga (förfalskade?) statistik var den rätta.

Anonym sa...

TT, tyvärr kan jag inte öppna dina bilder. Däremot hittade jag på din blogg bilden "Nettot av export minus import i procent av BNP"
Om man bortser från de valutajusteringar Sverige hade strax efter slutet av andra världskriget så devalverade man
1973 med 6%
1976 med 3%
1977 med 6 +10%
1981 med 10%
1982 med 16%
1992 var det ingen formell devalvering utan kronan släpptes "flytande"

Plotta in dessa datum i diagrammet du har på din sida så ser du varför man devalverade. Det handlar huvudsakligen om handelsbalansen. Tyvärr behövde därför sveriges industrier inte rationalisera lika effektivt som omvärlden vilket har varit till stor nackdel för industrilandet Sverige
Enligt Riksbanken utfördes flera av devalveringarna för att öka konkurrenskraften

Eldorado

Teckentydaren sa...

Som man kan se så var det inga alvarliga underskott i exportnettot, dessa orsakades av oljeprischockerna och inte bristande konkurrensförmåga. Man kan fråga sig varför Sverige ”behövde” devalvera så mycket mer än andra länder som klarade sig betydligt sämre i dessa turbulenta oljeprissvängningar. Att ett tillfälligt nollresultat eller 1% minus skulle orsaka panikåtgärder kan man fråga sig. Tyskland som hade mycket större exportunderskott utdraget över tiden ansåg sig inte behöva devalvera och strama åt lika mycket. Ser man på jämförelsen med Tyskland och Japan ser man hur vi är en mycket större exportnation per capita.

Anonym sa...

Tt, min poäng är att ditt diagram visar ditt påstående "Devalveringarna användes långt ifrån för att bjuda under på den internationella marknaden för öka marknadsandelar" inte är korrekt. Ditt diagram visar att det var just vad som hände.

Att exportnettot skulle ha med oljepriserna att göra anser jag vara en myt. Här hr du en link på oljeprisutvecklingen de senaste 60 åren. Lägg in kurvan på ditt diagram så ser du vad jag menar. 1986-1988 var exempelvis oljepriset lågt och Sveriges exportnetto sjönk med flera %-enheter. Tyskland låg i princip konstant och att Tyskland hade svag poitiv trend på 90-talet berodde på det otroligt starka inhemska efterfrågan efter föreningen med Östtyskland

Lite fundersam är jag över din åsikt om Riksbanken: "politikerna är vanligen helt nollställda på detta område och helt i händerna på Riksbanken och dess expertis. Själv anser jag att den kraftiga(ste) devalveringen 1982 med 16% var helt politiskt styrd

I övrigt, tack för intressanta synvinklar i diskussionen

Eldorado

Teckentydaren sa...

Oljepriset avser förstås 70-talets oljekriser och den som var precis i början av 80-talet. Nedgången i på andra halvan av 80-talet torde mer ha att göra med hur den fasta växelkursen låstes vid en korg där dollarn hade tung vikt. Här torde Plaza Accordet spela in, i årssnitt toppar dollarn på 9 kr 1985 för att sen falla brant. Förvisso inte bara för oss.

Som det visa var där inga större problem med vår konkurrensförmåga, att export och import i stort är i balans kan inte anses som att man har problem med konkurrenskraften. Att länder med permanenta stora underskott har behov av att depricera eller devalvera är inte mycket att säga om när man inte har det läget är det fråga om ren ”beggar thy neighbour” politik. Vilket också syrligt påpekades internationellt 1982.

Lägger man en kurva med exporten per capita i inflationsjusterade dollar över en kurva med tex dollarkursen ser man inte mycket av svängningarna.

Jo den gången var det utan tvekan politiskt drivet, sossarna hade tom ”stormöten” om att devalvera sig till framgång, det lär vara inte minst därför som Wohlin devalverade 1982 för att förekomma att marknaden spelade på detta. Har man möten med ett 30 tal deltagare läcker det. Men som jag fattat det var Dennis inte motståndare man kan kanske fråga sig om det var hos denne Feldt fick idéer om superdevalvering. Men Wohlin har ju beskrivit de föregående borgerliga regeringarnas finansministrar och RB ordföranden som nollor som inte begrep ett smack av penningpolitik. En RB ordförande beskrev han om rundningsmärke. Som vid en av devalveringarna sa han att Wirten Fp finansministern kunde han ju inte förankra (denne begrep inget) det så han fick ta det med Fälldin. Ordningen var då sådan att om RB ville tex devalvera skulle det förankras antingen hos finansministern eller statsministern.