Revolutionen som lärare

Under en revolutionär period är det mycket svårt att hålla jämn takt med händelserna, vilka ger en förvånande mängd av nytt material för en värdering av revolutionära partiers taktiska paroller ...

Revolutionen lär utan tvivel med en snabbhet och grundlighet som verkar otrolig under fredliga perioder av politisk utveckling. Och vad som är särskilt av intresse, den lär inte bara ledarna utan också massorna.

Vad är detta, något påhitt av mig? - Nix, bara några rader från en engelskspråkig utgåva av en skrift av Lenin från 1905 som jag försett med svensk språkdräkt. Om man nu ser till Egypten är det frågan om det är massorna, eller eventuella ledare, som gör flest lärdomar. Frånvaron av en bra ledning är klart besvärande, och den kan bara delvis uppvägas av att en massa kloka och modiga människor är aktiva på gatorna och i sina kvarter.

Här finns en ny rapport från al-Jazeera om läget i Kairo. Gatustriderna fortsätter och premiärministern har mer eller mindre erkänt att gårdagen överfall mot demonstranterna på Tahrir-torget var organiserat. Kan folk hålla ut, och dessutom slå tillbaka mot regimens utsända huliganer, tvingas nog regimen spela ut det sista kortet: militärdiktatur, undantagstillstånd, och inte den minsta illusion kvar om att denna regering skulle ha någon legitimitet utanför de egna kontoren (och samarbetande kontor i Washington och Jerusalem). Folk lär sig, och de kommer att fortsätta att lära sig att ta hand om busarna och deras höga uppdragsgivare.

De svenska humanisterna tycker att det behövs mer humanism i Egypten såg jag. Kanske behovet av en hyggligt beväpnad folkmilis är större?