När jag först plockade upp den här artikeln i Svenskan för en stund sedan fanns möjlighet att göra kommentarer. Nu är kommentarsfältet borttaget. Jag antar att svaret på frågan "varför?" är givet - det här är dynamit! Ämnet bör ha medfört en explosion av utbrott från sverigedemokrater som kräver att Sverige omedelbart lämnar EU.
När folk röstade JA till EG/EU inbillade sig förmodligen de flesta att det bara handlade om fri sprit och att inget annat skulle ändras. Vi skulle ju få bestämma själv hur vi ville ha det - så lät det från ja-sidans megafoner! En massa folk tänkte inte längre än näsan, eller spritbegäret, räckte. De trodde på löften från korrumperade ledare inom fack och parti. Det var ju socialdemokraternas övergång till nyliberalism som avgjorde saken. Damen som var ledare för Kommunal blev landshövding på Gotland, det var väl tacken för att hon sålde ut sina medlemmar. - Heder åt det mindretal bland ledande socialdemokrater som spjärnat emot!
Av de som röstade NEJ kanske en och annan, eller rätt många, hade insikten att öppna gränser i Europa på sikt betyder den svenska välfärdsstatens död och det sociala kontraktets upplösning. Och det är detta som artikeln i grunden handlar om. Ett antal stater i EU:s ytterkant kraschar, folk flyr, en del i vår riktning. De i Sverige som får betala räkningen för det är inte vår EU-adel, det blir vanligt folk. Man kan inte samtidigt ha ett välfärdsfärdssamhälle och öppna gränser, om världen utanför ligger på en betydligt sämre nivå. Fler och fler tiggare på Stockholms gator kan ge ett förebud om vad som väntar, liksom upploppen i vissa förorter bara är början på vad som komma skall.
"Sverige är populärt bland greker eftersom det är ett vänligt och organiserat samhälle" säger en intervjuad grek i artikeln. Frågan är hur vänligt och organiserat det kommer att bli framöver. Ett ovänligt kaos där desperata människor trampar ner varandra, det verkar vara slutpunkten för det liberala projektet.
Frågan är också: går det att göra något längre? Måste vi bevittna hur en koalition av iskallt beräknande politiker och företagsbossar, i samarbete med naiva människor som tror att öppna gränser inte har några konsekvenser, knuffar ner Sverige i slummen? Eller går det att få ut Sverige ur EU? Nu är det sverigedemokraterna som kräver det, vilket gör kravet omöjligt. Hur vore det om vänsterpartiet och miljöpartiet slängde ut sina EU-byråkrater och återigen klart och tydligt säger NEJ!
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
10 kommentarer:
Jepp. Och det är konstigt att vänstern är knäpptyst. Eller snarare, i stället för att prata om klass, så pratar de om identitet. Men visst är öppna gränser, globalisering, välfärdsstatens död. I Telegraph skriver ledaren precis samma sak som du: det är de stora företagsledarna som har tjänat på öppna gränser, men vanliga arbetare har förlorat med lägre löner och osäkrare anställningar.
Men vänstern, med socialdemokratin, är fast och kan inget göra. Endast fascismen kommer att kunna rädda oss från liberalismens svält.
Jag tror, nej jag vet, att du har helt rätt i att för många ja-sägare till EU så var det de kommande reglerna för införsel av sprit och öl det som avgjorde att de röstade ja till EU.
Öppna gränser har sina sidor. I USA bildas det medborgargarden som beväpnade till tänderna frivilligt patrullerar järnridån mellan Mexico och USA. Muren mellan Palestina och Israel står där för att hindra den fria rörligheten. EU:s Frontex har samma uppgift med resultat att liken flyter omkring i Medelhavet i aldrig tidigare skådad omfattning...
Nu vill jag ju ha en vänlig socialistisk framtid, inte fascistiska järnhälar. Ur min synvinkel är manchesterliberalism och fascism två sidor av samma kapitalistiska mynt. Och därför är det helgalet med öppna gränser ("fri rörlighet") som oundvikligt kommer att ställa småfolk mot småfolk medan storpamparna kan sitta däruppe och skratta.
Jag minns hur inkompetent nej-sidan skötte sig under kampanjen före omröstningen. Nejet skulle inte gälla något speciellt utom just EU, man var livrädd för att "politisera" det hela. Så förlorade man också.
I Norge var nej-sidan glasklar över att omröstningen gällde EU eller välfärdsstat, och man körde denna linje konsekvent - och vann.
Mycket av det politiska eländet i Sverige bottnar i vår rädsla för organisationer. Det ska bara få finnas nätverk där ingen kan uttala sig för eller mot något. Alltså står överheten helt oemotsagd utom i fråga om detaljer här och där. Jag tror att detta är hemligheten även bakom SD - de har en organisation, även om den är liten. Alltså kan de dominera mycket av oppositionen mot överheten.
Låt oss lära av dem, och organisera!
Så enkelt är det ändå inte att ta ställning mot "fri rörlighet för arbetskraften". I varje fall inte för socialister.
Frihet för arbetare att flytta från ett land i ekonomisk kris måste rimligen ses som i grunden positivt!
Det här var ju en av frågorna som motiverade bildandet av den första Internationalen. Motmedlet mot import av strejkbrytare var inte att kräva stängda gränser utan solidaritet mellan fackföreningarna i olika länder. Att organisera de oorganiserade och kräva samma villkor för utländsk "arbetskraft".
Varför flyttar "våra" företag till Asien? Jo, för att lönerna är så låga där. Och vad beror det på? Jo, på att det råder fri rörlighet för varor och kapital mellan "Nord" och "Syd", men inte för människor. Att försvara ett sådan system är väl socialimperialism?
Hannu: Visst, som respons på något dåligt kan man ju välja mellan att vara gnällig och att vara konstruktiv. Första Internationalen var en konstruktiv lösning på ett problem som arbetarkollektiv dittills hade svarat på genom slagsmål med invandrare.
Jag läste nånstans att hantverkarna i Stockholm på 1870-talet upprördes över invandring från Dalarna och Småland och ville kräva invandringsförbud. Invandrarna gick nämligen under deras tariffer. Men sen beslöt man sig för en konstruktiv linje - dra in invandrarna i sin kultur och arbeta för att höja lönerna på landsbygden.
Som en av de ledande uttryckte sig: Det är både omoraliskt och omöjligt att hindra fattigt folk från att arbeta. Däremot är det möjligt att bedriva facklig kamp var som helst.
Nja, frihet för vem egentligen? Nu är lönesänkningsoffensiven i full gång och friheten består väl i sämre betalt (om man ens har jobb kvar) för de inhemska arbetarna, och i bästa fall åtminstone inte en försämring för de som flyttar in. En allmän rörelse mot botten, ner i slummen. Låter inte så jäkla inbjudande.
Det är dags för Första Internationalen igen. Eller i alla fall för SIGTUR: http://books.google.se/books?id=XSZD-bpo3S8C&pg=PA228&lpg=PA228&dq=sigtur+australia+harbour&source=bl&ots=8GoN_2VSan&sig=ZEe7Y2ULpVIdY_YZ3q0DuhFf0K0&hl=sv&sa=X&ei=ZPf_UNmYDe_64QTTkoDICA&ved=0CC0Q6AEwAA#v=onepage&q=sigtur%20australia%20harbour&f=false
Att åka med min bil är ett av de billigaste färdmedlen i Sverige. Därför har jag ofta med mig unga människor, flyktingar och invandrare på mina resor. På senaste tiden har en ny grupp passagerare dykt upp i min bil. Fattigdomsflyktingar, greker och spanjorer som färdats mycket långt för hopp om ett jobb på McDonalds. Jag skjutsade ett grekiskt par som tagit sig till Sverige och skulle färdas 100 mil till inom landet för ett jobb på McDonalds.
Samtidigt tror mina medelklassvänner att det som hände i Spanien, inte kan hända här. Sverige tar ju hand om de sina, tror de. Men så är det inte längre, för Sverige är med i EU och EU tar inte hand om de sina, det är till och med förbjudet.
Greker och Spanjorer har lärt sig att resa hundratals mil för ett låglönejobb. Svensken skall inte tro att det är slut förrän han lär sig göra samma.
Martin: Det började i syd, närmare bestämt Peru 1975. Sen har det bara fortsatt. Östeuropa 1990, Sydeuropa 2010... Det är samma mekanismer hela tiden.
Se http://wp.respublica.no/wp-content/uploads/2011/01/Finanskrisenes-teori.pdf
Skicka en kommentar