Maskinen, grammofonen i mångfaldigt förbättrad gestalt, har slagit ut den mänskliga, levande arbetskraften. Vi stå i parallellitet med sättarna i sätterierna, då sättmaskinen uppfanns, med vävarna, telefonisterna och övriga grupper av handens arbetare, som utträngts av maskinen.
Jag har för mig att den första automatiska telefonstationen i Stockholm - alltså en där samtal kunde skickas från telefon till telefon utan hjälp på vägen av en mänsklig telefonist - invigdes tidigt under 1920-talet. Och därmed blev ett antal telefonister överflödiga - kanske arbetslösa. Sättarnas arbete vet jag nästan inget om. I väveriet hade automatisering pågått länge. Vävstolar som styrdes av hålkort av papper hade redan funnits i över hundra år.
De tidiga socialisterna/kommunisterna på 1840-talet var helt klara över mekaniseringens betydelse: produktivkrafterna växte, många blev arbetslösa. Förbättringar i produktionen skapade såväl större rikedomar som umbäranden. Så småningom kunde arbetarpartier, fackföreningar, socialliberalism och annat förbättra läget och sprida välståndet till bredare grupper. Maskinerna var inte problemet, de kunde ge arbetarna mer frihet - under förutsättning att de användes just till att ge arbetarna större frihet. Den tidiga rövarkapitalismen ersattes av mer socialt acceptabla former.
Detta pågick från slutet av 1800-talet och till början av 1970-talet. Under hela tiden, och särskilt från 1920-talet och framåt, pågick tekniska förbättringar och rationaliseringar av den typ som sopade bort biograforkestrarna. Industrier och yrkeskårer förändrades och försvann ibland - ta datorer med ordbehandlingsprogram som ersatte de flesta sekreterare/skrivbiträden. Så länge gamla jobb kunde ersättas med nya var inte svårigheterna akuta, men med nästa fas i datorisering och robotisering kan man fråga sig vart detta leder. Kommer de vacklande välfärdssamhällena att sjunka tillbaka mot 1840-talets rövarkapitalism, eller kommer en motreaktion?
16 kommentarer:
Genom historien så har det väl alltid varit folk som har försökt att förhindra den här sortens utveckling.
Eftersom jag bor i Norge så har jag ett väldigt bra exempel knutet till din artikel. Det var två politiska partier som ville stoppa automatisering av telefonnätet. För att bevara kvinnoarbetsplatser på landsbygden.
Vilket kan jämföras med dem som under många år försökt förhindra stängningen av telefonkiosker och postkontor på Svenska landsbygden.
Exemplena är intressanta då det idag arbetar fler med musik och underhållning än någonsin tidigare, då det idag arbetar fler med kommunikation än någonsin. Men luddism är konservativ riktning!
Det jobbar fler obetalda med musik och underhållning, i vart fall.
Har man kvar manuella växlar i vanliga telefonnätet i Norge eller är detta historia? Jag kan inte påminna mig att jag hört om liknande protester i Sverige när nätet automatiserades (men det var ju ganska länge sedan, jag kan ha glömt det).
Det är många som arbetar inom kultursektorn, med musik, journalistik etc., men hur många av dem får hyfsat betalt för jobbet? Rätt mycket är väl närmast på amatörstadiet, och man måste ha annat att leva på (andra arbeten, anhöriga, stipendier). Det gick ju för smarta entreprenörer som Ariana Huffington att bygga ett stort mediaföretag som i hög grad baserades på att folk arbetade gratis i förhoppning om ett framtida riktigt jobb. Och ser man på en svensk papperstidning idag brister det väl både vad det gäller korrekturläsning och att ha journalister med ämneskunskaper.
Jämtemot den teknikförändring som det protesterades emot så är det många fler som har betalt och fler som har bra betalt. Sedan har vi det här med internet, där är vi i övergången och samma protester reses, denna gång av stora multinationella koncerner snarare än ett gäng band. Det är inte teknikförändringen som ökat gratisarbetandet, även om det givetvis lett till att fler fantaster kan nå en publik, så är mycket gratisarbete i formen utsugning. Det blir såklart protester när de som tagit sig in i mediavärldens pyramid blir proletariserade, men svaret är som vanligt, alla skall proletariseras kämpa för proletarets vilkor istället.
Summan lönearbetare har nog aldrig minskat pga tekniska förändringar. Däremot slås benen ständigt undan för en massa folk, antingen så att de blir arbetslösa (till fördel för nån annan) eller att deras självständighet försvinner och de inordnas under fabriksdisciplin. I idealfallet leder sådant till protester och organisering. Som Björn påpekar startades arbetarrörelsen av hantverkare som tvingades in i fabriksdisciplin vilket de uppfattade som förnedrande.
Så protesterna är bra. De leder till socialt mjukare förändringar. I Norgefallet inte till att manuella växelstationer består, men kanske till att det organiseras andra typer av arbete. Det är när folk inte protesterar alls som misären och hopplösheten uppstår.
Ja, drivs utvecklingen för långt kommer en motreaktion, vi får hoppas att det räcker med 6-timmars arbetsdag som motreaktion.
Givetvis måste sådana övergångar modereras, att låta "den fria marknaden" sköta övergången är alltid vansinne. Men att motsätta sig teknik per se är inte konstruktivt.
Men Martin, idealt sett borde förstås de som drabbas själva föreslå alternativ, "konstruktivt". Men det krävs stora resurser för att vara proaktiv, betydligt mindre för att vara reaktiv. Så det är alltid lättare att bara säga nej. Sen är det upp till motparten att föreslå alternativ.
Om de som drabbas vore miljonärer kan man ställa det krav på dom som du gör, men det är de ju inte. Oftast är resurserna slut och de det gäller desperata. Då är det lite obilligt att kräva "konstruktivitet" - även om sådan alltid leder längre.
"Kommer de vacklande välfärdssamhällena att sjunka tillbaka mot 1840-talets rövarkapitalism?"
Har vi inte redan nu hunnit en bra bit på vägen dit?
Jan,
jag ställer inga krav på dem. Jag sa moderera, sa inte vem som modererar. Det tycker jag vi gör tillsammans.
Jan,
man kan liksom inte ha det minsta till övers för kulturpersonligheter som ställer sig sida vid sida med multinationella mediakoncerner i kampen emot den vanlige internetanvändaren till exempel. Sådana kulturpersonligheter skall föraktas för deras förräderi och för att vara nyttiga idioter åt storkapital.
Fria Proteaterns "Typerna och draken" handlade ju om hur typograferna på DN fick igenom bra avtal när elektroniken infördes där. Men hur gick det sen? Finns det några typografer kvar idag?
Debatten verkar sköta sig själv utan att jag behöver göra så mycket. Trevligt! En fundering angående Hannus inlägg: det är väl knappast möjligt att på sikt låsa en viss teknik för att det tjänar en viss grupp. Det kräver ju att man förbjuder teknisk forskning och utveckling, och jag undrar hur realistiskt något sådant är? Den rimliga attityden, som jag ser det, är att samhälleliga framsteg i forskning och utveckling skall vara till stöd för alla i samhället, inte bara överklassen. Eftersom överklassen inte gillar den tolkningen måste den tvingas sluta att vara överklass.
Knapsu, jag antar att historien går i spiraler, inte i cirklar. Man kan gå tillbaka mot ett tidigare läge, men aldrig komma dit igen för att det har hänt en massa under tiden som förändrar förutsättningarna. Men det får jag nog utveckla i ett separat inlägg.
Om man får tro David Graeber har den tekniska forskningen stannat av för att den inte behagar kapitalisterna, eller alternativt för att det offentliga har blivit för svagt och mjäkigt för att finansiera den. Se http://www.thebaffler.com/past/of_flying_cars/
Personligen tror jag också att den delvis har stannat av för att den har nått någon sorts mättnadsgrad, eller avtagande samhällelig intäktsnivå. Om man kan vara säker på att majoriteten på 90 % inte har någon glädje av teknisk forskning kanske få vill lägga ner nåt krut på den. Under första delen av 1900-talet låg de 90 procenten bortom horisonten, man uppfattade inte att de fanns.
Minskande vilja att investera i produktiva saker skall väl vara ett klassiskt kännetecken på att produktivkrafter och produktionsförhållanden hänger dåligt ihop? I stället för att underhålla den produktiva basen lägger de härskande mer och mer av resurserna på spekulation och skrytverksamheter.
Skicka en kommentar