Exempel på glidande klass-positioner

Här skriver ett par professorer om arbete och hälsa i Svenskan:

Kartläggningar av arbetsmiljön i Sverige från 90-talets början till i dag visar att utvecklingen gått mot ökade krav samtidigt som möjligheten att påverka arbetet har minskat. Värsta utvecklingen i dessa avseenden har man sett bland kvinnor anställda i vård- och skolverksamhet. Just i de grupperna har problemen med långtidssjukskrivning och stressrelaterade psykiska besvär varit störst.

”Ökade krav” handlar om rationalisering, minskad bemanning och ökade tempokrav. ”Minskat inflytande över arbetet” handlar om att de anställda alltmera måste protokollföra det arbete de utför så att andra – som ofta inte är insatta i arbetsuppgifterna – kan kontrollera att de gör ”rätt”. 

Den USAmerikanske sociologen Erik Olin Wrights tanke om 'motsägelsefulla klasspositioner' kan vara användbar om vi vill ha en ram till vad som beskrivs i denna artikel. Wright antar att man kan se en glidande skala i klasstillhörighet från helt oberoende kapitalister, via otryggare småföretagare till mer eller mindre självständiga yrkesutövare, och slutligen arbetande nästan helt utan inflytande på sin egen situation. I ena änden av skalan helt oberoende kapitalister, i andra änden fullständigt beroende proletärer med obetydligt eller inget inflytande. Väldigt många finns däremellan, men kan utsättas för förändringar som uppfattas positivt eller negativt.

Det 'motsägelsefulla' består i att en person kan vara anställd, men samtidigt fått sig tilldelat ansvar och beslutsrätt som tillhör ägarens nivå. I det läget tillhör man två läger samtidigt trots att man formellt är en vanlig knegare. Man kan avancera till verkligt oberoende eller att halka ner och få mindre inflytande, vilket i sin tur slår på hälsan.

Det är det senare som professorerna beskriver. De tar upp vård och skola som omfattar många människor, men man torde hitta exempel på annat håll. Den självständige läraren eller sjuksköterskan förvandlas mer och mer till en övervakad tempoarbetare. Det kan vi kalla proletarisering. Tidigare aktade arbeten åker ner i prestigekedjan, och man kan misstänka att det inte bara slår på hälsa och arbetsglädje, utan på vad som faktiskt utförs. Just den nedvärderingen är inbyggd i den kapitalistiska logiken, där så mycket som möjligt skall produceras så billigt som möjligt och kvaliteten knuffas undan till förmån för kvantitet. Man kan nog lägga ihop detta med en allmän kvalitetssänkning som kännetecknar samtidens nyliberala samhälle, vare sig det är socialmoderater eller socialmoderater som styr (om du förstår vad jag menar). Kämpa eller bli ännu mer nedtrampade, det är nog vad som gäller för skol- och vårdfolket, och många andra.