 |
| Rysk polis (antar jag att det är) betraktar buss med bild av hitlertysklands besegrare. |
Stalin’s Conversation with A.M. Kollontai(November, 1939)In essence our conversation moved around the situation that was prevailing with Finland. Stalin advised that we should concentrate the work of the Soviet embassy on the study of the situation in the Scandinavian countries in connection with the infiltration of Germany into these countries and to draw in the governments of Norway and Sweden as well as to influence Finland, in order not to allow a conflict. And, as if concluding, he said that ‘if we do not succeed in preventing it, then it would be a brief one and end with little bloodshed. The time for ‘persuasions’ and of ‘negotiations’ was over. It is necessary to practically start the preparations to repel; to be prepared for war with Hitler’.
Kursiveringen gjord av mig. Citatet kommer från en indisk tidning som ibland trycker material med anknytning till sovjetisk historia. I detta fall är det ett utdrag ur dåvarande sovjetiska sverigeambassadörens dagbok angående ett samtal med Stalin 1939. Som gammal historiker-wannabe kan jag sträcka mig så långt att jag säger att citatet från tidningen är OK, men vad det gäller sakinnehållet måste det givetvis till mera kritiska undersökningar och kunskaper än vad jag har för att hitta eventuella brister eller felaktigheter.
Ursprunget till citatet ovan anges vara ambassadör Alexandra Kollontais dagböcker som finns hos ryska utrikesdepartementet. Vad hon antecknade var ett långt samtal med Stalin, eller snarare en lång monolog av densamme där han pratade om allt möjligt. Det viktiga just här är att han strax innan kriget mot Finland ("vinterkriget") startade, och medan icke-kriget mellan Tyskland och England/Frankrike pågick på västfronten, talade om ett möjligt krig mot Tyskland.
Det här skedde ungefär ett kvartal efter att icke-angreppspakten med Tyskland undertecknats. Stämmer Kollontais anteckningar hade Stalin verkligen ingen naiv uppfattning om Tysklands avsikter. Och varför skulle han ha det? Med tanke på Tysklands styrka gällde det att undvika krig så länge det gick, och under tiden bygga upp sin egen försvarsmakt. Det var med knapp nöd Sovjet kunde hålla emot när de tyska (och tyskallierade) arméerna rullande över gränsen 1941, men det gick till slut. Däremot hade Stalin en naiv uppfattning om hur lätt det skulle vara att ta hand om dessa finnar som vägrade realförhandla.
I övrigt är Kollontais referat (om det är rättvisande) en intressant inblick i Stalins tankeliv, hyllningar till det ryska folket, stora personligheter i historien, dystert/optimistiska förutsägelser om framtiden med mera. Undrar vad han menade att sionisterna var ute efter att knäcka Sovjet? Eftersom det knappast kan ha rört Tyskland måste det vara västmakterna han tänkte på, eller ...?
4 kommentarer:
Icke angreppspakten mellan Sovjet och Tyskland hade, vad jag förstår, sin grund i två omständigheter, nämligen att Sovjet förvägrades vara med vid Münchenöverenskommelsen (fred i vår tid) och att Stalin insåg att Sovjet behövde köpa sig tid innan de skulle bli angripna av Tyskland. Tyvärr var Stalin också alltför naiv när det gällde att lita på att överenskommelser skulle hålla. Det sägs ju att han trodde att så länge pakten gällde skulle Tyskland inte anfalla, utan först sedan pakten sagts upp av endera parten.
Stalin följde ju överenskommelser till punkt och pricka, vilket Roosevelt också noterade med sitt uttalande om att en överenskommelse med Stalin kunde man lita på. Och med historiens fakta kan man konstatera att Roosevelt hade rätt i sitt omdöme om Stalin.
Polen var ett nyckelland i sammanhanget. Knappt hade Polen återuppstått 1918 förrän man skulle knapra land av grannarna Litauen och Rådsryssland. Sedan hjälpte man tyskarna att stycka Tjeckoslovakien 1938 genom att vägra Sovjet att skicka trupper till tjeckoslavernas hjälp över polskt område. Polackerna kom därmed att rikta pistolen mot sitt eget huvud, och den gick av i september 1939. En kortsiktig politik ledde till en långsiktig katastrof.
Det var inte bara så att det inte fungerade med förhandlingar med finnarna, vilket kanske inte är så konstigt eftersom Stalin ville byta en del land mot ett annat område, så att han hade dels tillgång till Östersjön, dels "ryggen" fri för Leningrad vilket var vad finnarna tvingades acceptera efter vinterkriget (fast de bara tvingades hyra ut området och vad jag vet inte fick något land i ersättning).
Det var också så att Finland bokstavligen räckte lång näsa åt Stalin genom att istället för att gå med på Stalins krav, organisera en stor militärövning precis vid gränsen mot Sovjet i närheten av just Leningrad, om jag inte missminner mig. Till denna övning inbjöds tyska militära observatörer. Provokation så det skrek om det.
Finnarna blev nog flerdubbelt blåsta, utan att dra konsekvenserna av det: fram till icke-angreppspakten mellan Sovjet och Tyskland trodde finnarna att de kunde vara tuffa eftersom de hade Tyskland i ryggen, men så var tyskarna plötsligt borta och de stod ensamma! Dessutom fanns det ett finsk självbedrägeri att Sverige (med sin skakiga militärmakt) skulle sluta upp vid ett eventuellt krig.
Skicka en kommentar