Marshall McLuhan är ständigt aktuell. Det var inte länge sedan jag körde det här citatet på bloggen, men nu tar vi det igen:
När nu den elektriska hastigheten styr det industriella och sociala livet, blir explosioner i form av kraschartade kriser någonting fullt normalt. Å andra sidan blir "krig" av gammaldags modell lika outförbara som att hoppa hage med grävmaskiner. ...
Borta är den militära organisationens tungrodda former. Små expertteam har efterträtt gårdagens medborgarhärar i ännu snabbare takt än vad som var fallet vid omorganiseringen av industrin. [Marshall McLuhan Media, Pocky 2001 (originalet kom 1964), sid. 408.]
Och detta med anledning av en understreckare i Svenskan. Rubriken hävdar att "Morgondagens krig utspelar sig i cyberrymden" vilket stämmer under vissa förutsättningar. En uppenbar förutsättning är att båda sidorna inriktar sig på cyberkrigföring. Men vad händer om cyberkrigaren möter en lätt utrustad och högt motiverad motståndare som kämpar på hemmaplan utan att använda så mycket elektronik? Det kan vara motståndsmän i Afghanistan med automatvapen. Det kan vara indiska gerillamän och -kvinnor ute i djunglerna, ibland inte utrustade med mer än pilbågar, hemmagjorda gevär och enkla vägbomber. De är inte high-tech, men de har en annan viktig tillgång: stöd av övrig lokalbefolkning. (Jodå, den indiska gerillan har häftigare vapen och modern elektronik också i sin armé, men dess milisförband är på den enklare nivån.) Det kan vara upproriska människomassor i framtiden mega-städer, i krig många gånger värre än vad vi sett i Gaza.
En annan aspekt med cyberkrigföring är vad vi kan kalla för lärandekurva. Kriget pågår ju redan, och när ena sidan har något hyss för sig kan den andra utnyttja det. Antag att ett land skickar datavirus för att förstöra industriell utrustning i ett annat land. Kortsiktigt är det en motgång för den drabbade, men långsiktigt kan mycket väl något annat hända. Viruset kan analyseras, kanske utvecklas till en ännu giftigare variant, och skickas tillbaka till avsändaren vid något känsligt tillfälle. Att skicka ut virus på nätet är jäkligt dumt för man vet aldrig var det tar vägen. Man får förmoda att Iran, Ryssland och Kina har minst lika smarta datamänniskor som USA och Israel.
Jag gissar att det också pågår ett 'lärande' i Syrien nu också, med en massa elektronisk krigföring, avlyssning, störningar, falska meddelande etc., fram och tillbaka. Och där är inte bara USA/NATO/Israel/Gulfstaterna inblandade mot ett ensamt Syrien, utan man kan nog gissa att Ryssland och Kina samt Iran hjälper till på den syriska sidan. Här är en farlig situation där stormakterna står mot varandra, men utan att direkt skjuta på varandra. Däremot undersöker de vad motståndaren kan göra, och vad man själv kan göra för att slå tillbaka. Så tolkar jag läget i alla fall. Och trots angriparnas enorma övermakt är nyckelfaktorn även här vad det syriska folkets flertal anser. Vill det kämpa kommer nog ingen cyberkrigföring i världen att kunna rädda de splittrade skarorna av Falska Syriska Armén och islamistgrupperna. Den syriska armén är ju faktiskt en 'medborgarhär' i och med att den bygger på värnpliktiga trupper, och dessutom förstärks den nu av hemvärnsgrupper.
Dessutom lär den syriska krigsmakten ha tillgång till drönare vilket också betyder en uppgradering av den militära förmågan. För någon tid sedan var en (kanske iranskproducerad?) drönare på en flygtur in över Israel. Det visar hur lärandet ganska snabbt kan ändra maktbalansen. Det tekniska gapet fylls igen. Och det kan göra situationen väldigt farlig under en tid. En makt som känner att den håller på att tappa greppet kan få för sig att göra ett desperat slag, inte med cybervapen utan med riktiga bomber.
3 kommentarer:
Det dummaste man kan göra är att inbilla sig att man är duktigare än andra, det är man nämligen inte. Möjligtvis kan andra vara bättre utbildade, men den skillnaden minskar alltid.
När Hitler kallade andra folk för mindervärdiga gjorde han misstaget att tro att tyskarna var några slags övermänniskor, vilket de givetvis inte var.
Därför kommer atomvapen att sprida sig över jorden vare sig de nuvarande atomvapenländerna vill det eller inte.
SvD hade nog gjort sig skyldigt till ett litet missförstånd här. Ett krig är en konflikt. Och i en konflikt gäller att den part förlorar som först tycker att det blir för dyrt att hålla på.
Vad som är "för dyrt" beror dels på verkliga kostnader - USAs form för krigföring tycks förfärligt dyr - och dels på vad man tror sig vinna. USAs skattebetalare kan snabbt få för sig att de inte har något att vinna på att bråka i Mellanöstern och skapa en politisk situation där det är omöjligt att finansiera sånt. Och då förlorar USA mot primitivt beväpnade människor, hur teknologiskt avancerat det än är.
Men SvDs misstag är vanligt. Man skulle kunna kalla det "Macnamaras misstag" och datera det till vietnamkrigets dagar.
Lasse, väldigt smarta och välutbildade människor kan verkligen vara smartare än andra, men det innebär också att när de börjar göra fel så kan felen bli enorma. Som "MacNamaras misstag" som Jan hänvisar till nedan. Killen hade ju hjärna som en datamaskin. På den tiden räknade datamaskinerna snabbt men var rätt korkade ur andra aspekter.
Jan, det är lite orättvist att skylla på Svenskan (även om de tog in artikeln), det är författaren som skall hudflängas om han verkligen tror att cyberkriget avgör allt! Vad det gäller USA i västra Asien så verkar situationen flytande.
Skicka en kommentar