Stötdämpare finns

Framtidsutsikterna mörkare än väntat, läser man i Svenskan.  Sverige riskeras att dras med när staterna på kontinenten krisar. Det hänger väl på vem som har väntat sig det ena eller andra, men ser man en i stort sett permanent systemkris förstärkt av märkliga politiska åtgärder är detta knappast oväntat. Men det finns några stötdämpare att peka på:

• Sverige har haft permanent exportöverskott i rätt många år nu. Den rimliga tumregeln är att export och import skall gå ungefär jämnt upp. Med exportöverskott ger man bort verkliga varor och tjänster utan att få några varor och tjänster i utbyte. Det kan ses som en utarmning av det svenska folkhushållet. Exporten kan alltså sjunka utan att det blir nationell ekonomisk katastrof (men kanske problem för en del exportindustrier vilket kan kräva näringspolitiska åtgärder).

• Sverige har sin egen valuta. Om vi ser till nyss berörda utrikeshandel så betyder det att kursen åker upp eller ned beroende på hur intressant det är att sälja eller köpa kronor för att göra affärer över riksgränsen. Det var detta som den snorkige excellensen Bildt kallade för "skvalpvaluta" när man skulle göra propaganda för den fina euron. Mycket intressant, eftersom vi just här ser ett av de få exemplen på marknader där utbud och efterfrågan verkligen direkt kan sätta priset på varan - den svenska kronan. När vi verkligen har en marknad som påminner om neoklassikernas perfekta konkurrens backar borgarna och säger "så kan vi inte ha det". Med en flytande valuta kommer kronan att ha "rätt" värde i förhållande till affärerna med utlandet. (Är inte klar över detaljerna, kan det möjligen vara så att kronan ändå har för låg kurs nu?)

• Den egna valutan betyder också att svenska staten inte behöver få brist på pengar (det är detta som tramsputtar kallar att "trycka upp pengar"). Staten kan se till att icke använda resurser i samhället kommer igång genom att skapa konton som debiteras för att de används. Det gäller mänskliga och materiella resurser, att eliminera arbetslöshet och ödeläggande av mänskliga liv och materiella tillgångar. Man kan dra in bankernas kreditgivning till konsumtion (kanske förstatliga delar av det privata skuldberget och skriva av det?) och i stället se till att produktiva/samhällsnyttiga företag och verksamheter stöds. 

Det här är enkelt och kortfattat, verklig politik blir mer komplicerad, men jag tror att det handlar mer om politisk vilja och mindre om vad som är möjligt ifall åtgärder av den här typen genomförs. Och om någon hard-core socialist skulle läsa detta vill jag påpeka att "ja ja, jag vet, det här är inget fullständigt revolutionärt program, men förmodligen kommer hard-core borgare att se det som fullgott skäl till fullständigt hysteriska utbrott".

Man får inte vara blyg och försagd när man kommer med förslag till krisbekämpning!