Konflikt pågår ...väl?

Bild från Lagerarbetarnas blogg. Poliser vid en arbetskonflikt, vill vi se det i Sverige?

Jag har ännu mindre kontakt med media än vanligt, men nyss kollade jag Aftonbladets och DN:s nätsidor för att se vad de hade att skriva om Lagena-konflikten. Så pass har jag i alla fall uppfattat att det verkar ha blivit en otrevlig skärpning, med strejkbryteri och poliser. Men om jag nu inte missat något så skriver de här blaskorna ingenting! Är det bloggarna man måste vända sig till för att få reda på vad som händer? I så fall närmar vi oss ju den iranska situation som media härhemma klagar på. Makten censurerar bort vad som händer och alternativa kanaler för information (eller desinformation) skapas.

Och vad gör bonus-Wanja och hennes kompisar vid Norra Bantorget? Håller de på att packa in sig i ett pendeltåg för att åka ut till Jordbro och lyfta bort kravallstaket och strejkbrytare? Jag kollade för säkerhets skull LO:s hemsida - och där var det inget, vilket man knappast skulle ha väntat sig heller. Vem bryr sig om några sketna små lagerarbetare när man måste fylla en hel sida med försvar för pensioner, bonusar, semesteranläggningar och annat? Det gäller att prioritera!

Några av länkarna nedan leder till vad jag hoppas är information. Sedan kan man hoppa in på Konfliktportalen och kolla i vänsterspalten på lista med inlägg om konflikten. Och så finns ju lagerarbetarnas egen blogg!


Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Svininfluensa – en fara eller bara business?, aik-micke skriver Snuten visar färg i Lagenakonflikten, Anders_S skriver Vilka ligger bakom Koenigseggaffären?, andread0ria skriver Lagena dag tre: Landsomfattande aktionsdag, clausewitz skriver Strejkens tredje dag, jesper skriver Trafficing och polis – arbetsgivarens nya stridsåtgärd

Det hypnotiserade partiet?

Runtomkring i världen upphävs förtvivlade skrik. Det Progressiva USA utropar: Öppet brev till Mona och Wanja: i herrans namn avgå innan det är för sent! Jinge undrar om socialdemokraternas kris är värre än svininfluensan. Nu kan man undra om Mona och Wanja avgår "innan det är för sent". Som framgår av inlägget från Det Progressiva USA har socialdemokraterna svårt att ta till sig meddelanden från yttervärlden.

Man får intrycket av en lamslagen, nästan hypnotiserad socialdemokrati som försökte morska upp sig lite på Första maj men nog inte får så mycket ut av det. När tre fjärdedelar av väljarna tycks tro att Reinfeldt är bättre att leda regeringen än vad Sahlin skulle vara är det ett fruktansvärt underbetyg åt socialdemokraterna.

Reinfeldtregimens främsta dygd är att den inte gör så mycket åt den pågående krisen men hur är det med socialdemokraterna? Krisbekämpning skall ju vara deras paradgren. Men de verkar ha kört fast i dyn, ibland trampar de på gasen och hjulen spinner, men ekipaget kommer inte loss. Ett litet bunkergäng sitter i partihögkvarteret och LO-borgen och demolerar sin egen position, men detta förvärras av att medlemmarna inte reagerar och sparkar ut dem - trots att de som verkligen drabbas av krisen är just medlemmar i socialdemokratin och facket! Snacka om att storpamparna har lyckats trycka ner folk och ta ifrån dem självförtroendet och viljan att försvara sig själva!

Skall jag vara glad att jag "fick rätt"? Redan snart efter förra valet började jag få känslan av att den promenadseger som vänsterfolk förväntade sig 2010 sannerligen inte var garanterad och varnade för det. Nu jobbar de rödgröna alliansen intensivt för att jag verkligen skall få rätt!

I det här läget finns det anledning att fundera på Vänsterpartiet. Vad gör Ohly & Co? Vad gör man när man av egen vilja kedjat fast sig vid ett sjunkande skepp? Miljöpartisterna kan kanske rädda skinnet genom att (om de lyckas hålla sig kvar i Riksdagen) hoppa över till Alliansen. Om de får en ministerpost eller två byter de säkert sida. Men det är ju knappast möjligt för Vänsterpartiet.

Att socialdemokraterna sjunker är en sak, men varför skulle V hänga med på den skutan? Man hade ett gyllene läge att bygga en egen position och ta över rejäla bitar både av socialdemokraterna och miljöpartiet, men det sumpades bort! För att tala bibelspråk: man sålde sin förstfödslorätt för en grynvälling!

Jag minns en tidigare mycket radikal och framåt V-kvinna som på ett möte med nästan knäckt utseende talade om att nu hade man sänkt kraven på nya jobb från 200.000 till 40.000 på tre år. Det hade man gjort för att socialdemokraterna skulle kunna svälja det. Tvi fan! Jag är glad att min korta tid i vänsterpartiet tog slut förra året för det här apspelet är inte roligt. Det finns fler unga och radikala vänsterpartister, men jag undrar vad de kommer att göra? Anpassa sig och hoppas att de åtminstone får så många röster så att de så småningom kan se fram emot riksdagspensioner och liknande? Eller göra uppror? Jag undrar verkligen, det här ser illa ut!

Från Konfliktportalen.se: Björn Nilsson skriver Krisen lär rulla på ett tag till, kvinnopolitisktforum skriver 1a maj-tal: Vi vägrar betala er kris!, andread0ria skriver Arton tusen jesusfreaks, Marlene Olsson skriver Höger & vänster…är en fattig hungrig, är en rik mätt?, salkavalka skriver GÄVLEBESÖK OCH FÖRSTA MAJ I STOCKHOLM, slutstadium skriver Hitta rätt

Under all kritik

Liberalismens praktmantel har fallit och den avskyvärdaste despotism står naken inför hela världens ögon.

Så skrev Karl Marx till en bekant i mars 1843. Liberalismen har fått gå med rumpan bar i bortåt 166 år nu, fast under långa tider har den gömt sig bakom den socialliberala handduken. Men nu är vi tillbaka i 1800-talets råa manchesterliberalism. Vid ungefär samma tid skrev Marx någonstans att hans hemland var så uselt att det inte ens längre kunde kritiseras - Tyskland var under all kritik!

Kan vi sätta samma stämpel på det som skall föreställa vänster i Sverige? Har exempelvis Vänsterpartiet fallit så djupt att det inte ens går att kritisera längre? Eller är det "bara" socialdemokraterna som är i det läget?

Jag ser i Dagens Arbete att en och möjligen två avdelningar inom Pappers kommer att avstå från att deltaga i förstamaj-firandet. Det flesta ynkryggar kommer väl ändå att göra som partibyråkraterna säger åt dem även i fortsättningen, och följa med den sorgliga färden ner i dyhålet. Läget är allvarligt. 13 procent av medlemmarna i IF Metall är utan arbete, kanske är det 23 procent framåt sommaren. Det är krisläge men större delen av fackföreningsrörelsen gör vad storpamparna förväntar sig av den - den står och gnyr och gnäller på sin höjd lite förskrämt i väntan på slaktarens ankomst.

Ekonomisk kris, krig, arbetslöshet, rasism och alltmer förtryckande tendenser i samhället - och de som skulle stå emot är så usla att de knappt ens kan kritiseras! Vänsterpartiet har inte fått en utan flera chanser att rätta till sin politik, men man vägrar konsekvent att göra något verkligt rakryggat.

Den senaste och kanske sista chansen kom när hela det byråkratiska etablissemanget ställde upp och räddade Lundby-Wedin. Då var det återigen guldläge för partiet, man kunde ha sagt upp samarbetet med socialdemokraterna med hänvisning till att de inte vill göra upp med den inre korruptionen (man kan inte skilja försäkringsbolags- och fackförenings-Wanja från Wanja ledamoten i socialdemokraternas partistyrelse även om någon skulle påstå det) och gått med hedern i behåll. Kanske man vunnit en del på den manövern också. - Men icke. Det tjänar inget till att kritisera längre, detta är ett beteende som är under all kritik.

Folk jagas av alltmer förtryckande instanser - företag, försäkringskassa, a-kassa, arbetsförmedling, statsbyråkrater - men vänstern viker ner sig. Den vill gärna ha en slant och en röst från de som den sviker, men deras intressen ställer den inte upp för. Jag hoppas att det märks rejält i förstamajtågen i år, nämligen att folk håller sig borta från de tåg som vänsterpartiet och socialdemokraterna anordnar. Låt byråkraterna tala rätt ut i tomheten, de har ändå ingenting att säga! Men vem skall ta hand om de små hunsade som behöver hjälp? Vi vet att det står tendenser som är allt annat än vänster som står och väntar på sin chans.

Ja, blir det några foton från första maj på den här bloggen så blir det inte från vänstertåget i alla fall, det kan jag lova! När det inte går att kritisera "vänstern" får man ta ett snack med den vänster som faktiskt går att kritisera och som kan tänkas reagera på kritik.


Från Konfliktportalen.se: kamratwot skriver Hur landet ligger, Baskien Information skriver Massarrestering i Frankrike och Spanien av ETA medlemmar / Senaste veckan:, jesper skriver Bloggdebatter och intellektuell hederlighet, herman skriver Det finns inget utanförskap, kimmuller skriver Kim skriver till Doktor Kosmos, Oman skriver Parasiterna kommer att sko sig på krisen

Vem är förvånad ...

... över att Alliansen och i synnerhet Moderaterna får allt bättre siffror?

När Sverige har en "opposition" vars ledning i stort sett bara är inriktad på att skrämma bort sina potentiella väljare genom en "oppositionspolitik" som mest känns som en blandning av "vi tänker fortsätta ungefär i samma stil som Alliansen om vi vinner nästa val" och "gammal välkänd korruption bland arbetarrörelseidkare" - vad kan man vänta sig?

Det här är vad jag varnade för på ett tidigt stadium när folk fick för sig att en vänsterseger i nästa val är garanterad. Inga segrar är garanterade så länge det finns en motståndare. Och det fanns redan från början anledning att fråga hur mycket substans det fanns i oppositionen.

En kort tid var jag engagerad i V. Jag tänkte att man kan ju i alla fall kolla hur det fungerar, och om det går att göra något. När Sahlin slängde igen dörren och det verkade som om V kunde få möjlighet att utforma en självständig politik utan att behöva snegla på socialdemokraterna kontaktade jag ordföranden i lokalavdelningen för att höra om det inte skulle bli något medlemsmöte för att diskutera saken. Jag hade nästan räknat med att det inte skulle komma något svar - och det gjorde det inte heller. När jag så småningom frågade en annan ledamot i styrelsen var spelet redan över. Ohly hade slutit sin överenskommelse med Sahlin, över huvudet på partiet. Då tackade jag för mig och sa "ajöss".

Nu skall visst det lokala V-folket ut och knacka dörr och prata för partiets politik. "Lycka till" säger jag. En röst på V blir en röst på SAP, och hur skall man sälja den idén? - Det är inte bara Sahlin och Lundby-Wedin och deras närmaste som måste bort, det gäller ledningen för V också. Men jag tror att de är för fästa vid sina positioner och att medlemmarna är för mjuka i ryggen för att kunna säga ifrån. Skulle den rödgröna alliansen ändå vinna nästa val torde det bero av händelser som den inte själv styrt över, för som den uppträder nu arbetar den sig ihärdigt fram mot ett nederlag.

Räcker det med avgång?

LO-distriktet i Skåne är nummer tre i storleksordning. När det nu kräver att Lundy-Wedin avgår som LO-ordförande borde det ha en viss tyngd. Samtidigt har jag lite funderingar: leder krav på avgång framåt, leder ett verkligt genomfört byte på posten som LO-ordförande framåt? Eller kan man helt enkelt misstänka att ungefär samma gamla gäng fortsätter som förut?

Med andra ord: detta är ett problem som rör hur organisationen arbetar, vilka idéer som styr det praktiska arbetet, inte att en eller annan ledande person skulle vara benägen till korruption. Det krävs mer rotation på ledande poster, det krävs medlemmar som är alerta, det krävs en bra inriktning på vad organisationen skall göra - för att få ett bra LO måste nog hela facket göras om och ryckas upp och städas upp.

Miljöpartiet försökte i sin ungdom det där med rotation men fastnade lik förbaskat i den byråkratiska sörjan. Och nu finns det väl inte mycket kvar av den rena idealismen i det partiet heller. Där är ett varnande exempel. Socaldemokraterna gick under för länge sedan och samma torde gälla vänsterpartiet. Att se till att folk inte växer fast på vissa positioner är viktigt. Ännu viktigare är att medlemmarna inte överlämnar politiken till ledarna utan själva säger ifrån hela tiden. Betalar man bara medlemsavgiften och tror att allt skall fixa sig är man illa ute. Passiva medlemmar är den mylla trista partibyråkrater och fackliga myglare frodas i.

Vi hade en av västvärldens största och framgångsrikaste solidaritetsrörelser i Sverige - Vietnamrörelsen. Anledningen till att den kunde bli så stor och viktig är bland annat att den frigjorde sig från "arbetarpartiernas" inflytande och själv bestämde vad man ville göra. Det kan vara ett exempel att lära av, i alla fall för fackföreningsrörelsen.

Och nu igen ....

Bonusar? Ojojoj, jättepengar till jätterika, men vi visste ingenting ... suck. Så var det samma gamla visa igen. Nu står LO:s ordförande där och är lika bortgjord som en rejäl karl i samma situation. Det är lättare att räkna arvoden än att läsa igenom besluten som tas på styrelsen verkar det, eller (om man nu inte förstår vissa finesser) fråga kunniga personer vad vissa saker betyder. För vi vet ju numera att det exploderar skandaler med bonusar, pensioner och annat då och då. Men det "glömmer" man gång efter gång. Och så händer det igen!

Katastrof för oppositionen skriver Jinge. Det är klart man kan kalla det katastrof. Man kan också säga: "Vad var det jag sa!" Jag gör det.

Det hade räckt om det varit katastrof för S+MP. Vänsterpartiet fick ju ett erbjudande från Sahlin om att stå åt sidan men måste nödvändigtvis hänga sig om halsen på socialdemokraternas höger. Nu står V i en smet där man inte hade behövt vara. V står där och V står inte för vänster! V som i vansinne kanske. För även om man kan misstänka att det finns korruption även inom V torde den vara sju gånger sju resor värre hos socialdemokraterna och det bör Ohly & Co veta om.

Jag vände ryggen åt V för att partiet inte hade vett att ta Sahlins stängda dörr som en enorm möjlighet att göra något själv och samtidigt tvinga vänstern hos socialdemokraterna att ta eget ansvar. Nu händer den här "katastrofen" som bara är en av flera komponenter i oppositionens fiasko inför väljarna, och jag känner mig inte mindre övertygad om att det är meningslöst att stödja V:s ledning. "Vad var det jag sa!"

Oppositionen är ingen opposition, det är en geleklump med usla ledare. Det finns duktiga medlemmar som kämpar hårt och engagerat, men de blir bortgjorda av ledare som de borde ha haft vett att fösa åt sidan. Och därför kan det gå åt helsicke för hela gänget. Jag sörjer inte för dem, men det är tråkigt för alla människor som behöver en bättre politik.

Det kvackas ...

Här är över-ankorna Sahlin, Wetterstrand och Eriksson

... och skvätts i den politiska ankdammen. Men möjligen kan det leda till en politisk vitalisering. Som den dialektiskt skolade filosofen vet så finns det två sidor av alla saker, en skapande och en nedbrytande. Och de påverkar varandra och omvandlas i varandra. När trion här ovan försöker göra något smart kan det visa sig (ur deras synpunkt) ändå väldigt dumt, medan den som skulle drabbas (vänstern) kan använda läget för att göra något bra. Vi får se. Nu är det V som får visa vad man går för.

LO:s ordförande har godkänt samarbetet mellan SAP och MP, men hur mycket är det värt? Delar av fackföreningsrörelsen gillar inte vissa ställningstaganden av MP, och den kritiske iakttagaren kan ju undra hur pålitlig den här alliansen är? Om SAP erbjuder MP två ministerposter efter nästa val, men Alliansen kan hålla sig kvar genom att erbjuda tre ...?

Enligt Sveriges Radios intervju:

Miljöpartiet gjorde för flera år sedan upp med de borgerliga partierna om att små företag får undanta två personer från LAS, lagen om anställningsskydd. Detta kan folk inom LO inte acceptera. Miljöpartiet är ett rött skynke för många inom LO, säger Ella Niia ordförande i Hotell- och restaurangfacket.

– Det finns en väldig ilska bland många fackliga medlemmar om miljöpartiets syn på arbetsrätten.

Hans Tilly, som är ordförande i Byggnads, säger att Mona Sahlin måste reda ut miljöpartiets inställning till arbetsrätten om samarbetet ska kunna fungera.

Lars Anders Häggström, som är ordförande för Handels, säger att inte får finnas några oklarheter om arbetsrätten.

– Ja, då måste ju Mona Sahlin ta en funderare på hur de ska handskas med den frågan, för då klart, då blir det ju kritik från vårt håll, säger Häggström.

Inom LO ses miljöpartiet ändå som en möjlig samarbetspartner, trots att de i en del frågor ligger nära de borgerliga. Inom LO finns också en vilja att få med vänsterpartiet i samarbetet.

Det där med Handels ordförande är intressant, för han kommer igen på DN:s debattsida tillsammans med ordföranden i Seko, och det i ett inlägg som sannerligen inte är förmånligt för Sahlin och hennes inre krets.

Oppositionens viktigaste uppgift fram till valet är att formulera ett tydligt alternativ till alliansregeringen. Det kan den bara göra genom att beskriva en vision om hur man vill att samhället ska se ut efter 2010. Socialdemokratins nya välfärdspolitik låter emellertid mer som en kravretorik som lika gärna skulle kunna ha kommit ur alliansens valplattform.

...

Oppositionen måste formulera ett tydligt alternativ och helt avgörande blir att det går att få ihop ett samarbete mellan samtliga tre oppositionspartier. Det blir också avgörande att oppositionen lyckas beskriva en vision om hur man vill att samhället ska se ut, på lite längre sikt, och sedan anpassa politiken efter visionen.

Vi blir därför bekymrade när vi hör hur exempelvis socialdemokratins nya välfärdspolitik lanseras. Det låter onekligen som en kravretorik som lika gärna skulle kunna ha kommit ur alliansens valplattform. Vi har svårt att förstå att man väljer att lyfta fram och fokusera på ökade krav på de mest utsatta i samhället samtidigt som svenskarna uppenbarligen är djupt kritiska till en sådan politik. Trovärdigheten för en socialdemokrati med ett starkt socialt ansvarstagande som paradgren naggas därmed också i kanten.

...

Det retoriska närmandet mot mitten ska ställas mot de stora opinionsmässiga skillnaderna. Om man som vi tolkar det som en kraftfull protest mot den förda politiken, är det då så klokt att i den politiska retoriken lägga sig nära en för många väljare misslyckad politik?

Vi tycker tvärtom. Vi tycker att det istället är läge att lyfta fram de grundläggande skillnaderna i synen på hur ett samhälle ska var uppbyggt, med utgångspunkt från solidaritet, trygghet och rättvisa. Med andra ord, det är dags att socialdemokratin tar ett steg åt vänster.

Det där kan ju tas som en fullständig utskåpning av den nuvarande ledningen för socialdemokraterna. Och i förlängningen kan man undra om kritikerna kanske tycker att det snarare är miljöpartiet som bör ställas åt sidan.

Och hur förankrat är egentligen Sahlins beslut om samverkan respektive icke samverkan i partiets ledning? Ledamöter i partistyrelsen påstår sig inte ha varit informarade om brytningen med vänstern och det mullrar bland en del medlemmar. Aftonbladets ledare skriver att

... vänsterpartiets exklusion [är] olycklig, rent av äventyrlig. Socialdemokratin riskerar lämna från sig ideologiskt centrala frågor om större samhälleligt inflytande över den ekonomiska sfären, löntagarinflytande och om radikal social rättvisepolitik. Det blir svårt att mobilisera LO-medlemmar för den ideologiska hållningen. Någon i partiledningen kunde ha påmint sig valet 1998. Inom fackföreningsrörelsen har vänsterpartiet avsevärt starkare ställning än miljöpartiet.

Jag undrar om inte en del av de borgerliga skribenter som i första steget hyllade brytningen nu kanske kommer på andra tankar. När vänstern släpps loss kan den börja bli aktiv och farlig. Den kan börja lägga fram alternativa lösningar. Den kan vitalisera politiken, demokratin, och visa att det finns en positiv framtid. Det där med budgetrestriktioner som skäl för brytningen kan vi strunta i. Hur ser det ut i världen idag? Vem bryr sig om restriktioner att använda vatten och brandsprutor när huset håller på att brinna ner? (Svar: motsvarigheten till extrema marknadsfundamentalister som tror att om allt lämnas för vind och våg kommer inget farligt att hända - Sahlin kanske kan satsa på en ny karriär som muppliberal?)

Om V klarar av att vara visionärt och praktiskt på en gång borde partiets framtid vara ljus. Annars icke.

Nytt fackligt bakslag - Wanja kommenterar

Dagens Industri skriver om ett nytt fackligt bakslag i EU-domstolen. En tysk delstat vill bygga ett fängelse. Jobbet går till en polsk firma som betalar mindre än hälften av vad tyska arbetare skulle få enligt det lokala kollektivavtalet. Vad händer:

I Niedersachsen finns det en lag som säger att entreprenörer ska betala minst de löner som gäller i kollektivavtalet på orten.

Men EG-domstolen underkänner lagen.

Domen innehåller, precis som Lavaldomen (även kallad Vaxholmsdomen) domstolens tolkning av EU:s utstationeringsdirektiv. Direktivet säger att utländska arbetare har rätt till en lön som motsvarar minst landets lagstadgade minimilön.

I det här fallet, menar domstolen, var det inte fråga om minimilöner och delstatens krav på löner enligt det lokala kollektivavtalet stred mot EG-rätten.

Möjligen kan man undgå detta genom att driva upp minimilönerna ordentligt. Men jag undrar om det räddar situationen.


Låt oss sluta med några kufiska kommentarer från Wanja Lundby-Wedin

Utfallet har ingen direkt betydelse för svenska förhållanden, säger LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Men hon ser orosmoln:

– Domen leder till en osund konkurrens mellan företagen och på sikt till försämrade löner och anställningsvillkor för löntagare. Detta är helt i strid med vad som sägs i EG-fördraget. Syftet med unionen är att förbättra levnadsvillkoren och att harmoniseringen av arbetsvillkor i Europa ska ske uppåt, inte nedåt.

Dels är varje påhitt från EU-domstolen som exempelvis stoppar försök från svenska offentliga upphandlare att kräva att lokala svenska kollektivavtal följs ett hot mot svenska lönearbetare. Utländska firmor kan komma med sina låglönekostnader och kräva att få lägga bud, och kommer sannolikt ofta att vinna upphandlingen när kommunalpolitiker med små budgetar skall handla.

Dels är "osund konkurrens" ett olämpligt uttryck när det snarare handlar om att domstolen försöker driva igenom förhållanden som drar mot fri konkurrens, vilket oundvikligen kommer att sänka de generella lönenivåerna. Sund konkurrens ur liberal synpunkt alltså. Jag undrar verkligen om LO:s ordförande förstår EU:s regelverk bättre än vad EU-domstolens jurister gör. Det är knappast troligt. Hon skulle lika gärna kunna hävda att EU-fördraget motsätter sig grunderna för den kapitalistiska marknadsekonomin. Wanja Lundby-Wedins inställning är väl ungefär som hos den person som på våren försöker bygga dammar av is mot vårfloden (för att ta en gammal klassisk liknelse).