torsdag 4 april 2013

Krediter - dyrare priser?

Jag har lånat ett par bilder från Lars P Sylls blogg, hoppas han inte misstycker. En anledning är att jag tycker att de ger intressanta saker att fundera över.

Jag utgår från att Y-axeln beskriver hushållsskulderna i procent av den disponibla inkomsten
Notera hur hushållsskulderna föll kraftigt i samband med krisen i början av nittiotalet, sedan ökade de igen under dot.com-yrans knasiga dagar. När den bubblan sprack ses en tillfällig inbromsning men sedan fortsatte uppgången ända fram till för ett par år sedan. Man kan undra vad det beror av? Kändes fastighetsbubblans krasch som en rejäl varning om att skulder kan vara farliga, medan de följande kriserna inte har burit fram samma budskap - kanske för att det skett en avtrubbning vad det gäller skulder hos många människor? Förr var skulder något folk i allmänhet undvek, numera kanske många ser annorlunda på saken och inte tror att något farligt kan hända? Eller att någon högre makt kommer att ingripa om det händer?





Vad innebär krediter för prisnivån? Det är en av mina käpphästar: krediter kan göra saker onödigt dyra. Den här kurvan kan tolkas ungefär som att i samband med fastighetskrisen inträdde en tid av realism, när priserna rörde sig tillbaka mot vad som var rimligt. Men från senare delen av nittiotalet har det stora vansinnet inträtt. Huspriserna rusar uppåt, det enda som hänt är en tillfällig platå under den tidiga fasen av senaste krisen. Vi ser förmodligen en kombination av rikliga lånemöjligheter och en bostadsmarknad där det på sina håll är en brist på bostäder som kan misstänkas vara arrangerad just för att hålla priserna uppe.

Om kreditflödet stryps kan några olika saker hända. Säljare kan låta bli att sälja om de inte direkt är tvingade. Säljarna kan anpassa priserna till den aktuella nivån på efterfrågan så det blir affär i alla fall. Det finns spekulationspriser, och det finns priser som är mer realistiskt anpassade till vad en vara bör kosta om spekulationen tas bort.

Krediten gör att människor kan köpa till högre priser än vad som kan vara motiverat. De köper dyrt, och riskerar dessutom att förlora stort. Vinnaren är banken som utan någon större egen kostnad ställer ut krediten och sedan kammar in räntor och amorteringar under årtionden. (Angående "utan större kostnad", se det här hos Lars P Syll angående vad banken kan tänkas hosta upp själv för att låna ut en miljon!) Låntagaren blir uppknuten till banken och så länge lånet finns kvar är man i praktiken hyresgäst hos banken även om man tror att man äger sitt fina hus eller bostadsrätt. Och medan företaget kanske har möjligheter att parera dåliga affärer med bra affärer så har knappast småhusägaren eller bostadsrättaren det så väl förspänt. Vad gör man om besvärligt läge inträffar (sjukdomar, skilsmässa, arbetslöshet ...) och man måste sälja något man egentligen knappt äger för att försöka rädda en sjunkande privatekonomi? Särskilt om det händer i ett läge där mängder av andra människor är i samma situation? - Man säljer.

Undrar om någon ekonom har räknat på vad som skulle hända med prisnivån om privatkrediterna försvann? Kan det möjligen vara så att rätt mycket av BNP-ökningen under senare år har att göra med att en massa människor använder krediter till att konsumera mycket mer än vad de skulle göra om det var direkt betalning som gällde? Skulle en kreditåtstramning, i kombination med rejäla skuldsavskrivningar, vara en väg att få ekonomin mer i takt med en värld där resursbrist kommer att bli alltmer märkbar?

När jag ändå är i farten med ekonomi vill jag rekommendera den intresserade att ta en titt på bloggen Vad är pengar?, och i synnerhet det här inlägget. Där finns bland annat den här lilla trevliga filmen med anknytning till en japansk specialvaluta för omsorg:



Det finns ju andra som skriver om ekonomi. Vi har Cornucopia? som är en stor kanon men fördjävligt uppblåst ibland, och signaturen Lincoln på Ett nytt penningsystem som är i stort sett inriktad på bankfrågor. Ibland blir polemiken underhållande, vad sägs om den här rubriken:

Cornucopia den dumdryge allvätaren kissar i byxan igen

Det är vad jag kallar polemik! Observera den subtila ändringen av ordet 'allvetaren' - en liten bokstav gör stor skillnad! Nja, ärligt talat, tror inte jag skulle vilja ha någon av de där killarna i min närhet, den ene är uppblåst och den andre kolerisk så hälften vore nog. Tror jag föredrar det stillsammare resonemanget på Vad är pengar?

15 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Det finns ju en skillnad i förhållande till fastighetsbubblan 1990 - att det nästan inte har byggts något sen då, och att det därför är rejäl brist på bostäder på växande orter. Det driver också upp priserna där.

När min syster köpte en bostadsrätt i Stockholm på tidigt 80-tal tror jag hon fick betala 20.000 för den. Men på den tiden hölls utbudet i takt med antal hushåll, tack vare bostadspolitik. Sen avskaffades ju den och folk tvingades börja bjuda över varandra.

Lasse Strömberg sa...

Vad skulle hända med priserna om det blev förbjudet att låna till konsumtion till bostäder?

Björn Nilsson sa...

Det beror av vad som händer mer, förutom kreditstrypningen. Om vi antar att inget annat görs: Först kommer ju den som har en högbelånad bostad inte kunna sälja den vidare till ett ännu högre pris utan kommer att gå back vid en eventuell försäljning. Nybyggnationen av bostadsrätter och småhus kommer förmodligen att upphöra. Kraschad bostadsmarknad alltså.

Men om vi antar att andra åtgärder kommer till, såsom skuldned- eller avskrivningar, återinförande av subventionerat byggande av hyresrätter etc. kan bostadsmarknaden ersättas av bostadsförsörjning i stället. Fler bostäder och mindre privatskulder - det är en vinst för Sverige.

Simsalablunder sa...

Cornucopias ekonomiskriverier är minst sagt svajiga. Hans notoriska utelämnande av efterfrågans tunga funktion i ekonomin, när han mästrar makroekonomi, förklarar visserligen varför han kan plädera för lönesänkningar, eller åtminstone ogillar löneökningar, men mest gör det honom till en svensk Peter Schiff, möjligen med lite mer grön touch.

I detaljer kan han då och då träffa rätt, men sedan drar han iväg åt helt obegripliga håll, som kan härledas från mischmasch av neoklassiskt och österrikiskt tankegods. Även om han använder sig av grafer och statistik då och då, så kommer lika ofta påståenden, som går direkt emot andra tillgängliga data, som om man är intresserad (vilket Cornu åtminstone vill ge bilden av) är tämligen lättillgängliga.

Och det gör att hans kunskapssökande verkar tämligen ytlig, och mest till för ge bilden av att låta kunnig och genom det positionera sig, istället för att verkligen vilja förstå.

Sedan ligger det något riktigt unket i att använda stora avsnitt ur en bok, utan att tydligt hänvisa till den, och istället få det att låta som att det är Cornucopias egna tankar som läsaren får ta del av.

Björn Nilsson sa...

Jag har intrycket av att han kör en bank-agenda - betala tillbaka lånen (trots att de i själva verket mest består av luft)!

Och hans vurmande för guld har jag aldrig förstått. Kanske beroende av praktiska överväganden: hur skall guldet hanteras i vardagen då? Skall man bygga ett myntverk på bakgården, eller ständigt bära med sig en liten våg för att väga upp guld när man betalar i affärens kassa?

Björn Nilsson sa...

PS. Ibland undrar jag om det verkligen bara är en person som skriver på den där bloggen. Om man tänker på hur lång tid det kan ta att prestera ett genomarbetat blogginlägg så har man väl rätt att fundera. Han håller ju på med andra grejor också. DS

Jan Wiklund sa...

Byggandet handlar inte bara om subventioner. Jagvillhabostad.nu frågade runt bland bostadsbolagen i Stockholm varför det inte byggdes något och deras samstämmiga svar var att det inte fanns någon stadsplanerad mark att bygga på. Utan det handlar om att med lupp och spårhund leta efter små hörn där det går att smälla upp en kåk, och sen lotsa projektet genom den byråkratiska apparaten.

För hundra år sen var det mycket lättare. Då fanns massor av tillgängliga tomter eftersom man på den tiden såg till att ha en markreserv. Dessutom var det bara att bygga, så länge som man följde bestämmelserna.

Simsalablunder sa...

Visst kan det ta tid att prestera ett genomarbetat blogginlägg, det vet jag som lägger väldigt lite tid på just det, med givet resultat:-)

Men är Cornus inlägg så genomtänkta? Jag tycker ofta de är just mindre genomtänkta, motsägelsefulla och spretiga, förutom då när han skall undervisa specifikt om något, typ bobubblor, men då låter han som vilken ekonomitidskrift som helst, med näst intill kopierade formuleringar, spetsas med Carl Bildt-ton.

Björn Nilsson sa...

Genomtänkt? ... han har i alla fall fler flashiga diagram än vad jag kan prestera! Och då verkar det ju genomtänkt!

Simsalablunder sa...

Jan,
Det kan säkert vara så i storstadsregion, men på mindre orter, där det finns mark lättillgängligt, är kostnaden för bygget mycket högre än vad det sedan färdigt anses vara värt, vilket hindrar finansieringen.

Jag tittade i en utredning från 2010 om bostadsbyggande. Den visade att kostnaden för byggmaterial var väldigt hög och den menade att få aktörer delat upp marknaden mellan sig, om jag inte missminner.

Kostnaden för byggnadsarbetare var inte den stora kostnaden, och har inte alls ökat lika mycket som mark och materialkostnaden, så som man kan få intrycket av när nybyggnation kommer på tal.

Simsalablunder sa...

Ok, då skall jag börja producera diagram. Behöver inte innebära alltför mycket merarbete. Kan kanske kvitta det mot eventuellt innehåll i framtiden.

Jan Wiklund sa...

Simsalablunder: Jag har inte påstått att materialkostnaderna är oväsentliga. Men många har påtalat detta, medan platsbristen i större städer är nästan opåtalad.

Samtidigt finns ju verkligen hur mycket plats som helst att bygga på - se vilken enirokarta som helst - men den är monopoliserad och därmed oåtkomlig.

Simsalablunder sa...

Jan, det var ingen anklagelse från min sida, jag ville bara slänga mig med att jag gluttat i en utredning (eller om det var en rapport. Det kombinerades olyckligt med en dassig formulering.

Vad är pengar sa...

Den där kalkylen hos Lars P Syll med de ökade kapitaltäckningskraven är rätt intressant.

När det gäller Cornucopia så skriver han ganska bra och initierade inlägg om sånt han är inläst på, som t.ex. energifrågor och Peak Oil. Men att föra någon vettig och lite kritisk diskussion på den bloggen är sannerligen inte lätt. Skriver man något som råkar vara fel, eller som han inte tycker om så får man en klubba i huvudet. Bland annat därför som jag startade "Vad är pengar?" eftersom jag tycker ämnena är viktiga, men hos Cornu är risken överhängande att bli kallad penningsystemshaverist eller liknande om man vill diskutera frågan om banker eller pengar. Nej, jag kommer inte klubba nån i huvudet så som Cornu och Lincoln (på parasitstopp) gör. Hos mig är man välkommen att diskutera. Tränger man in Cornucopia i ett hörn så slår han vilt omkring sig (veganer är hjärnkadade etc.) och om man tar honom på sängen riktigt, med ett argument han bara inte KAN bemöta, så svarar han med tystnad. Se bl.a: http://vad-ar-pengar.blogspot.com/2013/01/lat-det-ske.html

Håller med om polemiken!

Björn Nilsson sa...

Tack, då kan vi lugnt och stilla fortsätta utredningarna i vårt eget hörn, utan vildsinta skrik och förbannelser! På tal om inlägget du hänvisar till: vad händer om vi säger att pengar i sig aldrig har värde, utan värdet ligger i de varor och tjänster som pengarna utbyts mot?