måndag 13 januari 2014

Mekaniserade hamburgare

Dagligen ramlar det in nya exempel på vad datorisering och robotisering gör med behovet av mänskligt arbete. Som den här hamburgermaskinen som kan ersätta en massa folk och utrymme på hamburgerrestaurangerna.

Enligt bolaget kan maskinen mala kött, skiva tomater och gurka, tillaga biffar och i andra änden spotta ut en hamburgare som helt motsvarar kundens individuella preferenser. Allt detta med en hastighet på sex färdiga anrättningar i minuten, vilket enligt Momentum Machines ska göra slut på hamburgerflippandet för evigt.
För en genomsnittlig hamburgersylta, menar bolaget, innebär detta omedelbara besparingar på 135 000 dollar om året, vilket uppges vara hur mycket dagens manuella tillredning kostar. Dessutom äger hela processen rum på en yta om 2,7 kvadratmeter, vilket bäddar för lägre hyror. 
Möjligen är det konstigt att maskinen inte kommit tidigare. Serieproduktion av mat enligt väldigt bestämda normer borde ju inbjuda till mekanisering förr eller senare. Kan det vara så att låga löner för personalen gjort att det här steget inte känts så pressande tidigare för hamburgernasarna? Ur affärsmässig synpunkt spelar det ju ingen roll om en viss produktion är manuell eller maskinell. Det väsentliga är vad som ger störst vinst. När maskineriet blir billigt att anskaffa och underhålla torde detta driva på mekanisering även av snabbmatskök.

Det här verkar påminna om mekaniserade sammansättningsbanor som jag såg i industrier förra årtusendet: det räcker med någon enstaka person som förser maskinen med komponenter, det bör rimligen vara lite underhåll och rundsmörjning då och då, men i övrigt går hela tillverkningsprocessen utan mänsklig handpåläggning.


En intressant detalj är att här kan ytterligare ett inkörs/tillfällighets - eller nödarbete försvinna. Var det inte den här typen av arbeten - att exempelvis serietillverka hamburgare mot låg lön - som Naomi Klein hänvisade till när hon skrev No logo? Det som skulle vara tillfällighetsarbeten för ungdomar på väg ut i det 'riktiga' arbetslivet blir till en återvändsgränd. De kommer inte längre. Nu kanske de inte ens kommer fram till tillfällighetsjobben. Vem gör politik av det? Vem talar för möjligheterna som ligger i den här processen, i stället för att skrämma folk med tråkiga konsekvenser när såväl enkla som komplicerade arbeten i allt snabbare takt tas över av robotar och datorer?

8 kommentarer:

Karl Malghult sa...

Apropå lönerna, visst hade högre löner drivit fram mekanisering medan högre löner i stort i samhället redan drivit på bortrationalisering av de som redan var övertaliga men ändå kunde ge betjäning. Men det är inte hela förklaringen. Ett annat faktum är att restaurangen på ett stadshotell säg år 1950 hade bemanning man inte ens kan få på dagens (svenska) lyxhotell, då fanns frackklädda hovmästare, tjänsteandar/servitörer som stod vid sidan i matsalen och såg direkt på gäster som kallade, kallskänkor, bageriavdelning m.m. Sådan typ av bemanning man får åka till ett land som Ryssland eller möjligen lyxhotell i USA/Frankrike för att uppleva. Visserligen var just restaurangutbudet i Sverige avsevärt mindre - Det som fanns var antingen just ett stadshotell per ort eller ett tjogtal krogar i Stockholm, ett dussin i Göteborg, sex-sju stycken i Malmö samt två-tre stycken i residensstäder. Att de skånska gästgiverierna blev ryktbara hade att göra med att där fanns en mängd småkommuner, att varje kommun hade sitt egna gästgiveri med utskänkningstillstånd och att de låg så pass nära varandra p.g.a. befolkningstätheten och de korta avstånden att det fanns en verklig konkurrens liksom konkurrens från städerna som var nära, allt detta sammantaget gjorde maten och betjäningen till viktiga konkurrensmedel. De flesta gästgiverier efter 1600-talets gästgiverimodell dukade under runt sekelskiftet 1900 p.g.a. överspelat behov (folk reste med järnvägar och övernattade på järnvägshotell istället) samt att nykterhetsrörelsen drev bort dessa suparhålor som de var ihop med de verkliga krogarna som fanns lite varstans, maten var inte vad som drev dem utan var ett pådyvlat krav gästgivaren högst sällan drev till något glädjeämne.



Min poäng är iaf att sett till den typ av verksamhet restauranger är är maten bara en del, betjäning en annan och hör förstås ihop med löneläget om än inte enbart. Det räcker med att titta på SJ. Även om man gjorde sig av med de stora tågköken och merparten av serveringspersonalen runt 1965-1970 fanns det ändå tillagningsmöjligheter till milennieskiftet med kockar på de större tågen som skötte matlagningen medan en anställd stod vid kassan, numer får man allt värma upp färdiglagad mat i mikron själv på "flaggskeppet" X2000... I slutändan kanske man kan jämföra det till en viss gräns med orkestrar, allt beror på vad man vill ha spelat framför sig och vissa stycken kan inte låta sig göras med mindre!



(Apropos burgarflippare så bytte MAX i närheten ut sitt stekbord (krävde en anställd som "flippade" burgarna i tid) mot grillband här för några år sedan (kräver mindre tid och uppmärksamhet från personalens sida, frigör en anställd från detta ändamål). Så de riktiga burgarkedjorna här i Sverige har gjort vissa mekaniseringsåtgärder de senaste åren.)

Carl Jacobson sa...

När jag passerar de otaliga ställen som säljer sådana där engelska, trekantiga sandwiches, kan jag inte låta bli att förundra mig över den vanliga skylten som säger "Handmade Sandwiches".

Jag har inte lyckats fundera ut något skäl till varför det skulle vara ett säljargument att de är handgjorda, men kanske får vi också snart se "Handmade Hamburgers"?

Nu är ju de stora kedjornas hamburgare i högsta grad maskintillverkade, och kommer frysta till försäljningsstället, även om stekningen och slutmonteringen är manuell...

I London är dock trenden just nu att göra exklusiva hamburgare från scratch i restautangen - dvs man börjar med att mala biff.

Får se om trenden sprider sig!

martin sa...

Få in en fot i robotadministration hos en snabbmatskedja är ju att få en hel karriär, även om det blir långt färre förunnat.

Boken "Manna" beskriver hur snabbmatskedjorna var först med robotisering av samhället. Första delen av boken är lite intressant eftersom den beskriver ett fullt utbyggt Lean Six Sigma system som banar väg för maskinen. Andra delen dillar författaren av nån utopi, en utopi som så uppenbart skapats av en person som levt och indoktrinerats i ett konsumtionssamhälle. Så det intressanta är första delen av boken även om den innehåller en hel del naivitet kring ekonomi.

martin sa...

Jag är utöver detta övertygad om att alla de företeelser i samhället som nu allt snabbare pressar profitkvotens avtagande tendens är det som slutligen kommer tvinga fram en uppgörelse med kapitalet. Vi ser hur kapitalet plötsligt börjar snegla på verksamheter som aldrig kan drivas så långt i profitkvotens fallande tendens, skol, vård och omsorg. Där kan staten avtinga folket betalning, det kan inte automatiseras, trygga vinster antar kapitalet.

Jag är ju delvis robotbyggare, målsättningen med det jag gör är att i slutändan ersätta mina högutbildade kamrater med McDonalds typ arbetare, för att sedan eliminera dem också. Byggde en maskin i veckan som tog över en hel del av mina praktiska arbetsuppgifter närmaste tiden, vilket ledde till att jag genast började jobba med ytterligare projekt. När man jobbar för framtiden så finns det aldrig brist på arbete, jag har aldrig varit arbetslös, jag har dock varit lönelös. De som sörjer att arbete försvinner vet inte hur mycket arbete det i verkligen finns i världen, det finns oändligt med arbete. Jag skulle på rak arm kunna sysselsätta 20-30 pers i olika projekt som behöver jobbas på.

Brist på arbete är aldrig något annat än en lat, inkompetent och fantasilös elit. Det är enda orsaken till arbetslöshet och bullshit-jobs.

Lasse Strömberg sa...

Vem gör politik av det? Det finns åtminstone ett parti som redan gjort det, nämligen Vänsterpartiet som driver på för att införa sextimmarsdagen.
Det är givetvis naturligt att införa kortare arbetstid när effektiviteten inom arbetslivet ökar.

Sixten Andréasson sa...

På trettondagen blev jag bjuden på födelsedagsmiddag av min hustru på Brösarps gästgivaregård. Tre rätters med hjortstek i mitten. Allt mycket gott och inte dyrt - 285 kr.. Fullt med folk. Det har utkommit en bok om gästgivargårdar i Skåne, där författaren skriver om hur de läggs ner mer och mer. En del försöker hålla på i det längsta. Men "att börja med pizza är vägen till undergång". Tror på Slow Food- rörelsen - särskilt i Italien. Och restaurangkulturen i Frankrike! Inte kommer den gå under. Hade just telefon från dotterson i Sydney. Han längtar till svensk mat, speciellt skånsk. I Sydney är kött mycket billigt men grönsaker jättedyra. Och de har ingen egen matkultur.

Björn Nilsson sa...

Martin, att rationalisera bort sig själv var en del av min verklighet som industritjänsteman under många år. Till slut lyckades det. - Har en känsla av att jag måste läsa på och fundera mer om profitkvotens betydelse.

Sixten, ni skåningar har det ohemult bra, och så kan det givetvis inte få fortsätta! Jag förutsätter att myndigheterna har en plan för att stävja detta gästgiveriande!!!

Sixten Andréasson sa...

:-)