onsdag 28 maj 2008

Mer kritik av prissystemet

I föregående inlägg riktade jag kritik mot tanken att prissystemets signaler fixar allt till det bästa. Sådant sker bara i teoretiska ekonomiska modeller. Verkligheten fungerar mer som ett biologiskt system, alltså ganska ungefärligt. En massa mer eller mindre väl samordnade småbitar skall på något sätt hålla en levande organism gående och vid hälsa. Ibland blir det väldigt bra, ibland blir det sådant kaos i systemet/organismen att sjukdom eller kanske till och döden inträder. (Därmed inte sagt att samhället, där ekonomin finns, är ett biologiskt system. Men man kan dra vissa tankeväckande paralleller i alla fall.)

Att prissystemet för olja larmar först när krisen redan är ett faktum är en indikation på att priser inte alltid räcker för att leda samhället rätt. Med tanke på att varningar om att något var fel har kommit under årtionden kan man skärpa anklagelsen ytterligare: prissystemet kan få folk att fatta mycket olämpliga beslut, beslut som är dumma även ur deras egna snäva intressen på sikt. Varför? - Därför att det kortsiktigt ser lönsamt ut, och det är besvärligt att ändra ett framgångsrikt beteende idag för att det möjligen kan var skadligt i morgon. "Stigberoende" kallas detta - man lufsar på längs den gamla vanliga vägen så länge det går, och hoppas att det skall vara för evigt.

Vid sidan av energi kan vi fundera över den ännu viktigare maten. Vad är det vi stoppar i oss, är det verkligen rätt saker? Eller bör man vara betänksam över exempelvis den fetma som sprider sig över världen?

Mat är liv och mat är hälsa. Men maten är också storföretagsamhet, och det är billigare att producera lättuggad smörja med smakessenser än riktig genomarbetad mat. Maten skall smaka bra men också ge oss den näring vi behöver och inte orsaka framtida kroppsliga besvär - det är väl en rimlig begäran? Ur den synpunkten borde priserna styras om så att nyttigheter gynnas och onyttigheter kostar mer, oavsett bakomliggande affärsintressen. (Borde är givetvis en värdering, en ultraliberal tycker förmodligen att folk kan få stoppa i sig vad som helst hur som helst.)

Antingen kan man subventionera de företag som producerar nyttig mat eller lägga på någon form av skatt eller avgift på onyttigheterna. En ekonom kanske skulle säga att den sistnämnda lösningen ändå inte gör att prisbilden förvrids, utan snarare tvärtom. Om man gör ett extra påslag på skadliga matvaror (eller faktiskt vilka skadliga varor som helst) kan man se det som att samhället tar ut en avgift för de skador som varan orsakar. Resonerade man på det sättet vad det gäller alkohol skulle man kanske kunna räkna in enorma hälsovårdskostnader i spritpriset.

En variant på det här tänkandet finns inom miljöområdet, med principen "nedsmutsaren betalar". När en firma som tjänar bra på en miljöskadlig verksamhet tvingas betala för skador som drabbar andra kommer vinsten att minska. Kallas Pigou-skatt efter en engelsk ekonom som råkade heta Pigou. Vid svåra skador kanske vinsten förvandlas till förlust och tillverkningen måste upphöra.

Ur samhällelig synpunkt kan man nog fixa till en del med hjälp av skatter, avgifter och subventioner. Men här finns samma problem som jag funderade på i föregående inlägg: hur man än mixtrar med prissystem så kommer resultatet i efterhand. Kan man med prissystem sätta stopp för problemen innan de uppstår? Och finns det inte problem som är så svåra att rent sunt förnuft säger att man inte kan sitta och vänta på att "signaler" skall tala om vad som är rätt eller fel?

7 kommentarer:

Geoffrey Goines sa...

Angående miljödilemmat.
Svårt att se hur en linjär värld (den soci-ekonomiska) ska klara av att anpassa sig till en värld som reagerar icke-linjärt (naturen).

Kanske ligger lösningen i att finna ett värderingssystem som inte använder $$ som måttstock. Finns dem som förslår energi som viktning vid cost-benefit analyser. Kan funka(?)

Björn Nilsson sa...

Det finns tankar (som jag inte är så väl insatta i) om att räkna fram en "grön BNP", eller till och med att ersätta bruttonationalprodukten med ett nytt och bättre mått för hur samhället förbrukar resurser. Ett problem är dock att företag och organisationer bara räknar på sin egen snäva ekonomi, och då har man fortfarande det otrevliga att det som är bra för enskilda företag kan vara väldigt dåligt för samhället i stort. Är det bara en liten korvkiosk som räknar spelar det inte så stor roll, men när företag med omsättning i klass med hela stater går på tvärs mot det ekologiskt hållbara är det verkligen illa. Ett annat problem är exempelvis att vi i Sverige förbrukar en väldig massa resurser utomlands - hur räknar man det?

Eftersom ekonomin riskerar att bli gökungen i boet måste den helt enkelt kontrolleras för att inte ta knäck på naturen.

Geoffrey Goines sa...

Grön BNP handlar kort och gott att man för naturkapitalet in i ekvationen. En förslitning av detta kapital (särskilt om man satsar på icke-förnybar energi eller icke reversibla fördänringar av naturen/miljön) skulle således innebära en klart mindre tillvät. Kina t ex skulle inte ha så vakra tillväxtsiffror om mna räknar i grön BNP.

Ännu bättre vore om man räknar i grön BNI, dvs fokuserar på inkomsten, vilket skulle göra att man kan inkluderar företagens "snesteg" utomlands.

Geoffrey Goines sa...

hmmm, halva av mitt föregående inlägg föll bort.

Ville också påpeka att även mått i grön-BNP/BNI räknas fortfarande i monetära termer, vilket ju är en stor del i förklaringen att vi befinner oss i den miljökris vi gör på jorden idag. Vi behöver ett paradigmskifte, tänka på helt nytt sätt (vilket inte behöver tolkas att vi ska helt överge ekonomiska termer, snarare komplettera dem).

Björn Nilsson sa...

Det är knepigt att hitta ett mått som ser objektivt ut, som fungerar i de här sammanhangen och som täcker allt väsentligt. Om det finns något sådant borde någon smart person ha kommit på det. Ett problem är att mått i form av pengar dels är enkelt att hantera, dels är så inkört att det är svårt att komma undan. Men penningvärde har ju en tendens att förändras. Man kunde ju räkna med hur mycket energi som förbrukas, men kan man då lägga in viktningar i kalkylen så att det räknas som mer energiförbrukande att skjuta den sista noshörningen på Java än att odla ett ton potatis i Skåne?

Geoffrey Goines sa...

Jag har fått höra mkt gott om följande text: 1995: Termodynamik och Juridik, ett förslag till rättslig operationalisering av be­greppet hållbar utveckling utifrån naturvetenskaplig teori. I antologin "Bæredyg­tighed -en retsteoretisk begrebsanalyse, bidrag til en nordisk fors­keruddannelse" Red. Ellen Margrethe Basse sidorna 81-91. GadJura Forlag København, Juristfor­laget i Oslo, Nerenius & Santérus Förlag AB Stockholm 1995.

Har dock inte hunnit sätta mig och läsa den, så jag ska icke hållas ansvarig för dess innehåll...

Björn Nilsson sa...

Det var en imponerande vetenskaplig titel. Du kan väl läsa den och under straffrättsligt ansvar avge en rapport!