| Jobbig dj-l i ständig motvind! |
Att August var en jobbig dj-l som hade svårt att hålla sams med folk är känt och gärna trampade vänner och välgörare på tårna är känt. Här är ett dagbokscitat från 1908 som kanske förklarar något:
Vänner! De hörde till livets kompromisser! Man kan ju inte vara ensam! Då alla människor äga stridiga intressen, kan man ju inte vara vänner! får inte! Alltid skär det sig på något intresse. Nils Andersson var min trognaste, och jag hans. Kanske mest därför, att vi icke gingo samma bana!Jaja, livet är en kamp, de flesta är emot en och försöker bestjäla en på vad man gjort, vänner måste man se upp med ... Den kursiverade meningen är ett senare tillskott i Strindbergs text (han använde dagboken som arbetsmaterial och gick ibland tillbaka och gjorde tillägg). Nils Andersson var stadsnotarie i Lund och sysslade i övrigt med folkmusik, samt vän med Strindberg från 1890-talet. Därmed konkurrerade han väl inte så mycket med August, vilket densamme så småningom själv kom på och gjorde tillägget.
Föregående inlägg i denna serie hittar du här. Citatet kommer från Ockulta dagboken sid. 299, Samlade verk del 59:1
8 kommentarer:
Han sätter där fingeret på en viktig egenskap i det samhälle som vi skapat. Det som Marx även påpekade och förklarade. Ett antagonistiskt samhälle, det framgår i de fundamentala teorierna om ekonomi till exempel, där de rakt ut förklarar att det hela bygger på en motsättning. Det må vara så som Strindberg och Marx ser det hela, men systemet är skapat för en sorts konflikt som är linjär, en variabel, den tvingar ned konflikten i en dimension. Men varför måste varje fråga delas i två och om de tvingats in i antagoni av ett system, då har ingen rätt.
För att systemet är som det är behöver inte människor uppträda så, antagonin behöver inte vara linjär, endimensionell, det är den heller inte i verkligheten, det är därför som det blir lite svårt att förstå och förutse konflikterna.
Det är svårt att skilja på sak och person för många, ett problem som Strindberg uppvisade också, eller iaf hans omgivning. Det beror på att folk lägger stora känslomässiga investeringar i saker. När dessa känslomässiga investeringar i saker blir lika stora som den känslomässiga investeringen i sina medmänniskor, då är det något fel på folk!
Att "ett delar sig i två" bör väl betraktas som en grovsortering för att överhuvud taget få överblick över ett problem. Däremot kan den principen inte fungera om man gör mer detaljerade studier. Den grundläggande motsättningen under kapitalismen är den mellan arbete och kapital, men över den grunden svävar en massa andra motsättningar som ibland till och med kan dölja grunden. Strindberg var nog inte så bra på den sortens analyser, han drog en slutsats blixtsnabbt, hur illa genomtänkt den än var. Undrar om en Strindberg med medborgarlön hade varit lika ogin mot sina medmänniskor?
Jag inser att Strindberg inte gjorde den reflektionen, men han var fostrat i det samhälle vi alla är fostrade i, där konflikten är enkel och rak i en dimension.
Det här om att alla frågor delas i två är närmast en lag. Därför kan man se borgare ljuga om saker som är tämligen okontroversiella, de måste introducera lögnen för varje fråga måste delas i två.
När man är ensam kan man ofta förfalla i ett förakt för sin omgivning. Jag minns själv mina två år i USA, där jag blev tämligen isolerad och alienerad, man gick runt och såg på sina medmänniskor med vämjelse. Satte lurarna i örat och vred upp volymen på spårvagnen för att slippa höra medmänniskornas prat. Fast det tog en ändring på den punkten när jag körde Ayn Rand i lurarna, då kom vämjelsen ur lurarna och de omedvetna massorna runt en framstod positivt.
Kan det varit så att Strindberg kände sig ensam, iaf på ett intellektuellt plan. Därför betedde sig som den ensamma människa.
Jag tror att Augusts problem var att han så att säga föll mellan historiens stolar. I ett övergångsskede från jordbruks/hantverks- till industrisamhälle var han i vissa avseenden modernist medan han i alltför hög grad i andra avseenden hängde kvar i det gamla. Exempelvis i ett sätt att praktiskt hantera kemi som redan var urmodigt (samtidigt som han var nyheter på spåren, som att grundämnen kan omvandlas och därmed inte är grundämnen). Hade August varit säg fyrtio år äldre hade han kunnat bli en framstående forskare. Hade han varit fyrtio år yngre hade han nog begripit att man i alla fall inte sitter hemma i köket och bedriver avancerade kemiska experiment, utan till det behövs rediga labb!
I ett tidigare inlägg tog jag hans funderingar om kornknarren som exempel på att man kan bygga ett logiskt resonemang även om utgångspunkten är åt h-e fel. http://bjornbrum.blogspot.se/2012/05/august-och-teorier-som-knarrar.html Eftersom August jobbade för fort och slarvigt hamnade han lätt i den typen av fel. När han dessutom rörde ihop det med sina rätt röriga personliga religiösa uppfattningar blev det knappast bättre.
Hans människosyn var virrig som allt det andra. Ibland folkets man, ibland aristokratisk och förnäm, men lite mer på den folkliga och demokratiska sidan i alla fall. Och ibland kan man misstänka att han bedrev sitt liv som ett slags litterärt experiment för att samla uppslag. Omgivningen tyckte väl inte alltid att det var så kul!
Nu tror jag inte att August blev arg på folk för att han uppfattade dem som konkurrenter. Jag har uppfattat det så att han var arbetsnarkoman som inte bara till 120% gick upp i sitt arbete utan också krävde att andra till 120% skulle gå upp i hans arbete. Och det stod ingen ut med i längden.
Med tanke på den omsättning av hembiträden (pigor) han hade ett tag i Stockholm verkar han ha varit en kitslig typ vad det gällde mat och annat (eller anställde konsekvent fel människor).
En del av hans naturvetenskapliga ideer var nog tillräckligt egna för att göra hela kompanier av naturvetenskapare trötta. Enstaka smarta uppslag ingeggade i de mest befängda påståenden!
En paranoid personlighet, eventuellt i kombination med drag av blyg narcissism underättar inte heller vänskap. Jag tror inte samhället, inkomst eller yrkesval gör någon större skillnad i ett fall som August.
Ibland trodde han ju själv att han var galen. Det verkar lite misstänkt.
Skicka en kommentar