Just i skrivande stund låter det nästan som regn utanför fönstret, men snön lär nog ligga kvar ett tag till i Stockholm. Man kan ta snöröjningsproblemen som exempel på vad som kan göras med en smidig politik. Som bekant dundrar större och mindre traktorer fram längs gatorna och kastar upp snövallar. Övergångsställen och busshållplatser kan bli svåra att forcera, inte bara för människor med barnvagnar eller rollatorer, utan de flesta fotgängare och för varutransporter, sophämtning och annat.
Vad göra? Det skulle behövas en kår av röjare som mest flyttar sig till fots och vars uppgift är att skotta genomgångar i vallarna på besvärliga ställen, bekämpa farlig is och göra det mindre riskabelt att gå på gatorna. Jag har bara varit sporadiskt i förorterna, men där verkar det vara ännu värre än i centrala Stockholm vad det gäller snösvängen. Människor som har svårt att röra sig riskerar att isoleras i sina hem, och det är inte bra.
Frågan som den moderne penningteoretikern omedelbart ställer sig är: här har vi ett problem, men finns resurser att angripa det? (Definitionsmässigt struntar teoretikern i pengar eftersom de så att säga fixar sig själv bara någon med behörighet ger order om att skapa ett konto.) Det finns arbetslösa som kan tänkas ta den här typen av arbete, de behöver inte så mycket utrustning och den torde vara lätt att få fram (spadar, kanske spett eller hackor, sand, några fordon) och därmed skulle det hela inte vara ett ekonomiskt problem utan en fråga om att organisera arbetet på ett sätt som är lämpligast för att underlätta för stadens innevånare att ta sig fram utan att fastna i snöhögar! Löne- och materialkostnader debiteras röjningskontot (och senare blir det en fråga om Stockholms kommun skall få det här gratis eller beordras att betala in en summa någonstans).
Med risk för att upprepa mig: först tittar vi på behov och resurser, sedan blir det en fråga om hur ekonomin bakom det hela skall fixas.
7 kommentarer:
Kan nog ordnas. Rejäla hjullastare (typ Volvo L90) utrustade med klaffskopor som skottar brett och smala Wille-hjullastare som tar de smalare gatorna så är det värsta borta snabbt. Utöver det så finns ännu mindre maskiner (gräsklippningsmaskiner) att använda(utrusta) till snöröjning.
Men samtidigt så måste ju folk också lära sig att "sopa sin egen trapp" så att alltihop fungerar.
PS.
Det finns säkert stora och fina maskiner i Stockholm men de har inte rätt utrustning (eller rutiner) för att hantera stora snömängder.
Många av de här jobben är finlir som görs bäst av kombinationen "gubbe med spade".
Det lär ha varit bättre förr med renhållningen när fastighetsägarna även var ansvariga för trottoaren utanför huset.
Hej Björn, fanns inte här i Sverige förr också lagar som föreskrev att HUSÄGARNA är ansvarig att röja framför sina hus (det fanns i alla fall i Tyskland). Då vore vunnit mycket. Sen att röja bland övergångarna som du har föreslagit vore verkligen ett litet problem. Att anställa lite extra personal som kör runt.
Hälsningar
Einar
Ja, det stämmer, min mor (född 1912) har berättat om det och hon ansåg att det var bättre renhållning i Stockholm när varje hus var ansvarigt för hur det såg ut på trottoaren utanför. Det blev sämre när kommunen tog över. Idag ser man ibland folk som spolar av trottoaren, jag antar att det är invandrade butiksägare som vill hålla snyggt utanför sin affär.
Å andra sidan kan det drivas för långt, som i Spanien. Där är fastighetsägaren skyldig att ansvara för hela gatan utanför, oavsett vad som ska göras. Det kan bli dyrt.
Ja, det måste ju finnas rimlighetsbedömningar. Men med MMT-konto kan man komma långt även där.
Såvitt jag vet så är väl fastighetsägaren fortfarande ansvarig för trottoaren utanför fastigheten. Problemet för kommunerna är ju att de inte kan kräva att fastighetsägaren röjer bort snön från trottoaren eftersom det är de själva(kommunerna)som plogat dit den mesta snön.
Så är det här i alla fall.
Skicka en kommentar