Någon gång tidigt sjuttiotal var jag på Konserthuset i Stockholm. Tror förbandet var Made in Sweden med Jojje Wadenius som frontman och gitarrist. Huvudattraktion var i alla fall Led Zeppelin. De dånade loss så det susade i öronen ett par dagar.
Idag har vi eländet med överåriga rockare från den tiden som vägrar att lägga av. Det ligger en massa pengar i att släpa sig runt på världens scener och spela de gamla låtarna för en publik som är lika mossig som lirarna på scenen. Fast man kan ju tycka att Stones kunde lägga av men ändå ha tillräckligt med kulor kvar för att betala mat och elräkning.
Men det finns undantag. Läste på BBC:s hemsida att Robert Plant från sagda Led Zeppelin vägrar att återförena bandet och dra ut på vägarna igen. Han vill göra nya grejor. Och det låter ju vettigt.
En infödd Söderbo vid namn Björn sitter i sitt Stockholms-ide och brummar och tänker om politik och samhälle, konst och litteratur, vetenskap, natur och filosofi. Och lite annat också, när andan faller på.
2 kommentarer:
Men herregud, det är ju det enda de kan?
På sätt och vis är det rätt trevligt med pangschisar som fortsätter knega på halvtid för att inte rosta ihop. Det kanske skulle vara ännu trevligare om de inte var såna fackidioter att det bara var en sak de kunde - men sådan är kapitalismen. Människor förkrymps till bara en enda egenskap.
De kunde ju sitta i sina franska slott och pimpla årgångsvin och gå ut och klippa gräsmattan ibland?
Skicka en kommentar