Nå, därmed har jag erkänt ett fel. Jag minns ett Förstamajmöte med tal av Jan Myrdal på Gärdet i mitten av sjuttiotalet. Samma år som den stora skogsarbetarstrejken, när nu det var. Myrdal orsakade ett förvånat sus i massan när han talade om rätt och fel och erkände att han själv kunde ha fel ibland.
Och därmed kan vi knyta ihop det här inlägget genom att hänvisa till Myrdals 'skriftställning' i FIB/K som ramlade in i brevlådan idag. Där utdelar han - utan att nämna målet, men nog stämmer det på sådana som Kildén & Co. - följande dagsedel:
Men att sådana som betraktas och betraktar sig som anti-imperialistisk vänster nu går samman med det wahabitiska Saudi Arabien för väpnad kamp mot det sekulära Syrien utan att inse vilka storekonomiska och maktpolitiska intressen de i detta tjänar är allvarligt. Men inte nytt. För hundra, hundrafemtio år sedan lät många på vår kant förleda sig att stödja Tsarryssland för det dess diplomater då kallade "de små folkens frihet".Eftersom Myrdal skriver "utan att inse" kanske han inte heller anser att de trotskistiska propagandisterna är betalda? Har någon hört något om trotskisternas 'Leon Trotskij-brigad' i Syrien förresten?
6 kommentarer:
1975, det minns vi väl alla!
Jodå, alla utom jag, tänkte att det kanske kunde vara 76 också, så jag höll tidpunkten öppen!. Bra med läsare som har koll.
Även på 30-talet beskylldes trotskister för att vara "betalda", i det fallet var det dock sovjetiska stalinister som stod för beskyllningarna.
Vilket fick George Orwell att sarkastiskt påpeka att de i så fall emellanåt borde ha haft lite pengar.
Här som oftast gäller nog Hanlons rakkniv: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hanlons_rakkniv
En alternativ förklaring kan vara att de var/är lika slarviga med pengar som politik, och omedelbart slösar bort stålarna. Ett annat alternativ är att bidragen går till ett mindre skikt som sedan vid lämpligt tillfälle gör avbön och inleder en borgerlig välbetald karriär i stället. Det senare kan man ju tänka sig i samband med anglosaxiska trotskister där några stycken fortsatt sina karriärer inom det borgerliga lägret.
Avhopp till maktetablissemanget sker oupphörligen från alla revolutionära sekter. Det är jobbigt att vara revolutionär, det är enklare att ta ett jobb inom apparaten.
Stenbeck samlade på sådana människor. Undrar hur de ser ut längst inne i sina korrupta själar idag?
Skicka en kommentar