Ett diskret prasslande i brevlådan igår visade sig komma från ett socialdemokratiskt flygblad inför kyrkovalet i september. Se ovan: Observera att man redan från början inte vill övertyga om någonting, utan helt enkelt utgår från att "dina värderingar" inte innefattar stötande åsikter om kvinnopräster, framsteg och personer från utrikes ort. Vad kommer en rasiststackare eller en nattsvart gammal-lutheran att känna inför denna kollektivanslutning till Partiets åsikter? Fast egentligen är det sverigedemokrater och liknande grupper, samt några som kallas "Frimodig kyrka", som man vill mota i grind. Det behövs ju inte många röster för att få plats i den lokala styrelsen. Fast jag begriper inte vad man skall göra där om man inte är personligt kyrkligt intresserad. Arvodena kan väl inte vara så enorma?
Eftersom jag inte är så insatt i kyrklig politik (vem är det i dessa dagar?) vet jag bara att Ölandsprästen Dag Sandahl verkar vara en av de mest framträdande i Frimodig kyrka. Har läst hans blogg ett tag och bland annat förundrats över kommentarsfältet där en del framträder med åsikten att det skulle finnas någon "ren" religion. Här och här är ett par inlägg som handlar om just S-partiet i kyrkan. Men i stort tycker jag mycket av debatten känns ointressant.
Nu var det inte mycket - eller ärligt talat: inget alls - om djupare religiösa tankar i den socialdemokratiska valplattformen. Att man vill rusta upp Högalidsparken och ha fler odlingslotter där är väl ok, men det finns en punkt som säger" Slå larm när kommun, landsting och stat inte tar sitt ansvar för välfärden!" Är inte detta en uppgift snarare för S-partiet i relevanta politiska församlingar? Visserligen kan man ta fram yttranden av Jesus som säger att man skall ta hand om medmänniskor i svårigheter, men det är ju det som det här valmaniftet inte gör. Ur kyrklig synpunkt borde väl all sorts agitation hängas upp på och motiveras efter samfundets lärosatser, inte någon sorts allmänpolitisk syn? - Men det är klart, för dagens profillösa S-politiker är väl varken Jesus, Marx eller Branting några auktoriteter som man tar hänsyn till.
S i Högalids församling vill också ha "stöd och vidareutveckla församlingens HBT-medvetna profil". Det kan man få fan för. För rätt vad det är kanske någon uppjagad människa stormar in och skriker "jaja, HBT kan ni hålla på med, men hur är det med Q! Diskriminerar ni alla som är Q!" Och det är ju tråkigt för en valplattform som vill alla väl (utom "rasister, kvinnoprästmotståndare och reaktionära bakåtsträvare").
Undrar vad de tycker om reaktionära framåtsträvare?
9 kommentarer:
Jag ser fram emot att SD tar över kyrkofullmäktige helt. Det är problematiskt att det ger klirr i kassan för SD och ger dem kontroll över kyrkans enorma egendomar, men utöver det ser jag bara fördelar.
En allians mellan SD och kyrkan skulle käna till att gräva bägges grav. Det skulle slå två flugor i en smäll. En kyrka som blir rasistisk och ett parti som får skulden för att förstöra den fina svenska kyrkan. Då kan det hända grejer.
Märklig ståndpunkt, Martin. Det var ju kyrkan som drev den framgångsrika kampanjen för att utvisningshotade barn skulle få stanna kvar för några år sen. Med SD i kyrkan skulle ju sådant bli omöjligt.
För mig tycks din ståndpunkt vara nära besläktad med exvis Sendero Luminosos ståndpunkt att ju värre desto bättre, för då kommer folk automatiskt att ansluta sig till Vårt Parti. Men någon sån automatik finns förstås inte. Troligare är att inget annat skulle hända än att det blev just värre.
Jan,
jo det är en fågel fenix ståndpunkt. Det är samma ståndpunkt som terroristen antar, det är anarkisten. Det är den maktlöses ståndpunkt. Som omedlem i svenska kyrkan har jag inget inflytande över utvecklingen. Då hamnar lätt i den maktlöses läger, i terroristen/anarkistens taktik.
Några ljusglimtar får mig inte att glömma kyrkans mer reaktionära saker under årens lopp.
Jag fruktar inte SD så mycket och inte kyrkan heller. Monokultursträvan är redan dörr, det är att försöka stoppa tillbaka skiten in i hästen, det är omöjligt. Bägge företeelserna är bara zombies.
Jag är inte heller medlem i svenska kyrkan, men å andra sidan är jag inte medlem i så många andra organisationer också så det bekommer mig inte särskilt.
Kyrkan är en ganska oförarglig organisation numera, tycker jag, inte stort värre än t.ex. Svenska Biodlares Riksförbund eller Filatelistföreningen. Jag önskar inte dom något ont heller.
För hundra år sen var kyrkan en rätt sinister organisation som exempelvis hetsade mot fackföreningar, men det var då det, och dom som drev den linjen är döda. Egentligen ska man väl glädjas åt det som går åt rätt håll.
Vem vet vad biodlarna och frimärkssamlarna har för sig när ingen ser ...!
Jan,
alltså jag har inget problem med den kulturella kristendomen. Klart folk skall få gå och träffa polarna en gång i veckan och ägna sig åt lite roliga ritualer. Så långt inga problem alls.
Det problem jag har med kyrkan är dess materiella makt, som en av de största markägarna i Sverige, som en stor aktieägare så är det en farlig organisation. För att den är så slö och oengagerad att den lätt kan bli offer för entrister, så är dess egendomar ett hot.
Drygt en generation är vi från organiserat religiöst förtryck i detta landet. Trots den korta tidsrymden är jag inte rädd för det. Men mormor har berättat för mig hur prästen ville hon skulle kyrktagas, jag har hört hur kyrkan fortfarande gjorde anspråk på social makt på landsbygden i Sverige en bra bit in på 1900-talet. Kanske är det sådana som KG Hammar som är undantaget?
Egentligen är mina uttalande grundade i ett genuint ointresse. Jag bryr mig inte, jag har inget inflytande, vad jag säger är därför utan mening. Det är som den som inte bryr sig om mellanöstern, som säger asfaltera över hela skiten. Hat inte alls satt mig in i det hela och funderat på en plan på hur kyrkan skall ombildas från en institution till en rörelse för sina medlemmar igen.
Det finns farligare organisationer att bekymra sig om, typ Vattenfall, eller Skanska, eller SCB, Industrivärden. Där är det inte bara hypotetiska entrister som ställer till ohägn utan de egna direktörerna.
Förlåt, SCA menade jag förstås - B är väl bara B-laget...
Annars har jag nu i flera år förundrats över påhoppen på den tämligen harmlösa kristendomen (uppdelad på oräkneliga sekter som den är) när den värsta religionen, i termer av att den orsakar flest offer, är tron på den osynliga handen.
Jan,
jo, jag jobbar på att inte ha en så dogmatisk hållning emot religionen, en gammal skada sedan tonåren i Jönköping. Jag brukar säga att vi lever i fundamentalismens yttersta dagar, religionen är inget hot, utom att de i sin kamp för relevans orsakar en massa oreda med sina oheliga allianser för att återfå forns stora dagar. Men religionen är bruten och svenska kyrkan är som du säger ganska harmlös och domesticerad.
Skicka en kommentar