måndag 3 mars 2014

Vad vet man om framtiden egentligen?

DN publicerar ett debattinlägg om 'Sakernas internet'. Det gäller att hänga med tycker författarna, för nu rusar tåget med ny fantastisk teknik iväg, möjligheterna är enorma och konkurrensens vassa armbågar måste vässas! (Riktigt så uttrycker de sig inte, men det verkar åt det hållet i alla fall.) Nåväl, alla möjliga tekniska prylar kopplas upp och kopplas samman via finurlig elektronik, med eller utan människor inblandade, och då får vi ett internet för 'sakerna'. (Har för mig att sådana idéer var i svang redan på nittiotalet när nätet knappt kommit igång, med tänkande kylskåp och liknande - då blev det ingen hit men man kanske var för tidigt ute?) (Och här en intressant bloggpost som kommenterar debattinlägget.)

Redan i dag har vi kopplat upp många miljarder enheter. Alla våra mobiler är uppkopplade. Snart kommer våra bilar att vara uppkopplade. Elmätarna i våra hus är uppkopplade. Alla våra spelkonsoler är uppkopplade. Alla enheter i en fabrik, inklusive verktyg, kommer att vara uppkopplade så att vi alltid vet var och i vilket tillstånd saker befinner sig. Posten följer alla paket genom transportsystemet. Sensorer läser av vattenkvaliteten på våra badplatser. Alla parkeringsplatser i en stad är uppkopplade. Bullernivån på de stora gatorna i Stockholm mäts. Vi vet till och med hur mycket choklad, läsk och chips som finns i automaten på pendeltågs­stationen och kan fylla på när det behövs.
Kan det tänkas att människor med medicinska problem kommer att bära en elektronisk manick (kanske liknande ett armbandsur) som dessutom skickar ut en blockeringssignal ifall de försöker köpa hälsofarliga produkter ur den där automaten? Uppkopplingen gäller ju även mätning av medicinska data, vilket kan vara intressant exempelvis för folk diabetes. Annars är ju det där med uppkopplade fabriksenheter intressant när man diskuterar planekonomi och översikt över vad som produceras hur och när och i vilka kvantiteter. Det blir CAD/CAM drivet till max. (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing).

För några dagar sedan fick jag syn på en annan artikel som också behandlade framtiden. Hade man satt normalsvensk kvällstidningsrubrik på den kunde det ha varit i stil med 'Svenske Nick varnar för mänsklighetens undergång'. Där är tonen alltså mindre positiv än i den först nämnda artikeln. Det finns rejäla hot,en del av dem är inbyggda i nya tekniker som används mer och mer.- 'Svenske Nick' heter för övrigt Bostrom (Boström) och är direktör för Future of Humanity Institute i Oxford.

Vad Nick B. och forskarna i Oxford är oroliga för är att ny teknologi blir 'som ett dödligt vapen i händerna på ett barn'. Av intresse för just den här bloggposten är varningarna för oavsedda följder av alltmer utvecklad maskinintelligens. Hur kommer 'artificiell intelligens' att samverka med yttervärlden? Kommer den att fatta om den uppträder skadligt? Det får man väga mot att denna konstgjorda intelligens blir (eller kanske i viss mån redan är) ett kraftfullt redskap inom industri, medicin, jordbruk eller hantering av ekonomin.

I debattartikeln i DN ser man problem men inriktar sig på möjligheterna. Hos oxfordgänget är det andra sidan som dominerar. Vem har rätt, vem har den bästa kristallkulan? - Eller om man nöjer sig med att i Keynes' anda säga att det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel (var det inte så han uttryckte sig?). En som kanske får 'ungefär rätt' är Marshall McLuhan som skrev om elektronikens inverkan på människan redan i början av sextiotalet, när datamaskinerna ännu var stora som hus. Han förutsåg att när människorna alltmer knyts samman i globala elektroniska nätverk betyder det att delar av vårt centrala nervsystem kommer att hamna utanför oss själva. Det kan bli en mycket krisartad upplevelse för individer och samhällen. Kanske vi ser det redan idag om vi betraktar världen? Alla som går omkring med en liten låda i handflatan och tittar på den stup i kvarten ...?

Och bakom McLuhan finns ju Marx som pekade på hur människorna skapar sitt liv på olika tekniska nivåer, och hur det skapandet slår igenom hur hela samhällsstrukturen ser ut. Gubbarna hade 'ungefär rätt', men hur framtiden verkligen kommer att se ut ... tja, vi får väl vänta och se. Tekniskt paradis, totalkrasch, eller något annat?



7 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Internet-teknikoptimismen förutsätter att internet fortsatt kommer att vara någorlunda fritt att exploatera. Men det finns orosmoln gällande det.

http://www.washingtonpost.com/blogs/the-switch/wp/2014/02/23/comcasts-deal-with-netflix-makes-network-neutrality-obsolete/

Jan Wiklund sa...

Risken med att gå på autopilot är ju att något skiter sig och så får det enorma följder.

Redan nu har vi ju lite till mans erfarenheter av havererade datorsystem och datorsystem som har någon liten bugg som ställer till stora saker. Bra då när dom är små och inte sitter ihop för mycket med varandra.

Det är förvisso inte bara datorer som kan jävlas, det kan alla system. Första världskriget bröt ju t.ex. ut för att varken Tyskland eller Ryssland hade någon broms på sina färdiggjorda mobiliseringsplaner, och alltså inte fick stopp på soldaterna när man väl hade skickat ut dom.

Björn Nilsson sa...

Att nätet kontrolleras av vinstdrivna företag är ett aber, kanske jakten på vinst kan trycka undan intressanta och nyttiga men inte så lönsamma tillämpningar?

Jan, jag minns när någon på dataavdelningen ändrade en liten obetydlig grej i ett program, gick på semester, varpå hela det interna systemet för beställningar (som låg i ett annat program, men hade en länk till stället där man ändrade) klappade samman. Folk var upprörda i många länder innan det fixades till! Sådant kan hända om man inte vet att en ändring i en databas X kan orsaka följdverkningar i Y eller Z, eller någon annan stans!

Jan Wiklund sa...

Risken uppstår när man styr på autopilot och slutar tänka.

Även kapitalismen och staten är ju rutiner, dvs autopiloter, när man tänker efter. Den ena går efter profit, den andra går efter regler, rutiner och hierarkier, även om de så går över lik.

Säkert enkelt och behändigt, men resultaten kan bli förskräckliga.

martin sa...

Lita på hackern, lita på maskinintelligensen som finns i Lean Six Sigma och andra principer för systematisk förbättring enligt principen med "Ständiga förbättringar". Som vår lärare sa när vi ifrågasatte den mekaniska undervisningen och de kontinuerliga mätningarna som skapade aversion och stress hos barnet, "Lita på processen". Maskinen som skapas har en skenbar sårbarhet, en sårbarhet som ofta byggs in, men då den också av flitiga ungdomar/hackers som är nyfikna utsätts av försök till störningar och manipulation, så kommer man med det system som byggdes i datorvärlden, där man jobbade med att ständigt och kollektivt åtgärda och avslöja problem i maskinen, där man arbetade med att hela tiden skapa en bättre maskin. När jag var ung på 90-talet var det relativt lätt att hacka sig in lite var stans, att störa ut tjänster krävde inte mycket arbete eller kompetens alls. Jag satt i Luleå och hackade mig in i ett universitet i Italien för att sätta upp en piratkopieringssite på deras datorer, mitt under näsan på dem. När Aftonbladet började med internet, så använde de en linuxversion med kända inbyggda fel och det utnyttjade vi för att jävlas med Aftonbladet i några veckor en sommar, tills vi tröttnade, sedan dess har Aftonbladet blivit betydligt robustare.

Visst kan man filosofera om att det är kommunikationen och mjukvaran som är sårbar. Men den ökade sårbarheten kommer att vara ofta rent fysisk, kommer att ha att göra med infrastrukturen mer än hos programvaran. Elförsörjning blir viktigare och viktigare för samhällsfunktionen. Visst kommer det att vara stora problem med både mjukvara och hårdvara under resans gång, virus och maskar som angriper systemet kommer att hitta och utnyttja svagheter. Men motmedlen utvecklas i samma takt som angreppen, motmedlen är i flera olika nivåer, det handlar om att ta bort svagheten, men också att begränsa konsekvenserna av liknande attacker och att främja upptäckt av attacker.

Staterna och de stora kommersiella aktörerna önskar att stövla på i samma riktning som de alltid gjort, de ser internet som en apparat för ökad centralisering, centralisering ökar ju den institutionella makten och man kan bygga dammar och skörda fördelar av centraliserad kontroll. Men internet har i grunden även den motsatta strömningen, maskinen kan medge en decentralisering som saknar motstycke i någon annan teknik. När de kontroll och ständigförbättrings principer som nu används för centralisering och samlande av makt, vänds på huvudet för decentralisering och demokratisering, då är internet och tekniken en möjliggörare som vi aldrig sett tidigare.

Kampen om internet rasar för fullt och det ser ut som om fascisterna segrar, de centraliserade krafterna som söker inte bara kontrollera internets innehåll utan även alla fysiska accesspunkter för internet. Skulle de segra så skulle deras förlust stå för dörren. I en värld där varje människa har hårdvaran som är nödvändig för att skapa ett internet, där hårdvaran och mjukvaran för att bygga ett nytt nät är så billig att till och med en arbetare har råd med sin bit av internet, där förlorar centraliseringsivrarna i samma stund som de lyckas.

-Slut del 1, forts följande inlägg-

martin sa...

-Forts från föregående inlägg-

När det gäller möjligheterna för en ny ekonomi så har vi inte sett något så kraftfullt som internet tidigare. Valutan kan avskaffas som företeelse. I småskolan fick man veta vad valuta var och varför vi hade pengar. Läraren brukade tala om pengar som en möjliggörare, att man slapp släpa runt med en massa varor för byteshandel, man behövde inte ha den fysiska varan vid tidpunkten för bytet osv. Men i grunden är ju pengar bara ett medel att kommunicera en vilja, en önskan om att ha något. I ett kreditbaserat valutasystem så har man heller inte varan eller tjänsten man vill byta mot en annan vara eller tjänst då bytet sker, där är bara pengar en kommunikation om hur mycket man önskar arbeta eller producera i framtiden för en viss vara eller tjänst. En kreditvaluta är frikopplad från värde och är bara en kommunikation om önskan och förväntningar. Kommunicera det är internet extremt bra på, därför kan vi ersätta valutan med kommunikation, ett globalt nätverk maskiner som blixtsnabbt kopplar ihop önskan med tillgång och behov med produktion. Det vi i det systemet skulle kalla pengar existerar endast i matematiska algoritmer i maskinen och det enda människan i grunden upplever som valuta är deras arbete och de produkter/tjänster de skapar. Ekonomi blir konkretiserad för människan och alla ekonomiska teorier vi har skapat fram tills dags dato är utdaterade och förlegade. Där avcentraliseras hela ekonomin och att skapa en vara, eller utföra en tjänst är i sig att skapa det utrymme i ekonomin som behövs för att betala den.

Där har vi en ekonomi i vilken behoven skapas enligt resursplanering. En värld där önskemål och produktion/tjänster skapar sin egen ekonomi, för alla önskemål och producenter/tjänstetillhandahållande. Där ekonomin ökar genom ökat deltagande snarare än genom ökat exploaterande av naturresurser.

Men för att kunna realisera all denna potential i ett globalt kommunikationsnätverk så måste vi skapa en ny tekno-vänster, en vänster som slåss för en modernisering av samhället, likt vänster slogs för en modernisering av samhället i industrialismens gryning, så måste vänstern än en gång stå för ett modernt samhälle som skiljer sig från det existerande på kvalitativ grund, det är inte bara ständiga förbättringar på dagens samhälle som skapar det moderna samhället, det är ett skifte i paradigm. Men vänstern är inte mer efterblivna än andra rörelser på den punkten, det finns ingen som vill använda teknologins möjligheter att skapa ett nytt samhälle, det finns idag ingen som har en vision för hur det skall se ut, ingen som har en plan för hur det skall åstadkommas. Piratpartiet är i grunden ett konservativt parti för nördar som var med i internets gryning och som vill bevara internet som det var när vi bara var ett ganska litet gäng anarkister som gjorde vafan vi ville i en virituell värld. PP är därmed inte heller vägen fram.

Vägen fram är ortogonal emot allt vi idag känner till.

martin sa...

Utöver internet så finns även andra innovationer som i sig själva innehåller revolutionärt sprängstoff. Teknologi som ställer gamla tankar om produktion på huvudet. Tänk på 3d-skrivaren och den utvecklingspotential som finns där. Vi kan till exempel tänka oss en framtid med produktions-allmänningar, då kostnaden för att producera små serier eller en enda sak inte skiljer sig nämnvärt från kostnaden att producera enorma serier, då kan den vanlige människan få tillgång till produktionsmedel, med internet kan hen få tillgång till en global marknad osv.

I den ekonomin kommer vissa saker givetvis att behöva vara planerade, naturresursutvinning och fördelning är en sådan sak. Det finns väl i vår samtid inget tydligare exempel att hålla upp än Ukraina för en rationell resurshantering.