Inga byggnadsarbetare?

I senaste numret av Forskning & Framsteg (nr 3/2016) finns en artikel om hur hela hus kan byggas med 3D-teknik. "En byggarbetsplats utan byggarbetare" står det som rubrik för en bild där processen beskrivs. Fast helt tomt verkar det inte vara: själva grunden måste gjutas på gammalt vanligt sätt, dessutom måste montering av rör, kablar, tak etc. göras av vanliga knegare. Jag antar att snickare, golvläggare och andra också kan behövas för att få det hela klart.

Tekniken är under utveckling, men vill man ha byggarbetsplatser där det inte springer omkring så mycket folk verkar det hela lovande. Vad som inte framgår av artikeln är hur stor arbetsstyrka det verkligen behövs för att tillverka hus med 3D-skrivare. Det kommer att krävas människor som konstruerar och tillverkar skrivarna, det krävs människor för att ta fram och transportera råmaterialet. Som redan framgått behövs till det ännu en del vanligt manuellt jobb för grundgjutning och installationer, och jag antar att det måste stå några knegare i gula skyddsvästar på byggplatsen för att se att skrivaren gör det den skall göra. Så det är några processer som löper parallellt: det krävs färre människor på bygget, men en del av arbetet flyttas åt annat håll. Och så försvinner vissa arbeten definitivt.

Man kanske kan se det som att hela byggtekniken gör en cirkelrörelse. I begynnelsen skedde det mesta just där huset skulle byggas. Sedan kom modern teknik där byggelement gjordes på fabrik och kördes ut till byggena. Med 3D-tekniken sker en rörelse tillbaka till ursprunget: visserligen kan skrivaren göra standardiserade element, men det sker på plats. Och det verkar som tekniken också tillåter modifieringar, så att det ena elementet inte behöver se ut som det andra. Därmed kan man komma närmare det gamla hantverksmässiga byggandet, fast hantverkaren nu är en programmeringskunnig person utrustad med en datorstyrd skrivare.

En bild från Stockholmskällan. 1952 höll den här mannen på att mura i ett småhusområde.

Om vi funderar vidare på det där med transporter: det blir själva skrivaren, plus råmaterial som står för den stora mängden material till arbetsplatsen. Man får väl tänka sig att det oftast är en lastbil. Men hur blir det med framtida förarlösa fordon? Kanske tusentals chaufförsarbeten försvinner inom något årtionde? - Och vilket behov kommer det att finnas av arkitekter om det blir lättare även för privatpersoner med lite datorvana att snyta fram en egen ritning på det nya fina huset och sedan lägga en beställning hos en 3D-byggfirma?

Om vi tittar på fabriken där skrivaren görs, kommer det möjligen en framtid där skrivarna är så läraktiga att de kan bygga nya skrivare själva, och därmed minska behovet av mänskligt ingripande? En annan fråga är om råmaterialet: om man som en del vill göra tänker använda skogsavfall kanske det kan bli gräl med andra som också vill använda resterna efter skogsavverkningar?

En alternativ term för 3D är "additiv tillverkning" ser jag. Har för mig att det kallades något annat på svenska tidigare. Ser nu att F&F-artikeln finns på nätet. Bilden nedan kommer därifrån. Skrivaren åker fram på räls och bygger väggarna lager för lager.

Notera på bilden att skrivaren tar fram ett hus med rätt många rundade hörn. Och detta fixat utan ett gäng pilsnerdrickande murare!

Detta är för övrigt inlägg 4444 på denna blogg. Kan någon siffermystik skönjas i detta?

Fyra tunnlann ... men nu maskinellt?

En lämplig illustration till texten nedan kan ju vara Peps Perssons 'bedevise' som finns på Spotify. Den handlar om att det minsann inte är så lätt att skörda sockerbetor för hand ...

Skulle 'mer folk i jordbruket' vara en lösning på problemet med brist på arbete? Man kan ju tänka sig att en massa människor lika gärna skulle kunna arbeta i 'modernäringen' som att vara arbetslösa eller undersysselsatta. En debattartikel i Ny Teknik stör dock den bilden. (Obs, debattartikel alltså, partsinlaga - men med intressanta synpunkter.) Jag saxar några meningar som just handlar om arbete, om hur mänskligt arbete kan ersättas med maskiner:

I Danmark testas robotar som rensar ogräs mellan sådda rader med en precision på 2,5 centimeter.  ...
Även Sverige ligger långt fram. Smartplanes förarlösa flygplan kan kartlägga klorofyllhalt. Medins Maskin och Gårdshjälp har en helikopter som dokumenterar dränering. ... Gothia Redskaps maskin kan rensa ogräs genom sidkorrigering utifrån kameror som ser de gröna plantorna.

Redan i början av 1900-talet var det upprörda känslor med rasistiska övertoner när storbönderna tog in utländska arbetare (från Galizien i nuvarande Polen/Ukraina) för att arbeta på fälten i Sydsverige. Delar av arbetarrörelsen ville ha bort utlänningarna, andra ville ha samarbete mot den gemensamme motståndaren. Hur det har låtit på senare år vet vi. Ibland hittar man en bonndj-l som gömmer några polacker i en lada. Samtidigt verkar svenskens ambition att förstöra ryggen genom att streta på åkrar och i trädgårdsland inte vara över sig.

Är lösningen att de gamla manuella jobben av typen handrensning och handplockning mekaniseras? Kan små robot-lantarbetare kan göra att även mindre områden kan bli lönsamma att utnyttja, att man kan få 'mosaiklandskap' där skogar, ängar, åkrar, våtmarker, betesmarker, bostäder etc. kan vara mer hoprörda med varandra än vad som är möjligt med storskalig maskindrift? (Kan man göra små robotdammsugare som sköter sig själv och eventuellt kan rymma kanske det går att göra små maskiner för jordberedning, sådd och skörd som också kan sköta sig helt själva och vara förbunda till yttervärlden genom 'sakernas internet'.) - Jag har en känsla av att det kan fungera, men inte enligt kapitalistiska värderingar. Men vill man ha en levande landsbygd, bättre krisberedskap och mindre tryck mot storstadsområdena, kan det här vara något att fundera på. Folk behöver inte slita ut sig på att rensa ogräs - annat än kanske i det egna trädgårdslandet. De kan sätta sig med termos och smörgås vid åkerkanten och koppla av medan flitiga maskiner kilar runt och gör jobbet.

Vad vet man om framtiden egentligen?

DN publicerar ett debattinlägg om 'Sakernas internet'. Det gäller att hänga med tycker författarna, för nu rusar tåget med ny fantastisk teknik iväg, möjligheterna är enorma och konkurrensens vassa armbågar måste vässas! (Riktigt så uttrycker de sig inte, men det verkar åt det hållet i alla fall.) Nåväl, alla möjliga tekniska prylar kopplas upp och kopplas samman via finurlig elektronik, med eller utan människor inblandade, och då får vi ett internet för 'sakerna'. (Har för mig att sådana idéer var i svang redan på nittiotalet när nätet knappt kommit igång, med tänkande kylskåp och liknande - då blev det ingen hit men man kanske var för tidigt ute?) (Och här en intressant bloggpost som kommenterar debattinlägget.)

Redan i dag har vi kopplat upp många miljarder enheter. Alla våra mobiler är uppkopplade. Snart kommer våra bilar att vara uppkopplade. Elmätarna i våra hus är uppkopplade. Alla våra spelkonsoler är uppkopplade. Alla enheter i en fabrik, inklusive verktyg, kommer att vara uppkopplade så att vi alltid vet var och i vilket tillstånd saker befinner sig. Posten följer alla paket genom transportsystemet. Sensorer läser av vattenkvaliteten på våra badplatser. Alla parkeringsplatser i en stad är uppkopplade. Bullernivån på de stora gatorna i Stockholm mäts. Vi vet till och med hur mycket choklad, läsk och chips som finns i automaten på pendeltågs­stationen och kan fylla på när det behövs.

Kan det tänkas att människor med medicinska problem kommer att bära en elektronisk manick (kanske liknande ett armbandsur) som dessutom skickar ut en blockeringssignal ifall de försöker köpa hälsofarliga produkter ur den där automaten? Uppkopplingen gäller ju även mätning av medicinska data, vilket kan vara intressant exempelvis för folk diabetes. Annars är ju det där med uppkopplade fabriksenheter intressant när man diskuterar planekonomi och översikt över vad som produceras hur och när och i vilka kvantiteter. Det blir CAD/CAM drivet till max. (Computer Aided Design/Computer Aided Manufacturing).

För några dagar sedan fick jag syn på en annan artikel som också behandlade framtiden. Hade man satt normalsvensk kvällstidningsrubrik på den kunde det ha varit i stil med 'Svenske Nick varnar för mänsklighetens undergång'. Där är tonen alltså mindre positiv än i den först nämnda artikeln. Det finns rejäla hot,en del av dem är inbyggda i nya tekniker som används mer och mer.- 'Svenske Nick' heter för övrigt Bostrom (Boström) och är direktör för Future of Humanity Institute i Oxford.

Vad Nick B. och forskarna i Oxford är oroliga för är att ny teknologi blir 'som ett dödligt vapen i händerna på ett barn'. Av intresse för just den här bloggposten är varningarna för oavsedda följder av alltmer utvecklad maskinintelligens. Hur kommer 'artificiell intelligens' att samverka med yttervärlden? Kommer den att fatta om den uppträder skadligt? Det får man väga mot att denna konstgjorda intelligens blir (eller kanske i viss mån redan är) ett kraftfullt redskap inom industri, medicin, jordbruk eller hantering av ekonomin.

I debattartikeln i DN ser man problem men inriktar sig på möjligheterna. Hos oxfordgänget är det andra sidan som dominerar. Vem har rätt, vem har den bästa kristallkulan? - Eller om man nöjer sig med att i Keynes' anda säga att det är bättre att ha ungefär rätt än att ha exakt fel (var det inte så han uttryckte sig?). En som kanske får 'ungefär rätt' är Marshall McLuhan som skrev om elektronikens inverkan på människan redan i början av sextiotalet, när datamaskinerna ännu var stora som hus. Han förutsåg att när människorna alltmer knyts samman i globala elektroniska nätverk betyder det att delar av vårt centrala nervsystem kommer att hamna utanför oss själva. Det kan bli en mycket krisartad upplevelse för individer och samhällen. Kanske vi ser det redan idag om vi betraktar världen? Alla som går omkring med en liten låda i handflatan och tittar på den stup i kvarten ...?

Och bakom McLuhan finns ju Marx som pekade på hur människorna skapar sitt liv på olika tekniska nivåer, och hur det skapandet slår igenom hur hela samhällsstrukturen ser ut. Gubbarna hade 'ungefär rätt', men hur framtiden verkligen kommer att se ut ... tja, vi får väl vänta och se. Tekniskt paradis, totalkrasch, eller något annat?

Läsarbrev om teknik, med kommentarer

Det kom privatpost med synpunkter från en läsare som gillade min gamla bloggpost om ”morotspåsen och streckkoden” och har funderat vidare. Sådant är välkommet!

Med hans medgivande har jag gjort en del redaktionella ändringar, lagt till egna kommentarer, och förvandlat det hela till en egen bloggpost. Ämnet är intressant ur minst två synvinklar: dels hur den tekniska utvecklingen gör övergången till socialism/kommunism praktisk möjlig, dels det egendomliga förhållande att rörelser som påstår sig kämpa för socialism inte bryr sig om de här möjligheterna. Själv tror jag att det sista förhållandet mycket handlar om bekvämlighet och resurser: det är svårt att göra politik av den teknisk-vetenskapliga revolutionen, och det kräver folk med en sällsynt kombination av tekniska och politiska kunskaper. Att kämpa mot sociala orättvisor är enklare, så då tar man det först. Men på sikt är den attityden förödande. Som Marx förklarade flera gånger så är det människans utnyttjande av tekniken som driver samhällsutvecklingen framåt och gör det möjligt att skapa ett friare och bättre liv för alla. 

Här är morotspåsen!

Och så över till synpunkterna från min läsare:

Open source

Open source etablerar sig snabbt med professionell mjukvara ofta skapad av folk från hela världen som samarbetar med att bygga upp mjukvaruprogram, utan eget vinstintresse men för att skapa något dom och andra känner att det finns ett behov av. Det fungerar utan ägarform, och kan stärkas av att utomstående ser lösningar och förbättringar och bygger vidare på systemen i kollektiv anda. Friare och kreativ utveckling sker när fler med varierad bakgrund, olika utbildning och nivå i ämnet, från hobby från professionella är delaktiga i öppna miljöer, för alla även dom utan lönearbete. Där kommersiella kapitalistiska företagsstrukturer är i bästa fall överflödiga, i värsta fall direkt hämmar möjligheterna och utvecklingen. Det finns redan en offentlig ”socialistisk” produktion som är framtiden om än ”marknadsstyrd” men med en enorm populär bas dominerat av arbetarklass

-Tyvärr är ingen vänstergrupp vad jag vet som försökt bryta sig in här för att försöka rekrytera medlemmar och organisera.

-med socialistiska krafter kan man stärka demokratin i branschen

-det skulle göra att vi lär oss att utveckla kommunikationssystem byggda efter våra behov av organisation (Marx hyllning till telegrafen är aningen förlegad)

(Björnbrums kommentar: Ny Teknik har en artikel om en USAmerikansk forskare som undersökt nätverksbildningar på arbetsplatser.

'Vad hon då kom fram till är att när människor behöver hjälp på jobbet löser de 70 procent av problemen via informella nätverk, till stor del utanför jobbet, och bara 30 procent via den formella organisationen på arbetet.

Grundidén fick hon när hon intervjuade programmerare i Silicon Valley där hon tidigare gått på Stanford University, flera år innan universitet blev känt i och med internetboomen. En av de intervjuade förklarade hur han mejlade kontakter utanför företaget, ofta hos konkurrenter, för att få hjälp med olika problem.

”Men varför inte fråga din kollega som sitter 15 meter härifrån?” frågade hon.

”För att jag vill vara vid frontlinjen, the bleeding edge!” svarade programmeraren.

För detta krävdes att man ständigt hade kontakt med de vassaste, oavsett var de jobbade, och även delade med sig av interna hemligheter. De som inte gjorde så fick inte tillgång till information, och kanske fick de inte heller jobb nästa gång de sökte.')

Någon slags 3D-skrivare för hemmabruk. Kan tydligen prestera gröna och blå rymdraketer och greddelina flodhästhuvuden!

3d Skrivare

Framtidsprodukt som förutom som kugge i industrin hittills är en blandning av udda produktionsområden och privat hobbyproduktion som kanske kan minska efterfrågan på mindre massproducerade konsumtionsprodukter. Kan göra det mer möjligt för decentraliserad specifik behovsproduktion utan lönearbete.

(Björnbrums anmärkning: Det finns något bibliotek på nätet där man kan ladda ner program för tillverkning av saker med 3D-skrivare. Fast jag hittar inte igen det nu. Hur som helst är detta en parallell till open source.)

Industrirobot IRB1400. Bra på att svetsa, sköta maskiner och annat. Väger 5 kg och har en räckvidd på 1,4 meter.

Industrirobotar

Tyvärr tabufråga i vänstern, men med högre teknisk baserad produktion så blir det ofta mindre skador och slitningar. Visst bra att visa att pengar finns för att finansiera den offentliga sektorn, men framförallt gäller det att visa att kapaciteten att producera våra materiella behov.

Borgarna etablerar det "nya tjänste & kunskaps" samhället som skall ”rädda jobben” men jag har inte sett någon vänster som tydligt tar upp den ideologiska kampen om produktionen. Har det funnits en solklarare klassfråga i modern tid? Ska produktionen styras av folket för dess behov, eller ska den gamla "småborgerliga" tjänstesektorn krossas av industriell produktion ägd av borgarna för profit?

(Björnbrums anmärkning: Mycket av det där nya samhället verkar handla om lågavlönade arbeten och improduktiva ”tjänster” för rika människor, samt spekulation som inte tillför samhället några fördelar. Det är viktigt att ta kampen om produktionen, även om Reinfelt tror att vi inte har några industrier kvar i landet. Angående 'kunskaper' så pekar förfallet i skolan på att intresset att utbilda stora skaror högkvalificerade människor inte är så stort längre. Hur blir det då med framtidens 'kunskapssamhälle'? I början/mitten av 1970-talet när mikrodatorn började slå igenom diskuterades frågor om datorisering/robotisering lite inom vänstern, men tyvärr dog det ut. Vänstern intresserade sig i stället mer för 'särartsfrågor' – och så dog den själv ut.)

Börsrobotarna
Den här sofistikerade mjukvaran och massiva slöseri på stora superdatorer kan ställas om till mycket, tex informationsutbyte mellan produktionen och handeln.

(Björnbrums anmärkning: stora delar av handel och industri är redan indragen i det här informationsutbytet, bland annat genom de större butikernas kassor där kunden själv scannar in vad som köpts. Den informationen går sedan vidare i olika datasystem för ekonomi, produktion och logistik. Men vi är nog bara i början av den processen.)

Tidig teknik och kultur

I ett tidigare inlägg nämnda jag väldigt tidig (för amerikanska förhållanden) utvinning av järn för att göra färg, för 12.000 år sedan och dessutom i nuvarande Chile. Jag funderade lite på om tekniken att göra färg av järn utvecklats på platsen eller om den kommit med invandrare norrifrån. Svar på den frågan har jag inte, däremot har jag nu sett uppgifter om att i sydligaste Afrika så fanns tekniken för åtminstone 100.000 år sedan. Med andra ord fanns en del elementära kunskaper i kemi. Man malde järnockra, djurben och träkol som blandades till färg. Snäckskal med blandningen har återfunnits, liksom redskap för att bearbeta råämnena.  Man vet att järnockran hämtats från några tiotals kilometers avstånd.

Frågan är vad man använde färgen till: smyckande av sig själv, av föremål, klottrande på klippor, andra ändamål? - Och därmed börjar vi närma oss den moderna människans tidigare historia, och de tekniska och mentala framsteg som gav oss språk och kultur. För även en ganska enkel operation som den här färgtillverkningen bör ha krävt en hel del organisering och eftertanke, samt att kunskaperna måste ha förts över från individ till individ, generation för generation. Det måste ha funnits ett någorlunda utvecklat språk alltså. Men utvecklades språket innan människorna kom på den här tekniken, eller var det en parallell utveckling? Den nutida arten av människa har funnits i cirka 200.000 år, men när kom språket och förmågan att hantera abstrakta koncept? Kanske det var i södra Afrika för 100.000 år sedan. Då började man använda smycken, klottra på stenar och liknande, och det kan vara starten på processen som gjorde oss till vad vi är idag.

Även idag görs rödfärg av järn. Notera vad som står på den här etiketten på en (dessvärre igentorkad) tub med konstnärsfärg, engelskt rött. 'Järnfärg'. Här behöver man i alla fall inte tveka om användningsområdet, det här är färg att placera på en målarduk!

Dagens Nyheter nämner fynd som visar på avancerad tillverkning av vapen i Sydafrika för 71.000 år sedan, och det har man fått från en artikel i Nature. Jag vet inte hur tillgängliga Nature-artiklarna är i alla väder, men det finns också en rapport från arkeologer från ett universitet i Arizona som har samma information. En intressant notering är att för 100.000 år sedan var havsnivån lägre än nu, så förmodligen fanns det människor ännu längre söderut. Men där svallar nu oceanens vågor. En annan artikel om samma saker.

Angående vapnen: någon kom för länge sedan på att man kunde kasta en särskild sorts sten i elden, och när den sprack kunde flisorna bearbetas ytterligare för att få till små vassa blad. Dessa små skärande stenar kunde fästas vid en käpp som man kastade (pilbågen var ännu okänd teknologi). Kanske kan järnockreblandning ha varit möjlig att använda som klister för att få stenarna att sitta bättre, men det är osäkert.

För att öka kraft och längd i kastet kunde man skicka iväg käppen med en så kallad spjutkastare eller kastkäpp. Det var säkert ett fruktansvärt vapen i händerna på en erfaren jägare. (Kallas ibland 'atlatl' efter en amerikansk variant.) Den här tekniken användes under årtusenden och var alltså inget tillfälligt infall som sedan försvann. Jag läste någonstans att grunden för mekaniken är hävstången, lutande planet och kilen, och med den här kastkäppen verkar tidiga människor ha kommit på hur man använder hävstången för att få iväg ett spjutliknande vapen långt bort från sig själv. Bra om man har att göra med en ilsken buffel, exempelvis.

När det tekniska gapet fylls igen ...

En del extremkristna grupper är nog uppåt humörmässigt nu, i alla fall de som tror att Jordens undergång och himmelrikets ankomst skall ske genom en jättestor sammanstötning mellan de goda och de onda krafterna i vad som nu är norra Israel. I Harmageddon, även känd som Megiddo, förväntar man sig att slutslaget skall stå. Vi övriga tar det lite lugnare: Domedag lär det inte bli, däremot en serie kraftiga och mycket obehagliga sammanstötningar just i den delen av världen.

För några dagar sköt Israel ner en drönare som skickats iväg från Libanon av Hitzbollah. Israelerna försöker verka oberörda, man kan nog misstänka att det är mycket upprört bakom kulisserna. Hur många drönare har Hitzbollah tillgång till egentligen, hur stor räckvidd har maskinerna, vad kan de utrustas med? Är de bara för spaning, eller kan man tänka sig att de kan bära vapen? En enstaka drönare är en varningssignal om något, men vad? Har Hitzbollah tillgång till en hel mängd maskiner som kan bli en för svår match för det israeliska luftförsvaret? (Lästips: intressant inlägg om minor i Hormuz-sundet hos Moon of Alabama, och kommentarer till detta och till drönar-historien.)

Redan i samband med kriget i Libanon 2006 hävdades att Hitzbollah hade tekniskt kunnande nog för att avlyssna trafiken från drönare som Israel skickade in över deras område. Jag vet inte om det har bekräftats, men en sak är tydlig: den överlägsenhet avseende teknisk nivå och förmåga att utnyttja tekniken som israelerna och västmakterna har levt högt på håller på att gå förlorad. Och man kan nog säga att det är Israels och västvärldens politik i Mellersta östern som drivit fram de krafter som nu arbetar sig upp på deras egen nivå. Man kan väl jämföra med arabernas tidiga förvirrade och splittrade försök att möta korsfararna med det senare skedet när de lärt sig hur man segrar - det verkar vara ungefär likadant nu.

Ur anti-imperialistisk synvinkel kan man säga att det är bra. Västmakterna kan inte rumstera om hur som helst längre. Men om man tänker ytterligare några steg framåt då? Var det över huvud taget nödvändigt för "den fria världen" att frammana, göda, de monster som man nu säger sig vara så rädda för? Vad kommer dessa nya krafter att ta sig för framöver? Kommer de att uppträda mer anständigt, kommer de att vara ädla riddersmän av Saladins typ? Eller sjaskiga småhandlare ungefär som sina motståndare? En reaktionär fundamentalist kommer inte nödvändigtvis blir progressiv för att han utrustas med mobiltelefon och automatvapen. Men det är sådana typer som väst gynnat.

Varför inte avslutningsvis citera inledningen till Tegnérs dikt Det eviga och rikta frågan till "den starke" med imperialismens svärd i sin hand: "är du beredd att försvinna, som en storm i de arabiska öknarna, helt enkelt därför att du burit dig dumt och kortsiktigt åt?"

Väl formar den starke med svärdet sin värld,
väl flyga som örnar hans rykten;
men någon gång brytes det vandrande svärd,
och örnarne fällas i flykten.
Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öcknen bort.

"Krisen djupnar för fordonssektorn"

Krisen djupnar för
fordonssektorn

Krisen i Europa tycks sprida sig snabbt. 

31kommenterar

Bilförsäljning fortsätter minska

BILSTATISTIK

Sverige faller djupare än övriga EU.6

kommenterar

• NYA MODELLER Ford hoppas gasa sig ur Europakrisen
• 
  
• 
  
Ovan ett par rubriker från Svenskan. 
• 
  Det här ser ut som kris, verkligen. Enligt den översta artikeln rasar  lastbilsförsäljningen i Europa, och det är ju ett typiskt kris-fenomen. Sämre tider, färre transporter av gods och människor. I de nedkrisade länderna i södra Europa köper folk inte så många personbilar heller. Att personbilstillverkningen i Sverige är på väg ut, som det verkar, är bara en detalj i en större branschkris. Dessutom säger nedre artikeln att personbilsförsäljningen minskat kraftigt även i Sverige. 
• 
  
• Krisen hänger samman både med konjunkturer och stordriftsfördelar, men man får anta att den hotande oljebristen också gör sitt till. Inte så att oljan tar slut, men den blir allt dyrare. Och i bakgrunden kan man skymta andra, mer långsiktiga förändringar i det ekonomiska systemet och dess tekniska bas som gör att fordonsindustrin inte går bra. En massövergång till elbilar eller andra mycket moderna lösningar kan stoppas av att det helt enkelt blir brist på en del sällsynta jordartsmetaller som används i elektroniken. 
• 
  
• 
   

  

  Saab på väg att återförenas med naturen?

Vi har ju den där allmänna förändringen av samhället som sammanhänger med elektronik och datorisering. Då är det bäst att se efter vad Marshall McLuhan skrev - jo, så här:

Det är egendomligt att vi i vår progressiva tid, när förändringen har blivit den enda konstanten i våra liv, aldrig frågar oss: "Är bilen här för att stanna?" Svaret är självfallet nej. I elektricitetsåldern ur själva hjulet urmodigt ... Att hjulet är urmodigt betyder inte att det, liksom förut handskrift och typografi, kommer att få övergå till en anspråkslösare roll inom kulturen.

...
... bilen har totalt modellerat om alla de utrymmen som förenat människorna och som skiljer dem åt. Och den kommer att fortsätta med det i tio år till eller så, men då kommer nog tiden att vara mogen för den elektroniska efterträdaren att göra entré. (Media, Pocky 2001, sid.  252, 258)

Det här skrevs i början av sextiotalet, så vi får lägga till ytterligare några tiotal år  för att det skall gå ihop. Men det händer saker, fast utanför den ordinarie bilindustrin. Redan år 2010 nämnde jag här i bloggen en helt datorstyrd bil, utvecklad av Google. Hur ser framtiden ut? - Datorstyrda förarlösa transportsystem kanske är det som det handlar om. Redan bor mer än hälften av Jordens befolkning i städer, och vad än vissa kineser kanske tror så kan inte vartenda hushåll ha en egen bil. Däremot kommer behovet av andra smarta lösningar att vara enormt om inte jättestäderna skall bryta samman. I Bangkok har det väl redan skett. Bättre offentliga kommunikationer och en moderniserad version av den gamla trampcykeln, det är väl vad som behövs.

Gammal teknik med framtid

Det här är en miniräknare som enligt garantilappen på baksidan härstammar från slutet av 1979. Trettitre år alltså. Tror jag fick den när jag började prenumerera på Forskning och Framsteg. Det står "solar power", men ljuset från en glödlampa räcker, eller lite ljus med indirekt solsken genom ett fönster som på nedre bilden. Som synes fungerar den ännu! - Jag antar att solcellstekniken ännu egentligen bara är i sin tidiga barndom, och har framtiden för sig!

Inget märkvärdigt, men vardagligt och viktigt

Det här är en bild som jag hade på bloggen för drygt två år sedan, klippt från SL:s hemsida. Här kommer ett par bilder jag tagit själv de senaste dagarna:

Nu har tekniken med QR-kod (står för Quick Response - snabbsvar) utvecklats en bit till. Man kan inte bara få information om bussarna i närheten av hållplatsen där man står och väntar. Med hjälp av de där koderna och mobiltelefonen kan man numera få filmer uppspelade i mobilen. Och det finns en massa andra tillämpningar där QR-kod kan användas, och de blir fler och fler.

Det är naturligtvis inget märkligt för den som kan det här. En utveckling av tekniken att distribuera reklam, eller vilka rörliga bilder som helst. Svårare än så är det inte. (Tekniskt begriper jag inte hur det fungerar, men det är en annan historia.) Men är det inte i själva verket pusselbitar i en mycket större och oerhört viktigare bild - en som man bör lägga märke till?

I dag, efter mer än ett sekel av elektroteknik, har vi sträckt ut själva det centrala nervsystemet till att famna hela jorden, Vi nalkas nu raskt slutfasen i människornas utbyggning av sig själva, när medvetandet själv kan fås att fungera på teknisk väg, och då själva den skapande kunskapsprocessen kommer att vidgas kollektivt och sammanhållande till hela mänskligheten ... (Media, 1964)

Ett citat från Marshall McLuhan, den kanadensiske professorn som tänkte djupt om kommunikation och det elektroniska samhällets betydelse redan i början av 1960-talet. Det här är en process som pågått sedan förmänniskornas tid: då sträckte apmänniskan sig utanför sig själv genom att använda en pinne att gräva i marken efter ätbarheter. Idag handlar det om att våra hjärnor sträcks alltmer utanför oss själva (min till din, genom att du läser och funderar något om vad jag skriver, exempelvis). Andra bilden ovan visar att någon har gjort en våldsfilm med en massa halvtaskiga skådisar och försöker påverka folk att se den genom att distribuera förhandstittar. För några år sedan hade det varit märkligt, nu är det vardag.

Varför intressera sig för vardagens teknik och möjligheter? - Ett skäl är att dessa också påverkar framtiden redan idag. Det finns ett begrepp som kallas 'spårberoende'. Man ger sig iväg åt ett håll, och efter ett tag är man fast på den vägen. Det blir svårt och kostsamt att byta spår. (Det moderna samhällets bilberoende är kanske ett bra exempel, eller byggen av kärnkraftverk. - Det går att bryta sig loss, men då krävs förmodligen hotfulla kriser för att tvinga igenom beslut om det.)

Men just detta vardagliga spår bör intressera människor som önskar radikala förändringar i samhället. Vill man påverka vägvalet bör man veta hur vägen ser ut. För när man vill peka på att förändringar inte bara är önskvärda utan möjliga, då är det inte framtidens tänkbara teknik man skall peka på, utan den teknik som faktiskt finns idag. Den påverkar alltfler aspekter av våra liv, den är hotfull men den är också löftesgivande.

Se gärna också det här om QR som jag skrev tidigare i år, när fenomenet beskrevs i Konsum Stockholms nyhetsblad. Och så naturligtvis mitt klassiska inlägg om morotspåsen, streckkoden och socialismen!

Varför är detta så ointressant för de flesta som kallar sig socialister och liknande i Sverige, medan några värdelösa ryskor får dem att gå i spinn? Länkar till den såväl den oredigerade som redigerade versionen av spektaklet i kyrkan finns på den här bloggen, som annars ofta har intressant information om Syrien.

Något vettigt från Heidegger?

För mig har Martin Heidegger mest varit en tysk gubbe som ibland avbildas med fånig mössa som väl skall föreställa basker, som skrev oläslig filosofi och som dessutom betalade medlemsavgift till det tyska nazistpartiet ända till dess att krigets avslut gjorde att partiet upphörde. Inte helt positivt ur min synvinkel alltså.

Några vettiga och begripliga synpunkter på teknikens inverkan på människan hade han tydligen ändå, enligt en understreckare i Svenskan. Artikeln är väl delvis en reklamartikel för en antologi om teknikfilosofi som sammanställts av filosofer på Södertörns högskola. Något att läsa kanske? Som läsare av den här bloggen kanske upptäckt kommer det då och då inlägg där jag funderar över samspelet mellan människa och teknik, vad vi gör med tekniken och vad tekniken gör med oss. Gubben Heidegger har skrivit i ämnet.

En intressant observation från Martin H. är att den vetenskapliga revolutionen på 1600-talet var mindre viktig än tekniken, att vi haft en teknikstyrd snarare än vetenskapsstyrd utveckling. Detta kanske kan bekräftas av att 1600-talsgubbarna kunde utveckla tekniska framsteg som gjorts tidigare i Europa, som att Newton kunde ta urverken som förebild för sin kosmiska modell.

Artikelförfattaren Svenaeus sammanfattar:

Heideggers huvudpoäng är att det inte är människan som behärskar tekniken, det är tekniken som behärskar människan genom att forma vår världsbild, vårt sätt att förstå världen på.

Det här verkar vara ungefär i linje med vad tänkare som Marx och Engels på 1800-talet och Bernal och McLuhan hävdat på 1900-talet. Särskilt McLuhan hävdade hårt sambandet mellan det mänskliga tänkandet och hur tekniken de lever i ser ut, exempelvis hur tryckta texter, radio eller television har olika påverkan. Och vid närmare eftertanke: är det möjligt att tänka sig att tekniken inte skulle ha en omfattande inverkan på samhället där den finns? Det rimliga är väl att fråga hur, hur mycket, varför tekniken påverkar, inte om den gör det? Det kanske man kan räkna ut utan hjälp av oläsliga tyska filosofer?

Tapp, tapp ... tapp ... tapp

Igår gick jag förbi det före detta servicehuset borta i backen. Plötsligt fick ett ljud mig att reagera: från en balkong, eller kanske från ett rum innanför en öppen balkongdörr, hördes ett vasst och tydligt tapp, tapp ... tapp ... tapp. Vad var det - plötsligt tyckte jag mig känna igen det, något jag inte hört på många år. Det långsamma distinkta knackandet från en manuell skrivmaskin!

Kanske jag hörde fel, eller var det verkligen en pensionär som satt där på sin ålders höst och skrev på en gammal hederlig fullständigt icke-elektrisk skrivmaskin!? (För det kan väl inte ha varit Jan Guillou, han har väl inte elektrifierat sig ännu?) Kanske den såg ut så här, en Facit privat:

Den påminner väldigt mycket om min gamla Facit. Notera en intressant detalj nere till höger på tangentbordet: Å, Ä , Ö, samt , och . låg i annorlunda positioner jämfört med hur det blev en bit in på sjuttiotalet. Detta har stökat till det för mig, för jag lärde mig att skriva maskin med alla tio fingrarna just på ett gammalt tangentbord. Man skulle använda alla fingrar, men inte titta på tangenterna utan på texten man skrev eller skrev av. Fingrarna skulle jobba på utan att man behövde tänka hur de skulle placeras, det lärde man sig genom ordentlig övning.  Och den fingerställningen jag lärde mig som tonåring sitter fortfarande kvar i skallen och trasslar till det för höger lillfinger. Det är ofta jag missar där.

På tal om ljud så bör väl ljudet från manuella skrivmaskiner tillhöra de utrotningshotade. Samma som med rasslet från en fottrampad symaskin, eller ljudet från en handvevad separator. Hur en hästspårvagn lät finns det väl knappast någon idag levande som har hört? Jag vet att någon gång förra årtusendet så fanns det ett projekt med inspelning av utrotningshotade ljud, men detaljerna minns jag inte.

Mer om teknikskifte

Som en uppföljning av gårdagens funderingar angående teknikskifte inom fotografering, här har vi en annan relik som jag återfunnit och scannat:

Ett papper med ... ja, vad är det? - Jo, nu skall jag berätta hur det var förr! TV fanns redan då, och TV-licens. Hur betalte man den då? Jo, man gick till något som kallades postkontor och så stod man i kö och kom så småningom fram till en dam som satt bakom den så kallade kassadisken, och där lämnade man pengar som skulle sättas in på ett postgirokonto. Som kvitto fick man en liten brun remsa med klister på baksidan, och när man kom hem kunde man klistra upp remsan på ett större papper och spara som bevis för att man verkligen betalt. Som framgår av datumstämplarna var det inte mer än femtio år sedan!

Friformsframställning

Här är en sak som jag hade uppe för mindre än ett år sedan, men som verkligen inte blivit mindre aktuell. Nu har jag fått lära mig att det heter friformsframställning på svenska.

Friformsframställning, (FFF), en tillverkningsteknik där föremål byggs upp skikt för skikt direkt från CAD-data eller 3D-modeller. Vanliga engelska benämningar är 3D printing, free form fabrication, layer manufacturing och rapid prototyping. ... Det största användningsområdet är för prototyptillverkning i industrin, men många andra applikationsområden är under tillväxt, bland annat medicinska implantat och direkttillverkning av färdigdetaljer. Tekniken lämpar sig bäst för små föremål i små serier med komplexa former.

Återigen kommer ny information från Det Progressiva USA, bland annat att priset för apparater av den här sorten sjunker. Själva skrivaren verkar nu vara nere i under 10.000 kronor. Sedan bör det tillkomma ytterligare kostnader för konstruktionsutrustning (dator och program) samt råmaterial för själva produktionen, men nu är man nere på nivåer där startkapitalet inte längre är så avskräckande. Det behövs några kunniga tekniker, lite pengar, och idéer och avsättning för vad man producerar - men man behöver inte ha en jättestor firma i ryggen längre. Man får förutsätta att tekniken kommer att förfinas ytterligare, såväl mot ännu mer komplexa former som kanske mot längre serier. FFF ingår ju i en datorrevolution som bara är i sin linda ännu. Det verkar i alla fall som ett lovande sätt att sprida småindustriell teknik ut i byar långt från allfarvägarna.

På tal om litet och billigt, jag såg en blänkare om en billig apparat som kan ta vatten direkt ur luften. Vet inte hur mycket av "luftprojekt" det är, men håller det så verkar det lovande. Vattenfrågan är ju svår på sina håll. (Ja, texten är på tyska, men om nu folk pratar telugu och tagalog så kan man väl gå med på att tyska också går an för den som envisas med att inte prata engelska!)

Tankar vid en telefon

Den här bilden tog jag i augusti 2009. Kåpan till en utomhustelefon på en vägg på Flemingsbergs station söder om Stockholm. Något märkvärdigt med den? Titta närmare på tillverkaren:

Tillverkad senast i början av 1970-talet. Sedan bytte L M Ericsson till den nya symbolen som kallades "tre korvar". Men här var det klassiska firmamärket. Jag törs inte svära på saken, men förmodligen har den här kåpan tryckts ut på någon av bolagets egna verkstäder, kanske i Midsommarkransen. Fast jag vet inte så mycket om den del av L M Ericsson som gjorde telefoner och signalsystem till järnvägen.

Om någon är undrande inför detta så kan jag tala om att gamla LME gjorde såväl telefoner som växlar, men också trafiksignaler, brandvarnare, kulsprutor under Andra världskriget, samt en massa andra möjliga och omöjliga saker under årens lopp. I dagens läge skulle en sådan diversifiering förmodligen utlösa uppjagade reaktioner om att det här har inget med "kärnverksamheten" att göra. Men har man bra tekniker och arbetare, en ledning som orkar ta initiativ, samt bra ideer att jobba med går det att få mycket gjort även om det råkar ligga utanför någon "kärnverksamhet".

Jag tänkte på det i samband med den trista debatten om Saab. Redan när bilkrisen bröt ut påpekade tänkande människor att man borde ta chansen och snabbt göra om de gamla svenska bilfabrikerna till något mer nyttigt och tidsenligt (andra typer av transportfordon, vindkraft, eller vad som helst). Debatt förresten: hur debatterar man med individer som bara kan upprepa floskeln att "staten ska inte driva bilfabriker"? För det var ju det det delvis handlade om: statligt övertagande, samt driva fabrikerna vidare (men inte som bilfabriker). Och det var nog där skon klämde - privatfabriksfantasterna är formodligen livrädda för alla initiativ där staten, kanske i förbund med de anställda, går in och gör något framgångsrikt av havererade privata företag. Det skulle ju kunna ge folk ideer om att de kan fixa saker själv, utan att någon bonusgubbe är inblandad.

Vila i frid, skrivmaskinsindustrin!

Nyheten når oss att världens sista tillverkare av skrivmaskiner nu lägger av, en firma i Indien. Vet nutidens ungdom ens vad en skrivmaskin är, kan de förstå vad detta mekaniska under var för något?  Jodå, jag har en gammal en kvar i ett hörn, en Facit reseskrivmaskin i läderväska, helt driven med mänsklig energi utan någon elektrisk hjälpmotor! En maskin som svarade med ett energiskt och hemtrevligt knackande när man började jobba med den.

Inte min maskin, jag hittade bilden på nätet, men så här såg det ut med väska och allt!

Tänk när man hamrade förtvivlat på de tröga och sladdriga tangenterna (fast jag hade lärt mig skriva maskin "på riktigt" med alla tio fingrarna i gymnasiet - det har jag haft nytta av senare!), trasslade med papper och färgband, Tipp-X, karbonkopior och stenciler. Vet nutidens ungdom vad en stencil är och hur man vänder på ett färgband!?

Nåja, jag kanske inte är hundraprocentigt nostalgisk vad det gäller denna fas i tekniken får jag nog erkänna ... det var lite jobbigt när man råkade slinta med fingret och fastnade mellan ett par tangenter, eller skulle försöka korrigera ett skrivfel utan att det bara blev sudd och elände på papperet.

Snabbtåg

Det här inlägget anknyter faktiskt en del till vad jag skrev om igår: hur Tredje världen avancerar medan de gamla industriländerna sjunker tillbaka efter några hundra år av dominans. Man kan undra hur länge begreppet Tredje världen ens är relevant om det skall fortsätta så här? Svenskan skriver om kinesernas pigga satsningar på snabbtåg. På sina håll orsakar detta upprörda känslor när kineserna dessutom vill exportera, snabbtågstillverkare i andra länder känner sig blåsta och ropar om teknikstöld. Men skulle det ha blivit någon industriell revolution om patent och förbud låst in alla uppfinningar och förbättringar? Går vi tillbaka några årtionden var det väl japanerna som anklagades för att knycka idéer, men det verkar glömt idag.

På tal om teknikstöld: den första ångmaskinen i Sverige var i drift redan i slutet av 1720-talet i Dannemoragruvorna för att pumpa upp vatten. Den var en följd av industrispionage som en Mårten Triewald bedrev i England. Men maskinen gick inte så många år, svenskarna var inte kompetenta nog att ta hand om denna då färska teknik. Det dröjde bortåt hundra år innan ångmaskinen blev en stor artikel här.

En beskrivning över Triewalds Eld - och Luftmachin kan man hitta på nätet någonstans

Kineserna påstår sig dock ha inte bara övertagit, utan vidareutvecklat, snabbtågstekniken till nya höjder. Ett land som borde ha stora förutsättningar att bygga långa och snabba järnvägslinjer är USA, men enligt rapporter så möter Obamas planer på det mothugg. Kanske typiskt för ett land som nyss var på topp av vågen, som jag skrev om igår, men som nu med rasande fart rutschar utför och verkar sakna förmåga att ta beslut för att hejda fallet. Fast i Europa och Turkiet finns eller planeras en hel del snabb-banor, så man kanske inte skall ge upp hoppet helt om Den Gamla Världen.

Vetenskapsnytt

För mer än ett år sedan skrev jag om forskning i Jordens klimathistoria via en sjö i nordöstra Sibirien med det lättuttalade namnet El'gygytgyn. Det är en gammal meteornedslagsplats som blivit mums för forskarna, men ganska så knepig att komma fram till och jobba vid/i/på eftersom den ligger långt ute på tundran och långt från bebyggelse. Eftersom man skulle borra sig ner till nedslagszonen från 3,6 miljoner år sedan med startpunkt från vattenytan så fick man stå på isen och borra. Men nu har man kommit hela vägen och kunnat plocka upp borrkärnor vars innehåll ger upplysningar om klimatet under några miljoner år. Jag hittade den nya artikeln om El'gygytgyn här när jag letade efter något annat, nämligen det här:

Det är en stenspets, uppskattningsvis 70.000 år gammal från Sydafrika, och bearbetad enligt en särskild metod. Den här sortens sten kräver att man först hettar upp den innan man vässar den genom någon sorts tryckteknik. Med andra ord fanns det då individer i södra Afrika som hade kommit upp på en viss teknologisk nivå. Man tog inte bara en vass sten från marken för att använda den, man tog inte en sten och knackade till den med hjälp av en annan, man gick ett steg längre genom att använda eld också och tryckte, i stället för slog, bort flisor.

Just den här tekniken för att framställa stenverktyg trodde forskarna tidigare vara "bara" cirka 20.000 år gammal, men den tycks alltså vara bortåt 50.000 år äldre. Då kan man fråga sig vad tidsgapet betyder? Var det några tekniska snillen som tidigt kom på en bra teknik som sedan glömdes bort? Eller har tekniken levt vidare men inga fynd gjorts?

Hur som helst är detta intressant för alla som funderar på förhållandet mellan människa och teknik. Vad hände med de här människornas tänkande, med deras hjärnor, när någon kom på den nya egendomliga tekniken? Blev de lite mer mänskliga kanske (på gott och ont)?

Den perfekta (sol)stormen

Utan vår vän solen vore vi sålda. Men vår vän har också hyss för sig som kan orsaka problem. Förr i tiden spelade det ingen roll om solen fick utbrott då och då och sprutade ut laddade partiklar i rymden, annat än att det blev ovanligt mycket norr- och sydsken på Jorden. Numera spelar det roll eftersom elektronik och laddade partiklar inte alltid går så bra ihop. Kraftnät och elektriska apparater som inte är säkrade mot elektromagnetiska pulser kan slås ut, och med tanke på hur elberoende världen har blivit så är det illa.

Går man in på den här NASA-länken så finns där ovanstånde som rörlig bild också. Vad har den med dagsläget att göra? För några år sedan var det lugnt på solen, men det ansåg forskare vara "lugnet före stormen", och att det kommer att gå livligare till någon gång mellan 2010 och 2012. Det är ju nu det! Det går ungefär femtio år mellan varje utbrott på solen, och det senaste var i slutet av femtiotalet. Ibland går det lugnt till även när solen stormar till det, men ibland går det verkligen livligt till.

Jag nämnde "elektromagnetisk puls". Det ordet lärde jag mig omkring 1980. Då kom man på att exploderande atombomber inte bara spred död och förintelse, utan också en våg av elektromagnetisk strålning som kunde ta död på elektronik. Därför satt det folk på telefonstationer under byggnad och lindade stanniolfolie runt elkablar för att försöka skydda dem. Sitter folien kvar kanske den skyddar för en partikelvåg från solen också.

Miljögurun Monbiot skriver om känslighet i det moderna samhället, vare sig det nu gäller bråkiga vulkaner eller att solen börjar kasta grejor omkring sig som sabbar våra elnät. Det är värt att fundera på. Om det skulle inträffa riktigt allvarliga kriser i våra alltmer sammankopplade försörjningssystem kommer det inte att bli vi som lever på toppen av "välståndsligan" som kommer att klara oss bäst. Eller ... den promille som finns på absoluta toppen kanske kan fixa det för sig, men för resten blir det betydligt kärvare, även i de rika länderna. Det är inte fel att bygga ihop system, men då skall man bygga på så sätt att delar av systemet kan krascha utan att dra allt med sig i fallet.

En ögonblicksbild

Vad är det därborta - en människa som går som en vandrande reklamskylt ... jag bara undrar: är det den typen av jobb vi vill ha i vårt land? Det är klart att man kan ha den typen av arbeten, och de kan bli fler och fler ... men jag misstänker starkt att ju fler "skitjobb" av den här sorten, desto sämre land blir det att leva i. Det är inte den sortens arbeten som dominerar i ett land som står i god utveckling. Sådant här, lika lite som pigtjänster och liknande.

Aftonbladet/E24 skriver om Kinas väldiga satsningar på miljöteknik.

Överallt görs investeringar i förnybar energi, minskat slöseri med bränsle, renare teknik, kärnkraft och bekämpning av miljöskadorna. Genom förra årets gigantiska statliga stimulanspaket mot finanskrisens effekter har stödinsatserna till gröna satsningar blivit extra stora.
Det är en koloss som fått upp farten, och det sker på alla fronter – från elbilar, solvärme och vindkraftverk till effektivare kolkraft och nya sätt att bygga städer.
I planerna ingår också att bygga cirka 50 kärnkraftsreaktorer till år 2020. I  dag finns 11 reaktorer i drift.

Det där med kärnreaktorer låter skumt, men i övrigt är det intressant. Kina har enorma miljöproblem, men när regimen bestämmer sig att de är problem kan det börja hända saker. Heja Kina och gå på, mera grönt vi väntar på!
Men när en gammal kultur men nytt industriland som Kina tar sig fram till fronten, borde inte ett gammalt stabilt industriland kunna hänga med? Är det meningen att att framtiden i svensk ekonomi är en sönderfallande struktur av "hushållsnära tjänster" och andra improduktiva sysslor, medan teknik och framåtanda tas över av Östasien och kanske andra ställen? Det är genom att vara med långt fram, och verkligen utnyttja, den tekniskt-vetenskapliga revolutionen, som vi kan följa med in i framtiden utan att det blir som att träda in i ett fattighus och ruckel. Usla McJobs har vi inte mycket nytta av. (Med "vi" avser jag flertalet av svenska folket, inte några rika odågor som skall ha subventioner för tjänster som de skulle kunna betala ändå.)
Det finns nog flera skäl till att det är segt med förnyelsen i Sverige idag. Ett skäl kan vara att förnyelse i praktiken har blivit en lekstuga för kvartalskapitalister som förstör, De är tredje generationen i talesättet: Farfar förvärvar, far förvaltar, sonen fördärvar. Och vem vill ställa upp för individer som är i stort sett värdelösa när det gäller att utveckla vårt land? Plocka bort dem och demokratisera hela ekonomin - då kan det bli en fart på landet som får folk att tappa hakan i ren häpnad!

Världsflyget under ett dygn

Den här filmen visar dels hur natt och dag förflyttar sig över Jorden, dels hur en massa flygplan också gör det, under ett dygn. Eftersom jordklotet plattats ut till en fyrkant blir återgivningen lite konstig på några ställen: flygplanen går rakt över Atlanten men på filmen ser de ut att flyga i en båge exempelvis.

Nåväl, en jäkla massa flygplan som med dagens teknik inte är helt hälsosamma för miljön flyger omkring, särskilt mellan de mer välmående områdena på vår planet. Dyrare flygbränsle tvingar fram ny teknik på sikt antar jag. Konstigt att folk vill flyga över huvud taget: är man flygpassagerare behandlas man ju i det närmsta som en brottsling, och är fullständigt utlämnad till nyckerna hos flygbolag, säkerhetskontroller och tull, samt flygplatsernas tristess. En del av vår överhet skulle nog vilja göra en flygplats av hela vårt samhälle.