Kallt för klimatskeptiker

I ett par omgångar har Sveriges Radios vetenskapsredaktion visat på hur trångt de så kallade klimatskeptikerna sitter numera. De må blomstra i bloggsfären och i dagspress och andra media, men inom vetenskapen är de i stort sett iskalla. Se här och här. Det är uppenbart att den vetenskapliga ekluten (exemplifierad av faktakoll av insända artiklar till vetenskapliga tidskrifter) går hårt åt vad skeptikerna vill prestera. Skeptikerna får nu ta på sig den narrkåpa som för inte så många år sedan trycktes ned på miljövännernas huvuden.

Från 2009 och framåt har vi funnit sammanlagt fem artiklar som uttryckligen ifrågasätter mänskligt orsakad global uppvärmning. Under samma period har det enligt databasen ISI publicerats fler än 8.000 forskningsartiklar om klimatförändring.

Det går alltså mindre än en skeptisk artikel på 1600 som inte är skeptiska. En förkrossande övervikt kan man tycka, men det är bland annat den där lilla minoriteten som får ursäkta uttalandet att "forskarna inte är eniga". (Här gäller det alltså riktiga forskare med akademiska meriter i relevanta ämnen vad det gäller klimatforskning, inte hemmafilosofer som tror att en meter snö utanför fönstret betyder att det inte finns någon global uppvärmning.)

Här är några intressanta observationer från en USAmerikansk undersökning:

Enligt studien har "skeptikerna" i genomsnitt publicerat hälften så många forskningsartiklar än övriga klimatforskare (60 jämfört med 119). 80 procent av "skeptikerna" har endast publicerat 20 eller färre forskningsartiklar. Bland övriga klimatforskare var förhållandet det motsatta - 90 procent hade publicerat mer än 20 forskningsartiklar. "Skeptikerna" tenderar också, enligt studien, att vara i snitt 10 år äldre än övriga forskare.

"Publicerat" betyder väl i det här fallet att de inte kommit med så många artiklar som slunkit genom specialtidskrifternas kvalitetskontroll, det säger inget om hur mycket som verkligen har skrivits men som refuserats. Sedan kan man ju vara lite skeptisk mot att ta antalet publicerade artiklar som ett glasklart kvalitetsmått. Men man får i alla fall en fingervisning om hur läget är.

Åldersskillnaden som påpekas kan innebära att skeptikerna finns i en grupp som kanske har gjort sitt och som inte hänger med i den senaste forskningen och utvecklingen av nya metoder och teorier. I den idealbild av forskaren som exempelvis jag bär på är det någon som behåller sin nyfikenhet och vilja att utmana även sina egna föreställningar och lära nytt hela livet ut, men det kan ju finnas en del, kanske särskilt äldre herrar, som föredrar att vila på sina lagrar när pensionsåldern närmar sig ... men som för den sakens skull inte kan låta bli att yttra sig.

När 97-98 procent av de ledande forskarna i ett ämne är ense om en sak finns det god anledning att tro att den återstående lilla gruppen måste komma med väldigt goda argument för att kunna vända på steken. Sådant har hänt förut i vetenskapen, men att skeptikerna totalt skulle kunna såga sönder argumenten om en global uppvärmning där människorna är med och bokstavligen "eldar på" - det får betraktas som mindre troligt. De får vara nöjda om de kan påvisa mindre felaktigheter som inte påverkar den generella slutsatsen.