Nu har vi det här med kamp mot diverse brottslighet och övervakning av all möjlig elektronisk trafik i Sverige. Bodströmmeri är ju en ny term som betecknar extrema förespråkare för att medborgarna skall övervakas vare sig de är misstänkta för något eller ej. Bodströmmarna betraktar oss alla som potentiellt kriminella och våra elektroniska kommunikationer skall lagras någonstans "ifall …".
Enligt ett reportage i Sveriges Radio har ett antal datakunniga människor kritiserat förslaget som ineffektivt. Det kommer inte åt dem man önskar hitta, knepigare är det inte. Man kan vara anonym på nätet. Dessutom antar jag att de som önskar skicka ut maskerade riktiga budskap, eller ställa till kaos med hjälp av falska budskap, inte kommer att ha några problem med det. Och man kan väl skicka ett vanligt vykort till kompisarna i det kriminella gänget, eller hyra ett bud som kilar över med förhållningsorder?
En herre på polisens it-brottssektion tror ändå att datalagringen kommer att göra nytta.
– Den stora majoriteten av uppkopplingar och telefonsamtal sker ju inte i brottsligt syfte utan de sker utan att man försöker dölja sig. Det ger viktiga pusselbitar i förundersökningar även om man har försökt att dölja sig just vid det tillfälle då man begår brott, säger han.
Det låter egendomligt. Hur tänker man? "Jönsson har inte ringt eller använt nätet på sex timmar - han måste vara ute på något skumt! Skicka iväg några man och kolla vad han gör!"
Jag antar att detta bodströmmande kommer att generera en massa tjänster och leveranser och inkomster (dyra, betalda av skattebetalarna), det kommer också att generera en sjuhelsikes massa information som man inte kommer att ha användning för, den kommer inte att drabba dem som är avsedda att drabbas. Om det nu är det som man tänkt sig - i själva verket kanske man är ute efter dem som man påstår inte skall drabbas.
5 kommentarer:
Effektivitet är att ha den skrämmande makten, det räcker! Övervakning finns för att övervaka allt som sker inte mer. Finns ingen anledning att komma åt brottsligheten, den gagnar ju makten. Avvikande åsikter drunknar i mediebruset. Men övervakning skrämmer, "vad vet makten om mig" elleer "vad vill makten veta om mig". Sätt skräck i folket och du kan styra dem in i fållan med hjälp av vargarna.
Det är en snabb nednötning av den liberal-demokratiska staten just nu. Det som nöts fram har ett rätt otrevlig brunaktigt utseende. När Sovjet försvann försvann också behovet för borgarna att uppträda anständigt demokratiskt. Nu kan de visa hur de verkligen är. Inte roligt alls att se.
Det där är vad jag brukar kalla CIA-syndromet: att ha en organisation som är effektiv på att samla in information i så stora mängder att informationsmassan blir obrukbar.
Någon måste ju sortera ut det som är relevant om det ska fungera, och det finns ju en gräns för hur många man kan anställa som analytiker.
Kjell har nog rätt i att det är skrämseleffekten man är ute efter, och när man "statuerar exempel" och "skickar signaler" för att uppfostra folket är det ju irrelevant om den som blir offer är skyldig till det "brott" han åtalats för. Skrämseleffekten blir ju än större om detta framstår som tveksamt!
Den panikartade flykten från friheten fortsätter!
Ja att vi är på väg mot det "bruna" hållet kan vara skrämmande. Folket kommer att bli medvetna om det när det är "synbart" men då är det nog för sent. Vad gör folket då? Uppror kanske! Men svält, fattigdom, skräck, kommer att ställa svårigheter i vägen. Bara kunskap kan stjälpa svårigheterna.
En tanke: vad skulle hända om man bad Riksrevisionen utvärdera den bodströmska övervakningsapparaten och kontrollera relationen mellan insatta pengar och verkliga resultat (lämpligen uttryckt i antalet åtal och fällande domar för brott som övervakningen antas avslöja)? Eller uttryckt på kärnsvenska: någon sorts cost-benefitanalys? Det kanske vore samhällsekonomiskt mer effektivt att använda någon procent av övervakningsbudgeten till att avslöja skattesmitare i höginkomstklasserna?
Skicka en kommentar