fredag 22 januari 2010

Mänskligheten vill bedras

Här är en nyhet som jag tror särskilt den alltid lika antireligiöse Lindenfors skulle uppskatta: de reliker som påstås vara rester efter Jeanne d'Arc är i själva verket över tusen år äldre än sagda dam, de består av ett revben från en människa och ett ben från en katt och härstammar från Egypten. Sådant kan man komma fram till med modern vetenskap.

Undrar vad som händer med reliken nu? Och med alla andra påstådda lämningar efter gamla helgon, eller alla dessa bitar av "det heliga korset" som finns här och där. För att inte tala om den gamla uttjatade Turinsvepningen som antas bevisa något men är lika falsk nu som den alltid varit. Men folk vill bedragas. Om nu guddomliga makter vill meddela något till mänskligheten skulle man ju kunna tänka sig effektivare metoder, som att hålla en presskonferens eller lägga upp en film på YouTube. Men så tänker inte de religiösa. Däremot ser de gärna kristusbilder i stekta eller ostekta potatisar, och för några veckor sedan såg jag en notis om någon som upptäckt en kristusbild i sitt dasslock (missade att kopiera länken).

Jag minns lite av en av de gamla historierna om Per Stigman som skrevs av Nils Holmberg (signaturen A. M. Marksman) för länge sedan. Där var det ett prästerligt falsarium som avslöjades: det heliga relikben som visades upp visade sig vara handbenet från en säl! Och då blev menigheten av fiskare arga, för de gillade inte sälar! Jag antar att en sant troende som utsätts för ett sådant avslöjande idag meddelar att det ändå är något heligt med den där tingesten, det gäller ju bara att tro! Men katolska kyrkan är smartare och har en högre intellektuell nivå, så den hävdar inte uttryckligen att Turinskruden är äkta vara från Jesu tid. Det räcker med att antyda att det är något särskilt med den, alltid lurar det någon ... eller i själva verket rätt många.

2 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Jag minns inte vem som berättade historien om den helige Pangasius (eller vad han hette) om vars lämningar två kyrkor stred. Båda ansåg sig äga Pangasius skalle och vände sig till påven i Rom för att han skulle lösa tvisten. Och påven löste det på ett salomoniskt vis: Kyrkan i A förklarades äga Pangasius skalle som gammal, kyrkan i B förklarades äga Pangasius skalle som ung.

Huvudsaken var att alla var nöjda. Har man bara tron räcker vilket placebo som helst.

Björn Nilsson sa...

Det var en mycket elegant lösning!