fredag 15 januari 2010

Arbetslinjen - modernisering, eller vad?


Det räcker inte med spågummor för att lista ur var jobben finns. Det torde krävas en magiker som kan trolla fram dem också. Men minns: ingenting kan skapas ur ingenting!


Sverige behöver en modern arbetslinje skriver Utredarna på TCO. Den gamla arbetslinjen fungerade fram till krisen på nittiotalet

då plötsligt runt 600 000 jobb netto försvann, långtidsarbetslöshet blev vardag för många och långtidssjukskrivningar började öka i spåren av krisens nedbantade arbetsplatser. Genom att efterfrågan på arbetskraft dramatiskt ändrade karaktär brast arbetslinjen och åtgärderna räckte inte till. Den krisens effekter håller fortfarande i sig.

Men trots att det som fick arbetslinjen att brista var den förändrade efterfrågan på arbetskraft och ett alltmer stressat arbetsliv, blev arbetslinjens återkomst helt fokuserad på att tukta de sjuka och arbetslösa.


Här har vi nog knuten: produktiviteten drar iväg uppåt, det behövs allt mindre folk på allt mer produktiva arbetsplatser - där har vi en sak. Och så har vi en annan: när vi är i ett läge där tjänstesektorn borde få växa för att ta hand om den kända gamla trion "vård skola omsorg" slaktas den i de heliga skattesänkningarnas namn. I princip kan man säga att medan den gamla ekonomin går i graven motarbetas utvecklandet av den nya. Borde inte detta vara skäl nog för revolution?

Genom såväl teknisk utveckling som politiska beslut, hjälpt av lågkonjunkturer då och då med "återhämtning" utan ny efterfrågan på arbetskraft, pressas arbetsmarknaden samman. På sätt och vis kan man säga att den degenerar. När pigjobben reduceras till bajsplockning hos moderater är det något som är fundamentalt fel. Men politikerna uppträder som om ett mirakel skulle inträffa någonstans och det skulle uppstå efterfrågan på nya jobb i mängder. De skall till och med bli så många så att pensionsåldern kan höjas. Det finns anledning att vara vaksam när det sker en "jobbtillväxt" som handlar om att överklassen skall ha mer tjänstefolk. Det antyder att ekonomin går in i en alltmer parasitär fas. Borgarna investerar inte i den reala ekonomin, de spekulerar.

Utredarnas lösning handlar i mycket om utbildning.

En modern arbetslinje måste i högre grad vara en kompetenslinje; en politik som både ger den som utbildat sig rimliga chanser att hitta jobb inom det kan har kompetens inom. Men också en politik som ger de människor som har det svårast det stöd som behövs för att komma på fötter igen.

Och utbildning behövs. Men det räcker inte.

Vänsterekonomerna skriver om resultaten av privata arbetsförmedlare. Det har inte varit så lysande. Skulle det ha varit en avgörande skillnad så hade den legat i att de privata på något sätt skulle ha mer kontakter in i företag och kunnat nosa upp arbeten som inte annonseras ut på något sätt. Väldigt många arbeten tillsätts ju via kontakter, inte genom annonser. För övriga jobb kan ju folk hitta via den vanliga Arbetsförmedlingens datorer.

En gissning man kan göra av detta är återigen: det finns inte så många jobb att ragga upp i dagens läge! Och då hjälper ingen arbetslinje som i princip bara är ett sätt att förfölja underklassen för att överklassen (och en del struntförnäma underklassare med jobb) skall känna sig moraliskt överlägsna. Det hela blir teater och skenfäktningar, inget annat. Jo, det är slöseri med resurser, med pengar och med folks tid och kraft också. Arbetsförmedlingen tvingar folk att gödsla omvärlden med meningslösa ansökningar, och företagen slänger väl dem förmodligen omedelbart.




(Tips till Aftonlövet: kan ni trycka Robert Nybergs fina lilla serie i lite större format?)


Finns det saker att göra? Jo, man kan exempelvis se till att den reella och faktiska pensionsåldern sammanfaller bättre. Sänkning med andra ord, Arbetstidsförkortning är en annan åtgärd.

Ytterligare en sak angående arbeten: i stället för att folk skall jaga jobb i blindo, och dessutom förödmjukas till att söka jobb som de vet de aldrig kan få bör jobbsidans tillgång organiseras bättre. Den konstige SAP-politikern Östros ansåg att det var "kommunism" att garantera att det finns jobb. Han föredrar tydligen oreda och ineffektivitet. Den karln skall vara ekonom också! Borde han inte känna till att det snabbaste sättet att få folk i jobb, och dessutom i jobb som det finns behov av, och dessutom mycket jobb för pengarna, är att sätta in dem i offentlig sektor/tjänster?

Klart att man skulle kunna mixtra med pensionsåldern, men då skall det vara en flexibel modell med garantier, inget påhitt där gamlingar skall förödmjukas av fisförnäma småglin på någon personalavdelning eller arbetsförmedling. Det skall finnas garanterade arbeten för den som önskar arbeta, ung som gammal. Jag tror nog att det finns mycket kraft kvar i det svenska folket, men får socialmoderaterna härja ett tag till med sin galna "arbetslinje" kanske orken tar slut.

(Björn Thomas Östros, född Waaranperä 26 januari 1965 i Malmberget i Norrbottens län. Undrar om man är stolt över "bygdens son", eller glad över att han försökte sopa igen spåren efter sig genom att byta namn?)

2 kommentarer:

k sa...

Vad bra skrivet!

Björn Nilsson sa...

Vilken vacker ros!