Jag råkade få syn på en artikel i Flamman där en gammal vänsterpartist hävdar att det är reformism som gäller för partiet om det vill nå framgångar. Folket, inklusive vänsterfolket, vill ha förändringar och förbättringar, men inte ett nytt samhällssystem, hävdar han.
Och det vore ju enkelt om bara önskningarna gällde, men vad händer om nuvarande system (vilket verkar ganska klart) är i allt sämre skick alltmedan nya företeelser växer fram inne i systemet - och dessa företeelser gör systemförändring såväl möjlig som nödvändig? I synnerhet nödvändig, om vi vill leva vidare på en hygglig nivå.
Om det stämmer med tvingande nödvändigheter blir önskningarna tämligen värdelösa. Verkligheten kommer att höra av sig, obevekligt, och tala om vad som gäller. (Det finns ju ett alternativ i form av sammanbrott orsakat av att flertalet vägrar göra nödvändiga ändringar vilket kan medföra katastrof för mänskligheten, men det vill jag helst inte tänka på.)
 |
| Hm, det här är saker att tänka allvarligt på ... |
Var finns problemet egentligen då för vänsterpartiet och andra som vill verka vara vänster? Kanske att man helt enkelt struntar i att peka på hållbara visioner baserade på teknik och vetenskap som finns redan idag, och som vi vet snart kommer att vara oerhört mycket mer avancerad. - Det är klart, pride-paraden är väl roligare ...
(Lite tillägg i efterhand: en artikel om att 3D-skrivare kan användas för att skapa en bas på Månen. Och en färsk artikel om biologisk 3D-teknik som väl bara är i början men som skulle kunna producera ersättningsorgan för människor i framtiden.)
6 kommentarer:
Tja, den lättsamma vänstern vill inte göra allt jobb som kräv för att presentera ett allternativ och en plan för att ta sig dit. Reform är lockande, det blir lagom små uppgifter att anta. Mindre jobb. Man kan arbeta inom de satta ramarna och inte rubba status quo.
... och man riskerar inte sina platser i olika parlamentariska sammanhang genom att ställa besvärliga frågor och peka på obehagliga sammanhang och jobbiga lösningar!
Ett nytt system kräver metoder illojala det system som föder en, man riskerar bli utfryst i nämnder med mera om man stödjer och tillgriper sådana metoder.
Jag har aldrig förstått den här konflikten mellan reformer och total samhällsförändring. Total samhällsförändring sker via reformer i ett kaotiskt läge. Läget bestämmer man inte själv, som du så riktigt påpekar, Björn. I själva verket är det omöjligt, och inte en uppgift för politiska aktörer.
Som politisk aktör måste man dock förstås vara öppen för att det kan bli så kaotiskt att den vanliga lunken inte är möjlig.
Vad gör vi när energipriserna rusar iväg? Vad gör vi när produktionsapparaten rostar ihop för att räntor till bankerna tar alla ekonomiska reserver? Sånt kan vara bra att ha diskuterat så man inte grips av panik när det händer. Men det är inte ett läge man skapar.
Lustigt att du tar upp det här, läste precis senaste nätnumret av finska NyTid som tar upp liknande tankar:
http://www.nytid.fi/2013/04/kommunism-realsocialism-och-stat/
Intressant artikel. Tack för den. Detaljer kan diskuteras, men tendensen ser bra ut!
Skicka en kommentar