He [Putin] has been taken by surprise by the groundswell of refusal in Europe to accept anything and everything “in accordance with the wishes and policies” of the US. “I did not expect this, and what’s more I’m even surprised by it.” Putin took note that even the US’s “geopolitical ally” Britain is being guided by “national interests and common sense” and considerations of its “sovereignty.” Europe has begun, finally, to “analyse events, draw conclusions and act accordingly.”
Påminner inte detta lite om vad Stalin talade om i början av femtiotalet, nämligen att de mindre stormakterna på sikt inte skulle vara villiga att låta sig styras av USA? Frågan är vilken utveckling på längre sikt Putin tänker sig - kanske ett närmare samarbete (på vems villkor?) i ett jätteblock från Atlanten till Gula havet? Och under tiden kan USAmerikanarna få sänka sig själv genom ren klantighet och oförmåga att fatta vettiga beslut.
7 kommentarer:
I kriget mot Libyen var Storbritannien och Frankrike entusiastiska och närmast pådrivande gentemot USA. Så dom här "mellankrafterna" är minst sagt opålitliga i fredskampen...
Immanuel Wallerstein har en längre tid tyckt sig se ett närmande mellan Tyskland och Ryssland, men jag undrar om han inte är för optimistisk där.
Ja, kanske det är så att USA:s alltmer förvirrade politik gör att andra helt enkelt tvingas att ta initiativ och agerar/inte agera själva. Dessa initiativ kan slå åt olika håll beroende av vilka lokala intressen som får överhanden, och vilka opinioner man har för eller mot en viss politik. Såg att kongressledamöter i USA som står för omval i stort sett motsätter sig krig, och det kan antyda att man faktiskt har en viss rädsla för vad väljarna tycker.
Rätt snyggt att både Vlad och jag blev förvånade över kraften i motståndet förresten.
Nja, det handlar väl mer om att små vargar passar på att slita åt sig en del av bytet när stora stygga vargen tvekar inför att sätta "stövlar på marken".
Men när världsfreden är hotad av ledarvargen, så kan ju småvargarna bli skraja och gny lite i protest.
De mindre imperialisterna ska inte betraktas som några vänner, vilket inte betyder att folken inte ska utnyttja sprickor inom det imperialistiska lägret.
Kanske en ny ledarvarg träder fram, vare sig det är en ryss eller en kines. Det gäller att vara vaksam.
Jag undrar hur man ska se på att USA tappar greppet (vilket i och för sig började för länge sen). Historiskt sett har det brutit ut världskrig när det har funnits flera jämstarka stormakter - men om det gör det idag är det frågan om någon överlever.
Så nervöst som USA agerar vågar jag inte lita på att dom kan finna sig i sin nedgång snyggt och ordentligt som UK fann sig i sin. Risken att dom bränner löst kärnvapenarsenalen hellre än att bli en av flera likaberättigade är stor, misstänker jag.
Det var väl lite si och så med England - först efter Suez 1956 började man på riktigt fatta att det var andra tider.
Hur det går med USA vet vi ju inte. Det kan vara desperata israeler som är den stora risken med någon sorts provokation för att sätta igång ett storkrig.
Vore USA förnuftigt skulle dom givetvis tvinga Israel till förhandlingar. Det är ju USA som står för Israels budget. Men tyvärr är dom inte mer förnuftiga än adrenalinstinna 16-åringar.
Skicka en kommentar