jag har sjunkit från funktionen människa till funktionen
golvmätare, länge nog har mina trötta tankar vandrat
runt i sina egna nötta fotspår framför gallret till den
oändliga friheten
ibland stiger ännu en kväljning av förtryckta önskningar upp
ur mitt inre, den sista verksamma kraterns bubblande
ejakulationer i ett döende vulkaniskt landskap
Detta är inledningen till Gunnar Ekelöfs dikt 'Mot triangeln' i samlingen Sent på jorden från 1932. Finns också i Månpockets utgåva av Ekelöfs samlade dikter, den som jag har är tryckt 1986.
Jag vet inte vad Ekelöf menade, men är inte de där diktraderna en fantastisk bild av hur människan som artvarelse degraderas i ett förtryckande samhälle, men som inte kan bryta sig loss och ta sig genom gallret till "den oändliga friheten"? - Eller för att tala med Marx: ta språnget från nödvändighetens till frihetens rike.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar